Just nu sitter över en miljon människor och tittar på Idol. Jag kunde varit en utav dem. Om inte om hade varit hade såklart. Tidsplanering är en utav mina sämsta sidor. Jag skyller på att jag lider av dyskalki. Jag kan inte planera och uppskatta tid. Det är ett rätt jobbigt handikapp eller vad jag ska kalla det. Folk blir ofta irriterade över att jag kommer sent. Fullt förståligt, men hjälper inte mig. Har testat allt i min uppväxt: utegångsförbud, belöningsprincip, bestraffningsprincip av annat typ än utegångsförbud osv. Finns inget som funkat.

Egentligen skulle jag tittat på Idol jag med. Det var planen för ikväll. Ja förutom äta god middag i form av stekt kött och potatisgratäng och en gräddsås med mina nyplockade kantareller. Kan nämna i förbigående att den middag blev infryst... Ligger stadigt och väntar till annan gång. Blev inte klar i tid. Så jag gick in satte på tevatten och bestämde mig för att det får bli fredagsmacka med smör framför tvn istället för finmiddag. 

Tvn är stendöd! Efter lite mutter kom jag på att jag sett att antennsladden var urdragen ur väggen. Hade retat mig på den där sladden som bara korvade sig i vägen för dammsugaren. Drog ur den någon gång i våras när det var risk för åska. Därmed förstår ni hur sällan jag ser på tv...  Kryper in under marsvinsmöbeln men orkar inte sträcka mig allra längst in så jag sket i Idol. Tänkte att jag får sätta på en skiva, tända ljus och en sån där rökelse jag köpt på Indiska, som jag förvisso inte ännu bestämt om jag tycker luktar gott eller förfärligt. Det är nått med mysfaktorn som höjs med rökelsen. Den första jag tände stank nått som kan beskrivas som bränt, parfym ihop med myggspiral. Den andra var bättre. Ändå var de ur samma paket. 

Hämtar min tekopp och snubblar över en olämpligt placerad ICA kasse. Då slår det mig. Jag har en halv kasse trattkantareller att rensa. Tjohoj vad inte skoj! Precis vad jag inte hade lust med. Eller ork till. Gaah jag som skulle ha en lugn kväll. Plocka dem var en fröjd. Älskar att plocka svamp! Det är harmoni. Men rensa.... Kan man frysa in dem som de är och rensa vartefter? Nu är hon nöjd minsann den där pedantplockerskan Carola! Hon skrattade åt mig som gick fram som en skogsmaskin och röjde det mesta i min väg medan hon duktigt plockade en och en och garanterade blåste av dem innan hon la dem i påsen. Hade säkert med sig våtservetter och torkade dem också   . Jag vet vad jag har att göra i några timmar framåt. Eller också hänger jag ut dem och sitter ute i solen imorrn, jag för jag har bestämt att det ska vara sol imorrn. Så det så!

Det som hänt här på gården är att fåren och getterna blivit klippta, bocken Glenn är kastrerad liksom baggen Sten. Nu är det bara Klas-Göran som är bagge och han ska få gå med svampfåren. De jag köpte in i våras. De är förstagångsföderskor och jag vill ha en mindre typ av bagge första gången så inte lammen blir så stora. Har inga att skicka till slakt i år. Förutom STen men det är otänkbart att slakta bara en. Väntar in nästa års kull av lamm. Det kommer inte bli lättare bara för att de är fler men tanken är att inte hinna fästa sig vid alla och ge alla namn. Den tanken fanns redan i år men så när Klas-Göran föddes, först ut så var han bara en "hej jag heter Klas-Göran!". Borde för min egen skull ha bara en färg. Alla lamm blir vita eller svarta. Då är de svåra att skilja på. Nu är de ju så orginella allihop och alla får sin personlighet genom att de går att skilja. Men det är ju en charm det med. Jag älskar mina får! De är som en skock olydiga, fladdriga och förvirrade cocker spaniels.

Språngrullarna för årets betäckningar är inskickade till resp rasförening och idkontrollanten har varit här och gjort passansönkningar och chipmärkt fölen. Russin ni vet, han skulle ju heta Russin från Flingan. Men det kändes inget bra. Så jag ville ha ett annat namn kring ordet russin eftersom det är så han kallas. Men tror ni jag kommit ihåg att hitta på något annat? Nej det hade jag inte. Så när Karin, idkontrollant, ska fylla i namnet blir jag ställd. Vad ska fölet heta? Jag kan ju inte vela fram och tillbaka. Det är ju bara ta nått. Karin hade bråttom iväg och det var nu namnet skulle skrivas i. Tänker febrilt. Russingubbe! Han får heta Russingubbe. Karin tittar upp och försöker dölja ett leende. "-Sa du Russingubbe?".  "-Ja Russingubbe får det bli!" "- Så han ska heta Russingubbe?" Tror Karin var tvungen att övertyga att hon hört rätt. "-Ja han får bli en Russingubbe" "-Okay då skriver jag Russingubbe" "-Ja Russingubbe" . Isolde heter Norrgårdens Isolde efter en deal med Mats och Magnus. Var noga med att det stavades rätt och påpekad att å:et i Norrgården inte syntes tillräckligt väl. Det är väl bra att vara noga med andras, synd att det inte är lika noga med mitt eget... Glömde helt och hållet bort att skriva dit Fjällbäckens före Russingubbe! Ringde senare till hästavelsförbundet och fick det ifyllt i efterhand. De hade reagerat på att fölet bara hade ett namn utan prefixet. Med andra ord, de känner igen mitt stuterinamn. 

