Här om morgonen när jag gick upp med småkillarna till skogshagen tyckte jag det var så mörkt på gården vid grinden. Jag gick nog lite i nattmössan och tomtade så hjärnan var inte riktigt påkopplad. Tog ett tag innan jag såg vad som hänt: En stor gren, eller snarare ett halvt äppelträd, hade gått av och tack gode Gud hamnat alldeles bredvid min bil! Ett bilhaveri om året känns som maxgräns!

Något rutten inuti. Tur att ingen stod under! Det var andra trädet i sommar som gett vika. Nu måste jag ta tag i att såga ner de gamla skruttiga ihåliga träden och tänka om med trädgården. Jag vill inte riskera hus, bilar (inkl vänners) och husdjuren pga gamla fallträd. Ska faktiskt bli roligt att få göra om lite i egen stil och till våren besöka handelsträdgård och köpa buskar och träd efter mitt tyckte och smak.

Hej och hå! Turen var på min sida den här gången iallafall. Det kraschade utmed staketet och höll sig undan bilen bredvid.

Jag måste lära mig hantera en motorsåg. Det ligger högt på prioriteringslistan. Pappa är en fena på såga så han har lovat att lära mig och hjälpa till att gå loss på trädgården. Ska köpa in sågarbyxor och stövlar först. Nu fick jag gå in till grannen Rolf och be honom om hjälp. De är så snälla och hjälpsamma! Tänk att jag alltid haft sån tur med mina grannar. Fick kort för inte så länge sedan av mina grannar jag hade när jag bodde i Stockholm. Så omtänksamt, tänkte jag ska höra av mig och komma in och hälsa på någon dag framöver. Eva som kvinnan heter brukade komma över med nybakat ibland och de och jag pratade alltid en stund när vi sågs. Förra veckan kom ju Lena och Kalle och tittade förbi från Duved. Goda grannar är guld värt!

Djuren var i lyckorus! Nu blev det skördefest!

  Gott gotti gott gott!

Samma dag som äppelträdet föll fick jag veta att ett rådjurskid hade blivit rivet i backen bakom gården, mellan husen här i byn. Det var osäkert på vad för djur som rivet det. Troligtvis borde det vara en räv, men det var stora rivmärken på den. Lo?! läskigt att ha haft ett lo alldeles inpå tomten och djuren. Nu vandrar de mycket och på stora områden så om det var en sån strök förbi så har den hunnit långt redan några timmar senare. Men jag fick ändå lite panikoro för shettisfölen uppe på betet. Nirmar och Vilda är ju inte så stora än och jag vet att det har rivits föl hos annan uppfödare i landet. Jag gick genast tillbaka med islandshästarna igen. Kände att det behövs stora hästar där uppe som skydd för de små fölisarna. Bättre att skjuta på deras träning ett tag till och på så vi kunna rädda småttisarna. Det blir inte av att träna dem när de går där uppe. Dels för att det tar sån tid att åka dit och fixa iordning dem och sen ä det bara asfaltsvägar att passera och jag vill inte sätta igång på asfalt. Nu går det dessutom tung trafik (långtradare) utmed småvägarna som hämtar säden hos bönderna.

Vilket regnväder det har varit! Det är inte ofta mina shettisar har täcken. De har så enorma isolerande pälsar mot både väta och kyla. Men nu byter de pälsar inför vintern och plötsligt frös de så de skakade en kväll i regnet. Såklart de ska täckas om de behöver det! De blir så söta i sina små täcken.  På ett fånigt omhuldande sätt känner jag mig så omhändertagande och behövd när jag får klä på dem. Men normalt sett behövs det inte, deras pälsutveckling stannar av och de fryser faktiskt mer av att bära täcke än gå utan även när det blåser snålt och snöar/regnar eftersom pälsen inte får utrymme att resa sig och bilda luftrum mot huden. Så länge det inte spöregnar jättemängder under längre tid och de blir blöta inpå huden så mår de bättre utan att täckas. Det är enorm skillnad på att vara pälshäst mot för en vanlig ridhäst som däremot ofta behöver kläs på.

Jag har i särklass världens goaste och mysigaste bagge! Här kom han och hoppade upp mot mig för att gosa. Tur kameran fanns till hands. Härom dagen när jag satt på en pall och pratade i telefonen med Kicki kom han och kröp upp i knäet som en hund.

