Igår avrundade jag min bondesäsong på två sätt. Dels att jag skrev av mig här på bloggen. Det är mitt sätt att ventilera mig och få ur mig negativ energi och samla tankarna. En del skriver musik, andra springer och jag skriver. DEt är som att jag genom att skriva ord på det jag känner bearbetar det bättre och sen kan lägga det till historian. Nu skiter jag fullständigt i vad de skriver, skriv på jag kommer inte läsa. Orkar inte bry mig. De känner mig inte, skulle aldrig komma på tal att de skulle få lära känna mig och jag behöver inte veta. Är inte en nyfiken. Känns så skönt!

Igår kväll var jag på LRF (lantbrukarnas riksförbund) och "föreläste" om min bondesommar. Fick lite frågor och folk verkade tycka det var roligt att höra. Innan mig var det enman från länsstyrelsen som berättade om rovdjur i våra trakter. Jätteintressant! ag hade velat höra mycket mer! Björnar, varg och lo kan man inte veta och höra för mycket om! Jag var betydligt mer intresserad att han skulle få fortsätta än att jag skulle berätta. Mitt vet jag ju redan allt om, totalt ospännande för mig. Men det hjälptes inte, de andra 52personerna ville höra om bonde söker fru så majoriteten fick bestämma.

Jag fick allafall svar på funderingar och oron som jag haft. Jag kan tyvärr inte släppa min setter Amy här i markerna då det är vilttätt och nära stora vägar.  En setter tar stora vida svängar i full galopp. Skapt för att söka av stora fält efter fågel i full fart. Amy är en utpräglad engelsk jaktsetter. Eftersom hon inte är jakttränad sedan hon var ung pga skotträdsla så är hon vad vi kallar "joyrunner" (ojsan plötsligt blev jag vi med fågelhundsvärlden igen, det var inte igår). Dvs hon springer mest planlöst omkring och livsnjuter! Men får hon upp en fågel så får hon inte stånd (nej menar inte sånt stånd...   ) stöter som en spaniel och kutar efter. hon har bra ståndanlag men har ihop med de andra hundarna inte utvecklat den.

Jag har fått tillåtelse att släppa henne på marker uppe vid Möklinta, en timmas bilresa hemifrån. Kan lätt tänka mig att ta hundar och två ponnysar och gå i skogen några timmar med fikakorg. Dömysigt! Men, det har vandrat varg i dessa skogar och jag utsätter henne inte för sån fara. Då är vi hellre hemma på tomten. Nu fick jag verkligen rådet att avstå. Skultuna bara några få mil fågelvägen har iår fått mellan 7-9 valpar som när de stöts ur flocken kommer gå åt nått håll. Därav vårt infomöte igår vi ligger lite i riskzonen och för några år sedan rev varg två tackor i Teda hos en bonde som jag "känner". Det känns lite oroväckande med tanke på mina små shettisföl som väger från 15 kg när de föds. Det går ju sätta rovdjurstängsel. Samtidigt som det känns fel på marker som inte är mina. Det kostar ju en slant liksom... Dessvärre håller det inte ute lokatter som också börjar etablera sig här på vår halvö och på södra sidan om E18. Det kommer väl sluta med att jag har alla mina föl i vardagsrummet och sängkammaren om nätterna  .  

Annars har det varit fullt upp här i veckan med det mesta. Lite, eller väldigt mycket teknikstrul igen. Blir gaaalen   snart!

I lördags när jag kom hem från Göteborg fodrade jag eftermiddagshöet efter mörkretsinbrott i skogshagen. Alla hästar var vid matplatsen utom Saga. Jag sökte reda på henne med ficklampan och hon stod lugnt en bit upp i backen. Jag tänkte inte så mycket på det. Hon var väl mätt helt enkelt. De får rätt mycket mat de digivande och dräktiga stona.  När jag kom tillbaka efter midnatt för nattmålet var hon inte heller med de andra. Ropade och ropade på henne. Konstigt att hon höll sig undan. Var hon sjuk eller skadad? Mamma Cleo tog ingen notis över att hon inte var där. Tillslut hör jag henne skrapa med hovarna och hittade henne. Hon är kvar exakt där hon stod sist! Olycklig och lite förvirrad. Jag kände igenom henne men hittade inget konstigt. Men hon ville inte röra sig. Tillslut knuffade jag henne för att se att hon kunde gå varpå Saga snubblar omkring helt förblindat. Då slog det mig!Nöär saga var nyfödd pratade jag med veterinären om det möjligen var så att hon var nattblind. När hon gick in i stallet och det var nedsläkt gick hon rakt in i väggarna och visste inte var hon var. INgen annan häst, varken vuxen eller föl betedde sig så. Jätteobehagligt. Vi bestämde att låta det bero och sehur det utvecklades. Nu fick jag bekräftat, Saga ser inte i mörkret. Jag fick lysa upp en väg för henne och tvinga henne att röra sig. Vid höet satt jag och lät henne äta i ficklampans sken. Så fort jag släkte tappade hon matlusten och blev apatisk. Testade när Vaja kom fram till höet att ha släkt för att observera. Saga märkte inte att Vaja tydligt uppmanade henne att gå undan till egen höhög och blev väldigt förvirrad när Vaja tillslut ledsnade på henne och nöp till. Saga snubblade då åt sidan i ett taffligt försök att flytta sig. Jag tände och körde undan Vaja och lät Saga äta sig mätt och lämnade hagen först 2 timmar senare när hon tillslut kom till ro och la sig. Det var med vånda jag lämnade henne!  Tänk om de andra gick ivägeller flydde för något! Då skulle Saga bli kvar med allt vad det kan innebära. Hennes mamma var väldigt tydlig med att hon inte ville veta av Saga nattetid. Hon vet att det är något som är fel. Dagtid är Saga däremot som vanligt.

Gick hem och googlade på nattblindhet hos häst men fick bara upp det jag redan visste. Att islandshästar med silvergen inte bör dubbleras för det kan innebär dålig syn och nattblindhet samt att knabstrupfärgade (Pippi Långstrumphäst) kan bära sån gen. Men varken sagas pappa Brellir som är islandshäst eller mamma Cleo som är shetlandsponny har den ena eller den andra genen för silver eller prickar. Uppenbarligen föds det nattblinda hästar utan dessa gener. Jag har kontaktat Strömsholms hästsjukhus och ska även kontakta SLU för att de ska få ta prover på Saga. Gissar att det forskas på det här och Saga är nog högvilt ur forskningssyfte. Både mamma och pappa har stam som går att följa i flera led. Dessvärre är Brellirs mamma Dis död, Sagas farmor.

Saga i augusti -11, 2 månader gammal.

Det blir lite speciellt att ha en nattblind häst. Hon kommer inte kunna lämnas på bete nattetid, allrahelst nu efter infoträffen om rovdjur! Hon kommer inte kunna brukas (norska är ett bra språk!) i annat än dagsljus heller eller ridas på dunkla ridbanor med skuggor. Jag kommer inte kunna sälja eller ge bort henne. Det gör jag inte! Jag har ansvar för denna lilla dam och jag avlivar henne hellre än ger bort henne till nån och hon vandrar vidare till nya ägare och vips så är det någon som "glömmer" att informera den "lilla" detaljen att hästen är blind i mörkret och någon oförstående tror att hon är provokativ när hon vägrar röra sig när det är mörkt. Eller lämnar henne på bete till sitt öde. I ljus är hon som vilken häst som helst, men jag vill också ta reda på hur de tror prognosen är för en sådan här häst. kommer det förvärras och gå ut över dagssynen?

vi hörs!