Å det är en drömtillvaro att jobba med både barn och ponnysarna! Älskar det! Det är så roligt, tacksamt och glädjande. Hittills har alla varit nöjda: barnen, föräldrarna, ponnysarna och jag.

Den här veckan ägnas åt att lära sig hitta balansen i sadeln och lära sig gunga med. Mitt motto är: minimalt tjat på både barn och hästar. Det ska vara roligt och enkelt utan tjat om hur de ska sitta och göra. Det gäller att hitta jämförselser som barnen förstår och få de att fatta under lekfulla och humoristiska former utan att ironisera. Barn förstår inte ironi.

Vi har ridit ut i skogen med varje grupp. Var hittat man balansen bättre än där? Barnen får genast lära sig att stå i fältsits i uppförs backarna och luta sig lite bakåt nedför. Det finns massor att titta på och upptäcka, allt från svampar till små hinder att "hoppa" över. Här kliver vi ut och kör off road redan första gången de rider! Hästarna och barnen älskar det! Inget gnat och tjat på ridbanan och slit i munnen från ungar som ännu inte hittat balansen utan försöker hitta den i tyglarna. Här får de tidigt inse att ju mer man sitter på rumpan desto bättre sitter man bland stock och sten.

Hästarna delar på jobbet och gör det med bravur! De är så snälla, tålmodiga och positiva. Idag jobbade Jazzo Maja och Carin och lunkade runt i skogen ca 40 minuter med lite inslag av trav på skogsstigen. 

Hade veterinären ute idag som tittade på Carin. Hon verkades i söndags och då upptäckte vi att hon har blödningar i hovarna, värme och hög puls. Fång?! Det sjuka, eller konstiga snarare, är att hon tycks inte ha ont. Rör sig obehindrat i hagen i alla gångarter och hade inga svårigheter att balansera sig på tre ben vid verkningen. Nu är iofs shettisar och även islänningar extremt bra på att dölja smärta. Hästar över lag biter ihop, att visa smärta är lika med att falla offer för rovdjur och det är en överlevnadsstrategi att dölja. Nått som dessa hästar av "urtyp" är bra på.

Det knepiga med Carin är att när jag köpte henne ifrågasatte jag hennes breddade lamellrand som är typiskt tecken efter en hovbensrotation. Men på själva hoven syntes inget. De får en sk fångrand där överdelen (den nya delen av hoven när den växer ner) försöker kompensera sig mot det sänkta hovbenet i hoven. Det blir alltså lägesskillnad i vinklarna över och under randen i hoven. Nu har hovslagare förklarat att fångranden så småningom växer bort iom att hoven växer som våra naglar så att bara titta efter fångrand är inget säkert tecken.

Veterinären konstaterade ökad puls, värme och blödningen. Blödning får de först 4-6 veckor efter ett fånganfall. Det är alltså inget som kommer över en natt eller ens en vecka. Men en blödning kan även komma efter en för välverkad hov, om de gått barfota på hårt underlag. Nu var Carin inte nyverkad när hon kom. Veterinären ringde och konsulterade med en hovslagare på Ultuna. Carin visade tydliga tecken på fång, men ingen klinisk smärta. Besynnerligt! Hon brydde sig inte om visiteringstången, reagerar inte på grovt grus och hårt underlag i skritt och trav, har inga som helst problem att rotera kring sin axel.

När jag tittade på Carin tömkörde jag henne på grus, longerade i skritt, trav och galopp och satte till och med en vuxen men ändå lätt tjej på henne och hon visade inga tecken då heller. Det är så jäkla märkligt. Visserligen är hästar individer liksom människor. Vissa har högre puls än andra utan att vara sjuka för det. Men värmen och blödningen tyder på en  aktivitet/process i hovarna.

Efter att ha pratat med hovslagaren på Ultuna och veterinären och jag dividerat fram och tillbaka beslöt vi att låta Carin jobba på med barngrupperna och hantera henne som en frisk häst. Hon har inte ont och rör sig obehindrat. En fånghäst ska röra sig mycket. Man ska inte förstora och "ta fram" fel som inte syns. Får hon ont kommer det att märkas. Vi har ändå testat på obehaglig mark där även friska hästar hade reagerat, i min grushög med grov singel till boxbygget.

Men nått fel är det ändå med hovarna.... Skumt och inte alls enligt skolboken och enkelt att avgöra. Det enda jag kan göra för att se hur hon mår där inne är att röntga och se om det skett en hovbenssänkning som kan uppstå av inflammationen. Kan vara bra att veta, n gång fång alltid fång. Det går aldrig över utan ligger latent i kroppen och kan utlösas när som helst. Har haft fånghästar förr. Dis fick fång sista 2 månaderna av sin dräktighet med minimal hovbenssänkning och kunde återgå till vanligt arbete. Tyvärr var hon fihter i hagen och en gammal bogspark satte käppar i hjulen för hennes liv. Troligtvis hängde fången och dräktigheten ihop, liksom vissa människor faktiskt blir sjuka under/av sin graviditet. Liza fick fång hösten -10 av frostnypet gräs. Frosten ökar sockerhalten i gräset och det blir en insulinreaktion som drar igång fång. Sandra och Jetta (återfall) avlivades av fång februari -09. De gick ute dygnet runt utan kraftfoder mitt i smällkalla vintern i Duved. Fång handlar inte bara om gräs och kraftfoder! Har pratat med hovslagare och veterinärer på Strömsholm ang Dis och Liza som var in och röntgade. Finns typ 15 olika orsaker till vad som utlöser fång. Inte bara för mycket mat och fetma även om det självklart ökar riskerna. Fatima är en sk fångponny som haft fång tidigare i livet. Fånghästar måste alltid särbehandlas och man kan aldrig riktigt sia om framtiden. De kan bli, som i Fatimas fall 23 år men det kan även återkomma inom en snar framtid.