Matte och älskade lille Rump-Nisse myyyyser. Aldrig att han haft tendens att stånga och bråka, vill bara mysa.

Mera gos matte! Tittar man noga syns det hur hand blundar och halvsover av välbehag.

Äntligen fick jag igång den sura griniga grästrimmern! Nu fungerar elen till lösdriften igen och Nalle blir så illa tvungen att stanna innanför trådarna och inte gå till grannen på kalas.         

Varning för galen bonde!     

Vi hörs! 

Idag har varit en sån där dag när jag skulle kunna gå runt med ett plakat ovanför mig med ordet "varför". Ja varför då? Jo för att allting blivit helt galet och inget fungerat och jag undrar varför....

Förmiddagen kommer jag inte ens ihåg. Den gled på nått sätt helt obemärkt förbi.... Jo jag minns en sak! Minns att jag fick hö innanför trosorna vid morgonfordringen, gick in i stallet, drog ner brallorna och skakade bort det. Minns att jag tänkte att det räcker med att jag går in innanför dörren, det brukar sällan komma nån vid den här tiden. Jo tjena! Självklart kom det en bil när jag stod med brallorna vid knäna. Varför?

Vid lunchtid körde jag ut Jazzo och tog Fatima på släp. Tog samma sväng som igårkväll på lite över 1 timma. Det går inte fort med shettiskörning i skritt, man får inte vara stressad. Jag känner mig extremt lat när jag sitter baktill och jäser i långsam mak, men jag försöker tänka bort det och se till hästarnas motion istället. Jag får väl försöka hitta tid att motionera mig själv på annat sätt.

På hemväg ringer mobilen, det var grannen: "- Hej vi har en liten brun häst i trädgården..." NALLE nu igen! Eftersom Fatima var lätt halt (hon kan bli det ibland) och vi körde på asfalt kunde jag bara glida vidare och be böner om att han inte skulle hitta in till deras enormt välskötta odlingar och rabatter! Nalle gnäggade glatt åt oss när vi körde förbi men valde att stanna kvar vid skottkärran med äpplen. Var tvungen att lämna av Fatima och Jazzo först. Hämtade hem Nalle som lydigt travade emot mig på inkallning. Gick sedan igenom stängslet och drog om och spände trådarna. Nu jäklar skulle han inte kunna åla ut!

Satt och fnulade på annonsen och telefonen ringer. Grannen igen. Nalle var åter i deras trädgård! Förgrymmade hästskrälle! Hämtar hem honom och inser att elen jordar så det finns inget el i trådarna. Brukar vara så när Nalle går ut. Skottar bort dynga vid trådarna intill gödselstacken, där brukar det jorda. Ingen el ändå. Försöker vifta bort brännässlor som växer intill staketet med grepen. Det hjälps inte. Går och hämtar röjsågen. Nu jäklar ska nässlorna väck och elen funka! Den läcker bensin...Varför? Ids inte ta reda på vad som är fel. Nalle står i kravallhagen med Fatima och faktiskt accepterar Figaro att pojkspolingen hos hans dam.

Gun-Britt kommer över och vi leder hem Maisan, Leira, Lekis, Vaja, Maja och Faxe. De som ska börja jobba och... hmpf... banta. Iallafall några av dem har mer eller mindre "trivselvikt". Har gjort planer och skisser på vilka som ska gå ihop i hagarna i vinter och tanken var alla 5 stora i lösdriften. Den planen sprack omedelbart. Faxe och Lekis slogs och Lekis gick igång på alla och en var. Det var nog bara Leira som inte åkte på en smocka. Faxe och Pontus var en ren chansning. "Lill-Hitler" som han kallades i vintras när han fortfarande var hingst och patrullerade utmed staketet och gjorde attacker mot Faxe. Nu har Pontus lugnat ner sig och. Tänkte att eftersom Lekis och Pontus fungerar med varann borde ju även Faxe och Pontus fungera nu. Men icke sa nicke! Pontus har ett horn i sidan till Faxe. Det slutade med att Faxe la omkull Pontus och höll på att lägga sig över honom när de stegrade upp mot varann. 500 kg Fjordhäst mot 130 kg shettis kändes inte som en ok match. Jag tog ut Pontus först. Då bröt helvetet loss mellan Lekis och FAxe. Stackars Jazzo sprang för livet och kom emellan då och då och hade båda emot sig. Alla mot alla rådde i hagen. Hämtade ut Faxe och tog tillbaka honom till betet. Det räcker med en söndersparkad häst! Vore ju självaste den om jag står med trasiga hästar nu när jag ska komma igång och träna igen. Lekis var vild och galen och fortsatte med sin ångtågs framfart. Han fightades med bästisen Maisan. Jazzo fick bli räddad i nöd och lämna hagen och till och med Pontus och Lekis som annars är goda vänner bråkade. Varför?

