Det är bara inse, man hinner inte med allt här i livet. Igår blev jag tvungen att ställa in körkursen som jag och Maja skulle åkt på. Tiden fanns inte riktigt. Jag kände att jag kunde inte lämna allt här hemma och dra iväg utan att få väldans dåligt samvete. Det händer saker precis hela tiden och det sista jag vill är att köra huvudet i väggen, så ibland måste man tyvärr avstå från inplanerade saker. Men som en mamma i en utav barngrupperna sa idag: "huvudsaken är att ambitionen finns där" och det stämmer. Bygga boxar, starta upp verksamhet, ta hand om alla djuren och mig själv med allt det jobbet (ja jag är väl inte så jobbig just   ), fixa hagar, hämta hö osv osv. På det allt som har med bonde att göra med intervjuer och fotografering. Just nu måste vissa saker gå före andra och just nu fick Majas och min körträning stå tillbaka.

På djurfronten är det för tillfället lite upp och ner. Leira ska få en tid på Strömsholm och kolla upp sina bakben och vad det beror på att hon står på näsan när hon rids. Nått är illa med haserna, hon har svårt att lyfta bakbenen när hon skos och de görs rena och hon står med bakdelen under sig. Lyfter man normalhögt på bakbenen rycker hon och börjar tugga och smacka med munnen. Inte hugga och bitas men de smackar med munnen när något blir jobbigt och obehagligt. Syns jättetydligt på henne. Hon har alltid varit superenkel i all hantering.

Pontus fick boxvila idag. Han gick med i första barngruppen idag och gick så långsamt. Efteråt flåsade han när han andades och hade hög puls. Jäspade och la sig ner. När jag kom ner och tittade till honom senare hade han varit dålig i magen. Jag blir ju självklart livrädd för fång iom att han släpptes i skogshagen igår morse, men vi tror att det bara är "paltkoma". Dvs han har ätit alldeles för mycket! Åsa och Johan var här med Nelly som går i andra gruppen så de hjälpte mig att kolla honom. Skönt att rådfråga och be fler ögon och händer titta på dem ibland. jag tror alltid det värsta tänkbara och Pontus är både mitt hjärtebarn och olyckskorp.

Foxa har börjat löpa och kliar sig mindre igen. Men kommer ändå att allergiutredas. Har erfarenheter av allergihundar sedan tidigare. Min Olga som bodde på foder hos en kompis hade kraftig kvalserallergi och två olika kompisars hundar hade det som. Det är vanligt att de blir sämre vid löp och skendräktighet. 

Carin mår fortfarande efter omständigheterna bra och jobbar på i grupperna. Glad och positiv som alltid!

Jazzo har tappat båda framskorna i skogshagen men gick ändå med i ena gruppen på en kortare tur, men nu får han stå över tills dojjorna är på igen. var inte så poppis på gruset. även Lekis har trampat av sig en framsko och det är rätt typiskt den här kladdiga årstiden när skorna kladdar fast i leran och sugs fast. Fast i Lekis fall tror jag det beror på att han tar så långa baksteg att han trampar loss dem. Måste nog använda boots när han rids. Han har ett härligt påskjut i baksteget men till ondo för hans skor.

Äh nu tar vi bilderna istället   :

Åsa och Nelly hjälpte till med utbildning av Ida idag. Hon var spänd och stressig men är egentligen gudasnäll att hantera. Med tiden blir hon en kalasponny men med största sannorlighet har hon uppfostrats hårt med rejäla hurvlingar för hon är livrädd för händer   . Men det är bara att jobba på med tilliten, Najade var också handskygg när hon kom men är nu helt trygg och stabil. 

Söta ihop! Nelly är fantastiskt duktig. Ida blev rädd vid två tillfällen och Nelly satt kvar trots att hon red utan stigbyglar och med ena handen i luften när Ida flög framåt och flängde runt i cirklar. mest rädd blev Ida när Johan skulle fånga upp Nelly eftersom hans händer plötsligt var runt henne. Men både häst och ryttare lugnade ner sig och fortsatte träningen. Duktiga tåliga Nelly!

