I helgen blev en utav "tanterna" sjuk. Hon hostade och det var så uppenbart i lördags när de liksom inte visade någon glädje att vara ute utan bara stannade vid början av trädgården och tanten stod stilla på en och samma fläck. De andra höll sig i närheten men de låg och idisslade mellan varven. Mina får bor numera i stallet i en box om nätterna och går lösa i trädgården hela dagarna. Lyxliv då många blir inne i stallar hela vintern. Jag rev ut hela deras fårhus och gjorde om det till vindskydd åt shettisarna istället. Men det är så mysigt att ha dem i stallet och kunna prata och gosa med dem hela tiden och de är innanför staketet och kan gå ut i trädgården och rasta varje dag.De är otroligt roliga, de får då och då springfnatt och rusar runt av lycka i full galopp genom trädgården. I början höll jag andan av fasa, jag var inte van att se får med sina pinnben komma i full kareta och göra lyckokrumsprång. Härom dagen var den en utav dem som i ett bocksprång slog en frivolt och landade på nacken. Hon blev lite chockad själv att tappa fotfästet och jag var snabbt fram och "tröstade".

Tanten blev bara sämre och sämre. Hostade vilket hon iofs gjort några dagar i samband med att hon slickat saltsten, men jag trodde hon var glupsk och tog ingen större notis av det. På söndagen andades hon tungt och hade inte ätit på ett dygn, ville inte ligga ner utan stod och avlastade huvudet mot boxkanten. Höllnoga koll på henne men ville vänta in i det längsta att ringa ut veterinären. På måndagen var hon bättre igen. Till historien hör att hon vägrade ge upp själv, hängde ändå med och stod envist på benen. Jag har en inställning att inte ta bort dem förrän de gett upp själva om det inte handar om rent djurplågeri vill säga. Det är ett ansvar man som djurägare har och faktiskt ett privilegium att ha möjligheten att avsluta ett lidande och ge en värdig död. Jag  har jättesvårt för människor som bl.a går runt och släpar på halvdöda hundar som måste bäras in och ut för att kissa och inte har någon egen glädje av livet. Det är fruktansvärt att mista en vän, men det är ännu värre att bära på ett dåligt samvete att ha väntat för länge än själva avlivningen ochsorgen efter djuret. Nu har jag ingen erfarenhet av något sådant och tänker inte sätta mig i situation att få det heller. ¨

På tisdagen ringde jag ut veterinären. De står mig för nära att jag bara ska ta bort dem utan att ens ha försökt och eftersom hon fortfarande kämpade ville jag ge henne alla chanser att tillfriskna. Varje gång jag fodrade kom hon fram och nosade  höet och ville äta men kunde inte. Fruktansvärt att se! Hon var uppenbarligen jättehungrig! Köpte lusernmix som är hackad proteinrikt hö på påse blandat med olja och melass som gör det mjukt och energirikt. Allt i hopp om att hon lättare skulle kunna svälja. Gerda och Rakel (getterna) älskade sånt! Hon kunde ändå inte äta... veterinären kom och konstaterade att lungorna lät bra, jag var orolig för lunginflammation. Ingen feber. Vi sondade henne med en slang ner i vommen och konstaterade att det fanns inget hinder i matstrupen. Slangade i henne vatten och energibalans samt gav henne en spruta smärtlindring som skulle sitta i några dagar för att se om hon ville börja äta. Han trodde på att hon fått något i halsen som gett henne sår där som orsakade rethosta och svårt att svälja. Då hon inte ätit på npågra dagar gav jag fram till onsdagen på henne att bli bättre. Hade det inte vänt då skulle jag ändå behöva ta bort henne. Ville inte låta henne möta svältdöden! Fy så fruktansvärt! Allrahelst iom att hon ville äta! På onsdagen började hon äta! Som ett mirakel. Blev så glad att jag nästan började gråta, lilla Tanten det lönar sig att även försöka rädda ett får!

Tanterna är väldigt speciella. Veterinären var helt betagen och sa att han aldrig träffat så tillgivna och sociala får någonsin. De är fantastiskt tillgivna och keliga. Nästan krävande av uppmärksamhet. RumpNisse stångade Cosma i helgen av oförätt för att hon inte ägnade sig åt honom. När hon så vände sig mot honom så kröp han så nära att han helst hade velat ligga under jackan. Han skulle inte ha några som helst invändningar mot att bo inne och sitta i soffan framför tvn.  Men nu är han ett får och får faktiskt nöja sig med stallet och jag har inte hört honom klaga. Bara man ser honom och ger honom mest uppmärksamhet.

Nu äter Tant -09 och jag känner mig så glad för framför allt hennes skull men även mig som inte gav upp. Vad som var fel kommer vi aldrig få veta. Men troligtvis något som retat strupen.

Idag när jag kom hem från stan på kvällskvisten var en utav mina ridelever här med sin mamma och pysslade med några ponnysar. Visste att de skulle komma så jag tog in Jazzo, Aldon och Peps för mys och omvårdnad. När jag kom hem överraskade de mig med varm choklad, pepparkakor och julklappar till mig och hästarna som fick en stor säck morötter. Jätterart av dem! Jag blev så glad!! Nu längtar jag erkligen tills det är tid att komma igång med grupperna igen. Men Aldon är förskyld för tredje gången nu. Jag är säkert jätteöverbeskyddande som vill väna ut tills de är helt friska. Men jag anser att det är bäst. Hade själv lite ont i halsen i höstas som blev värre efter varje lektion när jag sprungit med barnen i trav. Även om det inte var något ansträngande egentligen och långa sträckor så var det tillräckligt för bacillerna att göra nya attacker mot immunförsvaret. Så jag vill inte riskera att förvärra något tillstånd hos någon häst och har inte haft tillräckligt många friska för en grupp. Det blir som på en förskola här, det går runt till var och en och några tar det om på. Men de äter och dricker ju från samma ställe och hostar på varann så det är ju inte så konstigt. Den här hosten med fukten och värmen har verkligen gynnat bakterier och virus också. Hoppas det fryser nu snart. Är extremt less på lera och gegg.

Vi hörs!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...