"Mitt" lilla Monster, min lilla Försvarsmaktens Foxa håller på att utbildas till bombhund! Lillhjärtat jag visste ju att det var tåga och power i dig! 11 månader hade jag henne från det att hon var 8 veckor gammal. 11 månader med en extremt intensivt och högljudd hund som hade mentala och fysiska krafter. Livet som gårdshund blev för tamt för henne på slutet och min tid för henne räckte inte. Hon fick flytta till hundstationen i Märsta lite tidigare än vad som var tänkt från början. Men så är hon en hund som kräver, en hund med stora förväntningar och mycket energi.

Liten har blivit stor!

Att leva med en hund som har så mycket temperament och är så högt varvad är jobbigt. Jag led inte så mycket som mina besökare, är nog van att stänga av från dagis och faktum är att folk fattade inte ad jag menade när jag beskrev henne. Inte förrän de träffat henne. Hon var högt jämt på alla sätt. Mitt jobb var att ge henne en trygg och stabil grund. Miljöträna henne och utvecka hennes positiva sidor. Själva lydnadsbiten struntade jag i. Det hann jag inte lägga tid på med allt annat. La tyngden på hennes egna starka mentala sidor och pushade fram dem istället. Letade sakeroch övade i otillgänglig terräng: skog, lador, däckfirmor, mörker, hala och vingliga underlag, klättrade på brandstegar och höga höjder etc

Lycka till med jobbet Foxa! Älskar dig trots att du var ett Monster   .

Nu börjar det bli uppenbart att semestrar börjar lida mot sitt slut. många är inne på sin sista semestervecka. Säger väl som de flesta: var tog sommaren vägen? Den regnade bort.... Själv har ju alltid, eller aldrig, beroende på ur man ser det semester. Jobbet är alltid med i tankarna och det finns alltid massor att göra. Sysslolös blir man aldrig med djurgård. Jag avskyr när gård och trädgård ser ut som efter kriget. Vill ha det snyggt. Sen är ju snyggt en definetionsfråga. Skulle gärna gha blomsterprakt och vackra buskar och träd. lådor för odling och ett potatisland. Men för mig är djuren viktigare än det estetiska i blomsterprakten. Fåren och getterna har tuggat i sig det mesta, men det är som det är. De bor här och jag vill se dem lyckliga och frigående. Maria kallar oss för Familjen Annorlunda (ja mig och djuren, vi är fortfarande "bara" vänner)

Rigmor idisslar i takt med fåren   (film)

Livet på landet har inte bara fördelar. För tillfället är det högsäsong för flugor. Slår ihjäl ett hundratal varje dag. Vissa hästar måste ha flughuva, men det verkar som om flugorna tycker omvissas ögon mer än andras. Men det är väl som myggor som gillar vissa människor bättre än andra.

Det är bara vänja sig vid asen som kryper och kryllar överallt (kolla in mina ben!). Snart är det vinter och flugfritt igen   

Som sagt aldrig sysslolös.... Här blir en ny beteshage till.

Jag skulle behöva va en decimeter längre bara...  

Skulle behöva dessa spiror som tillhör Brellir. Tyckte det var sån fin bild i sin enkelhet.

Stängslat för stora och små! Killarna vill gärna följa med hem till gården. Otacksamhet är världens lön!   Nåja jag ska väl vara glad att de trivs hemma.

Damhagen med mammor och barn. Det är värmande i hjärtat att komma och se dem klumpa ihop sig i siesta och att hela flocken är så trygg att de små sover mitt i gänget. 

Flocken har visst fått ett tillskott i form av en enhörning! 

"-Schyyy!! Dumma matte väckte mig!", Vilda gäspar stort

Blev så glad ikväll när jag stannade till i damhagen och såg för första gången Sarv 1½ månad leka med PeGe 3½ månad. Syns ju rätt tydligt vem som är tuffast. (film)

Hälsar Jennifer välkommen tillbaka till oss! Här rider hon Carin medan jag promenerar med Fatima och Maisan.

Vi hörs!