Jazzo borde ju ha vett och ettikett att inte ta ut sin ilska på de som är mindre, men han gick på stallgången med Nalle som blivit utplockad ur kravallhagen iom att Vaja kom hem (hon brunstar). Jazzo uppförde sig styggt mot Nalle och jagade och bet honom i rumpan. NAlle sprang med svansen mellan benen och tuggade undergivet med munnen. Det fick bli en tidig kväll för Jazzo att gå till sängs.

Det blir en dag imorgon med sägs det. Nu ska jag sova och drömma söta hästdrömmar och inte verklighetstrogna där hästar slåss, rymmer, äter sig feta på betet.

I morgon har jag att göra: få elen att fungera, röja brännässlor, spänna trådarna i skogshagen så den går att använda igen. Utöver det vanliga att göra förstås och rida 3 hästar och tömköra 2. Vi får väl se hur långt jag hinner. Men vissa saker är ett absolut måste. Så är det bara!

Vi hörs!  

Här har hänt en hel del faktiskt! Ändå känns det som dagarna bara går med rasande fart och kvällarna blir mörkare och mörkare. Men jag gnäller inte, jag älskar hösten! Så länge klockan inte vrids om är det bra, sen blir det dystert mörkt....

Jag har anmält Foxa och mig till en kurs på Enköpings brukshundklubb. Blev så less på mig själv när vi var ute i skogen, hon och jag. Jag som tränat hund aktivt, är instruktör, tävlat lydnad/bruks/spår/agility/jagat fågel över hund/startat jaktprov,  osv kände mig helt puckat ringrostig. Försökte träna in moment med en ICA-kasse dinglande i ena handen och kameran över axeln. Gick helt emot mina egna filosofier och principer och allt blev bara fel och ännu mera fel. Det är tur att jag har viss självdistans och kan skratta åt mina dumheter. Måste bero på att jag kommit så ifrån det aktiva hundlivet, jag hade inte skrattat för 5-10 år sedan! Men så tröttnade jag också. Tror allvaret blev för stort och kraven på att lyckas kvävde elden. Mina dåvarande hundar uppförde exemplariskt och allt gick ut på att tävla och nå målen, meritera för kenneln jag hade. Mina nuvarande hundar är odrägliga och ouppfostrade. Från ena ytterligheten till den andra.

Tanken med kursen är framför allt att verkligen komma ut i verkligheten med Foxa på tu man hand. Hon behöver få jobba i grupp, få störningar och lära sig koppla av medan andra jobbar. Det är så hennes liv kanske kommer se ut i framtiden och jag vill ge henne bästa start, åtminstne det bästa jag hinner och kan erbjuda henne. Vi har redan fått bekräftelse på att vi är välkomna   .

Foxa umgås med sina bästa vänner och idisslar på sitt lilla vis med en pinne eller annat som hon hittat.

Jag har fått tag i en tjej som heter Emelie som kommer hit och tränar mig och islandshästarna under hösten. Jättekul! Hon kommer hit varannan vecka har vi tänkt och hjälper mig med gångartsträning, dressyrridning, lösgörande arbete och min sits mm. Sånt vi behöver hjälp med kort och gott. Jag vill komma igång på riktigt nu och träna regelbundet för någon så att jag såsmåningom kan komma ut på tävlingsbanan med Leiknir. Jag har tidigare åkt till Jamila, vilket jag kommer fortsätta med. Men det är ett dagsprojekt. Nu slipper jag hålla på att lasta och åka eftersom Emelie istället kommer hit. 

