Jag som är en livsnjutare har njutit extra mycket idag. Tog en härlig ridtur i skogen med Blekis mitt på dagen trots riskerna att få en kula i huvudet. Man måste ju leva på riskerna ibland  . Tränade honom mellan träden och övade mycket på att smyga nedför backar utan att jag behövde ta i tyglarna. Jag blir alltid på så bra humör när jag rider honom. Han får mig att skratta varje gång. Maisan fick ståöver idag då jag skulle iväg fram på eftermiddagen. Ida var ute på sin första helt egna promenad idag. Annars har hon alltid gått i sällskap med en annan häst. Jag trodde att hon skulle vara lirte osäker och strejka att gå men hon följde mig som en hund. Hon frustade avslappnat och vi hade en superskön promenix i solskenet. Men hon är verkligen min stora utmaning. Så otroligt känslig! Men nu är hon trygg med mig iaf även om varje ny sak vi gör är konstigt och hon tvekar och går in i sig själv. Det kan räcka med att gå in i stallet i den andra öppningen där vi inte brukar gå in. Nu är hon dock så trygg med mig att hon har slutat rycka till så fort jag kommer nära eller rör vid henne. Från början studsade hon till och blev spänd bara jag rörde mig i hennes närhet. Nu jobbar vi på att jag kan hålla på med kläder och hennes utrustning utan att hon blir orolig. Jag har med andra ord helt börjat om med henne trots att hon var både riden och tömkörd innan, men jag vill ha en absolut trygg och tillitsfull häst innan jag jobbar vidare med henne. Tror att riskerna finns att vi hamnar i förtroendekris om vi stöter på partull under utbildningen.Såsmåningom kommer hon bli en kalasklippa, det är jag övertygad om: Hon är toksnäll med ett hjärta av guld. Men ett "renoveringsobjekt" vad gäller tillit till människor. En riktig utmaning för mig! Har aldrig jobat med en sån häst som Ida innan. Tillit och förtroende har jag jobbat med hos både Samanta, Brolle-travhäst och Najade men de har ändå varit stabila i psyket och inte alls så nerviga som Ida.

Träffade mina söta syskonbarn idag, alla fyra.

Matilda som nu är 10 veckor gammal.

Gooos!

Gick och mötte upp Ebba 11½ år som varit på kalas.

Lägger även ut bilder från arbetet med att lägga ut sand på gården. Glömde ladda upp dem när jag skrev om det i tidigare inlägg.

    Busarna är inte direkt hariga av sig.Islänningarna var mest sugna på päronen som skopan lyckades dra ner. Ibland var jag nästan orolig att Leira, Maisan och Brellir skulle få lasset sand över sig!

Figaro brydde sig som vanligt inte ett dyft om skopan och grävmaskinen över och bredvid sig.

Vi hörs!

Men den här historien är ju nästan för overklig för att vara sann! Haha jag garvar ihjäl mig samtidigt som jag har ont i magen av dåligt samvete.

Idag skyndade jag mig in till zoo strax innan stängning och köpte en ny kompis till Fågel Blå. Talade noga om att jag ville ha en hane eftersom den hemma är en hona och expediten och jag gick igenom fåglarna under lång tid. Det är inte lätt att se rätt på unga undulater då de måste komma upp i åldern lite för att få den typiska blå vaxnäbben som hanar har. Men tillslut fick vi tag i en liten blå ung kille. Jag diskuterade om olika möjligheter iom att Fågel Blå inte tycktes uppskatta sin artfrändes sällskap då hon började sköta sin fjäderdräkt och kvittra när Lilla Grön var död och bortplockad. Men nymfparakit var enda tänkbara alternativet och de är för stora för min bur, tycker iaf jag. Enligt måtten mätt kan jag klämma in en men jag tycker inte det känns rätt! Så det fick bli en ny undulatkompis och hoppas på att Fågel Blå och hennes tilltänke kommer uppskatta varann mer.

