Igår sålde jag Felix. Det gick enorm fort och jag kunde sålt minst 15 st av honom. La ut annonsen till lunch i onsdags. Jag har funderat länge. Tycker väldigt mycket om honom men det hjälps inte. Han är fräsch och älskar att göra saker och jag är för tung för att rida honom. Han är en barnhäst och han älskar barn. Visst har han ett bra liv här i hagen med kompisarna, men han kan få det bättre. Hur de än är så är han överflödig sedan ridverksamheten lades ner. Varför ska han bara gå här och äta och bajsa när han kan få bli någons bästis?

Det är så märkligt det här med att sälja häst. La ut honom i våras med och fick knappt några svar. Samma bilder, typ samma text och samma pris. Det är nog slumpen som avgör vilka som letar just då. Han var visserligen tingad vid två tillfällen men olika omständigheter gjorde att han blev kvar och jag kände att det får väl bli så eller tiden får utvisa hur jag känner. Nu hann det inte gå många timmar så hade mängder av personer hört av sig. Bara bra människor dessutom! Fanns ingen av de jag pratade med som jag efter att dömma utav samtalet kände att jag inte kunde sälja till. Annars blir jag ofta arg och irriterad när jag säljer häst då många underliga mail,sms och samtal även dyker upp och man verkligen får sålla. Folk som inte vet vad de ringer på, som inte berättar nått eller ställer självklara frågor som står tydligt och klart. Tycker bäst om folk som ringer än mailar eller smsar. Jag har inte tid att skriva dialoger, dessutom får man bättre kontakt och lättare kan nyansera hur man menar och får en tydligare bild av vem och vad personer är och ska ha ha hästen till.

Jag måste säga att jag är inte så van att bli nedringd på en annons. Hur gjorde jag nu? Eftersom alla var bra fick det ju tyvärr bli först till kvarnen. Kände att jag kunde ju inte riskera att lova bort honom på visning om några dagar när andra ville komma tidigare och titta. Det var för mycket risker. Det vore skillnad om det var halvbra intressenter men när alla var lika självklara köpare.

Min mobil började krångla på riktigt. Den har under en tid sagt till att minnet snart är fullt och någon dag innan lagt av att ta bilder. Nu helt plötsligt slutade den skicka ut sms och ibland även ta emot. Oerhört olämpligt! Samtal gick inte heller alltid fram och missade samtal kom upp på displayen på ett helt annat sätt än de brukar. Hatar teknik som strular! Är totalt ointresserad att engagera mig. Tog mobilen till Teliabutiken på eftermiddagen och de kostaterade att den är "knäpp". Minnet ska inte alls vara fullt, långt ifrån med tanke på att jag bara har 7 korta videosnuttar, hälften av bildminnet och knappt en enda app längre då jag fått ta bort för att kunna ge plats i minnet som visst ändå inte vill samarbeta. Nu var valet att försöka nollställa telefonen och se om den tänker om eller lämna in den och riskera vara utan i 10 dagar.... Jippie! Precis vad jag inte har tid med och definitivt inte lust heller. Skit Iphone! Blä!

Hur som helst så var det en mamma med 9 årig dotter här och hälsade på Felix och provred honom. Han var så lycklig! Kärlek uppstod och hästen blev såld. Han åker på onsdag. Om någon läser här som var intresserad av honom vill jag tacka för visat intresse och önska att jag hade fler utav honom.

Felix

Idag var jag till Stockholm för att para Alba. Det visade sig att hon gått över sitt höglöp. Hon har liksom smygit med sitt löp och troligtvis löpt längre än jag är medveten om. Hon är pedantisk och troligtvis haft sk tyst löp från början. Det innebär att tiken löper men inte blöder. Enligt min beräkning skulle hon varit på 12:e dygnet idag men blodprovet för att kolla progesteronhalten visade att höglöpet redan var över. Hon ställde upp sig halvhjärtat för hanen och lekte från början, vek undan svansen litegrann. Sen tröttnade hon men hon är ju sån trevlig tik att hon liksom fann sig i att han hoppade omkring. Men eftersom hon tröttnade så sa jag till anhundsägaren att det borde nog göras ett prov och på Västerorts djurklinik har de eget labb och kan ge svar inom en halvtimma. Hormonhalten ska under mottagligheten för befruktning ligga mellan 30-60 och Albas låg på 94,7. Långt över. Lät mer som en radiokanal   . Så det blev att packa sig hemåt istället och ta nya tag med mer nogrann kontroll och täta blodprover. Hon var visserligen orolig för några nätter sedan och jag tänkte att hon kanske var magsjuk och släppte ut henne. Hon kom inte till ro på natten och jag minns att jag tänkte att hon kanske hade mensvärk, men inte tänkte jág att det hade med ägglossningen att göra. Det var ju så tidigt i löpet och hon verkade ju inte porrig och var inte uppvaktad av de andra brudarna som annars brukar ha gruppsex vid löp och stå på kö för att få rida. Jättejobbiga! Ibland värre än att ha hane i gruppen. Brukar få dela tikarna i olika rum så de kopplar av och jag slipper ha steppande hundar runt benen.

Kände mig lite bombad över huvudtaget. Var så länge sen jag parade hund att jag liksom kommit av mig. är så van vid hästar och andra djur att jag kände mig som nybörjare igen. Men det är bara ta nya tag som sagt! Hellre att det blev så här och jag kollade henne än att det blev parning och hon inte blivit befruktad. Gå och vänta och hoppas och sen inse att hon går tom är ju inte så kul förstås. Nu vet jag och kan förbereda mig till nästa tillfälle.

Var tomt i bilen på vägen hem. Alba har stannat kvar hos Karin och hennes familj igen. Inte för att jag är besviken på Alba eller att hon inte fungerade här. Hon har stormtrivts och varit en uppskattad kompis, allrahelst till Rigmor och Kaisa. Men det fick bli så här för Karins barn som saknar henne. Jag har mina andra fyra hundar. Alba bodde här lite mer än ett halvår men de har haft henne så mycket längre. Jag känner ingen prestige och Karin och jag har känt varann sen -03 tror jag och har bra kontakt och alltid haft. Hon får flytta hem igen och jag kan ändså ta valpar på henne. För barnens skull. Det sköna är att hon varit älskad här och är älskad där. Först blev hon orolig när jag skulle parkera bilen och åkte ifrån henne men uppe i lägenheten kom och tillbaka till gamla rutiner och stannade självmant vid Karins sida när jag gick. Det kändes skönt. Då vet jag att hon är nöjd och barnen blir glada.

Imorrn är det ridkurs med Ljufa. Blir tidig morgon. Huga! Är inte van att gå upp innan klockan sju. Kvällsmänniska som jag är. Men kursen börjar nio och det tar 45 min dit... Ska bli kul att kursa och träffa andra. Bla så ska PeGes nya matte vara med. Han kommer stå kvar i samma stall som Ljufa så han försvinner inte iväg ur mitt liv. Känns kul men jag kommer inte lägga mig i. hAn tillhör en annan nu och jag har mina andra pållar. Kommer bara vara en stolt uppfödare. Carola kommer vara barnvakt till Totte och Svante och Savannah somfortfarande dricker mjölk.

Vi hörs!