Igår avrundade jag min bondesäsong på två sätt. Dels att jag skrev av mig här på bloggen. Det är mitt sätt att ventilera mig och få ur mig negativ energi och samla tankarna. En del skriver musik, andra springer och jag skriver. DEt är som att jag genom att skriva ord på det jag känner bearbetar det bättre och sen kan lägga det till historian. Nu skiter jag fullständigt i vad de skriver, skriv på jag kommer inte läsa. Orkar inte bry mig. De känner mig inte, skulle aldrig komma på tal att de skulle få lära känna mig och jag behöver inte veta. Är inte en nyfiken. Känns så skönt!

Igår kväll var jag på LRF (lantbrukarnas riksförbund) och "föreläste" om min bondesommar. Fick lite frågor och folk verkade tycka det var roligt att höra. Innan mig var det enman från länsstyrelsen som berättade om rovdjur i våra trakter. Jätteintressant! ag hade velat höra mycket mer! Björnar, varg och lo kan man inte veta och höra för mycket om! Jag var betydligt mer intresserad att han skulle få fortsätta än att jag skulle berätta. Mitt vet jag ju redan allt om, totalt ospännande för mig. Men det hjälptes inte, de andra 52personerna ville höra om bonde söker fru så majoriteten fick bestämma.

Jag fick allafall svar på funderingar och oron som jag haft. Jag kan tyvärr inte släppa min setter Amy här i markerna då det är vilttätt och nära stora vägar.  En setter tar stora vida svängar i full galopp. Skapt för att söka av stora fält efter fågel i full fart. Amy är en utpräglad engelsk jaktsetter. Eftersom hon inte är jakttränad sedan hon var ung pga skotträdsla så är hon vad vi kallar "joyrunner" (ojsan plötsligt blev jag vi med fågelhundsvärlden igen, det var inte igår). Dvs hon springer mest planlöst omkring och livsnjuter! Men får hon upp en fågel så får hon inte stånd (nej menar inte sånt stånd...   ) stöter som en spaniel och kutar efter. hon har bra ståndanlag men har ihop med de andra hundarna inte utvecklat den.

Jag har fått tillåtelse att släppa henne på marker uppe vid Möklinta, en timmas bilresa hemifrån. Kan lätt tänka mig att ta hundar och två ponnysar och gå i skogen några timmar med fikakorg. Dömysigt! Men, det har vandrat varg i dessa skogar och jag utsätter henne inte för sån fara. Då är vi hellre hemma på tomten. Nu fick jag verkligen rådet att avstå. Skultuna bara några få mil fågelvägen har iår fått mellan 7-9 valpar som när de stöts ur flocken kommer gå åt nått håll. Därav vårt infomöte igår vi ligger lite i riskzonen och för några år sedan rev varg två tackor i Teda hos en bonde som jag "känner". Det känns lite oroväckande med tanke på mina små shettisföl som väger från 15 kg när de föds. Det går ju sätta rovdjurstängsel. Samtidigt som det känns fel på marker som inte är mina. Det kostar ju en slant liksom... Dessvärre håller det inte ute lokatter som också börjar etablera sig här på vår halvö och på södra sidan om E18. Det kommer väl sluta med att jag har alla mina föl i vardagsrummet och sängkammaren om nätterna  .  

Annars har det varit fullt upp här i veckan med det mesta. Lite, eller väldigt mycket teknikstrul igen. Blir gaaalen   snart!

I lördags när jag kom hem från Göteborg fodrade jag eftermiddagshöet efter mörkretsinbrott i skogshagen. Alla hästar var vid matplatsen utom Saga. Jag sökte reda på henne med ficklampan och hon stod lugnt en bit upp i backen. Jag tänkte inte så mycket på det. Hon var väl mätt helt enkelt. De får rätt mycket mat de digivande och dräktiga stona.  När jag kom tillbaka efter midnatt för nattmålet var hon inte heller med de andra. Ropade och ropade på henne. Konstigt att hon höll sig undan. Var hon sjuk eller skadad? Mamma Cleo tog ingen notis över att hon inte var där. Tillslut hör jag henne skrapa med hovarna och hittade henne. Hon är kvar exakt där hon stod sist! Olycklig och lite förvirrad. Jag kände igenom henne men hittade inget konstigt. Men hon ville inte röra sig. Tillslut knuffade jag henne för att se att hon kunde gå varpå Saga snubblar omkring helt förblindat. Då slog det mig!Nöär saga var nyfödd pratade jag med veterinären om det möjligen var så att hon var nattblind. När hon gick in i stallet och det var nedsläkt gick hon rakt in i väggarna och visste inte var hon var. INgen annan häst, varken vuxen eller föl betedde sig så. Jätteobehagligt. Vi bestämde att låta det bero och sehur det utvecklades. Nu fick jag bekräftat, Saga ser inte i mörkret. Jag fick lysa upp en väg för henne och tvinga henne att röra sig. Vid höet satt jag och lät henne äta i ficklampans sken. Så fort jag släkte tappade hon matlusten och blev apatisk. Testade när Vaja kom fram till höet att ha släkt för att observera. Saga märkte inte att Vaja tydligt uppmanade henne att gå undan till egen höhög och blev väldigt förvirrad när Vaja tillslut ledsnade på henne och nöp till. Saga snubblade då åt sidan i ett taffligt försök att flytta sig. Jag tände och körde undan Vaja och lät Saga äta sig mätt och lämnade hagen först 2 timmar senare när hon tillslut kom till ro och la sig. Det var med vånda jag lämnade henne!  Tänk om de andra gick ivägeller flydde för något! Då skulle Saga bli kvar med allt vad det kan innebära. Hennes mamma var väldigt tydlig med att hon inte ville veta av Saga nattetid. Hon vet att det är något som är fel. Dagtid är Saga däremot som vanligt.