Ibland känns det verkligen uppskattat med ansträngningarna för djuren. Jag satte mig med spänd förväntan vid köksbordet och tittade på när Fågel Blå Junior gjorde entre'. Efter två koppar te smög han ut ur asken och klättrade diskret uppåt i buren. Fågel Blå stirrade förskräckt på honom och flyttade sig förnärmat.

SEn har det varit tyst. Inte ett pip från någon av dem. Tänkte att de behöver nog tid att lära känna varann även om jag hade god lust att hjälpa dem på traven lite med att sticka in ett utav mina frågeformulär   .

Rätt var det är tycker jag plötsligt att Fågel Blå ser så blå ut i ansiktet. Svimfärdig? Blev hon så blyg och generad?   Går fram och tittar noga och ..... men vad fan!! Fågel BLå är ju en kille!!! Men...hur i hela fridens namn kan jag ha missat det??? Går ju snabbt att dra en slutsats om att jag aldrig tittar och pratar med mina pippilater men de står intill köksbordet och jag pysslar om dem varje dag. Är jag stenblind? Nej jag är snarare stensäker på att Fågel Blå varit en hona! Hm könsbyte? Jäklars vad snabbt arrangerat!

Men... inte undra på att Fågel Blå blev lycklig när HANS livskamrat dog! Tänk att sitta inspärrad och vara kuvad under en samkönad dominant individ under flera år! Så när man äntligen ser ljuset i tunneln (dvs när kompisen tas bort och begravs i spotunnan..) så ser regeringen (dvs jag) till att återigen tvinga på en samkönad individ i hemmet! Snacka om antiklimax! Här trodde HAN att HAN skulle få en pingla, en fru, åsso dyker det upp en ung pojkspoling. Stackars även Fågel Blå Junior! Tänk så ouppskattad och felplacerad han måste känna sig.... Herregud vilka löpsedlar! "Lesbisk bonde tvingar sina djur till samkönade sexlekar" eller nått i den stilen   hahaha

Men jag är helt säker på att Fågel Blå var ljus om vaxnäbben förut. Helt tvärsäker!! Antagligen så anpassade han sig till ett liv som "kvinnan" jämte Lilla Grön. Undulathanar kan göra så när de lever ihop. Det är inte ovanligt, men att det gick så långt att näbben blev svagt violett hade jag ingen aning om. Alltid lär man sig nått nytt! Men uppenbarligen var Fågel Blå inte helt bekväm i sin feminina roll i deras samliv eftersom han blommade ut när Lilla Grön försvann.  

Nu fick jag huvudbry! HUr gör jag nu då? Köper två honor till? Från två till en till fyra undulater. Har haft fyra där det istället visade sig att det bara var en hane och tre honor. Honorna kan vara stygga mot varann i hanens gunst så det slutade med en till bur och flocken splittrades. Honorna fick varsin kille, varav den ena honan visade sig vara neuvrotisk och tog så småningom livet av sig! Jo det är sant! Hon bet sig själv i halsen och först trodde jag hon var en hackkyckling och drför fick hon och en kille egen bur. En morgon hade hon bitit av sig halspulsådern   . Jätteläskigt och sorgligt. Jag hade iofs tänkt åka iväg och avliva henne men nu fixade hon det på egen hand istället...

Ja minsann livet med burfågel kan vara ytterst besynnerligt och sällan så lugnt och fridfullt som man kan tro. Det lutar åt två honor till. Vill inte tvinga in någon att behöva leva ett liv i strid mot sina känslor. Var och en måste få leva som var och en vill och mår bra av där de känner att de kommer till sin rätta! Allt annat strider mot individernas rättigheter, varesig man är undulat eller människa!

Vi hörs!

Jag som redan sett förhandsvisning på kvällens avsnitt tänkte presentera vilka av gårdens djur som deltar ikväll. Tänkte att det kanske är någon som tycker det är roligt (förutom den otroligt stolta bonden och tillika ägaren   ).

