Njaa kanske ändå inte just nu när jag kikar ut genom rutan, regnet vräker ner! Isch inte kul alls, har för mycket att göra ute för att sitta här inne och glo. Men nej här gick gränsen, jag går inte ut förrän det är dax att ta in hästarna! Våren vill inte komma igång på riktigt, men däremot pollensäsongen. Jag är lite allergisk som så många och nyser i serier och snorar, men jag ska inte klaga. Klarar mig fint ändå. Jag försöker tänka positivt, hur gräset kommer frodas på betena efter regnet. Det gör regnet mindre störande.

Idag satte jag och min praktikant Lollo stolpar i nya beteshagen som snälla markägare lånar ut till gräsglada pållar. Skulle önska att fåren kunde gå där men de rackarna respekterar inte eltråd och att spänna upp nät blir ett enormt jobb och ruskigt dyrt, allrahelst på mark som inte är min. Så de får vackert agera trädgårdsmästare. Nu finns det fårnät på eltråd men det har jag dåliga erfarenheter av. Hittade ett intrasslat får som var i chock av elstötarna runt hals och kropp och utöver det lidandet för djuret var det ett helsicke att få loss kraken! Nä tanken var nog god med dessa staket men tveksamt om de funkar i praktiken.

Lollo började sin praktik i måndags och ska vara här även nästa vecka. Hon ska ju hänga med mig i jobbet så i onsdags åkte vi på en shoppingtur till Västerås för att bl.a köpa nya små barnborstar i plast till ridgrupperna. Morris har en förmåga att stjäla dem och äta upp för att några timmar senare spy upp dem på mattan i hallen   . Nedrans hunnatjyv!

Jag var även ute för att titta efter en sadel till Maisan. Jag har bara en islandssadel så rider vi ut två så får en rida utan. Nu har jag ledsnat på det och tagit mig i kragen för att söka efter en vettig sadel som inte kostar skjortan. Hur det än är så är det ju säkrare att ha sadel och en bra sadel är bättre för hästens rygg än att svalpa rakt på ryggkotpelaren. Nu har jag alltid en dubbelvikt filt med en tjock gelepad mellan för att undvika att sitta sönder på nån kota men inget förslår en bra sadel som sitter som den ska på hästens rygg.

Jag hittade en sadel som jag trivdes bra med. Den var skön att sitta i och var i mycket gott skick. Begangnad men jämt i bssorna (kuddarna under sadel som ligger på ryggen), välvårdad och fin för endast 5000:-. En sadel brukar kosta mer än så, om man inte köper en "skitsadel" på ett varuhus. Jag har lånat hem den och testat om och om igen på Maisan och Lekis. Maisan sitter den inte alls bra på, men däremot på Lekis.

Sadelprovning pågår. Gäller att sitta i den och se att den inte glappar och klämmer med mig i sadeln så han får ont i ryggen. Den ligger väl på plats. Jag tyckte det var döläskigt att sitta upp på en fastbunden häst utan tyglar! Så om jag ser stel ut...jotack det var jag   . Kändes inte ett dugg tryggt om han skulle bli rädd för något...

På tal om sadel så gör Ida framsteg och kan nu gå med stigbyglarna fladdrande utmed sidorna. Hon är en väligt känslig prick min lilla Ida så ett varsamt steg i taget. Lollo kommer hjälpa mig att rida in henne och Vaja samt Brellir här under sommaren och hösten.

Tidigare i veckan åkte vi in med Figaro på hästklinik för att göra en gynundersökning. Jo det är sant! Importerade hingstar ska ha godkänt CEM prov för att få  betäckningsblock från hästavelsförbundet. CEM är en förkortning av en sjukdom som ger livmoderinflammationer. Han får betäcka ändå utan att vara CEMtestad, men det är krångligare och dyrare att registrera fölen efter honom. Så det var lika bra att få det gjort!

Mycket får man stå ut med som hingst....

Veterinären tyckte att han var skitläcker och fin modell och undrade om jag hade ställt ut honom här i Sverige. Nej det har jag inte. Hade fått för mig att han skulle vara jobbig att ta ut bland andra hingstar, men Figaro skötte sig utmärkt även fast han bara hade grimma på sig och var både lugn och lätthanterlig. Vilken matte han har som har så låga tankar om honom   . Skämmes på mig! På avelsvärderingen från Danmark hade han höga poäng på uppförandet såg vi sen.... (han är godkänd hingst i Danmark)

Flicktrion bestående av Saga, Sessan och Vilda på promenad i vårsolen.

Gottit med gräs!!

Idag var hovslagaren här igen ochfixade fötterna på alla hästarna. Jazzo fick skor nu när han börjat köras mer. Här är det Vilda som blir fixad.

Gosa måste man bli medan man är duktig pålla!

Mitt i allt kom fåren och baggen ville absolut stå i centrum! Hästarna bryr sig inte, de är så vana.