Röding är bokad nu. Hans matte kom hit idag och valde ut honom. Han kommer dock få bo kvar här tills han är över 7 månader. Nått direkt flyttdatum/tid har vi inte satt. Vi avvaktar och ser hur vintern blir. Jag vill inte flytta föl under kallaste perioden eftersom det tar på dem ändå att flytta från tryggheten i flocken och komma ut på egna ben.

Jag håller på att greja med en ny hemsida också. Det går "sådär" bra. Vet inte om jag istället ska försöka ändra namnet på den jag redan har och fylla på den med verksamheten. Figaro ska ha en egen sida, en reklamsida. Tanken är att ta emot ston för betäckning nästa år.

Jag har gjort en annons till tidningen angående barnverksamheten, mitt sk ponnylekis. Planerat grupper och aktiviteter, fixat olycksfallsförsäkring och fått godkänd av länsstyrelsen för verksamheten.

En har jag gjort planer och skisser över hagarna och stall här hemma. Vilka ska stå med vilka i hagarna. Det är inte bara att släppa ihop dem. Figaro kommer få gå ensam i hage i vinter. Tanken var att han skulle gå med sina ston han betäckt. Men eftersom jag delade på dem när betet på Hacksta tog slut och alla hamnade ihop kan jag inte riskera att stona "kastar" (dvs aborterar bort fostren) om jag släpper ihop med hingsten igen. HAn är dominant som hingst. Inte att förväxla med dum och elak, utan Han Som Bestämmer. Stona rangordnar sig under honom genom att brunsta om.... Eller risken är stor att det sker.

 Figaro vill inte ha herrar i hagen bredvid sig. Vissa hästar har bästisar. Vissa tycker mindre om andra. Fölen ska gå i kravallhagen. Islandshästarna på lösdriften. Vissa vill verkligen stå på box om natten. Vissa behöver verkligen stå på box om natten. Ja det är mycket att tänka på och ta hänsyn till. Men jag ska se till att alla blir nöjda och glada. Det är min skyldighet gentemot dem.

Har hämtat broschyrer, gjort planskisser, ansökningar, pratat med myndigheter mm för att bygga upp uteboxar. Mycket byrokrati att ta sig igenom. Men innan vintern ska det finnas boxar ute också. Allt för djuren.

Vi hörs!

Jihoo idag har jag blivit helt frisk och återställd! Nästan läge att säga "halleluja"   . Även om matlusten inte ligger i topp och jag går och funderar på olika maträtter och har lust att djupdyka i kokböcker så känner jag mig pigg, välmående och glad igen - skön känsla!

Har fått en hel del gjort idag också. Familjen Kanin, dvs Familjen Von Trapp som de kallas, har bytt gräsplätt igen och fått städad i hus och hem, även kanin barnens farbror Lakrits fick nymöblerat och ny gräsplätt.

Fick även mitt egna hem städat och golvet skurat. Vilar en flugoras förbannelse över huset! Flugor överallt! Blir smått galen! Nu har jag ju varit sjuk och utslagen nattetid men annars är nattjakt inget ovanligt förekommande. Men det är baksidan med livet på landet. Har flera klisterremsor som flugorna fastnar i. Känner mig så grym varje gång jag ser dem sitta där i klistret och flaxa med vingarna. Djurvännen i mig försöker övertyga mig om att även flugor har känslor, men så kommer jag och tänka på alla dessa vidriga larver i soppåsen i sopkärlet som jag upptäckte härom dagen. Då är det plötsligt inget synd om asen igen....

Hästarna har fått mer bete. Håkan öppnade upp till yttrerligare 2-3 ha betesmark från stora betet iom att han släppte upp 5 kvigor som rymt ur sin förra hage. Hm...hoppas de tänker stanna innanför stängslet den här gången. 16 hästar och 5 kossor på rymmen känns "så där" lockande   . Kossorna hade traskat rakt in i hästflocken när jag kom upp för att titta till dem. De stod där och tuggade och glodde som bara kor gör mitt i hästflocken som accepterade dem till fullo. SEn måste kossorna skvallrat om nya matpatsen och guidat dit gänget för på morgonen efter var hela ligan och mumsade på nya stället.

Bäst att sätta upp en symbolisk undertråd mot vägen för fölen. Jag ides inte sätta isolatorer och dra el i den. Försöker de ta sig ut kommer de stöta i mellantråden ändå. Men jag ville förhindra dem att beta utanför trådarna och på så vis "halka ut" genom en elkyss på ryggen. Fråga mig inte varför jag ser så bekymmrad ut!