Hundarna:

Eng setter: Finnlidens Amy Diamond f-06 "Amy"

Eng Cocker Spaniel: Diamondshills Wild and Free f -08 "Morris"

Eng Springer Spaniel: Krokandens Hot Summer f-06 "Minna"

Schäfer: Försvarsmaktens Foxa f-10 "Foxa"

Hästarna:

* Pontus, fux minishetland f-07 e Ringo u Elona

* Fjällbäckens Piggelin, rödskäck, shetlandsponny f-10, e. Pontus u. Samanta

* Fjällbäckens Nallebjörn, gulbrun minishetland f-10. e.Skepperöds Ulysses u. Bogegaardens Marigold

* Leiknir från Storhagen, skimmel islandshäst f-03, e Storhags-Blesi från Storhagen u. Ösp från Storhagen

* Fatima, brunsvart, shetlandsponny f-88 (kan ej hennes stam men hon är registrerad)

Angoragetterna Gerda och Rakel 12 år

Sen är det visst nån tomte som heter Johanna som då och då syns i bild också   Ni får ha överseende och bortse från det oljud hon skapar ur bild vid ett tillfälle   .

Vi hörs!

Oj nu var det ett tag sen sist! Händer så mycket här hela tiden och 17 miljoner saker att hålla i huvudet. Men jag klagar inte, det är bara roligt! Eller jaa..det mesta är roligt. Jag är ingen pappersnissa, nån sekreterartyp så sånadär mer papper/data/"måsten" är väl så där kul att ha hängande över sig som en snara.

På tal om papper så fick jag mitt nya vindskydd godkänt av länsstyrelsen idag. Måste alltid förprövas först som det heter och gå godkänt stämpel av länsveterinären. De stora "leksakerna" (dvs materialet) kom idag och ligger på hög och väntar på att bli ihopplockade likt ett jättepussel.

Igår var det inspelning av sista avsnittet på Bonde söker Fru. Hur gick det med bonde-Johannas kärlek? Ja det får ni se i månadskiftet november/december. Nu är det iallafall inspelat och klart. Var verkligen höstruggigt och kallt. Tur nog inget regn men attans vad jag frös om vaderna!

På kvällen hade jag ärende till mina grannar två hus bort. De bjöd in på ost och vin och där blev jag kvar i några timmar och vi hade en lång och trevlig kväll med tomma vinbuteljer när jag gick. Det var inte alls planerat att det skulle bli så. De satt och åt middag när jag knackade på men bjöd in ändå. De är så fantastiska människor!

Imorse hade det blivit ett djur mindre på gården. Lilla Grön, min ena undulat, hade trillat av pinnen   . Vet inte varför. De har det som de behöver och sitter inte i drag eller så. Jättetråkigt! Men Fågel Blå blev faktiskt rätt lycklig och har putsat sina fjädrar och kvittrat på ett helt annat sätt än de senaste två veckorna. Lilla Grön har varit tyst och dämpad men inte sett sjuk ut eller ätit dåligt. Ibland undrar jag om de drivs upp för hårt (avlas fram för hårt) och blir känsliga och svaga redan från början. Nu måste jag hitta en ny livskamrat till Fågel Blå. Enligt jordbruksverket får inte undulater vara ensamma då de är flockdjur. Men när jag tittar på Fågel Blås beteende så är hon mycket lyckligare nu. En glad undulat fäller upp sina små fjädrar på huvudet och kvittrar högljutt. Fågel Blå har aldrig gjort så innan, men nu trivs hon och spelar ut hela registret.

Gården har genomgått en extreme makeover. Utöver att ridbanan dränerats och fått ny sand har jag lagt ut sand på hela stallgången mellan stall och kravallhagen för att slippa all lera att dels glida i och få i hundarnas tassar. Elkablarna till thermobarerna är nedgrävda i elrör i backen och det är även dränerat framför ligghallen i lösdriften för att slippa regnsörja och ev vatten in i ligghallen. Känner mig supernöjd även om det egentligen var en vackrare stallbacke innan. Men det måste vara praktiskt och bäst möjligt för oss alla.   