Supersociala gänget!

Hundar, hästar och får i salig blandning - precis som det ska vara i Trogsta!

Lite rörig arbetsmiljö, det är tur att vår hovslagare är flexibel och full av tålamod   .

Vi hörs!

Tjatar som alla andra: men vilket underbart väder! Precis lagom till ledigheter och långhelg. Har unnat mig ledigt  helgen också. Hästarna har fått sova ute och jag har sett till att aktivera mig på annat håll. Det behöver man ibland. Men idag ska jag sätta mig på Maisan igen och skritta 20 minuter för att långsamt öka till längre sträckor. SEn blir det återbesök.

I söndags var Pether och Per här med Pers danska vänner. Barnen ville så gärna träffa Bettan och Reddish.

Gammelhusse Per var minst lika glad att träffa lilla Reddish igen   

Carin och Bettan fick äran att ta med barnen på en ridtur. Premiärtur för Bettan som skötte sig utmärkt både i hanteringen och på själva turen. Bettan är visserligen redan inriden men har inte gått på några år.

Måndagen bjöd på ett trevligt men taight schema. Det där med att planera tid är inte min starka sida. Det vet alla som umgåtts med mig   . Åkte iväg och blev bjuden på skogslunch i en jaktstuga i skogarna kring Skinnskatteberg hos min vän och svåger Mats. Vi har pratat om att jag ska få komma upp och titta på markerna och se vargspår. Jag älskar naturen! Tyvärr blir det alldeles för lite utav det nu för tiden. Mycket beroende just på dessa vargar. Jag åker inte ut i skogen utan hundarna men var sjutton tar man vägen med en setter som springer stort och fort utan att riskera vargkäftar? Här runt om mig är det alldeles för vilttätt och mycket bilvägar och folk. Hon springer inte extremt stort, lite större än ett spanielsök (och lite till förstås). Håller god kontakt och skäller gärna på hackspettar i träden. Men med tanke på hur oskygg vargen är så törs jag inte riskera. Mats berättade att han och Marko (som jag också träffade) suttit och tänt en eld efter ett släpp med hunden som de just kopplat upp igen fick se en varg som kom i hundens spårlöpa bara 50 meter från där de satt. De är alldeles för oskygga. 

Det var hur som helst helt fantastiskt vackert där ute i markerna. Jag fick verkligen mersmak och fick enormt flashback från mina stunder ute i skogarna med älghundsfolket när jag gick som domare på viltspårprov. Å vad jag skulle vilja ha en älghund! Men inte törs jag släppa den... Tack ats för en trevlig tur och god lunch! Jag återkommer mer än gärna!

Eftersom det här med tid inte är min styrka så kom jag hem 15 minuter innan gästerna kom för att fira valborg.

Egentligen var vi bjudna till Annikas stuga här utanför Enköping, men med tanke på smällare och de dräktiga stona valde vi att fira här och åka hem till henne nästa gång vi ses. Jo jag vet, vi ser helt tokiga ut   men vi hade väldigt roligt med mycket skratt.

Jag blev avsatt som grillmästare eftersom jag lyckades få köttet i brand hela tiden. Fast jag vete tusan om Jessica lyckas så mycket bättre   . 

Hundarna fick en ny vän, Annikas lilla Bubba.

1:a maj och frukost utomhus. Helt underbart! Amy tyckte det var lite ljust   .

Det roliga var att hon tyckte verkligen att det var skönt att få på sig brillorna och gjorde inget för att bli av med dem. Hon öppnade ögonen i dem och så fort jag tog bort dem började hon kisa. De satt som en smäck på henne!

Mitt på dagen åkte vi och handlade växter och Cia satte igång med plantering.

Titta så fint det blev!

SEn kom mina föräldrar på middag.

Så otroligt skönt att alla hundarna fungerar ihop: Minna, Smowy, Milton, Morris, Amy och Oskar.

Milton bekantar sig lite med Oskar.

Tidigare i veckan var Cia hundvakt åt lilla Jolie, en dvärg schnautzer. Vi skrattade åt bilden då det finns en viss likhet med Caesar Milan   .

Smowy var alldeles nyklippt och frös som en hund så jag trollade fram en hundtröja från Polarn&Pyret i mina gömmor.

Jolie var alldeles till sig när hon fick se kaninerna!

Nån som vill leka? Nää inte jag heller jag vill bara äga min leksak   Men söt är jag för det!

Gosestund!

Så en gruppbild som avslutning.

Vi hörs!  

Senaste tiden har inte riktigt varit i mitt tecken. Ungefär det mesta som kunnat krångla har gjort det, det inkl bloggandet då jag blivit utloggad från uppkopplingen gång efter gång. Irriterande så klart och nästan så jag tappade orken att bry mig att försöka igen och igen.

Var ska jag börja? Tar det baklänges.