Gjorde iordning för verksamheten i stallet. Gerda är och inspekterar om det kan bli godkänt.

  eftersom de större barnen tycker det är roligt att veta vem som är släkt med vem har jag börjat göra "familjeträd". FB står såklart för Fjällbäckens som är stuterinamnet.

Grabbgänget i skogen: Piggelin, Pontus, Nalle, Easy, Peps, Aldon och Jazzo.

Peps

Nalle, som föresten liksom Piggelin kommer kastreras inom kort.

Easy

Det finns fantastiska skapelser i skogshagen    Det gäller bara att se dem.

Vi hörs!              

Skrivklådan får dämpa sig lite och lämna plats till bilder idag. Måste dessutom upp och reparera skogshagen innan grabbgänget släpps upp. Snabba ryck!

Uteboxbygget pågår.

Min superhjälte Peter spänner musklerna   

Peter och Pedda

Medan grabbarna grävde grus så skottade jag lerhög. De konstaterade att min hög nog vägde i runda slängar ett ton! Jovars, det var lite tungt....

Figaro övervakar att arbetet utförs väl

Man kan knappast påstå att mina hästar är hariga med nerver utanpå. Maja Ida och Vaja tittar på och undrar vad som försigår. Den tar väl inte med sig Figaro?!            

Nos mot nos: Nirmar och Foxa

Milton slickade förtjust i sig av getternas lusernmix. Lusern är ett sorts hö i korta bitaroch mixen är blandad med sockerarter och olja. Mums tycker visst alla! Man kanske skulle käka det som sallad   ?

Vaja gosbiter på Foxas rygg. Tror hon försöker tigga lite av mixen som luktar förföriskt gott.

Hjälp!

Vaja

Syns tydligt vem som bestämmer här. Foxa försöker få igång Amy på schäferleken "jag dödar dig med ett bett över nacken åsso sen uppstår du och då dödar jag dig igen och igen. Jättekul!"

Amy är måttligt imponerad och intresserad av brutala schäferslyng lekar.

Usch vad hon är dryg! Jag vill va ifred och jaga pippisar.

Jag jobbig?! Nää dra nått gammal över dig! Jag är inte jobbig, jag är asdryg!   

Rioja

Ja så mycket roligare blev det inte idag. Dagen började med att jag hämtade hem alla islänningarna för att byta skor. Ledde hem dem alla på en gång. Hovslagaren kom åkandes efter mig på vägen och blev lite imponerad att jag gick med alla fyra samtidigt varav en unghäst. Men det får funka ibland. Är man ensam så är man och tiden finns inte alltid att springa 3 km fram och tillbaka på morgonkulan. Allrahelst när dagen börjar med en försovning   . Kände att Brellir är så duktig att han kan örja hänga med på ridturerna som handhäst.

Hade en fotograf från Aftonbladet här mitt på dagen så det blev massa bildlek i det fina vädret.

Vi hörs!                    

Jag får då och då frågan om jag lånar ut bilder till sk internetstall där barn med hjälp av hästbilder bygger upp sina stall och sköter om sina hästar. Jag hade älskat den typen av lek när jag var barn, om det hade funnits alltså...

Men jag lånar INTE ut bilder. Inte för att jag är snål och dum. Utan för att jag vill inte att mina bilder används av andra än mig. Så här funkar det:

Den som fotar är den som äger rättigheterna till bilderna. Mina bilder är alltså mina och bara jag kan avgöra vem som får använda dem, även om de ligger ute på nätet på t.ex min hemsida.  Där finns även bilder tagna på hästarna, övriga djuren och mig av yrkesfotografter som lever på att sälja bilder till tidningar mm. Att sno någons bilder är samma sak som att stjäla i en butik och är straffbart. Även om bara "leker" med dem.