Det händer en hel del på djurfronten i övrigt. Leira ska in nästa vecka på undersökning. Hon faller ju omkull när hon rids och tycks ha ont i haserna. Jag känner på mig och har ställt in mig på det värsta. Jag tror inte hon följer med hem igen. Känner det på mig och det läskiga är att jag har sällan fel... Medaljens baksida med djur. De är bara till låns och det gäller att njuta så länge de finns hos oss.

En liten kanin for till kaninhimmlen förra helgen. Hans hade bettfel med växande tänder. Förr klippte man tänderna med sekatör men det är inget bra då tänderna splittras av det. Dessutom har jag alltid tänkt att det måste göra ont i tänderna på dem. Nog för att de är till för att klara normalt slitage och de maler ju ner dem naturligt och håller bettet i trim med hö och grenar. Men att klippa av dem måste göra ont som på oss! Pratade med veterinären om möjlighet att hjälpa honom. Han skulle behöva sövas för ingreppet och att slipa ner tänderna är inget engångsgrej utan en återkommande förebyggande åtgärd. Finns inga möjligheter att lägga den ekonomin på en kanin som dessutom måste sövas med alla risker några gånger om året. Så han fick somna in istället.

Minna och Morris fick en dust med rakmaskinen här i helgen. Dessvärre orkade inte rakmaskinen med Morris underrede så han blev bara halvdant klippt. Måste ta fram hästklipparn och göra klart honom. 

Jag mår bra och är på gott humör igen.

Vi hörs! 

..de gör mig dämpad och sval... (Lars Winnerbäck)

Jag känner mig rätt sliten just nu. Mentalt sliten. Det händer mycket på det personliga planet just nu som kräver mycket tankar, planer och energi. Inget som har något med kärleken att göra eller nått sjukligt eller nått stort som ekonomisk kris eller så heller. Känner mig mest frustrerad över att jag inte kan styra över allt! Men ibland hamnar man i ett stimm av  och motgångar där det krävs mycket av en för att styra genom stormarna. Det går, det är inget jätteproblem och jag är stark. Men det tar energi och just nu hade jag behövt lägga den på annat. Känner för att sitta på en stubbe i skogen och vänta på bättre tider. Men livet fungerar inte så. Det är man själv som är livet och det är bara åka med i livets karusell. 

En utav grejerna är besvikelsen att jag "måste" sälja min bästa häst. Jag är så ledsen. Inte gråtledsen men less på allt. Motivationen liksom tokdog känns det som. Jag som hade såna ambitioner för oss! Planer och mål och han är skittrevlig. När det sen i stort sett bara hör av sig hutlösa människor som ger skambud och tror att jag ska gå på att skriva avtal på hur väl de ska ta hand om honom... Jomensåattsåfunkardetju.... Eller hur? Jag vet hur affärer sköts och vad som gäller enligt köplagen. Egna små "käcka" avtal gäller inte om att ha t.ex första tjing att få köpa tillbaka. Såld vara är såld vara, oavsett om det gäller en köksfläkt eller häst! Låter osannorligt men så är det. Ger man skambud drar jag rätt snabbt öron åt mig och funderar om det handlar om bulvanköp. Stort hjärta och liten plånbok funkar inte här heller, hur har man då råd om hästen skadar sig snabbt efter köpet? Har man verkligen insett och är realistisk på vad ett djur innebär? Det är precis som när jag födde upp hundar och det hörde av sig såna som ville bli fodervärd för att de inte hade råd att betala för valpen. En fodervärd står för alla omkostnader utom det som gäller parning och valpning.