Igår var Maisan in på klinik för hältutredning och blodprovstagning. Maisan är inte den som är den i hagen och hamnar då och då i bråk. Fick en broddspark rakt in i höger knä på julafton -10. Upptäckte det precis när jag skulle åka och fira jul, finklädd och stressad. Maisan stod med en fontän av blod ur knäet   . SEn vilade hon flera månader, sattes igång och reds, blev halt, vilade bondesommaren, sattes igång, sparkades, vilade, sattes igång ny broddspark (rakt in i samma knä på exakt samma ställe, maximal otur) och nu är vi här. Hon har inte varit sig lik i ridningen. Sur, hård i munnen, seg, och rörelserna har känts rullande och slängiga trots att vi bara skrittar. Stackars Maisan har dessutom en rejäl övervikt som hon aldrig blir av med. Äter bara lågenergihö men lyckas ändå inte gå ner ett gram utan mer och mer lägger på sig   . Det gör ju också att hennes motion blir begränsad just för att leder och senor mm ska hålla. Skritta och ännu mera skritta. Jag bad att få lämna in Maisan på en utredning för cursings sjukdom. Vissa hästar lägger tydligen på sig och hamstrar minsta höstrå i kroppen då.

Hältutredningen visade sig mer spännande än jag trott. Jag trodde att knäna skulle vara illa, liksom i och med hennes övervikt var jag orolig för kotledsinflammationer. Frambenen visade sig ok   . Däremot började hon skaka när veterinären böjde haslederna. Hälta på båda haserna. Kotor och knän ok. Såklart jag såg spatt framför mig. Men röntgen visade inga förändringar i haslederna och spatt är uteslutet   . Nu blev hon behandlad i båda haslederna och ska vila tre veckor med upptrappande motion. Sen ska vi tillbaka och förhoppningsvis är hon frisk! Har ännu inte fått blodprovssvaren.

Fantastiska fina Maisan! Min klippa. Mattes häst! Min Maisan.

Hon är en känslig prick, få får rida henne för då blir hon spänd och orolig. Men hon och jag fungerar som ler och långhalm trots att jag var rent urusel på ridning när jag köpte henne och knappt bättre idag   . Men vi litar på varann och trivs ihop. Jag skulle kunna skriva en hel blogg om bara oss. Om hur jag från ingenstans kände att Maihildur (hennes riktiga namn) liksom ville mig nått. Helstört jag vet. Ångrar inte att jag valde henne!

Hon skötte sig helt fantstiskt på kliniken. Behövde inte ges lugnande under röntgen, stod bara helt stilla. Stod med spetsade öron när hon blev stucken i lederna (på bilden) utan att ens vifta på öronen. Men den här tåligheten kan även vara till ondo, det är svårt att upptäcka en dubbelsidig hälta på alla hästar och ännu värre på en som är otroligt smärttålig!

Småkillarna Röding och Nirmar har åkt på sommarkollo. De börjar bli könsmogna och mamma Alice som väntar smått måste få lite vila mellan sina barn, lite egen tid. Testade att sätta över de på dagis i min killhage hos Lekis, Brellir, Pontus, Nalle och Piggelin (där även Maisan Bettan och Reddish går). Men småkillarna ville hem när de stora killarna lekte för mycket och stränga tant Bettan sa till. Det gjorde ju inte saken bättre att mamma Najade stod och oroligt hummade och gnäggade på andra sidan gången. Jag fick stå vakt för att de inte skulle kuta ut genom trådarna. Insåg att det inte funkade. Eller det var iallafall för osäkert attens kunna gå på toa. Så jag hörde av mig till Gullsmyra stuteri somär en shettisgård och hörde om det fanns plats för dem där. Najade grät i tre dagar sedan de åkt. Alice tyckte det var skönt.

"- Du Löding, vi ka va bästisal fö allti va?!"

"- Aaa Nilmal, bästisal fö allti!"

Många nya kompisar i samma ålder, storlek och bara killbus!

Själv har jag och ska direkt efter bloggandet, hållt på med skogshagen. Klippt sly och röjt fram stigar och betesytor. Längtar tills jag kan släppa upp dem! De blir ju så lyckliga och skogen är sån bra hage då de får mer muskler och motion genom att gå där. Alla tjockisar (Jazzo, Pontus, Vaja, Piggelin) och fånghästar får gå där (Carin, Fatima) + några till. Dessvärre kan inte Maisan gå där. Hon plöjer mer hela skogen med sina stora hovar...

Mycket sly har det varit!

Lilla Sessan har hittat en ny trygg adoptivmamma i Maja.

Jag har plockat fram min agilitybana och börjat träna hundarna. Så lysande går det inte ännu. Tänkte anmäla Morris på kurs men de var fullbokade. Jag är gammal agilityinstruktör (bl.a) men då mina hundar gick bort strax efter utbildningen tappade jag lusten och bytte bana till spanieljakt och uppfödning stället. Nu har jag plockat fram pärmen för att få lite träningstips.

