..de gör mig dämpad och sval... (Lars Winnerbäck)
Jag känner mig rätt sliten just nu. Mentalt sliten. Det händer mycket på det personliga planet just nu som kräver mycket tankar, planer och energi. Inget som har något med kärleken att göra eller nått sjukligt eller nått stort som ekonomisk kris eller så heller. Känner mig mest frustrerad över att jag inte kan styra över allt! Men ibland hamnar man i ett stimm av och motgångar där det krävs mycket av en för att styra genom stormarna. Det går, det är inget jätteproblem och jag är stark. Men det tar energi och just nu hade jag behövt lägga den på annat. Känner för att sitta på en stubbe i skogen och vänta på bättre tider. Men livet fungerar inte så. Det är man själv som är livet och det är bara åka med i livets karusell.
En utav grejerna är besvikelsen att jag "måste" sälja min bästa häst. Jag är så ledsen. Inte gråtledsen men less på allt. Motivationen liksom tokdog känns det som. Jag som hade såna ambitioner för oss! Planer och mål och han är skittrevlig. När det sen i stort sett bara hör av sig hutlösa människor som ger skambud och tror att jag ska gå på att skriva avtal på hur väl de ska ta hand om honom... Jomensåattsåfunkardetju.... Eller hur? Jag vet hur affärer sköts och vad som gäller enligt köplagen. Egna små "käcka" avtal gäller inte om att ha t.ex första tjing att få köpa tillbaka. Såld vara är såld vara, oavsett om det gäller en köksfläkt eller häst! Låter osannorligt men så är det. Ger man skambud drar jag rätt snabbt öron åt mig och funderar om det handlar om bulvanköp. Stort hjärta och liten plånbok funkar inte här heller, hur har man då råd om hästen skadar sig snabbt efter köpet? Har man verkligen insett och är realistisk på vad ett djur innebär? Det är precis som när jag födde upp hundar och det hörde av sig såna som ville bli fodervärd för att de inte hade råd att betala för valpen. En fodervärd står för alla omkostnader utom det som gäller parning och valpning.
Nu ska jag inte gå igång igen. Men jag har humör och just nu är toleransnivån rätt låg faktiskt. Får massa sms från beundrarinnor. Jättetrevlig kan man tycka. Men när de inte ger sig är det inte lika trevligt längre, eller vakna av att någon ringer och är tyst i luren, få sex-sms uppsmackade på displayen. Nä det finns gränser för mitt humör och tålamod! Och faktum är att varken jag eller de runt omkring mig tycker det är ett dugg trevligt eller tolkar det som uppvaktande på ett positivt sätt. Bara för att man är en offentlig person ska man inte behöva stå ut med vad som helst! Jag tänker inte svara på om jag är singel eller ej. Jag har avtal med tv4 om det. Dessutom avgör jag vem jag vill träffa och smstjat lönar sig inte på mig!
Annars då?
Jovars annars är det bra. Trött som sagt. Vaknade imorse av att min nattlampa av styrka likt xzenonljus lyste mig rakt i ansiktet och har gjort det hela natten. Hann inte ens släcka den innan jag somnade....
Min syster med familj har varit här och hälsar på. Lika mysigt som vanligt!
Philip älskar att hjälpa till och värnar om även de minsta djuren! 
Tanterna och farbror ligger och myser och tuggar tuggummi (dvs idisslar) 
Ebba och Piggelin 
Ebba och Philip tycker såklart det är jätteroligt att ha en annorlunda moster med massa djur. Här ihop med Easy i skogshagen.
Det ser ut som en mindre krigszon här på gården. Har lagt på sand på ridbanan och dränerat den och gårdsplanen. Småhästarna som går utan skor gillade inte det gamla gruset på banan utan fick ont i fötterna. Det ligger ett stort berg av sand mellan stallet och kravallhagen som ska läggas ut för att slippa dra på ändan i lersmeten som blir så fort det regnar.
Figaro och stona fick byta hage. Fallfrukten faller som bomber i kravallhagen nu så jag fick dra en hage i hagen åt Figaro så ingen häst kommer åt frukten. Frukt i så stora mängder är inte bra och nyttigt!
Röding och Saga är jätteduktiga att ledas i grimma nu. På kvällarna kan jag leda både Cleo, Vaja och Saga samtidigt. Ska börja vänja in även Nirmar och Vilda. Men Vilda är så liten. Funderar på om storebror Piggelin var riktigt lika liten. Jag tror inte det. Men å andra sidan var han ett halvår gammal så här års förra året, Vilda är bara hälften så gammal.
Alice och Cleo har börjar jobba i barngrupperna nu oc sköter sig jättebra. Varken Röding eller Saga bryr sig om att mamma går iväg. De är så tygga i flocken och Saga söker sig till storasyster Vaja när hon behöver någon.
Nu ska här klippas hundar minsann! Skulle gjort det här om dagen men hann inte. Bäst att passa på ute innan regnet och stormen. Skönt att slippa få allt hår inomhus.
Vi hörs!