Nu ska jag inte gå igång igen. Men jag har humör och just nu är toleransnivån rätt låg faktiskt. Får massa sms från beundrarinnor. Jättetrevlig kan man tycka. Men när de inte ger sig är det inte lika trevligt längre, eller vakna av att någon ringer och är tyst i luren, få sex-sms uppsmackade på displayen. Nä det finns gränser för mitt humör och tålamod! Och faktum är att varken jag eller de runt omkring mig tycker det är ett dugg trevligt eller tolkar det som uppvaktande på ett positivt sätt. Bara för att man är en offentlig person ska man inte behöva stå ut med vad som helst! Jag tänker inte svara på om jag är singel eller ej. Jag har avtal med tv4 om det. Dessutom avgör jag vem jag vill träffa och smstjat lönar sig inte på mig!

Annars då?

Jovars annars är det bra. Trött som sagt. Vaknade imorse av att min nattlampa av styrka likt xzenonljus lyste mig rakt i ansiktet och har gjort det hela natten. Hann inte ens släcka den innan jag somnade....

Min syster med familj har varit här och hälsar på. Lika mysigt som vanligt!

Philip älskar att hjälpa till och värnar om även de minsta djuren!  Tanterna och farbror ligger och myser och tuggar tuggummi (dvs idisslar)  Ebba och Piggelin  Ebba och Philip tycker såklart det är jätteroligt att ha en annorlunda moster med massa djur. Här ihop med Easy i skogshagen.

Det ser ut som en mindre krigszon här på gården. Har lagt på sand på ridbanan och dränerat den och gårdsplanen. Småhästarna som går utan skor gillade inte det gamla gruset på banan utan fick ont i fötterna. Det ligger ett stort berg av sand mellan stallet och kravallhagen som ska läggas ut för att slippa dra på ändan i lersmeten som blir så fort det regnar.

Figaro och stona fick byta hage. Fallfrukten faller som bomber i kravallhagen nu så jag fick dra en hage i hagen åt Figaro så ingen häst kommer åt frukten. Frukt i så stora mängder är inte bra och nyttigt! 

Röding och Saga är jätteduktiga att ledas i grimma nu. På kvällarna kan jag leda både Cleo, Vaja och Saga samtidigt. Ska börja vänja in även Nirmar och Vilda. Men Vilda är så liten. Funderar på om storebror Piggelin var riktigt lika liten. Jag tror inte det. Men å andra sidan var han ett halvår gammal så här års förra året, Vilda är bara hälften så gammal.

Alice och Cleo har börjar jobba i barngrupperna nu oc sköter sig jättebra. Varken Röding eller Saga bryr sig om att mamma går iväg. De är så tygga i flocken och Saga söker sig till storasyster Vaja när hon behöver någon.

Nu ska här klippas hundar minsann! Skulle gjort det här om dagen men hann inte. Bäst att passa på ute innan regnet och stormen. Skönt att slippa få allt hår inomhus. 

Vi hörs!

Ps. Vet inte varför bildtexterna hoppar runt, har försökt åtgärda felet men på bloggplatsen ser det helt ut som det ska men inte sedan jag lagt ut texten. Ds

Ärligt talat, vad fan tror folk? Att man kan köpa en bra ridhäst inkl utrustning, som har taktfasta lättväxlade gångarter och snäll i all hantering för en skitsumma? Jag blir faktiskt rent ut sagt förbannad!

Liksom de som som tror att de kan köpa en snäll barnshettis, körd och riden , aldrig sjuk eller eksem och toksnäll mot alla för mindre än 5000:-. I vilken fantasivärld lever folk? Känns i min mage som helt oseriöst. Läste någons frispel på hastnet.se för inte så länge sedan där någon argt tog upp det här i en annons. Som den personen ungefär uttryckte det: ska uppfödare skänka bor unghästar/föl? För det är vad det innebär om hästen ska säljas för under 5000:-!? Mat, hovverkning, vaccinering, chipmärkning och passansökan, registrering och ev försäkring. KOm igen hästköparna! Vad tror ni??? Dessutom vill folk att hästen ska vara hanterad och ledd i grimma.... Tid kan oxå vara pengar. En shetlandsponny har inget värde, en slit och slänghäst. Vilken seriös hunduppfödare av renrasiga SKK registrerade valpar med meriterade föräldrar skulle sälja odefekta valpar för det priset? Ingen, om det inte handlade om ren desperation! Varför ska då en säljare till en liten ponny göra det, ovsett om den är efter meriterade föräldrar eller ej? En unghäst som kostat massa pengar och tid har ett värde! Om inte annat så för sakens skull! Det är ingen hoppade böna de ska köpa som man kan ha och mista.

