Så blev lilla fölet Vilda verkad idag. Hon låg och sov så vi passade på att knipsa lite på hennes små tossingar. Hon var först så trött att hon inte orkade bry sig men sen kvicknade hon till och satte igång och busrulla istället med fossingarna i vädret. Då var det liksom ingen ide att fortsätta. Vi höll på med shettisverkningen i hagen på betet. Himla praktiskt att ta det på plats istället för att leda hem hela bundet. De skötte sig utmärkt hela gänget trots några bromsar stora som Jet-plan och fyra klåfingriga fölungar som skulle bita i verktygen, grimmorna, Katris hårtofs, skosnören..ja allt som gick att pilla på! Fölen avvaktar vi med tills vi kommer hem till boxarna. Var svårt att få dem att samarbeta på öppen mark så att säga. Röding fick en tåbit bortknipsad som gått av och han blev rejält stött av att bli fasthållen. "Inge lolit länle! Inte mä dej!" som han skulle sagt om han kunde prata.

Vaja skötte sig utmärkt. Jag glömmer ofta bort att hon faktiskt bara är 2 år hon med. Hon är dels så storvuxen och rejäl och framför allt så lugn och trygg med allt. Finner sig i allt. Vi pratade om det oförtjänta rykte shettisar har som dels rymmarhästar ur hagar och dels i hantering. Ingen av mina rymmer och de låter sig snällt stå kopplade i en klunga och vänta på sin tur utan pardon. Lyfter snällt på hovarna och står stilla trots att de har ytor att trampa runt på för att komma undan om de vill jäklas. Men de finner sig och samarbetar utan tjafs, hårda toner eller mutor. Det här med rymningar. Jocke och Ingela, mina höleverantörer, var här i måndagskväll på fika. De skrattade gott när de såg mina hagar med minst fyra eltrådar. "ja här kommer de ju inte ut", var Jockes kommentar med ett leende. Nej, har man shettis får man stängsla därefter. Klart som tusan de rymmer om det är staket för ett halvblod! Hur många halvblodsfolk skulle vice versa ha shettishöjd på sitt staket till en häst på 160-180 i mh?

Marie och jag red ut en härlig sväng idag med Lekis och Leira. Tanken var att även Maisan och Jazzo skulle komma ut men det hanns inte med efter vår långfika med massa babbel. Som att vi inte babblar när vi rider.... Är så lycklig varje gång jag rider Lekis! "åker" runt med ett stort leende på läpparna eller skrattar nöjt åt honom. Han är så underbar min lille prins!

Imorgon kommer Anna ut istället på eftermiddagen så då ska vi rida ihop. Men innan dess måste jag komma ut med Jazzo och tömköra Fatima. Tar det som första grej så vi lär känna varann arbetsmässigt i början innan hon spänns för vagnen med mig. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Med körning kan de gå alldeles galet fel om det går fel! Jazzo och jag känner redan varann så bra.

Ja det var väl allt för nu.

Vi hörs!