Det finns fler som är sugna på att prova och kanske dra ihop ett lag   .Team Lammbert!

Här är iallafall en filmsnutt från Amys träning. Ja ni hör ju på vilken nivå vi är på   ! Hoppasni inte blir åksjuka för filma och samtidigt träna hunden var ingen lyckad kombination.

Vi hörs!

Nu är det över. Leira avlivades imorse och för oss båda var det bästa som kunde göras. Hon trampade av sig en framsko i helgen igen. Det är inte första gången och är en direkt följd av att hon kliver på sig själv när hon snubblar omkring. Jag sov väldigt dåligt inatt. Gick upp vid 03 och gav hästarna hö, var ändå vaken och ville att Leira skulle få lämna gården mätt och belåten. Det har legat i bakhuvudet och gnagit i mig sedan vi var hos veterinären och hon blev utdömd. Att köra sin häst till slakteriet är oerhört jobbigt även om det är nödvändigt. Självklart behöver man inte just slakta sin häst. Det väljer man själv om inte hästen fått någon medicin som ger karens.Av praktiska skäl väljer jag slakteriet. Vill inte ha avblodning hemma på gården och vill inte att nån annan häst ska se på. Vad som händer med hästen när den är död bryr inte jag mig om. Väljer man nödslakt går de till värmeverket efteråt. Så länge hästen inte är folkskygg eller svårlastad och inte har jobbigt att åka är det bästa alternativet för mig. Det tar bara 40 minuters resväg dit härifrån.

Själva slakteriet är jag jättenöjd med! De skjuter hästen med gevär utanför lokalen för att slippa låta den gå in och slippa hantera den så lite som möjlgt. De vill stressa hästen så lite det går och det finns inga djur, stressad miljö runt den.

Tack för våra år ihop fina, snälla Leira!

Däremot blev jag riktigt förbannad på den veterinär som var där och tog emot oss. Enligt lag måste det finnas en veterinär som går igenom hästens pass på plats när hästar ska slaktas. Passet är en id-handling som alla hästar enligt lag måste ha. I passet ska veterinär skriva in om hästen behandlats med medicin som ger livstidskarens mot konsumtion.

Hur som helst så var jag med Leira på Strömsholm i höstas för undersökning. Hon fick dock ingen behandling. Där frågade receptionisten om jag ville att hon skulle gå till konsumtion eller inte. Nej tyckte jag då. Läskigt. Då skulle jag skriva under i passet vilket jag gjorde. Enligt henne var det jurdiskt bindande vilket i sig är märkligt eftersom om jag säljer ett djur har jag inget vetorätt hur det djuret ska säljas, avlivas mm. Men jag, dum som jag var trodde på henne och skrev under. Nu har jag ändrat åsikt vad gäller slakt av häst.Avlivningen för djuret är detsamma som när nödslakt kommer ut och många hästar är stickrädda för sprutor. Emilia och jag åkte förbi slakteriet med Leiras pass och jag frågade hur de ställde sig till min underdkrift iom att det var pga min åsikt och inget veterinärmedicinskt. Hade hästen inte gått att använda för livsmedel hade en veterinär behövt skriva på. Receptionisten tog kopia på passet och ringde deras ordinare veterinär som bekräftade att Leira kunde användas mot min legitimation.

När vi komkl 07 imorse kom veterinären(inte den orinarie vad jag förstod det som, hon är kvinnlig) och mötte mig vid bilen. Han presenterade sig bara som veterinären som skulle ha passet och sträckte ut sin hand mot mig. Jag tog förgivet att det var en hälsning. Det hör väl till god ton?! Nej det syntes tydligt att han inte hade det i åtanke utan enbart ville ha passet. Folkvett?! Jag följde med in för att skriva under papper innan vi lastade ut Leira. Så kommer veterinären tillbaka med passet ihögsta hugg och dolde det för mig "-Den här hästen kan vi inte slakta här!" och visar killen i receptionen. Jag sa då som det var: "Ja det gäller min underskrift, jag har varit här och pratat med hon som brukar jobba här som drog kopia och ringde den andra veterinären som sa att det var ok" Det örat ville den här veterinären inte lyssna på. Jag brukar inte gilla att hänga ut folk. Det är mot mina principer men i detta fallet så tänker jag göra det eftersom veterinären uppträdde oerhört respektlöst och kränkande mot mig som hästägare. Veterinären heter Öran Ljungvall.

"-Men någon har skrivit under här att hästen inte får slaktas!"

"-Det är jag som har skrivit under. Pga av min åsikt och inget medicinskt."

"-Är det här du?!" säger Örjan föraktfullt och pekar på min underskrift.

"- Ja jag kan hämta min legitimation i bilen om du vill!"

"-Så det skulle va du som skrivit under här!?"fortfarande föraktfullt.