Sen har jag en till sak att ta upp: varför tror så många att en islandshäst är en nybörjarhäst? Bara för att de används så på turridningar? De har fått en oförtjänt rykte om att vem som helst jan rida dem. Bara för att de ofta är så snälla. Men kom då ihåg att de är bara de hästarna om blir turridningshästar...

En islandshäst är en gångartshäst som liksom en dressyrhäst måste ridas rätt för att få fram sina gångarter. En ryttare utan balans och kunskap kommer aldrig (utom i sällsynta fall) få hästen i balans och en häst som från början hade goda gångarter kommer att tappa dem såsmåningom. Det är inte bara sätta sig och rida! Det krävs kunskap! Har man inte det så måste man vara beredd på att gå för instruktör regelbundet och ta hjälp (jag kan tycka att alla bör rida för andras ögon för att komma framåt, utvecklas och inte fastna i dumma vanor). En häst som går fel och inte rids i balans kommer i de flesta fall få förslitningsskador. Liksom vi får det om vi går på gym och lyfter bland maskiner lite hur som helst utan kunskaper om hur de används.

Anledningen till mitt "lilla" utspel är att jag satte ut en utav mina hästar på annons. Satte ner priset rejält på honom pga platsbrist. Tyvärr tycks det mestadels vara okunnigt folk som tror de ska få hästen nästintill gratis inkl hands utrustning som hör av sig. Glöm det! De som dessutom lever i sin bubbla och tror att en häst aldrig gör något fel, att vem som helst kan rida och så vidare är också rätt mycket ute och cyklar. Visst finns det stjärnskott som alla kan rida, men hur många av dem exemplaren finns det och som dessutom har alla gångarter inkl takten i behåll? Sen kan jag tycka det är sorgligt att det avlas så mycket på tillspetsade tävlingshästar att vanligt ridfolk med nöd och näppe klarar av att rida dem (gäller dock inte min häst i detta exempel!). Men det är en annan historia.

Ja nu kommer även jag kunna sova gott, man ska inte spara på skit   . Som det känns nu blir hästen kvar....   Och nej, han lånas inte ut eller säljs med prövotid! Jag vill inte riskera få tillbaka en häst i sämre skick, därav anledningen. Det blir bara trubbel. Han är fullt fungerande ridhäst i alla gångarter som även tränats på ridbana. Lyssnar väl på skänklar och vikten, lättväxlade gångarter, ren takt, snäll och väluppfostrad, kan vara tittig men fullt kontrollerad (självklart mycket beroende på ryttaren), vill göra rätt och lagom framåt dvs gör som han blir tillsagd, lite valpig som jag uttryckte det dvs han går dit näsan pekar på uteritten så en nybörjare kan inte rida honom för han kan gå av stigen och traska rakt ut i buskarna (i jämförelse med en människa skulle jag kalla honom lite tankspridd).

Nog om detta nu. Skönt att få vräka ur sig!

Vi hörs!

Japp här kan det till våren både dansas vals och tango! Håller på att bygga ut min veranda. Den var på tok för liten innan. Några personer, räckte med fler än två, ett gäng hundar och sen en flock får som då och då slövlar upp och hälsar på gjorde att det blev trångt som i en sardinask. Var bäst att se till att få ut allt i dukningen, var kört att försöka hämta nått i efterhand   . Utbyggnade sträcker sig även framför ytterdörren. Ibland behövs visir mot stenskott när hundarna kutar ut och tar sina första språng på grusgången. Nu kommer de landa på trädäcket och ta sina fösta accelererande steg där istället.

