Det är väl dags för en uppdatering om hur det går för lille Merlin. Han har utvecklats från en lugn och bekedlig liten kille till en byfåne som testar allt från att hänga i gardinerna till att jaga katter. Men han är enkel. Lyssnar väl och är som en valp ska. Har köpt hem storpack med strimlad skinka och ska börja träna honom. Det de lär sig som unga sitter i hela livet. Det gäller visserligen hästar med och jag fick sån härlig bekräftelse på det i helgen som var. Tog med mig Amy, snart 9 år, på hundutställningen i Högbo för att hämta upp Kaisa som visades av sin uppfödare. Passade på att åka och insupa hundatomosfär, handla fällar och halsband. Jag har alltid använtvanliga nylonhalsband med kedja från Alac. De är bäst! Mest hållbara, enkla att ta av och på. Klarar inte av halsband som ska knäppas ihop. Vilken valp står stilla tillräckligt länge för knäppen och spännen? Allrahelst om det är båttom. En godis i näven och halsbandet trätt på armen och swish sitter det på utan att hunden ens märkte nått. Snabbt, smidigt och de är vattentäta och blir inte sura och äckliga som mer mjuka halsband. Det är som grimmor med ludd. De är bara söta i butiken. Totalt opraktiska. Räcker med en regnskur så är de förstörda. Eller ve och fasa om man råkar få lera på luddet! Men tyvärr är praktiska saker svåra att få tag i. Djurbutikerna säljer de inte. De är väl för billiga och hållbara... BÄttre att sälja dyra märkesgrejor som snabbt blir förstörda och fula.

Kaisa, Barecho One For You. Slutade på en fjärde placering i öppenklassen. Hon är inte ens fyllda ett år, pälsen är inte i bästa skick efter sommaren och sol. Jo vi har faktiskt som synes på hennes guldiga päls haft sol. Så ville hon inte heller springa med "tant Helene", hennes uppfödare. Så nu är jag piskad att ställa henne själv. Jag som tyckte det var så praktiskt att skicka med henne och kunna greja djuren emma i lugn och ro och samtidigt få henne proffsvisad. Nåja, jag kan. Har gjort det många gånger förr och snart är det dags för Merlin att entra ringen.

Men Amy var det jag pratade om, om gamla kunskaper och lärdomar. Hemma och i vardagen är hon en äldre aristokratisk lady som minsann inte alls behöver ha regler och lyda order. Amy och Alfons Åberg har mycket gemensamt om man säger så. Som ung jakttränades hon, tränade tävlingslydnad och vardagslydnaden var det noga med. Vardagslydnad kan vi inte stava till ens längre. Inte Amy iallafall. Hon gör som hon vill. Tog ut henne ur bilen och jag ser att hon redan på lukten vet vad hon är på. Hon settersteppade lite ivrogt bredvid mig. Jag var bara tvungen att prova. Hon kändes som ung på nytt. Som sittkommando sa jag bara ett snabbt "s". Testade och smack slog hon ner rumpan i backen! Provade några fler gånger inne på området och fick samma omedelbara reaktion. Säger jag samma hemma tittar hon demonstrativt åt andra hållet och sölar ner rumpan om matte envisas och tjatar. När vi skulle gå mellan ringarna var det trångt och jag vill inte att någon hund vidrör henne. DE flesta är snälla men man vet aldrig. På jaktträningen, men framför allt på fjället och alla spångar lärde jag henne kommandot bakom. Då skulle hon gå in bakom mina lår och gå nära med nosen nästan i mina knäveck. "-Bakom" och Amy hittar genast sin position och vi gick på led genom trängseln. Fantastiska älskade hund! Envis som synden personifierad men samtidigt så lydig när det gäller.

Merlin var hemma med Julia och Martin och de andra hundarna medan vi var på hundutställningen. Det här med att ta gruppfoto med en valp...

Ibland lite väl närgången

Liten retsticka. "kunde inte bry mig mindre" vill Mega säga.

Hej grisen! Grisarna kommer banta under vinterhalvåret. De har blivit smällfeta av betet, det enda de får att äta. Men det är bara magarna som hänger, kropparna är fortfarande fina och när betet är slut snajdar de till sig.

Jag törs peta på den!! Anki själv är så van vid hundarna att han bryr sig inte, väser lite lätt irriterat bara. Han har föresten bestämt att det är hundarna, grisarna och människor som är hans flock. Har ju ankeborg ett stankast bort från trädgården men han är helt ointresserad av de andra ankorna. Hönsen däremot försökte han våldta och tuppen var rasande på honom. Men det var den förra tuppen. Den som Mega och Alba hade dragkamp om... De hade lyckats smita in i hönshuset och tuppen gjorde sin sista insats och försvarade sina damer, med livet som insatsen.

Liten gobit

Titta! Han kan redan platsliggning   

I samtal med Amy och Mega

Mysigt att ligga nära

Ibland blir det kallt. Skönt med pyjamas när man ska ligga i bilen.

På tal om pyjamas. Här är killarna som bäddat på toaletten.

Ja vad hände med min djurfria oas?

Hm...

Rigmor

Hedda

Greta

Svante

Svante var in till veterinären och fick en selenspruta. Smågrisar är känsliga för selenbrist och blir klena och instabila i bakpartiet. Han blev genast mycket bättre och på några dagar hade han förvandlats till en nyfiken, framåt liten gris istället för som innan då han var trött, skygg, rädd och vinglig med stela haser. Vi ska tillbaka nästa vecka och fylla på och samtidigt ge Totte en spruta i förebyggande syfte.

Ha kaka!!

Vi hörs!