"-Ja för att jag fick en fråga om hon skulle gå till livsmedel eller ej när jag var in till Strömsholm och jag ville inte det då för det kändes obehagligt så jag skrev under då men har ändrat min åsikt. Så drog jag det igen om vad den andra veterinären sagt.

"- Men om hon var på klinik har hon ju fått en behandling! Nej jag tänker inte godkänna det här!"

"- Hon fick ingen behandling och hade hon fått det skulle det förts in i passet. Det är väl därför passet finns?"

"-Ja jag tänker inte disskutera om hon blivit behandlad eller inte!"

"-Nej men det var du som tog upp det"

Killen i receptionen tyckte situationen var pinsam och ville såklart reda ut det på ett proffsigt sätt. All cred till personalen på slakeriet som är både bra mot djuret och har ett trevligt bemötande! Han ringde upp den andra veterinären.

"-Jag ska prata med henne!" säger Örjan och tar telefonen från honom.

När han pratat klart lägger han på luren och kastar passet framför receptionisten.

"- Jaja ni får väl gå ut och slå ihjäl hästen då!"

Han trycker sig förbi mig och Gun-Britt som står i dörröppning och jag känner hur det kokar i mig. Hur fan kan man säga så?! HAr man inget respekt för andra människor? Hela min påskhelg (och det spelar mindre roll att det just varit påsk) har jag haft i huvudet att Leira skulle avlivas på tisdag morgon. Min häst som jag delat flera år med som min vän. Man säger inte så! Som veterinär vid en avlivning ska man ha folkvett nog att kunna uppföra sig proffsigt och med ett trevligt och förstående bemötande. Han får ha hur djälva pissit humör som helst, men det ska inte gå ut över mig som djurägare! Jag skiter fullständigt i om han har en dålig dag, humörssvängningar, nått medicinskt humörfel eller vad fan det nu rör sig om. Han bemöter människor i sorg och under press. Respekt tack! Det är det minsta man kan kräva! Har man ett yrke får man också se till att han yrkeskompitens i alla situationer man jobbar i. Annars är man defintivt fel person på fel plats!

Jag är inte den som är den och kunde inte hålla inne och sa nått i stil med att han var den mest respektlösa person jag mött i en liknande situation. Att bemöta mig som hästägare med sån liten respekt är oacceptabelt! Tro nu inte att denna Örjan Ljungvall kunde stanna upp och be om ursäkt.Nej då han stövlade vidare och innefrån rummet bredvid med ryggen mot mig fräser han "- Ja jag får väl be om ursäkt då!" Jag kommer inte ta emot den ursäkten! Jag kräver mer än så! Den kom defintivt inte från hans skuldkänslor och medmänsklighet. Det var bara nått han haspade ur sig som vilket skit som helst!

Leira fick dock ett värdigt slut och slipper nu må dåligt. Kvar är bara saknaden efter henne. Det är tomt i islandshagenutan henne. Kanske kan tyckas konstigt att sakna en individ bland så många andra, men för mig är de individer som är älskade för just den de är. SEn kan jag hålla med om att det blir aldrig lika intimt med så här många hästar som med bara en eller två. Men de är inte mindre älskade för det.

Vi hörs!

Det är väl snart för sent att önska glad påsk, men jag hoppas ni haft en trevlig påskhelg!

Jag satte fram påskris som genast drog uppmärksamheten till sig.

Min påskhelg har firats med Cia och djuren. Här är vi på långpromenad  och passade på att spana efter lite vårfåglar.

Veckan som gick bjöd på både roliga och tråkiga händelser. Emilia gjorde sin sista praktikvecka här. Jag kommer sakna hennes sällskap och hjälp med hästarna och de övriga djuren. Tillsammans körde vi in Pontus. Han var tömkörd sedan innan men av olika skäl har det fortsatta arbetet avstannat.

Lite genrep innan matte sätter sig på plats i vagnen.

Trots att hästen är liten är känslan stor att ta plats i vagnen för första gången. Pontus tog det med ro.

Han lyssnade väl på de inlärda kommandona för att gå, stanna, trava och sakta av. Lite tjorvig i munnen ännu, men jag ska sätta på en nosgrimma på honom. DEt är dumt att de lär sig gapa och gå emot bettet.

Utsikt från kuskbocken

Brellir fick prova på att gå som handhäst. Det är en del i unghästutbildningen. Emilia fick också prova på att rida med handhäst vilket kan känns lite trixit.

Piggelin och jag gick med som sällskap och hjälp. Piggelin med sina betydligt kortare ben fick en rask promenad på 4½ km så dagen efter när han skule löshoppas hade han träningsvärk.

Brellir blev löslongerad igen.

Liksom Lekis som passade på att busa lite.

Men det var övergående och med sadeln lite för långt fram jobbade han lydigt på.

Så äntligen var det dax!

Fåren får komma utför första gången iår!  

"-Hallå?! Var tog alla vägen?"

De hittar själva...

Lycka att få sprätta med klövarna!