Jag har en alldeles sann historia på varför jag INTE LÅNAR UT BILDER:

En dag satt jag och tittade på annonser på hastnet.se och ser en bild på min islandshäst Dis. Jag kände väl igen både hästen och bilden som kom från Dis förra ägares hemsida. Någon helt okänd person hade snott bilden och försökte sälja en häst som var min! Till råga på allt hade jag lämnat iväg Dis på tillridning och hade ingen koll på om hon var stulen. Jätteobehagligt att hitta sin häst till salu av en bedrägare! Någon oärlig människa försökte få någon annan stackare att betala handpenning (bokningsavgift) på min häst! Självklart polisanmäldes historien och personen bakom bedrägeriet. 

Men efter det bestämde jag att mina bilder kommer aldrig med mitt tillstånd få snurra runt på internet. Inte ens på lekstall för barn. Visst, oärliga människor kommer sno bilder ändå. Men jag hoppas och vill tro att de flesta trots allt är ärliga och snälla människor.

SÅ var vänlig och respektera att jag inte lånar ut bilder och att det inte är tillåtet att kopiera bilder från min hemsida och blogg!

Å det är en drömtillvaro att jobba med både barn och ponnysarna! Älskar det! Det är så roligt, tacksamt och glädjande. Hittills har alla varit nöjda: barnen, föräldrarna, ponnysarna och jag.

Den här veckan ägnas åt att lära sig hitta balansen i sadeln och lära sig gunga med. Mitt motto är: minimalt tjat på både barn och hästar. Det ska vara roligt och enkelt utan tjat om hur de ska sitta och göra. Det gäller att hitta jämförselser som barnen förstår och få de att fatta under lekfulla och humoristiska former utan att ironisera. Barn förstår inte ironi.

Vi har ridit ut i skogen med varje grupp. Var hittat man balansen bättre än där? Barnen får genast lära sig att stå i fältsits i uppförs backarna och luta sig lite bakåt nedför. Det finns massor att titta på och upptäcka, allt från svampar till små hinder att "hoppa" över. Här kliver vi ut och kör off road redan första gången de rider! Hästarna och barnen älskar det! Inget gnat och tjat på ridbanan och slit i munnen från ungar som ännu inte hittat balansen utan försöker hitta den i tyglarna. Här får de tidigt inse att ju mer man sitter på rumpan desto bättre sitter man bland stock och sten.

Hästarna delar på jobbet och gör det med bravur! De är så snälla, tålmodiga och positiva. Idag jobbade Jazzo Maja och Carin och lunkade runt i skogen ca 40 minuter med lite inslag av trav på skogsstigen. 

Hade veterinären ute idag som tittade på Carin. Hon verkades i söndags och då upptäckte vi att hon har blödningar i hovarna, värme och hög puls. Fång?! Det sjuka, eller konstiga snarare, är att hon tycks inte ha ont. Rör sig obehindrat i hagen i alla gångarter och hade inga svårigheter att balansera sig på tre ben vid verkningen. Nu är iofs shettisar och även islänningar extremt bra på att dölja smärta. Hästar över lag biter ihop, att visa smärta är lika med att falla offer för rovdjur och det är en överlevnadsstrategi att dölja. Nått som dessa hästar av "urtyp" är bra på.

Det knepiga med Carin är att när jag köpte henne ifrågasatte jag hennes breddade lamellrand som är typiskt tecken efter en hovbensrotation. Men på själva hoven syntes inget. De får en sk fångrand där överdelen (den nya delen av hoven när den växer ner) försöker kompensera sig mot det sänkta hovbenet i hoven. Det blir alltså lägesskillnad i vinklarna över och under randen i hoven. Nu har hovslagare förklarat att fångranden så småningom växer bort iom att hoven växer som våra naglar så att bara titta efter fångrand är inget säkert tecken.