Verandan blir dubbelt så stor. Längtar redan till nästa säsong!

Somliga har det bra dem! Jag gick loss med skurdoningar härom dagen och städade allt som gick att skura och damma: golv, väggar, lister, tavlor, skåpluckor...ja det mesta! Hundarna njöt i solen medan jag gnodde på. Bäddarna hade åkt ut i städningen men hundarna brydde sig inte om att de låg huller om buller.

Idag har jag gnott i kravallhagen istället. Ponnysarna i den har bott ute dygnet runt nu i värmen så det blir mycket skit att lyfta bort... Joey och Maja hade studiedag och kom ut och pysslade om hästarna ihop med mammor och lillebror Jamie. 

Hästpyssel på gården: Peps, Jazzo, Cleo och Alice

  Älskade Jazzo får massor av kärlek av Maja (jo jag vet han är rund och bantar jämt, fick inget bete i somras pga detta   )

Amy och Foxa hade någon förhoppning om att det skulle vara hovverkning och "delas ut" smarriga hovbitar. Som sagt, hundar, hästar, barn, får och getter blandat   . Petra, mamma till Jamie och Joey sa att det är så fachinerande att de funkar så bra ihop alla djuren och håller sams.

  Mys! Både Maja och Joey, Peps och Jazzo njuter. Precis som det ska vara   

Alice.

När tjejerna red fick Alice och Cleo följa med på promenad och för första gången lämna fölen i hagen. Det gick jättebra! Jag var ju där hela tiden och höll på med mockningen och kunde hålla koll på dem. Precis när Saga började "gråta" lite kom mamma Cleo tillbaka. Röding brydde sig inte ett svatt, han la sig och vilade. Men så är han en månad äldre också än vad Saga är. Båda mammorna var helt obrydda med att gå iväg så imorgon ska Alice få börja praktisera som verksamhetshäst. Hon var tydligen mycket pigg på promisen så hon kommer älska det!

Var in till hästbutiker i Västerås på eftermiddagen och fyndade bland begangnade saker. Hittade bl.a säkerhetsvästar för barn och ponnyputor och två sadlar i shettisstorlek till "vrakpriser". Jag köper bara begangnade grejer och inga märkessaker. Det duger alldeles gott det! Ponnyputor är små enkla shettisadlar som dels sitter bra på hästen och ger bra stöd för små barn. Säkerhetsvästar är hysteriskt dyra att köpa in nya och för min del spelar det ingen roll om de jag har är både solblekta och lite slitna. De fyller sin funktion ändå. Dessutom är det inget stöldvärde i grejerna. Ena sadeln kostade 100:-! Jo det är faktiskt sant. Jag trodde inte det var möjligt, så sliten är den inte. Den är ju hel och har formen kvar, men enl butiksbiträdet hade den inget högre värde eftersom den var sliten "ful" och gammal. Men inte bryr sig ungar och hästar om det! Den kommer ligga bra på någon smalare ponny som Ida, Maja eller Fatima. De andra är för robusta och/eller runda i kroppsformen. Testade på Cleo, Alice och Samanta. Både Cleo och Alice är dräktiga och går med föl och Samanta har alltid varit liten och rund.

Sen veckans lycka! Jag frågade efter små boots eller tofflor till minishettis. Pontus är fotöm och gillar inte grusvägar. Trodde inte i min vildaste fantasi att det kunde finnas dojjor i hans storlek. Hans hovar är minimala! Butiksbiträdet skrattade och plockade fram skor som de köpt in bara för att de var så söta   . Men åååå jag brukar inte bli så gråtblid, men jag hade nästan svårt att hålla tillbaka tårarna av lycka och att de var så söta där jag satt och plockade ut några skor till honom. Ska höra med Bengt om han har nått att testa skruva broddhål i dem. Blir bara två broddar/sko men bättre det än inga.

