I slutet av maj fick jag ett mail med två bilder. Gullan och Pontus föl hade sett dagens ljus! Eftersom fölet var mitt fick jag döpa henne och jag lät kalla henne Fjällbäckens Prinsessa, just för att hon var så liten och näpen. En liten Sessa. Nu är Sessan 6 månader och har lämnat mamma och flyttat "hem" till gården och sina släktingar: pappa och halvsyskon på både mamma och pappas sida.

Det pinsamma i historien är att jag inte varit och hälsat på Sessan trots att hon bara bodde några mil bort. I Köping. Eller några mil bort, allt är rellativt men i norrlands mått mätt så... Sommarrn var fullt upp och hösten liksaså. Tillslut kände jag att nu var det ingen idé längre. Jag kommer såsmåningom se henne hela dagarna ändå.

Förra söndagen var jag där och hämtade henne iallafall. Trött som ett as och sliten så få kände jag mig efter en "weekend" i Göteborg och ett nattpass med Saga i hagen. Men men, man kan inte vara på topp jämt!

Världens sötate lilla Sessa stod i en box med mamma Gullan. Roligt att se henne igen! Jag hade glömt hur liten Gullan är. Hon tog däremot ingen notis över mig. Brydde sig föga om att vi delat ett år av våra liv ihop. Sentimental kanske inte är det ord man förknippar med Gullan. Å andra sdan så har hon det jättebra hos Ann som tycker väldigt mycket om Gullan. Medan Gullans och min kontakt var helt ok medan hon bodde här men inget utöver det. Alla passar inte med alla och det är ju underbart när de kommer till sin rätta! Det som fick mig att byta bort Gullan var dock att Ann svarade på anonns där jag sökte verksamhetsponnysar. Hon hade Alice som hon trodde skulle passa och av en händelse började vi prata rent generellt och Ann sökte ett fint ministo för avel med bra och annorlunda stam.  Jag hade inte tänkt göra mig av med Gullan. Men visste att det här med verksamhet och masa olika människor som grejar och rider på henne inte skulle vara hennes gebit. Så jag slängde ur mig ett byte och så blev det! Ann har också upptäckt att Gullan inte gillar barn och en massa kladdande på henne så bytet kunde inte blivit bättre för Gullan! Alice däremot stormtrivs med sitt nya liv även om hon gick ner sig rejält iom kolikerna i höstas och har tappat mycket i hull och ork. Det kostar på att vara digivande, dräktig och bli sjuk. Nu äter de hö på fri tillgång och Alice har gått upp i vikt igen, de fodras även med lusernpellets om kvällarna som extra energi och protein. 

 Fjällbäckens Prinsessa 

Sessan tog flytten med ro. Störtcool fölunge! Hon gick in i transporten och ia trailerkameran kunde jag se vad hon gjordde. Hon stod och tittade ut genom framfönstret men var inte ett dugg orolig. Väl hemma blev hon utsläppt med Carin och Fatima som båda är fölvana, lugna och äldre. De var dock mindre intresserade av att bli extra mormor. Jag gick och hämtade Samanta och Vilda. Tänkte att en jämnstor och jämngammal kompus skulle kännas bra och min intuition sa mig att Samanta kommer ta sig an henne. Man känner väl sina löss  . Samanta hade inget emot att bli surrogatmamma åt Sessan trots att hon redan har en liten själv och snart var Vilda och Sessan bästisar. Hon ger henne självklart inte di men tar ändå hand om henne och såg tillatt Sessan hade någon att ty sig till när hon introducerades med resten av flocken.

Sessan, Samanta och Vilda.

Storebror Piggelin (efter Pontus) hälsar lillasyster välkommen till gänget

Många nya jämngamla kompisar. Här ihop med Röding, Saga och Piggelin

Så söt! Det roliga är att Sessan och Nirmar som båda är efter Pontus är så otroligt lika i färg och teckning. (Sessan här på bild)             

Lugn över sto och fölflocken. Det gick helt smärtfritt att släppa ihop resten av stona ihop med Sessan. De var föga intresserade faktiskt.Mer ett "jaha en ny bäbis igen då... Numera tyr sig Sessan även till Ida, Maja och Vaja även om "mamma Samanta" är den som gäller när det verkligen behövs någon.

Jag delade för en vecka sedan mammor och föl. tyckte det var dax och eftersom Cleo inte brydde sig om Saga nattetid och Saga var tvugnen att komma hem såg jag det om ett gyllende tillfälle att skilja dem åt. Cleo var utom sig av oro dagen och natten efter! Åt ingenting på 1½ dygn utan sprang oroligt fram och tillbaka vid staketet och ropade efter Saga som givetvis svarade och gjorde henne ännu mer utom sig av sorg. Tog så hem mammorna och satte ihop dem igen. Den tiden kommer när stona säger ifrån ändå och slutar ge di inför nästa fölning. Det är nu min uppgift att istället skotta i dem så pass mycket protein att de inte tappar för mycket av sig själva. Vaja gick med Cleo tills hon var 1½ år och fick di även om de också kunde vara utan varann, men Cleo behöll ändå hullet och Saga föddes välskapt. Det är ju så det fungerar i naturen. Där går fölen med sina mammor tills dess att hon fölar igen. Ingen av mina föl bryr sig över att mammorna jobbar i verksamheten. De är så trygga i flocken och vana att mamma kommer och går. Jag tror egentligen mest på tvär avvänjning. Dvs att fölet eller mamman lämnar gården. Så länge de hör och se varann kommer de gråta och processen blir mycket mer smärtsam och långdragen.