 Skönt att ha det gjort för i år och Karin var suverän! Russins färg är väldigt udda. Pappa Duktig är svart, Flingan svart/brun alt bleksvart fast det står brun i passet. Russins färg är något jag aldrig stött på hos ett föl förut. Han är inte svart, inte bleksvart, inte brun, inte brunsvart. Han har något udda däremellan. Karin grävde i pälsen, tittade på fölfoton från när han var nyfödd och kom tillslut fram till att han är mörk mörk fux. Alfred, en shettis jag hade för länge sedan var fux enligt passet. Jag kunde inte begripa hur det kunde stå fux när hästen var mer åt det bruna hållet med bleka slingor i taglet. Så ser Russin ut. Han är mörk svettfux. Precis som Alfred.

Höftledsrötgade Mega och Kaisa här i veckan och röntgade även armbågarna på Mega. De går så mycket prat om var man ska röntga, när i hormoncykeln hos tikar och bla bla bla. Jag vill inte röntga under pågående löp men inte heller i skendräktighet vid beräknad valpning om tiken skulle varit parad. Alla tikar får mer eller mindre valpningshormon. Det har nauren fiffigt fixat för att alla tikar ska kunna ta hand om valparna och ge di i en flock. Ofta är en ungtik barnvakt medan resten av flocken patrullerar och jagar. Nu vet jag inte om det stämmer men rent logiskt borde även djur få någon form av bäckenuppluckring/förslappning för att föda lättare precis som människor. Tänker att de borde därför riskera vara mer ledslappa. Vet inte om det stämmer men för mig känns det logiskt

Jag tittade på röntgenplåtarna hos veterinären. De får varken säga bu eller bä om resultatet. Det är SKK som har ordet när de läser av och mäter en vinkel i höftleden. Men titta på plåtarna får man ju göra. Jag såg direkt att Kaisas såg utmärkta ut. Tätt liggande i kulan, liksidig och jämna fina kanter. Megas var också jämna och fina men inte liksidiga. Den vänstra var perfekt medan den högra visade på ett litet mellanrum mellan led och skål. Jag studerade noga. Sa att det ser ut som C. Veterinbären kom och tittade, hon höll med om att de var oliksidiga. Mer vågade hon inte säga. De får inte säga mer. Men jag kunde ju hoppas att de var A resp B. Jag gissar att hon inte trodde på sig själv. Megas armbågar såg fina ut, onga ojämnheter och båda låg lika. Just armbågarna är jag annars ovan att läsa av. Leta pålagringar kan jag men inte mer än så.

När svaret kom hade Kaisa A höfter, dvs utmärkt, och Mega C. Jag är inte förvånad. Jag såg det ju själv. DE utgår alltid från den sämsta leden om de är oliksidiga. Är säker på att hon har A alt B och C. Dvs en utmärkt/godkänd och en defekt. ARmbågarna var fria från dysplasi.Det är ändå det viktigaste. DE bär 65% av sin kroppsvikt på framdelen så armbågsproblem är mycket allvarligare och mer slitsamt. C höft kan hon bli gammal med. Men någon valpkull med Leonbergervalpar blir det inte. Synd på en sån bra hund men samtidigt lite skönt. Jag har tänkt på det, att om jag tar kull på både Mega, Kaisa och Alba blir det väldigt många hundar eftersom jag ändå vill flöja upp kullarna och avelsarbetet. Man kan ju alltid sätta ut foderhundar men jag vill isåfall göra det hos folk jag känner och har kontakt med. Nu ska jag beställa tid för ögonlysning till fröken Kaisabajsa. Ytterligare ett nålsöga att passera.

Åsso lite bilder till sist   .

Kaisa och Mega väntar på röntgen

Vi har haft besök av min kompis Veronica och hennes barn och hund.

Emma och Amy

Spanielgänget

Ett par fårtestiklar

Emma, Extra och Valiant

"-Vet du vad vi ska göra?" "-nej ingen aning" "-Tänk om det är slakt!!!" "-Näää tror du?"

"-Varför köar vi? Vad väntar vi på?"

Nu har jag en jävla massa ull! Fritidssysselsättningen i vinter är bäddad! Nu ska jag bara hinna ha fritid också.   

Lycklig liten Nirmar

Kramgo Sarv

Och en Nalle som vill imponera på Nirmar som inte orkar bry sig utan rullar runt av glädje.

Vi hörs!