Gick hem och googlade på nattblindhet hos häst men fick bara upp det jag redan visste. Att islandshästar med silvergen inte bör dubbleras för det kan innebär dålig syn och nattblindhet samt att knabstrupfärgade (Pippi Långstrumphäst) kan bära sån gen. Men varken sagas pappa Brellir som är islandshäst eller mamma Cleo som är shetlandsponny har den ena eller den andra genen för silver eller prickar. Uppenbarligen föds det nattblinda hästar utan dessa gener. Jag har kontaktat Strömsholms hästsjukhus och ska även kontakta SLU för att de ska få ta prover på Saga. Gissar att det forskas på det här och Saga är nog högvilt ur forskningssyfte. Både mamma och pappa har stam som går att följa i flera led. Dessvärre är Brellirs mamma Dis död, Sagas farmor.

Saga i augusti -11, 2 månader gammal.

Det blir lite speciellt att ha en nattblind häst. Hon kommer inte kunna lämnas på bete nattetid, allrahelst nu efter infoträffen om rovdjur! Hon kommer inte kunna brukas (norska är ett bra språk!) i annat än dagsljus heller eller ridas på dunkla ridbanor med skuggor. Jag kommer inte kunna sälja eller ge bort henne. Det gör jag inte! Jag har ansvar för denna lilla dam och jag avlivar henne hellre än ger bort henne till nån och hon vandrar vidare till nya ägare och vips så är det någon som "glömmer" att informera den "lilla" detaljen att hästen är blind i mörkret och någon oförstående tror att hon är provokativ när hon vägrar röra sig när det är mörkt. Eller lämnar henne på bete till sitt öde. I ljus är hon som vilken häst som helst, men jag vill också ta reda på hur de tror prognosen är för en sådan här häst. kommer det förvärras och gå ut över dagssynen?

vi hörs!

 

Fia

10 december 2011 00:59

Snipp snapp ........och det var ett härligt slut!! Hoppas du och Cosma, som verkligen är i äktenskapstycke för dig :) verkligen får leva ett rikt liv tillsammans och bli gamla tillsammans. Det finns stjärnkroppar som är gjorda för varann,till ALLA och jag hoppas NI har hittat rätt i varandra här i vintergatan....Lycka till glada härliga Johanna och jag tänker fortsätta följa ditt bloggande :) Cyberkram

Johanna Nordin

10 december 2011 11:42

Tack det hoppas jag med! Jag tror också att det finns någon för alla det gäller bara att inte stirra sig blind efter den rätta. Men det är inte lätt alla gånger när man stampar samma jord och inte tycker det händer någonting på månader och år... Vet så väl hur det känns.

Kram

 

Gun i Knivsta

10 december 2011 18:05

Fy vad jag blev berörd av att läsa om Saga. Vad läskigt för henne..Ja detta med vilda djur i naturen får vi nog leva med Lo har vi haft länge.Låter bara så äckligt!! Varg har gått förbi på Mälaren och björn var vid Skokloster camping för en del år sedan Den har jag ej sett.Uppställningen på Lucia helt ok Glöm ej att fota dem fniss fnisss.. Vad kul och framför allt b r a att Maria själv skrev här på sidan Kanske tystar några...Ha det i vintermörkret
Kramisar pantertanten

Johanna Nordin

13 december 2011 15:29

Ja lilla Saga berör...
Björn har jag levt med i Jämtland. De är stora och läskiga men känns ändå på nått sätt ok. Men varg känns läskigare för hundarna och ponnysarna. Även om de ännu inte finns vargrivna hästar utöver 2 sjuka gamla ponnysar i Värmland (som tydligen blev vanvårdsärenden) så är de en mumsbit som föl. Vet att det försvunnit föl hos andra uppfödare som gått på bete med mamma i stora flockar där de hittat rester i skogen :( Kan ju vara lo också förstås.

Det kändes jätteskönt att Maria skrev och bekräftade det jag sagt. Som en liten näsbränn trots allt ;)

Kramkram och trevlig lucia!

