Totte och Svante har flyttat ut i köket. Igår stressade jag runt med att fixa iordning till dem och köpa in grejer för att börja renovera deras och valparnas rum. Renovera lät ju överambitiöst, men det ska ske förändringar där inne. Ikväll måste jag röja ut och bära upp allt där inne. Rummet av kaos ska byta lokal. Nu blir det ett annat rum av kaos istället. Åkte runt och inhandlade kattlåda, sand, leksaker, matsålar och mjölkpapp. Det senaste är golvpapp som är som mjölkkartong. Jag hade det på golvet under mina valpar när jag hade kullar. DEt är suveränt golvskydd och tål både kiss och skurmopp. Ja man får ju byta någon gång men inte särskilt ofta.

Mitt kök förvandlades till en....svinstia   . Kaninen som hade valphagen som utebur fick flytta in igen till stallet. Det var länge sedan den här användes till det den är till för. Men den har varit kaminskydd, kaninutebur, stängsel inomhus. Bra när grejerna kommer till användning.

De är inte rädda för hundarna. Jag håller på och jobbar med att tämja dem. Det går framåt även om speciellt Svante är skräckslagen. Han hade oturen att hamna på vift och försvann från sin uppfödare ett tag och den skyggheten sitter i. Men vi jobbar vidare. Vägen till en gris hjärta går via munnen. När de äter kan jag klia åtminstone Totte. De kommer bli toktrygga och tama med tiden nu när de bor i händelsernas centrum och husets hjärta.

Duktiga killar går på lådan!

Men man kan inte lyckas jämt anser Svante och lägger en kabel samtidigt som Hedda kom in och frågade efter förmiddagens fruktstund. Totte pratade glatt med Hedda, glad att hitta en "mamma". Hedda tittade lite men var mest intresserad när matte började skära äppelbitar. Nu har jag plockat bort mattan från killarnaoch efter det har de använt pottan bättre. Men det händer ju olyckor med alla små barn. DEt får man räkna med. Mjölkpapp är kanon!

Det här katt-tältet från Ö/B var poppis att sova i. Vill att de vänjer sig från början att sova i halm och inte kuddar och filtar.  De äter dessutom halmen vilket är bra för magen. Totte hade lite svårt att komma till ro på kvällen. Fanns ju så många godsaker så det var bäst att hålla sig vaken så han inte missade något. Svante hade redan somnat där inne.

Det lilla söta Oxford downlammet som jag döpt till Aria. Mamma heter numera Aurora. Jag vet, de flesta döper inte sina får men men...

Det börjar dra ihop sig för parning. Alba är på väg in i höglöp. Hennes löp är lite lurigt i jämförelse med de andra. Hon blöder knappt och är väldigt renlig. Det går att ta blodprov för att mäta progestoronnivån vars värde stiger när det är dags. Men bor man här är det knappt nån ide. Det tar ett dygn att få svar då provet måste skickas och då känns det liksom meningslöst. Jag borde märka när det är tajm. Har ju parat tikar förr och enl hennes uppfödare så borde det vara runt 11-13 dygnet. Det är väldigt olika när tikar höglöper. Vissa paras väldigt tidigt och andra väldigt sent i löpet. Men medeltalet ligger runt just 11-13 och tydligen är det då hennes mamma och mormor varit mottagliga. Men jag erkänner att jag nojjar lite för att bli snyltad på höglöpet.

Det ska kräkregna med början i natt tror jag. Har förberett stallet så jag kan ta i ponnyer. Förbannar att jag inte hunnit mocka ur hela ligghallen. Har gjort halva men har ca 20 m2 kvar. Kommer det mycket regn river traktorn upp så fula sår i marken så då kommer jag behöva gå med skottkärror vartefter. Det funkar det också, tar lite mer tid och energi bara. Skulle börjat idag men orkade inte. Hade ont i halsen igår och vaknade med huvudvärk. Nu känner jag mig redan mycket bättre. Brukar sällan bli sjukare än så. Peppar peppar... Men det känns onödigt att dra igång med värstingprojekt. Är ridkurs i helgen, Alba ska paras och rummet av kaos måste fixas. Har inte tid att vara sjuk!  

Ursäkta alla felstavningar. Är själv som jag kanske sagt språkpolis men jag har sällan tid att sitta och korrekturläsa. Borde kanske skriva i word och kopiera in men det blir ett moment till. I och för sig inte jättejobbigt men ändå. Lite för lat för det. Något som stör mig väldigt mycket är hur folk använder sig av fråge- och utropstecken samt stora versaler. Att skriva med både frågetecken och utropstecken blir väldigt provocerande. Allrahelst om de dessutom skriver ett flertal typ så här ?!?!?! Förlåt men jag avskyr det. Liksom FOLK SOM SKRIVER SÅ HÄR. Att skriva med stora boksäver är som att skrika. Jag kan skriva något enstaka ord här och där med STORA bokstäver men det är om jag vill vara tydlig med att det var just HÄR det skedde och inte här i största allmänhet. Tycker generellt att många är dåliga på att använda sig av rätt tecken och vid rätt tillfälle. Texter utan punkter och kommatecken går bort. Jag måste hinna andas också när jag läser. Anledningen att jag skriver det här är att jag låt en fråga i ett forum både idag och i ett annat för några dagar sedan. Fick på båda ställena svar av typen ?! och ?!?!?! Jag skulle aldrig välja att svara på det sättet till någon jag inte känner väl och jag skulle aldrig vilja framställa mig själv på det sättet som blir när man svarar provocerande. Klart jag blir grinig men jag biter ihop. Det är nog egentligen mest synd om människor som sitter och hävdar sig bakom en dataskärm.

Vi hörs! Nu ska jag kånka saker från ena stället till det andra. Kul att variera sin kaos