Veterinären konstaterade ökad puls, värme och blödningen. Blödning får de först 4-6 veckor efter ett fånganfall. Det är alltså inget som kommer över en natt eller ens en vecka. Men en blödning kan även komma efter en för välverkad hov, om de gått barfota på hårt underlag. Nu var Carin inte nyverkad när hon kom. Veterinären ringde och konsulterade med en hovslagare på Ultuna. Carin visade tydliga tecken på fång, men ingen klinisk smärta. Besynnerligt! Hon brydde sig inte om visiteringstången, reagerar inte på grovt grus och hårt underlag i skritt och trav, har inga som helst problem att rotera kring sin axel.

När jag tittade på Carin tömkörde jag henne på grus, longerade i skritt, trav och galopp och satte till och med en vuxen men ändå lätt tjej på henne och hon visade inga tecken då heller. Det är så jäkla märkligt. Visserligen är hästar individer liksom människor. Vissa har högre puls än andra utan att vara sjuka för det. Men värmen och blödningen tyder på en  aktivitet/process i hovarna.

Efter att ha pratat med hovslagaren på Ultuna och veterinären och jag dividerat fram och tillbaka beslöt vi att låta Carin jobba på med barngrupperna och hantera henne som en frisk häst. Hon har inte ont och rör sig obehindrat. En fånghäst ska röra sig mycket. Man ska inte förstora och "ta fram" fel som inte syns. Får hon ont kommer det att märkas. Vi har ändå testat på obehaglig mark där även friska hästar hade reagerat, i min grushög med grov singel till boxbygget.

Men nått fel är det ändå med hovarna.... Skumt och inte alls enligt skolboken och enkelt att avgöra. Det enda jag kan göra för att se hur hon mår där inne är att röntga och se om det skett en hovbenssänkning som kan uppstå av inflammationen. Kan vara bra att veta, n gång fång alltid fång. Det går aldrig över utan ligger latent i kroppen och kan utlösas när som helst. Har haft fånghästar förr. Dis fick fång sista 2 månaderna av sin dräktighet med minimal hovbenssänkning och kunde återgå till vanligt arbete. Tyvärr var hon fihter i hagen och en gammal bogspark satte käppar i hjulen för hennes liv. Troligtvis hängde fången och dräktigheten ihop, liksom vissa människor faktiskt blir sjuka under/av sin graviditet. Liza fick fång hösten -10 av frostnypet gräs. Frosten ökar sockerhalten i gräset och det blir en insulinreaktion som drar igång fång. Sandra och Jetta (återfall) avlivades av fång februari -09. De gick ute dygnet runt utan kraftfoder mitt i smällkalla vintern i Duved. Fång handlar inte bara om gräs och kraftfoder! Har pratat med hovslagare och veterinärer på Strömsholm ang Dis och Liza som var in och röntgade. Finns typ 15 olika orsaker till vad som utlöser fång. Inte bara för mycket mat och fetma även om det självklart ökar riskerna. Fatima är en sk fångponny som haft fång tidigare i livet. Fånghästar måste alltid särbehandlas och man kan aldrig riktigt sia om framtiden. De kan bli, som i Fatimas fall 23 år men det kan även återkomma inom en snar framtid.

Av mina ca 40 shettisar och islänningar under åren har jag haft 5 fånghästar. Inte alla hos mig men sk fångponnier. Bara Dis och Liza har utvecklat det här, fast å andra sida så trodde de att LIza haft det tidigare i livet när de bedömnde hennes röntgenplåtar. Det är sorgligt när hästar byter ägare att inte all information kommer fram och att inte all sjukhistoria läggs in i passet. Men å andra sidan är passet en rätt ny förtelse. Men en fånghäst är svårt att sälja och tappar mycket i värde så det är klart, det finns folk till allt. För mig är det helt främmande att inte sätta djuret i första rummet, men uppenbarligen inte för alla. Finns nog många hästar med dolda fel och undnhållna skador och sjukdomar. Bil och hästaffärer är väl okända för handlare.