 

Jonna

10 december 2011 21:22

Absolut, skit i alla som håller på! Det är underbart att du hittat kärleken! Antagligen hade ju samma sak hänt mellan dig och Cosma om hon inte fått lunginflammation i somras :) Önskar er all lycka till och somflera redan sagt, nni har verkligen äktenskapstycke :) Kramar till er båda!

http://heligvardag.wordpress.com

Johanna Nordin

13 december 2011 15:20

Ja vi har pratat om det ochlekt med tanken hur det hade blivit och varit om hon kommit till gården. Vi kan bara tro att det hade utvecklats till det vi har idag. Vi har så starka känslor för varann att vi har svårt att tro att något kan ha ruckat på det. Himla härlig historia och faktiskt lite overklig :)

Tack!
Önskar dig en mysig lucia!
kramar

 

Sune...the girl

10 december 2011 23:22

Tack för att vi fått följa dig i teverutan :) Jag tittar in lite då och då, har dig på Bloglovin :) Ha det gott!

http://www.tillganglig.blogg.se

Johanna Nordin

13 december 2011 15:18

Tack :)

Ha en fortsatt trevlig lucia!!

 

Maria

12 december 2011 00:13

Det värmer att läsa om hur du värnar om djuren och om din omtanke om fina Saga. Vilken lycka att hon hamnade hos just dig. Jag jobbar ideellt med hemlösa katter och där finns också många som har särskilda behov, så jag förstår dina tankar kring Saga och att du är försiktig och noga med hennes framtid. Varje liv är ett ljus och ljuset ska vi vara rädda om. Tack för att du finns för de "små" på jorden! Mvh Maria

Johanna Nordin

13 december 2011 15:11

Tack själv! Fint att du ägnar dig åt de små som behöver extra hjälp om kärlek. Jag har aldrig förr varit en kattmänniska innan jag för tre år sedan skaffade mina första. Vilka underbara djur och individer! Så kärleksfulla och personliga!

Trevlig lucia och en kram till dig och de hemlösa missarna

 

ulrika

12 december 2011 23:26

Ok, försöker igen, hela mitt förra inlägg försvann ( jag och teknik hör inte samman)
Ett härligt slut efter en bra "bonde säsong", all lycka till dig och cosma! Jag älskar att läsa om människor som värnar om sina älskade djur! och jag blir helt rörd att läsa om lilla Saga. Och när jag läse vad du skrivit om denna underbara lilla häst så gick det även upp ett ljus för mig. Jag har nämligen själv en islandshäst, en treåring med två silverföräldrar. Jag visste om detta med silvergenen då det uppdagades kring tiden med mitt köp, han DNA testades även. DNA visade att han bara ärvt silvergenen av ena föräldern. MEN jag har aldrig läst vidare om detta med nattblindhet och blir nu lite fundersam eftersom jag länge trott att han varit fruktansvärt klumpig när han ska in på kvällarna i stallet eftersom han (nästan) alltid går rkt in i stalldörren som är tvådelad ( som en pardörr). Så tack för den informationen! Jag önskar dig all lycka i livet, nu ska jag goggla vidare om nattblindhet!

Hej hopp/ Ulrika

Johanna Nordin

13 december 2011 14:58

Hej!
Tack för alla gulliga ord!
Tyvärr, vilket du säkert upptäckt, finns det knappt nån info om nattblindhet :( Därför tänker jag söka rätt på om det finns någon som forskar eller gör avhandlingar inom ämnet.

Ha det så gott!

 

Lena

13 december 2011 16:44

Hej Johanna!
Hittade till din blogg idag. Och vad glad jag blev över att du hittat kärleken, det är du värd! Tråkigt att folk ska klanka ner å döma människor de inte känner.. ! Men lyssna (eller läs) inte på dom, lev livet.. var lycklig! Det är deras egna bekymmer att deras liv är så tråkigt att de måste spy galla över andras också. Å du å Cosma är ju så otroooligt lik varann! All kärlek å lycka till er! Kram

Johanna Nordin

13 december 2011 16:45

Tack snälla för de gulliga orden!

Varm kram och en önskan om trevlig lucia!

 

Frida

14 december 2011 15:26

Tjohoo.... De är ju kanon!
Strunta i ALLA negativa kommentarer! Bakgrunden till de som skriver de ligger ju hos de själva inte dig! Så de är ingen idé att slösa energi på sån skit.

Jag ska avslöja en liten hemlis:)
Jag inspireras så av din personlighet, gillar ditt sätt att uttrycka dig i ditt skrivande; humoristiskt men ändå allvar, hoppas du ger ut en bok, tills dess fortsätter jag väl att avnjuta här;)
Ha en fortsatt fin dag! Kram

Johanna Nordin

14 december 2011 22:58

Tack! Ja jag försöker verkligen strunta i det och fokucera på alla fina och välmenade kommentarer istället. Försöker se på all den kärlek mina djur ger mig, den underbara kontakt jag har med dem och den harmoni som faktiskt råder mellan dem här på gården. Suger åt mig som en svamp av alla fina kommenrater jag får från såna som Dig.

Tack för att jag får ta del av din hemlis :) Drömmen är ju en ok, men räcker erkligen det här??

kramen till Dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...