Min gullebäääbis

Söt!

Gott att äntligen få äta förska grönsaker!

SEn rymde de ur sin hage bakom huset... Bortskämda rackare som är vana att få ströva fritt. Jag som ville få ha mina vårlökar ifred....

De gick till stallet och ville gå in i  en box och få kraftfoder... Tacksamt att låta de gå ute  .

Amy suckar över att behöva vara med på närbild  .Kaninfamiljen i bakgrunden har flyttat ut i sommarstugan nu. Till Oskar och Snowys stora glädje  .

Veckans tråkiga var ett besök på MÄlarkliniken med Saga. Hon har problem med sina knän. De hakar upp sig och låser sig. Allrahelst om mornarna då hon släpar höger bakben efter sig oförmögen att böja det. Patellaupphakning är inte ovanligt på små hundar och shettisarmen jag tyckte det var värre än så. Några tycker säkert att jag är dramatisk när jag uttalade mig tidigare i år om att "nu avlivar jag henne" ( på fb). Dessvärre har jag sällan fel när det kommer till djurens skador och sjukdomar. Har varit med för länge känns det som och sett/hört talas om det mesta. Jag hade inte fel. Saga har inte bara en patellupphakning utan en ren luxation av höger knä som lägger sig utanför leden. Det gör både ont och är inget som går att åtgärda. Operationen är stor med dålig prognos och kirurgen som veterinären pratade med ville inte ens försöka. Chansen för att lyckas var för liten och det är en dyr operation med lång rehabilitering. Saga, liksom Leira med sin neuvrologiska skada/sjukdom, kommer få gå över till andra sidan nästa vecka. Usch ibland är det tufft att varra djurägare, men samtidigt får man se det som en hjälp till djuren.

Sessan, till vänster,fick följa med som sällskap till Saga på kliniken. Kan lova att vi väckte uppmärksamhetmed de små hästarna!

Inne på röntgen. De var så duktiga och veterinären sa att de skulle aldrig kommit på tanken att ta in två föl annars i ett rötgenrum men mina små trollungar bara stod stilla och såg söta ut och Sagabehövde inte få något lugnande medel.

Lilla söta Saga. Min lilla oturskorp. Nattblind och nu även med knäluxation  . Att ta bort en 10 månader gammalt föl kommer göra ont i hjärtat  .

När jag kom hem på eftermiddagen från kliniken kom ett blombud från Cia   .

Vi hörs!                                          

Just nu bubblar det av massa inspiration i mig! Vintern är en period av dvala, åtminstone för mig. Bor på ett öppet landskap där kalla vindar suger i, vägarna är hala, allt blir kallt och besvärligt och lusten att göra något krymper ihop till minimal med framför allt hästarna. Annars har jag inget emot vinter och snö. Bodde ju några år i fjällen där det var vinter på riktigt mer än 6 månader om året, gillar vinteraktiviteter som längdåkning och slalom och har inget emot att skotta snö (om det inte vräker ner i flera dagar i streck...). Men att träna hästar i bitande vindar på halt underlag är inte ett dugg kul och jag måste ta sats från tårna för attkomma till skott på riktigt. Ridhus vore ju inte helt fel.... Har sagt det förr: folk med ridhus borde inte ha rätt att klaga på sin träning  .

Trots en kall natt och lite snö på backen härom dagen är våren här med ljuset och fågelkvitter. Helt underbart! Jag kan knappt få nog av uteaktiviteter. Har en praktikant, Emilia, från hästgymnasiet i Gävle här under två veckor och bara det är superinspirerande. Vi jobbar på med unghästarna och tränar dem i olika moment och färdigheter. Jag vill såklart låta Emilia prova på så många olika saker och typer av temperament på hästarna som möjligt. Hon är ju här för att lära och öva. Vi lärde känna varann för nu två år sedan och jag blev jätteglad när hon frågade om hon fick komma hit på sina praktikveckor. Annars känns ju ett shettisstall kanske inte som det mest flaschiga stallet att vara i, men jag lovar att hon får nog göra mer här än i andra "finare" stall  . 

Vi håller på att köra in Vaja och Pontus. Han ska sättas i vagn för första gången nästa vecka. I frdags gick vi en promenad med honom med vagnen efter honom utan att han satt fast. Han är tömkörd rätt mycket tidigare. Dessvärre tycker han det är dötrist så jag hoppas att han vaknar till med vagnen. Vaja här är lite trög i hjärnan och lär sig långsamt, men det som fäster det sitter där det ska  . Såna gånger är det ypperligt att vara två! 

Emilia gör iordning Brellir inför träning.

Vad ska jag göra tycker du?

Aha! Brellir blir longerad i lina för första gången. Skönt att få hjälp av någon som inte blir åksjuk som jag blir     

Ute med sadel och träns för första gången. Helt obryddoch störtlugn.

Lilla Ida longeras med sadeln.

