Oj oj jag ligger efter i bloggandet! Snabbskriver lite inatt trots att jag borde sova...men vad gör man inte för er läsare *fniss*?

Nyligen kommit hem efter 2 fantastiska dygn i Göteborg där jag fått dela glädjen och gemenskapen över Per-Olas och Louise bröllop. Men det tänker jag spara att skriva om, liksom helgen överhuvudtaget. Inte inatt och detta inlägg.

Jag tänkte roa mig med att skriva lite om senaste avsnittet: resan. Maria och jag åkte bekant till Åland. Har hört/läst några kommentarer om att en del anser det orättvist samt att vi fick ha önskemål. Varken det ena eller det andra stämmer. Jag tackade inte nej till en "långresa" pga djuren. Hade det hängt på att det är svårt att lämna djuren hade ju ingen av oss bönder kúnnat åka, alla har ju djur i rätt stor skara. Men jag är heller inte alls missnöjd med vårt resmål. Vi hade det jättefint ordnat på vår resa och det viktigaste är ju att komma ifrån alla måsten hemmavid och komma in på varann. Som jag sa i programmet så är en resa en prövning. Antingen funkar det eller inte. Det visar sig rätt tydligt på en resa.

Det finns säkert många som tycker att jag var värsta surkartet på vår frukost på sängen.. och ja jag är ingen morgonmänniska. Skrattade gott åt mig själv är jag såg det på tv! Låg faktiskt i soffan och skrattade så jag tappade andan nästan. Det är ju en sak att uppleva det och en annan att se det.

Nu är det ju så att hela inspelningen handlar om oss som personer och med våra känslor och tankar i fokus och första rum. Jag vägrar spela och hålla en fasad för att göra mig bra för tv och bli "älskad" av alla. Jag var med för att hitta kärlek på ett eller annat sätt. Inte vara skådespelare. Ska man hitta rätt kärlek med rätt person kan man bara vara sig själv, med sina brister och fördelar. Våga visa vem man är och stå för det.

Just den morgonen kom hela inspelningen ikapp för mig. Hela spänningen släppte. Lite sömn, mycket spänning, extremt mycket fokus på mig, hela gården och djuren att se över som vanligt, 15 okända personer som huserat runt och bott i stort sett dygnet runt, 4 hundar i huset samtidigt varav min schäferunghund är ybervild emellanåt som jag var tvugnen att hålla koll på. Faktum är att jag hade inte en minut att slappna av på! Antingen var det inspelning, hundkoll (el både och), skadat föl, stulna täcken i hagen, djur som skulle ha vatten och ses över, vara glad och social värdinna och samtidigt hitta fokus på kärlek. Jag låter gnällig men det tog mycket energi. Tillslut säger kroppen ifrån. Det är mänskligt. Jag ångrar inte en sekund att jag var med! Det är det roligaste och mest spännande och händelserikaste sommar jag haft. Jag fick både fantastiska vänner...och eventuellt, kanske nått mer. DEt tänker jag inte avslöja nu. Då har ni inget att se fram emot till onsdagens program.   

SEn ser ni heller inte allt som sker i tv heller även om gobitarna plockas ut och visas. Det var så att det fanns en anledning av mig att vara sur....  Men det som hände på båtresan till Åland, är historia idag och något personligt mellan oss och spelar idag ingen som helst roll och är inget som jag tänker berätta om heller. Däremot kände jag att det var läge att komma med en förklaring. 

Näe nu MÅSTE jag sova! Det här duger inte och sitta uppe och slarva efter 2 nätter med fullt ös i Göteborg, men det återkommer jag som sagt med.

Tack och gonatt!

Vi hörs!