Här om morgonen när jag gick upp med småkillarna till skogshagen tyckte jag det var så mörkt på gården vid grinden. Jag gick nog lite i nattmössan och tomtade så hjärnan var inte riktigt påkopplad. Tog ett tag innan jag såg vad som hänt: En stor gren, eller snarare ett halvt äppelträd, hade gått av och tack gode Gud hamnat alldeles bredvid min bil! Ett bilhaveri om året känns som maxgräns!

Något rutten inuti. Tur att ingen stod under! Det var andra trädet i sommar som gett vika. Nu måste jag ta tag i att såga ner de gamla skruttiga ihåliga träden och tänka om med trädgården. Jag vill inte riskera hus, bilar (inkl vänners) och husdjuren pga gamla fallträd. Ska faktiskt bli roligt att få göra om lite i egen stil och till våren besöka handelsträdgård och köpa buskar och träd efter mitt tyckte och smak.

Hej och hå! Turen var på min sida den här gången iallafall. Det kraschade utmed staketet och höll sig undan bilen bredvid.

Jag måste lära mig hantera en motorsåg. Det ligger högt på prioriteringslistan. Pappa är en fena på såga så han har lovat att lära mig och hjälpa till att gå loss på trädgården. Ska köpa in sågarbyxor och stövlar först. Nu fick jag gå in till grannen Rolf och be honom om hjälp. De är så snälla och hjälpsamma! Tänk att jag alltid haft sån tur med mina grannar. Fick kort för inte så länge sedan av mina grannar jag hade när jag bodde i Stockholm. Så omtänksamt, tänkte jag ska höra av mig och komma in och hälsa på någon dag framöver. Eva som kvinnan heter brukade komma över med nybakat ibland och de och jag pratade alltid en stund när vi sågs. Förra veckan kom ju Lena och Kalle och tittade förbi från Duved. Goda grannar är guld värt!

Djuren var i lyckorus! Nu blev det skördefest!

  Gott gotti gott gott!

Samma dag som äppelträdet föll fick jag veta att ett rådjurskid hade blivit rivet i backen bakom gården, mellan husen här i byn. Det var osäkert på vad för djur som rivet det. Troligtvis borde det vara en räv, men det var stora rivmärken på den. Lo?! läskigt att ha haft ett lo alldeles inpå tomten och djuren. Nu vandrar de mycket och på stora områden så om det var en sån strök förbi så har den hunnit långt redan några timmar senare. Men jag fick ändå lite panikoro för shettisfölen uppe på betet. Nirmar och Vilda är ju inte så stora än och jag vet att det har rivits föl hos annan uppfödare i landet. Jag gick genast tillbaka med islandshästarna igen. Kände att det behövs stora hästar där uppe som skydd för de små fölisarna. Bättre att skjuta på deras träning ett tag till och på så vi kunna rädda småttisarna. Det blir inte av att träna dem när de går där uppe. Dels för att det tar sån tid att åka dit och fixa iordning dem och sen ä det bara asfaltsvägar att passera och jag vill inte sätta igång på asfalt. Nu går det dessutom tung trafik (långtradare) utmed småvägarna som hämtar säden hos bönderna.

Vilket regnväder det har varit! Det är inte ofta mina shettisar har täcken. De har så enorma isolerande pälsar mot både väta och kyla. Men nu byter de pälsar inför vintern och plötsligt frös de så de skakade en kväll i regnet. Såklart de ska täckas om de behöver det! De blir så söta i sina små täcken.  På ett fånigt omhuldande sätt känner jag mig så omhändertagande och behövd när jag får klä på dem. Men normalt sett behövs det inte, deras pälsutveckling stannar av och de fryser faktiskt mer av att bära täcke än gå utan även när det blåser snålt och snöar/regnar eftersom pälsen inte får utrymme att resa sig och bilda luftrum mot huden. Så länge det inte spöregnar jättemängder under längre tid och de blir blöta inpå huden så mår de bättre utan att täckas. Det är enorm skillnad på att vara pälshäst mot för en vanlig ridhäst som däremot ofta behöver kläs på.

Jag har i särklass världens goaste och mysigaste bagge! Här kom han och hoppade upp mot mig för att gosa. Tur kameran fanns till hands. Härom dagen när jag satt på en pall och pratade i telefonen med Kicki kom han och kröp upp i knäet som en hund.

Matte och älskade lille Rump-Nisse myyyyser. Aldrig att han haft tendens att stånga och bråka, vill bara mysa.

Mera gos matte! Tittar man noga syns det hur hand blundar och halvsover av välbehag.

Äntligen fick jag igång den sura griniga grästrimmern! Nu fungerar elen till lösdriften igen och Nalle blir så illa tvungen att stanna innanför trådarna och inte gå till grannen på kalas.         

Varning för galen bonde!     

Vi hörs! 

 

Gunilla

22 augusti 2011 11:16

ha ha cooola skyddsbrillor må jag säga :)...ett tips för trädgården, spar stubbarna, det tycker jag är snyggt, om dom är någotsånär hela !

http://www.gugge67.wordpress.com

Johanna Nordin

22 augusti 2011 11:29

Japp nått måste man ju ha på sig! Borde haft visir, det flög runt små bitar från brännässlorna så det kändes "gott" i ansiktet efteråt. Men man tager vad man haver....

Njaaa...jag tycker inte det ser så kul ut med stubbar. Nån enstaka att ställa blomkruka på men inte flera. Tror dessutom inte de kommer vara hela då de som ska ner är ihåliga och/eller ruttna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...