Samling vid pumpen när kossorna kommer.

Samanta tycks berätta för Vilda att: "- Jo förstår du, det där är kossor, de äter också gräs. Hästar bestämmer över kossor även om de är större"

Hela gänget trängs och trivs.

"-Eeeemuuuuuh!"     

Både Fatima (på bilden) och Jazzo har varit ute varsin runda med vagnen. Jazzo och jag hade reflexer för första gången för den här säsongen men det var lite mysigt att köra i mörkrets inbrott. Svalkande vind, dofter och augustimörket. Tyvärr måste han stå över körning i väntan på bakskor. Han blir ömfotad. Testade när han skoddes att bara sätta dojjor på framhovarna iom att de bär det mesta av sin vikt på framdelen. Men det fungerar inte, våra grusvägar sköts alldeles för bra och sladdas ideligen så det ligger städigt vasst nygrus på vägarna. Ska kontakta vår hovslagare och be henne komma ut och sätta på bakskor så snart som möjligt. Känns tråkigt att ställa av honom nu när vi är igång igen, men hans väl och ve går för allt annat!        

Jag letar bett till Fatima.

Äntligen spänd för vagn igen! Fatima gick stadigt för vagnen och tittade nyfiket sig omkring, glad och nöjd att få vara ute upp upptäcksfärd.   

En kort sträcka med trav fick det bli. Hon har ju stått nu sedan hon kom i början av juni bl.a tack vare betäckningen. 

Livsnjuter!

Jag är så kär i denna gamla märr! Vilken pärla! Tack snälla alla ni på Stora Skuggans 4H-gård för att jag fick förtroendet att ta över er fina ponny!

Innan och efter Fatimas åktur gjorde jag en rensning i sadelkammaren. Blir lätt övergött av grejer inne i det lilla skyffet. Ibland får jag spel när jag ska in där och börjar kasta ut sakerna och ta bort det som inte behövs och flytta runt på grejerna i hopp om bättre plats.

Ponnytränsen på sina platser.

Vi hörs!          

Natten till fredag var en mardrömsnatt. Jag vaknade vid ett tiden och mådde pytonorm. Sen var det kört, liksom Rakel kaskadkräktes jag   . Mina föräldrar, som jag knappt träffat på hela sommaren, skulle kommit hit och hälsat på och jag skulle klippt Milton. Jag skickade ett sms tidigt på morgonen och "avbokade" dem. Mamma ringde nån timma senare och jag min dummer försökte skojja lite mitt i allt elände och säga att det är nog Rakel som smittat mig   . Min mamma blev genast ännu oroligare och jag hörde fasan i hennes röst "-Nähä tror du?! Men gud du kanske har haft sånt under naglarna" Ibland är min mamma så söt! Så omtänksam och så....känslig för djur bacillerna   Nej är det nått jag är immun mot så är det nog djurbaciller. Skulle nog nästan kunna lägga lite skit på smörgåsen utan att det bekom min mage. Vad smaklökarna skulle säga är en annan femma   . Sen tror jag absolut inte på att en gets magsjuka kan smitta till människa, allrahelst efter fruktfrosseri. Men det är nog en mammas rättighet och skyldighet att alltid oroa sig. Jag skulle defintivt vara likadan om jag hade barn. Även om barnen är vuxna...

Att det är fullständigt vidrigt att vara magsjuk kan nog alla skriva under på. Jag kommer aldrig mer göra pasta med kantarellsås! Om jag ändå varit så klok att jag gjorde såsen på mina egna kantareller. Nej då! Johanna Nordin går och köper färdig sås på Coop i charken och blandar ihop med älgskav. Tänkte minsann spara på de goda kantareller jag plockat.... Dumsnålhet finns det nått som heter tror jag   . De där fina, egen plockade kantarellerna åkte dagen efter i soporna. Jag vill inte se åt en endaste liten gul Herr Kantarell på mannaminne. Inte efter den nattens resa   . Totalt bortkastat alltihop! Men det var kul och gott så länge det varade, eller innan det började kanske är bättre att säga.