Ps. Vet inte varför bildtexterna hoppar runt, har försökt åtgärda felet men på bloggplatsen ser det helt ut som det ska men inte sedan jag lagt ut texten. Ds
Gunilla
6 oktober 2011 12:17
Bra rytet... min Anna, som gått från ridning av "storhäst" och skaffat sig en islandshäst får ofta gliringar om "jasså, har du gått över till pensionäsridning nu.." Mina döttrar har också en islänning, har bara ridit islänningar i hela sitt liv, och tävlar med honom. Det är verkligen inte nån "lekhäst" ...
Jag hade gissat fel på vilka tjejer du skulle välja igår, men nu ska det bli spännande och se när du får hem dom till gården :) ... och om det slog några blixtrar sen :)
http://www.gugge67.wordpress.com
Johanna Nordin
6 oktober 2011 12:31
Tack! Ja jag blir så less på denna syn på islänningar dels att de är värsta nybörjarhästarna för att de är så lugna och bara går som tåget. Jo de på turridningen, men de är handplockade för sitt jobb! SEn denna trista syn att det bara är att tölta runt. Jo tjena! Passtakt, travtakt, balans, rolla, vixla (vet inte ens vad det heter, har aldrig haft det problemet...), gå i form på tygel i alla gångarter som vilken häst som helst, växla mellan gångarter smidigt och rent, alla dressyrövningar som gör de lösgjorda och trevliga ridhästar i balans och gynnar gångarterna. Som att rida stor häst, fast svårare för det är en jäkla massa gångarter, både rätta och felaktiga, att hålla isär. Dessutom har de oftast inte alls samma steg och gung i rörelserna som stora hästar vilket gör att de är svårare att sitta rätt och vara följsam som ryttare. Och hör sen ;)! Jag är på hugget haha
Jasså ru du hade fel du hihi längtar till gården nu! Vill se mina djur med andra ögon!
Anna
6 oktober 2011 12:48
Hej!
Tråkigt att du känner dig nere!Livet har sina ups and downs och jag är säker på att du kommer gå stark ur denna motgång!
Kan inte låta bli att uppröras över dina sk "beundrarinnor" som ringer och sms:ar. Förstår verkligen inte hur vissa människor fungerar? Bara för att du gått och blivit en offentlig person har väl ingen rätt att söka reda på ditt telefonnr och trakassera!!!! Att folk dessutom vill att du ska avslöja hemligheten som hela programserien bygger på är ju helt sinnessjukt, vad tror dom?
Nä stå på dig Johanna, du verkar vara en fantastisk person med massvis av goda egenskaper. Bara så du vet finns det många bra människor som respekterar och stöttar dig i den situation du befinner dig i just nu!
Önskar dig all lycka!
Stor kram Anna
Johanna Nordin
6 oktober 2011 17:42
Jag är verkligen jätteglad åt alla er som skriver, kommenterar och uppmuntrar precis som ni gör :) Det värmer SÅ mycket och ger massor av kraft! Tack och lov är de allra flesta som skriver varma människor som tar kontakt på normalt sätt. Det har jag absolut inget emot! Tvärtom är det jätteskönt med supporters som stöttar! Men tyvärr har inte alla den insikten...
Japp livets berg- och dalbana. Men det är ingen större fara. Känner mig less i största allmänhet och har, utöver dessa sms och samtal, inget med bonde och kändisskapet att göra. Men såna dagar och perioder har alla. Det går över! Bryt ihop och kom tillbaka ;) Det är ett utav mina motton, även om det inte behöver innebära ett fullständigt psykbryt för det. Kan räcka med att låta sig sura och vara bitter för några dagar så känns det bättre igen.
Tack för ditt stöd!
Kram tillbaka
Helena
6 oktober 2011 13:35
Heja Johanna friskt humör..;). De är rätt av dig att ryta ifrån och visa var gränsen går. Men jag förstår oxå alla som går i spinn när dom ser dig på teve, det är inte många i våran grupp som vågar visa och ta för sig när det gäller kärleken som du gör. Många vill ha en Johanna för att dom inte vågar vara en....stå på dig tjejen! :)
Johanna Nordin
6 oktober 2011 17:30
Tack, det ligger nog mycket i det du skriver. Självklart får folk bli upprymda och "gå i spinn" så länge de ändå har kvar respekten för andra (i det här fallet mig) människor!
Jodå även om det känns tungrott just för tillfället så vet jag att jag har kvar skinnet på näsan och självkänslan i behåll. Jag står på mig :)!
Frida
6 oktober 2011 16:19
Skickar stora varma styrke kramar till dig
(trots att jag inte känner dig)
Men känner så igen mig i den känslan du beskrev och vill bara sända en tanke.
Hoppas det blir bra.
Johanna Nordin
6 oktober 2011 17:25
Tack! Det blir bättre. Det vet jag, alla har vi dagar när det känns jobbigt och allrahelst om det ligger utanför ens påverkan.
Men jag tycker det är skönt att få vräka ur mig det. SEn behöver jag ju inte gå in i detaljer men bara le och lådsas att allt är som vanligt är inte min grej.
