Nu är vintersäsongen i full gång igen. Igår kom alla shettisarna hem från betet och islänningarna flyttar hem på tisdag.Borta bra - hemma bäst! Mina småtroll hade bråttom hem. Samanta låg på som en fläktrem i kopplet. Vi tog hem dem alla på en gång. Hade lite bråttom så nått annat fanns det inte tid till. Alla fyra fölen skuttade förväntansfullt lösa runt oss på vägen. Jag fick knuffa ut Vilda ur hagen, det är ett litet problem med dem. De fattar inte att trådarna är borta och att det är fritt fram genom grindhålet. Vilda sprang olyckigt fram och tillbaka vid den osynlig gränsen och gnäggade. Samanta och jag gick tillbaka och hjälptes åt att  knuffa på. Gäller att se upp bara så man inte åker på en tjottablängare av ett stressat föl. Kan lova att en spark från en litet shettisföl mer än känns och lämnar schyssta bläckor. Tur att mina fölisar är så tama och hanterbara i sin ohantade uppväxt! Hur jag menar?

Jo, fölen släpptes på bete i mitten av juni och i början av juli. SEdan dess har de inte varit i närheten av stall, grimma och "tvångshantering". Visst lyfter jag på hovarna lite då och då i hagen och gör ren dem. Men i ärlighetens namn blir det inte så mycket av det. Det är dessurom svårt att få dem att stå stilla utan väggar att luta sig mot eller hindra dem att gå iväg. Däremot får de ofantligt med pussar, kramar, och blir gosade med och pillade på överallt på kroppen så inget är konstigt eller skrämmande. Alla mina föl är och har alltid varit så otroligt tama och kontaktsökande! Visst kan de protestera som de ungar de är men de visar inga direkta rädslor och de kommer alltid fram och vill ha mest uppmärksamhet av alla.

Helt otroligt när de kom hem igen efter sitt vildhästliv, som är den största delen av livet: de kände igen sig och ingen tvekade att gå in i stallet på kvällen utan gick raka vägen in i sin box.

Iofs har jag haft ett gäng hästar hemma hela sommaren, men nu börjar det riktiga livet igen: vintersäsongen med allt dess jobb. Ändå har jag svårt att sätta ord på den lycka jag kände när hagarna fylldes upp här hemma! Min hästar är äntligen hemma så jag får rå om dem. Det var som fjärilar i magen av lycka och jag stod länge vid grinden till kravallhagen och njöt av deras närvaro.

Imorgon kväll startar verksamheten! Det ska bli så roligt!! Dagen skall ägnas åt att röja i skogshagen så elen verkligen kommer fungera där. Några sena kvällar har dovhjorten stått och brunstbrölat där uppe. Vill ha fungerande el både för att förhindra inbrott och utbrott i hagen. Shettiskillarna kommer att gå där ett under hösten från det att islänningarna kommit hem. Blir lite meckigt att hämta och lämna igen för att ha dem i verksamheten, men det får funka ett tag. Där uppe har de det bra, ett "berg" i mitten av hagen så de kan välja på vilken sida de vill stå på för att få lä från vinden. Det kan suga i rätt ordentligt i vinden, men småtrollen har det helt vindstilla i sin hage. De når ju inte så högt över backen   .

Håller på att bygga uteboxar och plattan ska gjutas nu i veckan. Ett vindskydd ska upp i anslutning till kravallhagen innan vintern och kylan/frosten så inte pojkarna ska behöva stå utan tak för huvudet. Har gjort skisser för vem som ska stå var beroende på hästarnas behov och "önskemål". Vissa vill absolut stå på stall, andra avskyr att gå in, några behöver stå inne under kalla årstiden andra svettas inne. Vissa vill stå bredvid sin bästis och andra ska helst inte vara grannar och absolut inte gå i samma hage. Mycket att ta hänsyn till men jag tror jag fått till det riktigt bra. Sen kan det ju hända att det blir akuta rokarder ändå.

Vi hörs!