Jihoo idag har jag blivit helt frisk och återställd! Nästan läge att säga "halleluja"   . Även om matlusten inte ligger i topp och jag går och funderar på olika maträtter och har lust att djupdyka i kokböcker så känner jag mig pigg, välmående och glad igen - skön känsla!

Har fått en hel del gjort idag också. Familjen Kanin, dvs Familjen Von Trapp som de kallas, har bytt gräsplätt igen och fått städad i hus och hem, även kanin barnens farbror Lakrits fick nymöblerat och ny gräsplätt.

Fick även mitt egna hem städat och golvet skurat. Vilar en flugoras förbannelse över huset! Flugor överallt! Blir smått galen! Nu har jag ju varit sjuk och utslagen nattetid men annars är nattjakt inget ovanligt förekommande. Men det är baksidan med livet på landet. Har flera klisterremsor som flugorna fastnar i. Känner mig så grym varje gång jag ser dem sitta där i klistret och flaxa med vingarna. Djurvännen i mig försöker övertyga mig om att även flugor har känslor, men så kommer jag och tänka på alla dessa vidriga larver i soppåsen i sopkärlet som jag upptäckte härom dagen. Då är det plötsligt inget synd om asen igen....

Hästarna har fått mer bete. Håkan öppnade upp till yttrerligare 2-3 ha betesmark från stora betet iom att han släppte upp 5 kvigor som rymt ur sin förra hage. Hm...hoppas de tänker stanna innanför stängslet den här gången. 16 hästar och 5 kossor på rymmen känns "så där" lockande   . Kossorna hade traskat rakt in i hästflocken när jag kom upp för att titta till dem. De stod där och tuggade och glodde som bara kor gör mitt i hästflocken som accepterade dem till fullo. SEn måste kossorna skvallrat om nya matpatsen och guidat dit gänget för på morgonen efter var hela ligan och mumsade på nya stället.

Bäst att sätta upp en symbolisk undertråd mot vägen för fölen. Jag ides inte sätta isolatorer och dra el i den. Försöker de ta sig ut kommer de stöta i mellantråden ändå. Men jag ville förhindra dem att beta utanför trådarna och på så vis "halka ut" genom en elkyss på ryggen. Fråga mig inte varför jag ser så bekymmrad ut!

Samling vid pumpen när kossorna kommer.

Samanta tycks berätta för Vilda att: "- Jo förstår du, det där är kossor, de äter också gräs. Hästar bestämmer över kossor även om de är större"

Hela gänget trängs och trivs.

"-Eeeemuuuuuh!"     

Både Fatima (på bilden) och Jazzo har varit ute varsin runda med vagnen. Jazzo och jag hade reflexer för första gången för den här säsongen men det var lite mysigt att köra i mörkrets inbrott. Svalkande vind, dofter och augustimörket. Tyvärr måste han stå över körning i väntan på bakskor. Han blir ömfotad. Testade när han skoddes att bara sätta dojjor på framhovarna iom att de bär det mesta av sin vikt på framdelen. Men det fungerar inte, våra grusvägar sköts alldeles för bra och sladdas ideligen så det ligger städigt vasst nygrus på vägarna. Ska kontakta vår hovslagare och be henne komma ut och sätta på bakskor så snart som möjligt. Känns tråkigt att ställa av honom nu när vi är igång igen, men hans väl och ve går för allt annat!        

Jag letar bett till Fatima.

Äntligen spänd för vagn igen! Fatima gick stadigt för vagnen och tittade nyfiket sig omkring, glad och nöjd att få vara ute upp upptäcksfärd.   

En kort sträcka med trav fick det bli. Hon har ju stått nu sedan hon kom i början av juni bl.a tack vare betäckningen. 

Livsnjuter!

Jag är så kär i denna gamla märr! Vilken pärla! Tack snälla alla ni på Stora Skuggans 4H-gård för att jag fick förtroendet att ta över er fina ponny!

Innan och efter Fatimas åktur gjorde jag en rensning i sadelkammaren. Blir lätt övergött av grejer inne i det lilla skyffet. Ibland får jag spel när jag ska in där och börjar kasta ut sakerna och ta bort det som inte behövs och flytta runt på grejerna i hopp om bättre plats.

Ponnytränsen på sina platser.

Vi hörs!