Vi hörs! 

Idag startade verksamheten. Tror att vi alla: tjejerna, jag och Pontus, Vaja, Aldon och Jazzo hade lika roligt! Jag blir så glad och varm inombords när ponnysarna har roligt. Startade med en ponnykulsgrupp där fokus mesadels ligger i hantering och markarbete med häst. Markarbete kan ju tyckas låta väl avancerat för barn i 9-12 års åldern. Men vi jobbar på deras nivå. Idag gjorde vi lite agility med slalom och hopphinder. Lilla Vaja hade svårt att förstå varför hon skulle hoppa när det gick att välta först och gå sen. Hon är ju inte dum!

Funderade på varför jag har så ont i nacken och ryggen. Jamän jag for med pardon in i väggen igår och slog i en saltstenshållare. Hovslagaren var här och när vi gjorde Nirmars hovar hoppade han iväg och slog undan mig i farten. Det är som sagt kraft i de små liven!

Annars gick verkningen bra på dem. Både Nirmar och Vilda var jätteduktiga! Saga blev halvfärdig. Hon tyckte det var lite läskigt först att bli fasthållen och varken hovslagren eller jag tvingar oss på dem utan det ska gå lugnt och tryggt till. Blir de rädda får jag jobba mer med tilliten till nästa gång hon kommer. Trilskas de mutar vi till samarbete för att sedan vänja bort godiset successivt. Ur våld föds våld! 

Ska beställa en veterinärtid till Foxa. Måste ta en allergiutredning på henne. Hon har ett trilskade öra som hon ständigt får inflammation i och en enorm jästsvamp produktion i öronen som luktar precis som ett nyöppnat paket med bakjäst. Nu har hon dessutom blivit röd och irriterad i tassarna och slickar och biter sig så fort hon får chansen. Jag gissar att hon är dammkvalster allergisk, tyvärr. Inte ovanligt med allergier på schäfrar. Jättejättetråkigt.

Vi hörs!

Nu är vintersäsongen i full gång igen. Igår kom alla shettisarna hem från betet och islänningarna flyttar hem på tisdag.Borta bra - hemma bäst! Mina småtroll hade bråttom hem. Samanta låg på som en fläktrem i kopplet. Vi tog hem dem alla på en gång. Hade lite bråttom så nått annat fanns det inte tid till. Alla fyra fölen skuttade förväntansfullt lösa runt oss på vägen. Jag fick knuffa ut Vilda ur hagen, det är ett litet problem med dem. De fattar inte att trådarna är borta och att det är fritt fram genom grindhålet. Vilda sprang olyckigt fram och tillbaka vid den osynlig gränsen och gnäggade. Samanta och jag gick tillbaka och hjälptes åt att  knuffa på. Gäller att se upp bara så man inte åker på en tjottablängare av ett stressat föl. Kan lova att en spark från en litet shettisföl mer än känns och lämnar schyssta bläckor. Tur att mina fölisar är så tama och hanterbara i sin ohantade uppväxt! Hur jag menar?

Jo, fölen släpptes på bete i mitten av juni och i början av juli. SEdan dess har de inte varit i närheten av stall, grimma och "tvångshantering". Visst lyfter jag på hovarna lite då och då i hagen och gör ren dem. Men i ärlighetens namn blir det inte så mycket av det. Det är dessurom svårt att få dem att stå stilla utan väggar att luta sig mot eller hindra dem att gå iväg. Däremot får de ofantligt med pussar, kramar, och blir gosade med och pillade på överallt på kroppen så inget är konstigt eller skrämmande. Alla mina föl är och har alltid varit så otroligt tama och kontaktsökande! Visst kan de protestera som de ungar de är men de visar inga direkta rädslor och de kommer alltid fram och vill ha mest uppmärksamhet av alla.