Saga fungerar utmärkt här hemmapå gården nu även när det är mörkt iom att det är lysen på stallet som lyser upp hagen och allt är hittills frid och fröjd och alla mår bra och är lyckliga. Fölen rejsar och busar ihop precis som det ska vara.

V hörs! 

 

Agnetha

13 december 2011 16:15

Å så söta de är. Jag vart alldeles sjuk i somras ockås när dina små ponnyer kom i bild. ;-) Är så hästsugen men nu ska jag vara utan tills jag har tid.

http://kvarnlycka.blogg.se

Johanna Nordin

13 december 2011 16:44

De är overkligt söta! Små gullegrisar hela bunten, känns som ett privilegie att få leva ihop med massa små verkliga my little pony-troll :)

 

Tina Nygren

13 december 2011 17:10

Så otroligt söt hon är :0) Man vill ju bara krama om!

Johanna Nordin

13 december 2011 17:16

Ja ni får pallra er hit och krama på dem små snart :)! Jazzo o/c vill gärna kramas och borstas även om han måste vila än pga snoreriet.

 

Mi

13 december 2011 20:43

Hej

Åh vilka söta hästar ,jättefina
man vill verkligen krama om dom.

Kram och ha en fin Lucia

http://tusenblomman.bloggagratis.se

Johanna Nordin

14 december 2011 22:53

Det är jättegoa!

Tack och hoppas du hade en fin lucis och turen att se ett luciatåg vilket jag lyckades missa.

kram

 

Erica

14 december 2011 12:55

Men det FINNS faktiskt människor som tar sig an djur och tar sitt ansvar, som man kan hitta om man bara tar sig tiden att hitta rätt hem. Avlivning hade varit min absolut sista utväg iallafall. Jag undrar hur det går till med försäkring och liknande på hästarna när man har verksamhet som du har? Är det en och en som gäller som det är för vanlig privatperson eller har du någon slags mängdrabatt eller skräddarsydd variant för att det ska fungera så bra som möjligt? Hade varit kul att få reda lite mer på det praktiska runt om kring din fina verksamhet :) Underbart att det går bra för dig. Ha det gott sålänge!

Johanna Nordin

14 december 2011 23:19

Självklart finns det massor av bra och kärleksfulla mattar och hussar som tar väl hand om sina djur. Jag har för länge,länge sedan passerat stadiet "jag är den enda som kan..." Liksom avlivning är det sista utvägen. Men det handlar om ett ansvar. Jag har inga planer på att göra mig av med Saga på varken det ena eller det andra sättet i dagsläget. Men man måste vara realist i sina tankar och en liten ponny lever länge och byter ofta hem. Det är tyvärr så det ofta ser ut för dem. De kostar en "skitsumma" och blir ofta en köp och släng-grej. Har du sålt ett djur har du ingen köprätt tillbaka eller något att säga till om vad som händer med djuret. Sålt är sålt enligt köplagen. Tyvärr många gånger samtidigt som man kan se det som en fördel. Vore galet irriterande att ha en massa tigigare ägare med vetorätt vem du ev ska sälja vidare till, träna hästen för osv. Jag hävdar bestämt att ska jag överlåta/sälja en häst till någon annan sågör jag det för att den personen vill ha en häst och inte tar den för att det är synd om den. Då tror jag man kan vara ute på fel bana.
Nog om detta nu, sånt här kan man disskutera till leda ;)

Angående min verksamhet vet jag inte riktigt vad du far efter i din frågeställning. Viket bolag och hur hästarna är försäkrade anser jag är en privatsak, liksom det är försäkringsbolagens policy. Det finns inget som säger att jag måste klä av mig naken på alla froner och klarlägga allt om mig och mitt liv bara för att jag sökt kärlek i tv och har en öppen blogg. Nu var det säkert inte så du menade i just din fråga, men jag har fått liknande frågor förr som jag valt att inte svara på. Jag förstår att nyfikenhet väcks, men ni måste också förstå varför jag väljer bort att svara på vissa frågor. Det är en rättighet att säga nej utan att anses som bitchig ;)

Ha det gott du med!

 

Camilla

14 december 2011 15:48

Jag dör så söta! Världens finaste.. :)

Johanna Nordin

14 december 2011 22:54

Ja det är underbart söta! Fatta du varför det inte går att låta bli bebisspråket ;)?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...