Låg som en utslagen sill hela fredagen. På morgonsysslorna var jag tvungen att sätta mig på gödselstacken och kräkas mellan varven. De är gånger som djurhållning är ett klart minus och jag önskar mig ett annat liv! Figaro och Fatima var lite upprörda över mattes sena ankomst, men när jag sjönk ihop som en våt fläck på golvet och stönade ur mig ett "ni får vänta lite matte mår inte bra" lugnade de sig. De måste hört att det var elände med mig. Jazzo kom fram och tittade oroligt på mig när jag satt på gödselhögen och kräktes. Det är fantastiskt att se hur kloka och känsliga de är, de visste att jag var sjuk.

Idag känns det bättre även om jag fortfarande inte har orken riktigt. Men tog ändå ut Jazzo på en kvällstur i månljuset. Det är fullmåne och otroligt vackert mot de råggula fälet.

Inte bästa bildkvaliten, men månljus!

Glad häst och glad frisk matte!

Vi hörs!      

Rakel är en kruttant! Vilken kämpe! Från att ha kaskadkräkts med hög feber och en stillastående vom äter och dricker hon nu.

 Jag ångrar inte en minut att jag tog ut veterinären och lät behandla en 12-årig get. Många hade nog tyckt och tänkt att åldern har tagit ut sin rätt. Jag anser att förtäring av för mycket frukt och ålderdom inte hänger ihop. Jag ville känna att jag ger henne chansen att ta sig igenom matförgiftningen. Gerda och Rakel är systrar och har levt sida vid sida sedan födseln och getter är oerhört bundna till artfränder. Blir den ena sjuk och måste gå bort måste den andra tyvärr följa med till andra sidan hur hemskt och vemodigt det än är.

Rakels mediciner: saltbalans, spruta med antibiotika, vomstimulerande pasta, kolpasta (tar upp toxiner), vomstartande pasta, diakur pulver (dietvätska med elektrolyter), bikarbonat och energibalans. Det mesta hade jag redan hemma som en utifall att-grej.

Åkte in idag och köpte lusernmix, finhackat hö i blandning med olja och melass. Getterna älskar det, det är lätttuggat och jag tänkte att melassen (från sockerbetan) kunde ge extra med energi åt en tillfrisknande get. rakel åt med förtjusning och drack självmant vatten. Vet ännu inte om hon även dricker diakurlösningen men Gerda älskar det däremot!

Marie kom ut på fm och vi tog en promenad med Jazzo, Pontus, Piggelin och Nalle i skogen och klev över stock och sten. killarna var eld och lågor! Åskan hängde tungt en bit bort och mullrade oavbrutet men regnet kom inte förrän på eftermiddagen. Tror vi var ute 45 minuter ungefär.

Efter det hade jag besök av försäkringsmannen. Han anmälde mig till kursen "säker hästhantering" som anordnas av Agria i samarbete med Länsförsäkringar. För att få gå kursen sker en besiktning av stallet av bl.a en elektriker. Känns skönt att komma iväg på kursen. Har velat gå den enda sedan jag hörde talas om den men då hade jag inget eget stall. När kursen inkl besiktningen (och ev brister åtgärdade) får man en skylt att hänga på stallet där det står att anläggningen är godkänd. Känns jäkligt skönt att dels ringt hit djurskyddsinspektion och gå säker hästverksamhet. Jag har inget att skämmas för när det gäller mina djur och djurhållning och faktiskt känns det skönt att ev kunna förekomma än förekommas.

Fröken Foxa och jag gick på egen skogspromenad mellan skurarna. Hon fick gå ut på egen tid med matte och upptäcka världen utan stöd av flocken. Skönt med lite höstiga dagar nu efter all värme. Mindre risk för rackans ormar. jag plockade med mig en boll och en kampleksak för lite träning med uppletande och kamplek men Foxa var väldigt brydd över alla skogens dofter och ljud Inte rädd men lite spänd. Jag passade på att plocka kantareller också.

Stor stor skog!

Foxa tränar in momentet "stenen". Att lära sig leta reda på höga stenar och hoppa upp på. På så vis håller sig hunden aktiverad och löper mindre risk att leta upp vilt.

 K

Kamplek med trasan.

Foxa vann visst! Bra för självförtroendet. Fast fokus hamnar lätt på annat i skogen än trasan....

"- Matte, vad var det?"