Helt otroligt när de kom hem igen efter sitt vildhästliv, som är den största delen av livet: de kände igen sig och ingen tvekade att gå in i stallet på kvällen utan gick raka vägen in i sin box.

Iofs har jag haft ett gäng hästar hemma hela sommaren, men nu börjar det riktiga livet igen: vintersäsongen med allt dess jobb. Ändå har jag svårt att sätta ord på den lycka jag kände när hagarna fylldes upp här hemma! Min hästar är äntligen hemma så jag får rå om dem. Det var som fjärilar i magen av lycka och jag stod länge vid grinden till kravallhagen och njöt av deras närvaro.

Imorgon kväll startar verksamheten! Det ska bli så roligt!! Dagen skall ägnas åt att röja i skogshagen så elen verkligen kommer fungera där. Några sena kvällar har dovhjorten stått och brunstbrölat där uppe. Vill ha fungerande el både för att förhindra inbrott och utbrott i hagen. Shettiskillarna kommer att gå där ett under hösten från det att islänningarna kommit hem. Blir lite meckigt att hämta och lämna igen för att ha dem i verksamheten, men det får funka ett tag. Där uppe har de det bra, ett "berg" i mitten av hagen så de kan välja på vilken sida de vill stå på för att få lä från vinden. Det kan suga i rätt ordentligt i vinden, men småtrollen har det helt vindstilla i sin hage. De når ju inte så högt över backen   .

Håller på att bygga uteboxar och plattan ska gjutas nu i veckan. Ett vindskydd ska upp i anslutning till kravallhagen innan vintern och kylan/frosten så inte pojkarna ska behöva stå utan tak för huvudet. Har gjort skisser för vem som ska stå var beroende på hästarnas behov och "önskemål". Vissa vill absolut stå på stall, andra avskyr att gå in, några behöver stå inne under kalla årstiden andra svettas inne. Vissa vill stå bredvid sin bästis och andra ska helst inte vara grannar och absolut inte gå i samma hage. Mycket att ta hänsyn till men jag tror jag fått till det riktigt bra. Sen kan det ju hända att det blir akuta rokarder ändå.

Vi hörs! 

När jag var i 12-års åldern var drömmen att bli radiopratare. Nu har jag "äntligen" fått chansen att prova på det, sisådär bara 25 år senare....

Var inbjuden att gästa RIX morronzoo på onsdagsmorgonen. Blev att hiva sig upp i ottan igen. Fast jag vete tusan om jag sov så många minuter i stöten den natten. Dels var jag livrädd att försova mig! Hur skulle det låtit? "Ja vi skulle ha gästats av bonde-Johanna nu men hon har försovit sig och kommer inte". Jag hade skämts ihjäl! Men sen var ju orkanen, som jag pinsamt redan glömt vad hon hette, igång och härjade. Som sagt kaninen Tuffsens bur blåste ju omkull så jag vet inte hur många gånger jag var upp och kikade ut för att se att allt stod rätt till och inget träd hade trillat över stall, hagar och kaniner. Himmel vilka vindar och då hade vi det ändå lugnt här i jämförelse med andra ställen både i Sverige och utomlands!

Kom i mycket god tid MTG huset därifrån de sänder. Fick kaffe och pratade med de som jobbade utanför sändningen. Jättetrevligt folk! Undrar om det ena var "det lilla äcklet"? Chefen alltså, han hade åtminstone förr det öknamnet på skoj av programledarna. Jag kom på efteråt att jag skulle frågat. Hoppas det blir tillfälle att fråga, jag har alltid undrat hur den stackarn ser ut   .