Tur att det iaf finns två ridhästar  .

Söta Lekis!

Louise kom förbi en dag. Hon ska också göra praktik här i maj. Vi passade på att gå en promenad med mammor och busarna Nirmar och Röding.

Röding

Lollo och Nirmar

Man måste hinna gosa mellan varven också!

Buspojkarna på äventyr!

Carin skötte sig klanderfritt framför vagnen, men jag hade sårt att tro något annat också. Jazzo fick gå med som släpvagn (eller om sanningen ka fram så gick jag med honom). Det visade sig dock att som jag misstänkte, Jazzo är halt  .

Börjar bli som oken "tio små negerpojkar" här på gården. I tisdags var vi in med Leira på Mälarkliniken för hältutredning. Någon sådan gjordes aldrig. Det visade sig att Leira lider av en neuvrologisk skada/sjukdom som gör att hon inte har kontroll på sina framben. Det är inget som går att åtgärda och hon kommer bara bli sämre och sämre. Tragiskt på en så snäll och go häst, men nu väntar vi bara på det slutgiltiga beskedet från försäkringsbolaget innan hon tas bort. Det enda positiva i det var att Emilia inte bara fick se en vanlig hältutrdening utan något så ovanligt som en neuvrologisk skada/sjukdom. Vad den kommer av vet man inte.Kan varra en tumör som växer och trycker, en förslitning efter ett "trauma" mot rygg/nacke om hon t.ex halkat eller på annat stt skadat sig i hagen. Hon ska aldrig mer ridas och duger inte som avelshäst iom att hon kommer försämras vartefter och inget vet hur fort förloppet går. 

Nu hoppas jag såklart att Jazzo har en övergående hälta men han är trots allt 19 år.... Men nu vilar han och mår gott.

  Mina två smalisar Brellir och Nalle blir utfodrade med extramat. De är bästisar och härjar på som tokar i hagen och växer mycketjust nu. Som två riktga gängliga tonårspojkar  

Vi löshoppade härom dagen. Kolla vilket stil hon har Bettan! Flyger som en gasell! Men jag gissar att hon gjort det förr när hon bodde hos Malin Baryard. 

Bettan igen.

Piggelin och Nalle gör allt ihop, som knoll och tott.

Bettan

"-Får vi smaka ur din hink Brellir?"

Glada vovvar!

Igår var vi och tittade på en dressyrtävling. Många vackra hästar!           

Vi hörs!                                             

DEn här veckan har ägnats åt vårstädning av stallplan och trädgård samt fårhagen bakom huset. Det som göms i snö...ja ni vet. Massa gammalt spillhö har samlats upp och lagts på komposten. Hela stallplanen dignade av en tät matta. Nackdelen med småbalar med hö, det lossar alltid så förfärligt ur dem. Men nått annat än torrhö kan jag dessvärre inte använda då några av shettisarna inte klarar av att äta ensilage, inte ens med hög torrsubstans. Har testat olika leverantörer, olika torrsubstanser, näringsvärde etc. Men vissa blir risiga hur jag än gör. Annars är sk hösilage praktiskt och jag tycker det luktar gott.

Min pappa och jag har sågat ner träd och grenar och rensat upp lite. Gräsmattan blir så tråkig när den inte får tillräckligt med ljus. Ja detär inte bara att såga ner några träd. Allrahelst när de bästa grenarna ska delas ut systerligt och broderligt i alla olika hagar och boningar. Äppelkvist-fest!

Fåren gillar knopparna och barkar gärna av buskar och mindre träd. Lammen lärde sig snabbt att hålla sig framme så de fick några knoppar innan Tanterna moffat i sig det bästa. 

Den som gapar efter mycket....

Vi eldade upp alla kvistar som gick och resten får bli ved. Tycker att bibeln är lite mesig med sin brinnande buske... Vi råkade sätta fyr på ett gammalt ihåligt torrt äppelträd som omedelbart stod i ljusan sken! Snabbt fram med slangen (och tack och lov att jag har långslang på vinda!) ochsen spruta på x antal liter tills trädet fullständigt badade i vatten. Läskigt om rötterna skulle ta eld! Jag som alltid är otroligt försiktig med eld och ljus men man ser hur frt det kan ta eld och sprida sig  .

Vädret har ju varit helt underbart! Det har slagit om så fort att hästarnas vårfällning inte har hängt med. Red Maisan idag och hon var till och med sjöblöt av svett i ansiktet under tränset! Ändå skrittade vi bara 4 km. Hon var i och för sig inte ett dugg samarbetsvillig och sugen på att gå på promena utan sällskap så vi hade lite disskussioner om när vi skulle vända. Men det är bara på't igen imorgon och låta henne vänja sig.