Kram tillbaka
Helena
6 oktober 2011 18:14
Håller fullkomligt med dig och vad jag tänkte, men tydligt inte skrev, var att istället för att trakassera dig borde dom ta till sig och lära av ditt mod. Kan du så kan dom...jag tycker du är vad flatgruppen behöver, en stabil förebild! Sköt om dig i höstmörkret.
Kram på sig!
Fia
6 oktober 2011 19:32
Citerar: Nalle Puh.
Tänk så här inför alla som är hutlösa!
Den bästa platsen att gräva en mycket djup grop i vilket man vill fånga en "Heffaklump" vore någonstans där en "Heffaklump" redan befinner sig. Bara någon meter längre fram ungefär ;)
Blåsten kommer att mojna och lugnet sänka sig ner.
Jag skickar dig en styrkekram......här....().... ta emot :)
Frida
6 oktober 2011 20:24
Ja, ut med skiten de är ju inget att spara på. Det är tråkigt att de finns folk som inte kan vissa hänsyn och respekt.
Börjar själv känna "Att jag nog avverkat de där 10 meningarna:)
På tal om ingenting, så såg jag en underbar regnbåge idag, tänk va vackert de kan va!
Ha de gott! Kram
Johanna Nordin
6 oktober 2011 20:42
Tja men det går ju alltid att betala ytterligare 500:- och få prata lite till ;)
Jasså du...själv har jag mest sett regnet, nån båge lös med sin frånvaro. Men de är vackra!
susanna
6 oktober 2011 21:49
Hej!
Gud vad arg/chockad jag är.. folk är ju fan inte kloka. Ringer smsar!!!! VA? skulle aldrig komma på tanken.Skulle du falla för det då eller!? Nädu jag väntar tålmodigt till programmet är över. Så får vi se om du skriver "sök upp mig!" ;)
Kramiz fina du!
Susanna
Johanna Nordin
7 oktober 2011 09:14
Tack, nej man slutar aldrig förvånas... Grejen är att jag tycker att sms är ett konstigt sätt att ta kontalkt på överhuvudtaget. Gäller även de som sms:ar på annonser om hästar. Sms är otroligt opersonligt och kortfattat. Det är nått jag använder till vänner om jag behöver meddela nått kort, annars hör jag av mig på vanligt sätt. Dessutom hatar jag att knappa, även med T9.
Kram
Lisa
9 oktober 2011 22:40
Hej, har sett några TV-avsnitt och blev nyfiken på dig. Läser din blogg för första gången och senaste inlägget om trakasserierna är ju förfärliga! Phu, kan tänka att om man inte är uppretad innan kan man lätt gå igång. Så respektlöst..
Nästa vecka ska ni hem till gården och jag kommer sitta klistrad framför TV. Ska bli hur kul som helst att följa vad som händer och vad som händer hemma hos dig. Hoppas du hittar Din Kärlek!
Lycka till, kram Lisa
Johanna Nordin
12 oktober 2011 10:10
Tack snälla!
Å det är jätteroligt för mig med att se gården, djuren omgivningarna och alla deltagare och uppleva det på nått sätt igen! Har verkligen längtat till gården avsnitten börjar. Mina söta små djur! Jag blev alldeles rörd, är det SÅ de ser ut!? SEr lika men ändå så annorlunda ut...tänk om det gäller även mig???
Kram
Jens
10 oktober 2011 02:58
Hej Johanna! En sån fin blogg du har! Blir så avundsjuk på lantlivet. (men inte på "kändislivet"). Har själv fått sälja torpet för att bo i lägenhet i stan - pga. sjukdom! Så se det ur den positiva sidan - allt fint du har runt omkring dig!
Lycka till med allt!
Johanna Nordin
12 oktober 2011 10:07
Tack! Ja jag är jätteglad åt allt jag har, men ibland måste man få tillåta sig att gnälla och ha dåliga tider (så länge det bara handlar om nån vecka här och där). Om man aldrig är less kan man heller adrig njuta av det. Då blir ju allt bara en gråzon på nått sätt. Fast å andra sidan var väl gården och djureen det minsta som tog mitt humör.
Vet du, jag levde 14 år i centrala Stockholm med hundar, kanin på balkongen, pippifåglar och en häst (iofs utanför stan). Mådde för det mesta helt föräffligt och kan sakna att ha närhet till allt praktiskt! Det går ju att ha ett underbart liv i en lägenhet även om man är lantis, bara man tänker om :)
Krya på dig och må så gott!
Stor varm kram
Philip älskar att hjälpa till och värnar om även de minsta djuren! 
Tanterna och farbror ligger och myser och tuggar tuggummi (dvs idisslar) 
Ebba och Piggelin 
Ebba och Philip tycker såklart det är jätteroligt att ha en annorlunda moster med massa djur. Här ihop med Easy i skogshagen.
Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter.
Fjällbäckens Sarv
Hej en lammkorv tack!
Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...
Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det.
Djuren klarar kylan bra. De är skapt...
