Kände att jag måste skriva av mig lite. Det brukar fungera bäst på mig. Min ventil liksom.

Först och främst vill jag tacka å det alldra djupaste för alla fina, varma kommentarer som strömmar in både här på bloggen, facebook och på andra ställen! Alla lyckönskningar och alla andra vänliga ord! Det gör mig SÅ glad och upprymd! Fyller mig med massa positiv energi!

Men, tyvärr finns ju dessa som har behov att klanka ner på andra också. De missundsamma, avundsjuka, svartsjuka (?) eller helt enkelt bara elaka. De som drar sina egna förhastade slutsatser och ser det de vill se ur sitt egna perspektiv och erfarenheter från livet. Det var som Cosma, som jobbar med människor, sa: egentligen talar det mer om de som skriver än om mig.

Det finns de som inte förstår att uppbrottet mellan mig och Maria var ett gemensamt beslut. Ja jag tog upp att kärleken inte utvecklades åt rätt håll i första vändan när det tog slut. Men att vi blev ihop igen var ett gemensamt beslut! Det var ju knappast så att jag tvingade henne till nått framför kamrorna! Där och då kändes det rätt för oss båda men det svalnade fort igen och Maria tog i saken och såg till att vi bröt upp på nytt. Det tycks som om dessa som skriver de elaka och nedlåtande kommentarerna utsett Maria till ett offer för min katt och råtta-lek. Kan lova att hon inte skulle bli glad för den rollen! Hon ser sig inte som ett offer under mig! Jag känner henne väl. Men det är väl antagligen så att de som skriver sånt har sådana erfarenheter själva och drar paralleller.

Dessutom, det var ju knappast så att vi gjorde slut ena dagen och nästa dag träffade jag Cosma! Det hann gå ganska exakt en månad mellan. Ingen jättelång tid i mina mått mätt men iom att Maria och jag skildes som vänner och ingen av oss egentligen hade några djupa känslor för varann som man bör ha i ett förhållande så kunde jag gå vidare rätt raskt. Normalt sätt brukar jag slicka såren länge efteråt...

Maria skrev fint på min logg på facebook idag och önskade mig all lycka med kärleken. Sånt bittert offer är hon... Tack Maria!

Jag hade inte dejtat någonting efter vårt avslut i början av november. Men om jag hade gjort det, varför skulle det varit fel? Jag gick ut i bonde för att hitta kärlek och den fanns inte mellan mig och Maria men nu hade jag banat en väg för mig som jag menade från början. Jag hade verkligen inte tagit för givet att den rätta skulle komma till gården även om det naturligtvis fanns hopp och önskan om det. Men min tanke var att lysa upp en väg för mig att hitta någon efter kärlekens stig. Var så less på internet och profiler hit och dit, mailanden som inte ledde till något och krogen är inte mitt ställe.

Det känns faktiskt fördjävligt att bli utpekad som player! Dessa, alltid anonyma, elaka människor som har behov att spy galla över andra människor och krossa framför sin väg för att på så vis känna sig lyckade (eller varför gör man det annars?). Tragiskt och helt otroligt att det är en laglig rättighet! Borde vara straffbart att skriva ner andra anonymt på internet! Läggkorten på bordet och tala om vem du är om du har åsikter! Stå för dina ord och handlingar! Jag har gjort det i hela säsongen av bonde och de kan inte ens nämna sitt förnamn! Helt otroligt lågt! 

Var in på en sida som heter alltomtv.se Men herre min skapare! Jag blev så illa berörd och arg! Från början var det så himla elaka och vidriga kommentarer om Pelle, Helen och Louise. Det kliade i fingrarna på mig att svara och var så förbannad! De gjorde smileysgubbar som stod och kräktes i kommentarerna om honom - fyra i rad!! Skrev saker som att "jag gjorde misstaget att äta hamburgare förra gången de visade Pelle och mår fortfarande illa och måste spy pga honom" (eller nått i den stilen). Nu har även jag fått mina fiskar varma för att jag är oseriös och en typ player eller vad de nu skrev. Gick rätt raskt därifrån. Vet att någon vettig person skrev att de inte skulle vara dömmande utan faktiskt tänka efter hur de skulle vara att delta själv i ett liknande program varpå någon skrev att "vaddå man får väl skylla sig själv om man är så dum att man slänger sig till lejonen" (självklart anonym).

Tänk på att om ingen var med i dessa tv-program där ni fullständigt sågar ner folk vid fotknölarna och dansar krigsdans runt deras lemlästade kroppar så skulle ni heller inte ha något liv! Ert liv tycks ju gå ut på att koppla upp er på nätet, sitta vid tangetbordet och regera över er lilla overkliga värld där ni är diktatorer som har rätt att dömma andra människor på helt lösa grunder och ur ert perspektiv!

Ja nu har jag sagt mitt för idag. Detär ett hårt liv att vara kändis. Men jag ångrar fortfarande inte ett ögonblick att jag var med i programmet. Det har gett mig underbara vänner, massa sympatiskt stöd från nära, kära och okända. Det har gett mig kärleken.

Vi hörs!