Av mina ca 40 shettisar och islänningar under åren har jag haft 5 fånghästar. Inte alla hos mig men sk fångponnier. Bara Dis och Liza har utvecklat det här, fast å andra sida så trodde de att LIza haft det tidigare i livet när de bedömnde hennes röntgenplåtar. Det är sorgligt när hästar byter ägare att inte all information kommer fram och att inte all sjukhistoria läggs in i passet. Men å andra sidan är passet en rätt ny förtelse. Men en fånghäst är svårt att sälja och tappar mycket i värde så det är klart, det finns folk till allt. För mig är det helt främmande att inte sätta djuret i första rummet, men uppenbarligen inte för alla. Finns nog många hästar med dolda fel och undnhållna skador och sjukdomar. Bil och hästaffärer är väl okända för handlare.

Vi hörs! 

 

Frida

21 september 2011 23:44

Herrejösses va imponerad jag blir av dig!
Du verkar ha en underbar fin gård och djur.
Först blev jag helt charmerand av din underbara personlighet (i tv), sen vips så hittade man en blogg, DIN blogg.....åh, wow vilken upptäckt jag har gjort idag, man glömmer allt.....att man faktiskt ska upp tidigt i morgon...oooops....jobb, gäsp! Fast och andra sidan så får man en energi kick av sånt som trollbinder en, så tröttheten besegrar jag....
Man blir varm och lycklig att läsa din blogg...hmmm...även fast jag bara är nybörjare här, men jag har hunnit och känna in känslan.
Du måste undra vad detta är för okänd tok tjej som skriver här nu....ahhh...jodå, okänd är jag ju här eftersom jag inte skrivit här innan och tokig är jag väl också, men, men JAG diggar dig!
Lycka till med allt och ha de gott! Kram

(Ps. Nu får jag krypa ner i sängen och vem vet kanske drömma om din gård:)

Johanna Nordin

22 september 2011 00:39

Å tack vilket varmt inlägg :)
Hoppas din morgondag blir bra och fungerar trots att jag störde dina gonatt rutiner med mitt bloggeri ;)

Ha det gott du med!
Kramar tillbaka

 

Frida

22 september 2011 05:35

Åh, TACK, vilket gulligt svar.
Ingen fara att du störde mig med ditt bloggei, de var ju så roligt så blogga på, jag kommer att läsa.

Önskar dig en underbar dag.
Kramar

Johanna Nordin

22 september 2011 08:24

Tack detsamma nu ska jag starta dagen :)

 

Anna, Faran & Axxa

22 september 2011 07:52

Vad härligt att du "hittat hem" i jobbranchen!!
Hoppas allt går väl med Carin.
Stor kram
Anna

http://www.rackartyg.net

Johanna Nordin

22 september 2011 08:23

Ja det är så jätteroligt :)! Jag tror det är bra att byta inriktning och arbetesuppgifter ibland och inte bara jobba på med samma, om man inte är en jäkel på att se till att vidarutveckla sig med kurser och utbildningar inom sitt område. HUr det än är så blir det slentrian och samma även om man byter arbetsplats. Var lite less på förskolemiljö efter mina typ ca 17 år (tror det är lite mer..) men inte less på människor och pedagogik. Men vem vet, ett beake från det kanske gör usen och en dag är jag tillbaka. You never know :)

Mm Carin är en pärla i grupperna så henne vill jag inte mista! Fina ponnyn med det udda namnet ;)

Kramar

 

Helena

23 september 2011 11:26

Googlade på fång, stackars små liv. Håller tummarna för en snabb kurering! :)

Johanna Nordin

23 september 2011 15:57

Ja det är ingen rolig historia alls :(

Men Carin hälsar att hon mår under omständigheterna toppen och är inte det minsta brydd om sina varma fötter. Tack och lov!

 

Jonna

23 september 2011 15:34

Hej, Vad kul att hitta till din blogg :)Vilka fina bilder på dig, ponnysarna och barnen. Modigt att bryta upp från en anställning och göra sin egen grej. Jag följer dig och de andra bönderna varje vecka. Tycker det är så himla bra att det finns plats även för flator i bonde söker fru! Men samtidigt att det ändå inte görs till nån big deal i programmet att du gillar tjejer. Hoppas att du hittat det du söker : )

http://heligvardag.wordpress.com

Johanna Nordin

23 september 2011 15:56

Tack!
Ja det känns så bra att det inte läggs nån stor vikt vid min läggning. Jag är jag och kärlek är kärlek. Jag har aldrig varit nån som ser mig gå i fronten för det och behöva sticka ut på nått sätt.

 

Helena

23 september 2011 16:59

Men nu står du riktigt i fronten och sticker ordentligt...vilket jag och förhoppningsvis fler gillar i massor. Tycker du är en skön individ som verkar ha båda fötterna på jorden. :)

Johanna Nordin

23 september 2011 17:05

Tack igen :)

Jaa du hur hände det här ;)?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...