Ibland är det skönt att kunna säga så till sig själv! Det behöver nog alla göra ibland. Ego-boosta en smula och inte skämmas för det!

Jag känner mig bra, flitig, ambitiös och målmedveten. Idag har jag gjort massor. Trots att väckarklockan på nått märkligt sätt stängde av sig själv imorse...   . Det blir väl så när man sitter uppe och kollar på dokumentärer. Nåja det var sent insläpp med mycket hö i givan så det gick knappast någon nöd på någon. Till och med vovvarna, läs Foxa, hade sovmorgon. Annars är hon en ihärdigt väckarklocka. Typ som en sån där varningssiren som de testar första måndagen i månaden klockan tre.

Idag har jag kört Jazzo, Fatima och Maja. Jag har tömkört Pontus och promenerat med Vaja som gick på egen prommis för första gången i livet. Hon har i och för sig gått rätt mycket med bara i sällskap med annan häst. Idag var det bara hon och jag. Jag passade på att ta med henne på en bajsplockar-sväng. Maja hade lababbat alldeles utanför en brevlåda. Jag försöker vara noga med att sparka undan skithögarna efter oss. Ofta tar jag det på en gång men när jag sitter i vagn, rider någon spänd häst eller dylikt är det inte läge att kliva av. Då försöker jag ta det efteråt, om jag inte glömmer förstås. Har hänt, även den bästa misslyckas     . 

Vaja tyckte det var jätteroligt att gå ensam med matte! När hon leds bredvid en ranghögre häst blir hon seg och håller sig bakom så det känns som armarna ska dras av i armbågarna. Men nu traskade hon på i raskt tempo, trygg och världsvan.

Maja har haft ett långt uppehåll från träningen och som den krutdurk hon är funderade jag på att gå med henne första gångerna istället för att spänna för vagnen. Men så tänkte jag: "äh vad fan det kan ju bara gå åt skogen!" Och det är väl ungefär vad det i värsta fall kan göra med vagn som välter i diket, häst som skyggar och hoppar in i buskarna osv. Maja var pigg och vaken men cool i skritten. Ibland är hon så på tårna att hon är svår, för att inte säga omöjlig, att få ner i skritt. Hon taktar ideligen och flåsar på. Men idag gick hon lugnt och jag kunde till och med jobba med att rakställa henne. Hon vill gärna dra åt vänster med kroppen, dvs ta i mer med högersidan. Däremot har hon bara en växel i traven: fullaste kareta! Den lilla ponnyn skulle vara oslagbar på travbanan, synd att hon har okänd stam. Bara ponnys med känd stam i fyra led och reg i Shetlandsförbundet får starta på travet. Jäklar vad benen går som trumpinnar på henne   ! Konstigt egentligen att hon hinner flytta dem och inte snubblar över sig själv.  Vi har lite att öva på inför körträningen för Mia Henriksson i slutet av månaden. Just nu övar vi på halter. Man kan faktiskt stanna och ta en kort paus, även om man som liten Maja tycker det är alldeles bortkastat med tid. Våra halter är några sekunder långa, men hon får inte gå framåt förrän hon står stilla och gå på mitt kommando. Jättejobbigt! Vi ska även börja jobba med lydnaden. Trava (t.ex) tre meter, sakta av. Skritta, halt, trav, sakta av, trav, skritt halt osv. Inte bara skritt i flera hundra meter och sen trav lång sträcka. Det ger muskler och kondis men ingen hjärnaktivitet och uppmärksamhet. Att lära sig trava långsammare tar vi på sikt. När lydnaden är befäst och hon kan ta halvhalter och lyssna på mig istället för att stresskuta fram. Älskar den här lilla fröken! Hon är en fröjd att köra. Galet pigg ibland och tittig. Men så positiv och glad.

Både Jazzo och Pontus var lite sega idag. Kanske är pälssättningen, det tar musten ur dem. Det är jobbigt att ta energi på att bygga vinterpäls. Fatima kändes lite olydig så henne ska jag tömköra så jag kommer åt henne ordentligt. Gamla damen bör kunna flytta sig i sidled när vagnen ligger för nära dikeskanten. Vill inte, var Fatimas motto idag! Hon gjorde det till slut ändå efter att jag envist stått på mig. Men hon kändes tvär och bestämd i sin ståndpunkt, i övrigt var hon pigg och glad att jobba framför vagnen.

Mina föräldrar kom ut efter lunch och hjälpte mig med trädgården. Jag krattat iordning Figaros hage och mockade ur kravallhagen. Pappa och jag försökte knåpa ihop min nya rockard till Maja och Pontus, men jag måste ta ner grejerna till Bengt och be om hjälp att slipa till dem. Han bygger bilar så han borde ha nån metallslip att fila till passformen.

Vi hörs!

Äntligen har jag träffat Simon och Matilda! Mina små söta brorsbarn som snart är 1 månad gamla. Tider har inte passat och faktum är att ibland har jag avbokat just för att jag känt att mamma och pappa har behövt vila istället för att sitta och hålla mig sällskap. För min del spelar några veckor hit och dit mindre roll när jag får se dem. Huvudsaken är att familjen mår bra och med tvillingar som ligger i otakt med sömnrytm bör föräldrarna få vila när chansen ges. Pratar med min bror flera gånger i veckan och får bilder via mms. Men idag så kände jag att nu tar jag mig tid om det passar dem.

Lycklig faster och en sömnig Matilda.

Pluttipluttiplutt vad goa dem är!

Självklart! Vad kan vara en mer passande present än en egen ponny? Simon och Matildas första häst! Tror lillstrumpan var lite förskräckt att gränsla häst innan hon hunnit fylla 1 månad! Här ska kunna ridas innan de kan gå!

Simon hade hållt låda på dagen och var lite extra trött.... Vi hann dock bekanta oss med varann innan sömnen tog över. Här i mamma Annikas trygga famn.

Matilda

Simon

Nä nu blir det bingen här och där med basta! Har kommit i säng oerhört sent två nätter i rad då jag fastnat framför dokumentärer på tv. Dumt! imorgon ska Maja få öva att gå med körhuvudlaget med skygglappar, Jazzo köras och Pontus tömköras innan mina föräldrar kommer mitt på dagen och vi ska ha trädgårdsdax.

Vi hörs!