Väl i sändning ställde framför allt Roger lite frågor och rätt var det var stack jag in att han skulle hälsa till Farbror Pelle dvs Rogers pappa. Roger blev alldeles ställd. Jag hittade på att han och jag lekt och ätit bullar hemma hos honom när vi var små, vilket inte är helt osannorligt eftersom vi båda är Bomhusbarn ("förort" i Gävle) och ungefär lika gamla. Han kom av sig helt och blev alldeles förbryllad. Jag hade jätteroligt och säkert de utanför studion också! Tillslut fick jag erkänna att jag bara drev med honom men det tog en stund innan han var på banan igen   

Jag fick leka en lek såklart: fånga svinet. Gick ut på att jag skulle komma på vilket manligt svin de nämnde i vilken skandal. Jag och kändisar! Ja jösses nu har jag insett att jag själv är en kändis men annars har det aldrig intresserat mig. Jag känner knappt igen en enda! Försökte en period intressera mig och köpte Hänt Extra men det gick sådär... jag blev  inte ett dugg mer kändiskunnig och i ärlighets namn så kändes det helt oviktigt. Men visst hjälp...hmpf...så kammade jag iallafall hem två biobiljetter.

Åkte förbi Myrby mekaniska på vägen hem och gick igenom beställningen till uteboxarna. Fick ordern via mail men lyckades på nått sätt radera den och den försvann helt. Borde ju hamna i skräplådan men icke! Nu är det snart dax att gjuta betongplattan och sen är det färdigt att sätta upp dem. Blir två fullstora uteboxar om 9 m2 vardera mellan ridbanan och stallet. Nu är det bara de stora ridhästarna som saknas   . 

Stormen rev förstås ner en massa äpplen som jag samlade ihop i högar.

Men hallå! Ge tusan i mina högar! Plocka er egna frukt era as!   

Imorse var jag med i Radio Gävleborgs morgonsändning. De ringde upp i direktsändningen och ställde frågor och hade lite rolig fakta om mig. Incider information. Charlotta Cederlöf, programledare på radio Gävleborg och jag har bott grannar under hela min uppväxt. Gjorde klart stallet medan jag väntade på samtalet. Typiskt nog hade ett äppelträd, ja just det samma träd som sist, klyvts i två delar och kapat telefontråden IGEN! Förgrömmat som Anton Svensson i Katthult skulle sagt! Smsade på morgonen direkt när klockan ringde och bad de ringa upp på mobilen istället. Hade ingen aning om vad jag skrev, var helt borta av förvirrat morgontillstånd men uppenbarligen gick meddelandet fram.

Sen städade jag som en riktig städkärring! Skurade allt som gick att skura. Bord, stolar, golv, väggar, lister, skåpluckor...you name it! Fyra hundar och lerig gräsmatta och stallgång är ingen bra kombination. Stänktapet kan man kalla det. Borde kanske våtrumssäkra hela husets hunddel. På min gata i stan på 4:e våningen DÄR la jag in silikon under varje list så inte valpkiss skulle rinna in under listerna. Kände mig emellanåt som en guppy i ett akvarium    . Ja för er som inte vet så hade jag en liten kennel och valpar ibland.

Klockan 13 kom de från tidningen QX och gjorde reportage till oktobernumret. Vi hade supertrevligt så de stannade till 16.30 Fikade, pratade massa såklart och tog bilder.

Maja, som ska börja på ponnykul på tisdag kom förbi och hälsade på med sin mamma. Vi gick runt och hälsade på hästarna. Å det ska bli så roligt att sätta igång kurserna! Längtar så!

På tal om hästarna fick jag akut evakuera dem från ena beteshagen och driva över dem till gamla betet igen och stänga för. De hade betat ner alldeles vid eltrådarna, som längs med en åker sitter så högt att fölen bara behövde kröka på nacken och gå ut. Kunde ju inte lämna dem med risk att någon hamnade på fel sida om staketet! Precis när jag började förflyttningen kom världens blixt och dunder alldeles ovanför mig. Döläskigt och älga runt på ett öppet fält bland massa hästar mitt i åskvädret. Men hästarna var tvungna att flyttas så det var bara hoppas på det bästa. Men tillslut kunde jag stänga för och räkna in alla på rätt ställe, åka hem och dricka te framför bonde och lyssna på ösregnet och stormen.