Lekis framsko och Pontus: Storfot och Lillfot. Lekis är islandshäst med normalstora hovar för rasen så Pontus skor är verkligen små!

Vi hörs!        

Ja herregud vad många potensiella flickvänner som ränner runt med mig på gården och ute bland folk! Åtminstone om man tittar på folks blickar, ibland dessutom otroligt odiskrek   . Det började redan i somras. Lule-Anna och jag höll på att greja med hästarna och att sen och fikade. Nyfikna blickar från förbi passerande och några ville gärna stanna och prata varpå blickarna såklart vandrade lite fram och tillbaka. Inget otrevligt men lite komiskt ändå. Det är ju ingen elak nyfikenhet och inget som stör men jag kan inte låta bli att le efteråt och skratta lite över vad ett tv-program kan sätta grillor i huvudet på folk. Men jag måste erkänna att det är lite kul. Det är nog en fördel om man inte räds att så i rampljuset. Även om jag självklart inte, känns som en egentligen onödig kommentar men..., var med i tv bara för att synas!

Igår var jag in till Uppsala på ärenden och passade på att hämta upp min barndomskompis Ulla för en lunch i stan. Vi hittade säkerligen en utav Sveriges minsta kinahak men det var gott och mycket folk. när vi var små och under hela vår uppväxt var vi som ler och långhalm och hade alltid "hemilsar". Bör tillägga att det inte var hemlisar om andra personer, klasskompisar och elakheter. Nää det rörde sig om helt andra grejer. Jag har alltid varit ointresserad av skitprat och sånt som rör andra typ kändisar. Som en perentes kan jag berätta att jag blev intervjuad av en veckotidning i förra veckan. Jag skulle nämna 3 kändisar som jag tyckte var snygga. Öhhh? 3? Jösses...jag fick ihop två. Jag kan ju inga namn! Jag kan se nån framför mig men har ingen koll på vilken film hon spelat i, vad hon heter etc. Ibland känns det nästan som dålig allmänbildning.... Däremot kan jag rabbla alla mina föls födelsedagar...hm? Fackidiot kanske?   

Men tillbaka till Ullas och min "lunchdejt", för enligt blickar så kaaan hon kanske vara en dejt, en kärlek? Ulla skrattade till och sa plötsligt med ett stort leende:

"- Men Johanna nu sitter vi uppe i väggen igen och viskar precis som förr!" Ja jag kan ju nästan förstå om vi såg ut som ett kärlekspar där vi satt med huvudena tätt ihop och viskade till varann   . Vad just de här hemlisarna röde sig om tror jag inte nån behöver fundera länge på   .

I söndags när Åsa, Johan och Nelly var här så var Åsa i hästhagen med mig. Johan måste gått och "gömt" sig nåntans. För det komiska, fast faktiskt i det här fallet rätt irriterande, var att det kom ett sällskap och gick ´förbi. När det såg mig tittade de lite extra, jojo jag börjar bli van   . men när ena tjejen fick se Åsa längre in i hagen tvärtstannade hon och gick tillbaka och ställde sig och glodde. Men ursäkta?! Hur fräck får man bli? Ibland kliar hornen i pannan och jag har lust att slänga ur mig en syrlig kommentar av typen "Titta 50 kronor för 1 minut, klappa djuren 100 kronor för 5 klappar prata med mig 500 kronor och då ingår 10 meningar!"

Men som sagt, om den som går förbi ska tro att varje kvinna som rör sig här är en potensiell kärlek till mig så måste de tro att jag antingen är för bigami eller byter flickvänner lika ofta som andra byter underkläder. Jösses, det är ju kvinnor här jämt! Kompisar, förädrar till barn som rider här, medryttare, hovslagare...ja listan kan göras lång. Jag är sällan ensam.

Vi hörs!