Jazzo åkte på en halvklippning. Tog fram rakmaskinen och skalade av honom så att han ska slippa få värmeslag nu när han ska börja köras och snart gå lektioner igen. Äntligen är det barmark även på skuggpartierna så vi kan börja jobba med vagnen igen. Ja han blev inte snygg  . Men jag ville spara under magen på honom iom att han bor ute på lösdrift. Ska förbättra lite imorgon och ta bort lite utav kjolen. Men det är så typiskt mig att glad i hågen gå ut och loss med rakmaskinen och komma på vartefter att jag undrar hur de ska se ut  . Om någon undrar hur såna här hästar kan bo ute året om även under den kalla årstiden så ser ni nu vilken enorm päls de ha! 1 cm tjock och otroligt tät päls med både täckhår (överhåret) och underull. Att låta de vara ute är inget konstigt, deras päls ställer sig rakt ut när det är kallt och blött och bildar luftrum som håller värmen. Otroligt vad det kan skilja på hästsorter! Däremot att låta de jobba i den här värmen i sin fulla päls tycker jag är djurplågeri så det är schysstast att hjälpa vårfällningen på traven även om hästarna ser lite roliga och fula ut.  

Carin ska oxå sättas för vagn nu men jag stämde först av henne med sk tömkörning för att se hur hon reagerade. Hon är en trygg klippa som fungerat kladerfritt med barngrupperna men det är ju skillnad på att gå bredvid och gå först. Har ingen lust att ta risker trots att jag inombords kände på mig att hon skulle vara säker. Vi får se om jag behöver klippa ner henne också. Men hon har kommit längre i sin pälsfällning än Jazzo.

Avslutar med bilder på Amy och Morris tagna en kväll innan insläppet av "innehästarna".

"- Är du inte klar snart!?"

"-Nähä blir till att sova i stallet natt....suck.."

Vi hörs!                     

Tog den härbilden utanför husknuten idag:

Snödroppar, ett säkert tecken på att våren är i antågande!

Annars så har det varit fina dagar men otroligt blåsigt. Jag går och drar på en förkylning såsom många andra och kraftig hosta och blåst är en dålig kombination. Idag var det rätt vind och lä på stallsidan så Gun-Britt och jag tog en fika i solen och värmen och pratade ikapp oss.

 Det var länge sedan vi sågs. Vi båda har haft fullt upp på varsitt håll. Sen tog vi ut ett gäng med hästar och borstade igenom dem och hjälpte vårfällningen åt rätt håll. När den enorma shettis resp islandshästpälsen faller av är det bäst att inte borsta med öppen mun i motvind  . Att borta loss pälsen är inget engångs projekt utan pågår under lång tid. Pälsarna blir matta och mjälliga och de ser för en period gräsliga ut.

Cleo, Tunstas Cleopatra, fick även ett välbehövligt svansbad. När det blir ännu varmare och vindstilla blir det heltvagning. Kände en liten bäbisspark i hennes mage idag   Iiiii vad spännande!! 

Amy och Morris låg och njöt i värmen utmed stallväggen.

Alice Gold

Sagas Lisabeth

Sagas Reddish

Fatima

Fjällbäckens Prinsessa

Puss på dej "schiiiitonge"  

Kaninfamiljen som bor i lekstugan njuter över att ytterdörren står öppen.                 

Synd att jag går på halvfart just nu men det kommer bättre tider. Det är så mycket jag vill göra nu när det är så underbara dagar och det är superfrustrerande att kroppen småstrejkar. 

Ska betälla tid till Leira och Maisan för hältutredning. Gjorde veterinärbesiktning på Leira inför försäljning men hon gick inte igenom. Har en kraftig hälta på vänster framben. Inget som märks och syns. Veterinären som besiktigade henne tyckte hon var en fräsch 15-åring när hon kände igenom leder och hästen i övrigt. Longerade henne i båda varven i trav på tungt underlag dessutom och visade skritt och trav  rakt fram på hårt underlag. Hon rörde sig fritt och obehindrat. Men sen, när böjprovet (veterinären böjer lederna och håller de böjda 1 minut) var så hoppade hon på tre ben och ville inte sätta ner vänsterbenet alls på lång stund. Höger fram var helt opåverkat men båda bak var lite knackiga i gången. Men å andra sidan är hon omusklad och har lätt patella upphakning så det kan vara det som stökar till det där bak.  Jag hade tänkt mig ett nytt liv för Leira med mer aktiveing än vad jag ger henne och spekulanterna var jätteintresserade. Men nån försäljning blev det inte.... Nu måste hon till klinik och röntga lederna och få en diagnos och behandling. Tar även med mig Maisan in. Hon har fightats i hagen och fått broddspark rakt in i samma knä två gånger. Hon känns inte helt fräsch och biter tag i bettet på ena sidan (skadesidan). Behöver inte hänga ihop men med tanke på att hon vilade 2/3 av förra året pga skador så är det värt att kolla upp.

Alltid är det nått  . Men jag försöker inte hänga läpp för det utan fokucerar på det bra busarna ger.

Vi hörs!