Vi hörs!     

Tjohoo det är mycket nu! Transporten står full med hö som måste bäras upp på logen (ca 60 balar) och det ska vara klart tills imorgon eftermiddag. Har lovat bort transporten till Inger som ska köra får på slakt. Kruxet är bara att så fort jag är på väg att börja så kommer det en regnskur!

Imorgon är det tidig morgon. Ska gästa rixmorronzoo och blir upphämtad med taxi i Spånga kvart i sju. Just nu sitter jag och dricker te och har knaprat febernedsättande, känner mig hängig och har ont i kroppen. Fel fel fel! Inte NU! 

Håller på och fixar inför mina barnridgrupper som startar nästa vecka. Ska skruva upp bindringar till hästarna utomhus, göra iordning ponnyputorna (en enkel typ av barnsadel).

Vilket blåsväder det är idag! Trotsade vinden och regnet som kom efter halva turen med att rida Lekis och Maisan ihop med Gun-Britt. En hyffsat lång skrittrunda blev det. Jag har börjat använda min ridväst som legat i skåpet och gett dåligt samvete. Är ju egentligen inte klokt att man rider utan! Då och då hör man ju om de som brutit ryggen. Igår hade jag den med till hagen och var på vippen att lämna den i IKEA kassen men ändrade mig i sista stund. Kände på mig att om jag inte hade den skulle jag åka i backen. Det var ungefär vad som höll på att hända när Lekis for rakt upp i luften och tvärvände när några småfåglar flög upp ur rapsfältet. Han gjorde samma grej idag också, på samma ställe. Hästminne. Han är lustig den lille Blekisen. Har delat hage och gått sida vid sida med 5 kossor. Från början var han spänd och livrädd men vande sig snart. Igår fick han syn på Jalles kor på andra sidan åkern. Ögonen blev som ping-pongbollar och han började tölta runt innan jag kommit tillrätta i sadeln. Tala om att göra skillnad på vänner och icke vänner!

Vaja fick komma ut på en tömkörningsrunda och var stolt och mycket duktig! Stoltast var nog jag ändå! Min lilla 2-åring som jag själv fött upp har vuxit upp till en positiv och enkel ponny. Bilderna är av usel kvalitet, nog för att det var skitväder men kameran hade roterat i bildläge. Men jag lägger ut dem ändå, bara för att jag är så stolt!

    Fjällbäckens Vaja f 26/5-09. Lite rund om magen efter sommaren men det ska hon dra bort snart med hjälp av vagnen. 

Maja och Ida var på promenad i ca 45 minuter idag på kvällskvisten. var dum nog att gå i skogen i stormen. Träden lutade sig läskigt över oss. Vi gick mestadels "off road" så de fick lyfta på tassarna och tänka hur de skulle gå. 

Mockade kravallhagen och det tog både energi och tid i leran. Nu får det bli bättre och stabilare väder tack! hagarna ser ut som lervällning snart och dyngan sugs fast i gegget. var lika mycket lera som dynga i lassen som jag drog ut. Tungt och slitsamt men fint ska det va! Det räcker gott och väl med den dyngan som fryser fast och snöar över om vintern som sedan tar timmar och dagar och veckor att mocka bort.

Stackars lille kaninen "Tuffsen" hittade jag på gräsmattan. Tack och lov hann inte hundarna se honom , de hade fullt upp att rota efter kaninbajs. Hans bur hade blåst omkull i vindarna! 

Nej tidig morgon var det som gällde så det blir tidig kväll också för alla parter på gården. Gun-Britt kommer hit och gör morgonsysslorna i stallet och känner jag henne rätt är nog nog kvar tills jag kommer tillbaka.

Vi hörs!