Härom dagen fick hon följa med in till Granngården och välja godis. Hon "köpte" en kycklingklubba till sig och de andra vovvarna. Världens lyckligaste vovve hoppade upp mot disken och räckte fram steckkoden fast såklart helt ovetande. Hon ville bara säga hej och visa vad hon valt!

Vi hörs!            

blir verkligen inte som jag tänkt mig! Glömmer aldrig när jag fick frågan i en intervju inför inspelningarna till bonde (då de tog ut deltagarna) "hur ser en vanlig dag ut för dig?" Jag tror det tog ett tag att formulera ett vettigt svar...öhhh...jag har inga vanliga dagar...jag har vissa rutiner som ska göras varje dag såsom mata och mocka men en vanlig dag existerar inte. Ingen dag är den andra lik! Idag är ett prakexemplar på en ovanligt ovanlig dag!

Vaknade, matade hundarna. Ner till stallet för morgon rutin med utsläpp för innestående hästar (för tillfället bara Figaro och Fatima), mata i hagarna och släppa ut getter och får. Mocka, tömma vatten (om jag inte gör det vid insläppet...). Getterna går som vanligt ut sist eftersom de ibland proppar upp stallgången med sitt "ska bara". Tittar in på Gerda och Rakel (getterna) och ser att Rakel är nersmetad i hela ansiktet av...?....höh?..."-Men Rakel har du kräkts!?" Ser nu att alla väggarna är "målade" med getkräk och halmen full av spyor. Jag visste inte ens att getter kunde kräkas, men det är ju inte otroligt med tanke på att de idisslar. Stackars Rakel ser matt ut och hulkar oavbrutet. Går upp och ringer veterinären som råder mig att ge bikarbonat upplöst i vatten. Jo tjena det har jag hemma....bakar pepparkakor jätteofta ...eller inte.... Kastar mig i bilen och åker till ICA. Har dessutom ingen frukost hemma, har väl aldrig hänt förr   . På vägen in kommer jag på att jag bokat möte med en man som skulle komma ut och prata försäkringar. Letar desperat i mobilen efter nummret, chansar och ringer rätt. Puh det stressmomentet ur världen! På väg ut ur butiken ringer det och ett nytt oplanerat möte måste ske idag! Typ just nu! Shit! Jag har frukosten i matkassarna och inser att det kan jag glömma att hinna få i mig! Svänger in på Statoil och köper två kanelbullar. Mmmm vilken hälsofrukost!

Kommer hem, blandar bikarbonatvatten och tvångsmatar upprörd get. Syster Gerda blänger argt på mig under sin krull-lugg.

Sen sker allt i ett. Möte, träff på baren vid 55:an, hem igen för att fortsätta disskutera, jag hinner före hem från baren och undrar med mitt ibland arga humör vad de är för "miffon" som parkerat sin husbil alldeles vid min gård och går och glor. En kvinna vinkar glatt och plötsligt ser jag: men jösses det är ju Lena och Kalle! Mina grannar från Duved!!! Så otroligt roligt och vilken överraskning! De hann bara stanna en superkortis men lovade att stanna längre nästa gång de åker ner.

Kör ut med Jazzo en kortare sväng. Han är superpigg och förstår inte alls varför man måste skritta när det går att trava! Gör en ful tvärnit under ett äppelträd och försöker roffa åt sig.

Kommer hem, får nytt besök av en killkompis. Vi sitter och snackar nån timma, distriktsveterinären ringer och är på väg ut. Lagom när Tobbe åker kommer veterinären. Vi disskuterar behandling och trolig ev diagnos. För mycket av det goda? Rakel käkar med förkärlek rutten fallfrukt. Det kan ha jäst i magen på henne och orsakat störningar. Tänkte inte på om hon var full igår vid insläppet?? Kan hon ha varit det utan att jag tänkte på det? Älgar som går i trädgårdar och äter frukt kan ju bli fulla. Och så Griseknoen förstås! Men Rakel då! En full get!? Hon vinglade iofs i morse.... Tempade henne och hade hög feber. Aha därav yrseln. Pluttan då! Och matte anklagar henne för att vara full.... Jag ringer efter Gun-Britt som kommer ut och hjälper oss att tvångshålla Rakel då vi ska testa att sonda henne och på så vis få i henne vätska och magmedicin. Det går åt skogen då slangen viker sig och Rakel kaskadkräks rakt ut över veterinären istället. En get har liten strupe så häst/kalvsond är att glömma. Rakel får kolpasta och nån våmstimulerande pasta då våmmen är stilla. DEt sätter igång magljuden omedelbart och Rakel slutar hulka. Hon är trots sin magsjuka pigg och omedgörlig. Ett gott tecken! Med tanke på att hon kräks så mycket satte veterinären in antibiotika som ska ges via injektion 1 gång/dag. Risken finns att hon drar ner spya i lungorna och får lunginflammation. Vi rör ihop två olika magstimulerande pulver i vatten som jag har hemma för idisslare. En saltbalans och en diakur och ger getterna på fri tillgång. Nu fick de tre olika vätskor att välja mellan. Gerda dricker omedelbart, med stor förtjusning, upp halva baljan med diakurlösningen.  Rakel är mer tveksam. Slänger in hö och Rakel funderar på att äta men ångrar sig, men bara att hon tänkt tanken är ett steg i rätt riktning.

Samtidigt som veterinären och Gun-Britt är här dyker Lule-Anna upp. Vi har bestämt hästaktivitet idag också. Lagom tills det är dax börjar det mullra på avstånd. Vi skyndar upp till betet och hälsar på och tittar till dem, men drar snabbt därifrån då blixtarna inte är att leka med! Ovädret ser ut att vilja svälja oss. Vi bestämmer oss för att ta en smörjfika istället. Tar fram läder som måste smörjas och fikabröd. Sen har vi det himla mysigt där på altan medan regnet öser ner.

Som sagt...hur förklarar man en vanlig dag i det Nordinska livet??? Vanliga dagar existerar inte. Bara ovanliga eller ovanligt ovanliga....

Vi hörs!   

I lördags mötte jag Helena norr om Sundsvall för att ta emot fjordingen Faxe. Vi skulle träffas vi IKEA i Birsta, men eftersom jag kom lite tidigare hann jag åka runt och reka plats för att kunna lasta om honom och beta. Köpte min första springer i Sundsbruk så jag åkte dit och hittade en pizzeria vi kunde klämma in 2 transporter i och sen en liten industi med stora ytor, lugnt område och gott gräs. Där tillbringade vi minst 2 timmar och hade en himmelens tur med vädret! Regnmolnen lågt tungt omkring oss men vi blev aldrig blöta. 

Matdax!

Faxe och hans fodervärd Linda

Slurp slurp! Tack matte som tog med dig en soppa på betfor! Det gäller ju att lura i dem vätska efter vägen.

Resan hem var bitvis väldigt blöt med minimal sikt. De allra flesta bilister stannade och väntade ut vädret men eftersom det ändå var +20 C ute kunde inte Faxe stå stilla i väntan på ev bättre väglag. Ville dessutom korta ner varje halvtimma så gott det gick för honom.

Faxe tog resan med ro. Trots åskknallar och blixtar utan dess like. Var lite orolig att det skulle slåner i transporten. Undrar om det blir en smäll utav helvete då? Även om det inte är farligt måste han ju bli rädd! Låg 20-30 cm vatten på vägen och det gick i 50 km/h som fortast.

Killtrion är samlad igen: Lekis, Faxe och Brellir

De intet ont anande fölen leker kull medan de vuxna talar klarspråk med varann.

Faxe, Vaja och Brellir

Lilla fröken Vaja tar sig ton minsann!

Vaja

Lekis och Faxe gör upp

Faxe var tidigare den dominanta av dem två men Lekis tycker att det är hans flock nu.

Vem är tuffast och starkast?

Ser ut som Sleipnir med de 8 benen

Brellir fattar galopp (e. Svartur wom Hochwald)

Leiknir visar upp sina fina rörelser, bredvid har vi Leira

Saga i tölt??? Har precis brytit av från galopp.

Saga igen

Röding

Vilda 

Troligtvis blir det en killhage och en tjejhage i vinter hemma på gården som förra vintern. Både Lekis och Faxe är kastrerade men riktiga tjejtjusare så det är nog lugnast för dem att dela dem åt så de slipper konkurrera om damerna. Men vi får se, just nu går de på 6 ha bete så de har ytor att tala ut om var skåpet ska stå.

Vi hörs!