Måste erkänna att tiden kryper fram och jag längtar hem till gården. Rätt frusterande att inte veta när jag kan åka också. Bilen står där den står på verkstaden och är under reparation så snart de fått resevdelarna från centrallagret. Var några grejer som hänger ihop med kamremmen som kuggade fel. Inte kamremmen själv dock.

Igår regnade det hela dagen så det blev shoppingrunda i Ö-vik. Massa sommarrea bara. Jag är inte förtjust i reor, hittar aldrig nått. Så länge jag inte är på en friluftsbutik vill säga. Där kan man alltid hitta nått! Köpte dock lite "blingbling" och "tingeltangel" på rea. Lite kul med nytt i öronen lagom till priden. Inte för att jag vet om jag kommer dit. I mitt liv vet man ju aldrig vad som händer.  Men jag har bestämt med några kompisar så vi får an se... Blir nog inte mycket festande för min del. Känns som jag varit borta från gården för min kvot på ett tag. Sen har jag ju doggarna också. Måste nog åka hem om kvällarna/nätterna. Men en annan är ju van att va vaken till halv sex om mornarna, så vad är problemet? Jag kan lätt roa mig nykter! 

Rigmor har varit på äventyr i skogen ovanför oss. Huvvaligen så STOR världen är!!

Sötnosen!

Finns mycket att smaka på och upptäcka

Jag kommer!!!

Sanden hemma på tomten är annars väldigt rolig

Skog i min smak! Älskar tallmoar, man ser och an blir sedd och slipper otrevliga möten med björn, vildsvin eller sura hundägare (fast jag är nog surast   , tycker inte om när folk inte har koll på hundar)

Små söta Linneor pryder skogen 

Badmintonmatch

Hittade bilder i min pappas dator. Här är Minna 5 veckor gammal.

Milton 5 veckor. Han var stor redan då! Året är 2006

Nu är det dax för hundpromenad i skogen igen!

Vi hörs!

Ligger som vanligt efter så jag lägger ut bilder med texter.

Förra veckan var jag in till Uppsala och träffade mina vänner Anders, Ulla och Jocke. Vi har bl.a vandrat i Panamas regnskogar och svettats i Syrens och Jordaniens öknar ihop. Det lustiga är att ingen av dem är djurintresserade, såvida de inte ska plåtas.

I köket inne hos Ninni spatserar det omkring små charmtroll.

Vem kan motstå såna här godingar?

Maisan och matte på promenix

Liksom Lekis och Ninni

Ett gäng ponnypluttar på grönbete

Sarv på väg på sitt första äventyr - sommarbete.

Bogegaardens Marigold som fick 41 p på Rockelstad utställningen, Gullan är mamma till Nalle och Sessan. Grattis till matte Ann!

Pippilater på nästan grönbete

Rigmor och Minna gosar och busar med Lilleprutt.

Så har Tantera flyttat. De fick det toppen med hage med massa gräs och sly mot Dalälvens strand. De har absolut ingen respekt för hundar, oavsett storlek.

Höga kusten bron. Vi tog varsin bil upp till Härnösand för att ta ner Ninnis fyra islandshästar. På vägen upp började min bil krångla, i uppförsbackarna självdog den tvärt ibland. Superläskigt! Tanken var att jag skulle åka till mina föräldrar i Ö-vik och sova över där, gå en sväng i skogen med hundarna och rulla söderut igen. Vaddå, nått konstigt med att åka runt 100 mil på ett dygn? Men i Skuleskogen, i första backen söderut fick jag slänga mig av vägen då instrumentbrädan indikerade "motorfel service erfodras" och bilen började krångla. Svängde in vid Skule ridhus och stod en stund innan jag iaf var tvungen att testa köra över skogen ner till Docksta. Där blev jag kvar vid Dockstabaren... Blev hämtad av pappa som tog mitt släp tillbaka till Ö-vik och själv körde jag min bil på småvägarna tillbaka. Nu sitter jag här minsann. Strandad med trasig bil. Ninni är tillbaka på gården med två av fyra hästar. Jag har fått order av Ninni oc Gun-Britt att ta semester och koppla av men det är lättare sagt än gjort... Det kan ju va trevligt att få planera sin semester både i tid, destination och aktivitet. Men nån där uppe insåg väl hur stressad jag var innan av massa olika skäl såsom sjuka djur, mycket att göra, tjafs och annat. Magkatarr - hej och välkommen!

Kliver upp med tuppen och går i skogen innan värmen och folket vaknar. Underbart att vara tillbaka i storskogen igen! Älskar norrlands folktomma och djurskygga skogar! Djurskygga lät konstigt...men djuren är liksom "tama" ´söder om Dalälven.

Hundarna älskar det lika mycket som vad jag gör! Jag blir lycklig av deras lycka och de av min.

Ett svalkande bad efter varje tur hör till. Enda sättet att få ner kroppstemperaturen på en överhettad setter.

Rigmors första kontakt med badvatten. Roligt!

Annars roar hon sig mest på land med Miltons leksaker.

Nu ska jag njuta av mina dagar av ledighet och roa mig i skogen och klättra i bergen. Åka båt och försöka skriva. Har köpt böcker, men det där med att ha ro att läsa är inte min grej. Fick med mig mamma på en långpromenad här på kvällskvisten istället. Tu att mina syskonbarn är här så vi kan spela badminton mm. Hundarna tar ut sig rätt duktigt om förmiddagarna och jag vill ta det försiktigt med dem så de inte överanstränger sig. Var länge sedan de sprang på det här viset. Hemma på gården och koppelpromenader är långt ifrån samma ansträngning. Mn imorrn klarar de nog av två svängar. Dessvärre lämnad jag Amys nomesele hemma. Vi skulle ju som sagt bara upp för en natt och en promenad.... Tack och lov att jag kastade ner vandringskjängor, regnkläder och visselpipan i packningen. Här skulle det promeneras oavsett väderlek!

Vi hörs!

 Jag har helt enkelt inte hunnit med att blogga, tiden bara rusar på och det händer massor och när kvällen kommer stupar jag i bädd. Har massa bilder så jag gör en bildvisning istället för en massa "gallemattias" (undrar just vad det uttrycket kommer från?).

Maja och Jazzo ute på motionsrunda.

Han borde få heta Tryggve istället för Jazzo.

Två nya hästar har kommit till gården. Islandsstoet Skorpan och hennes föl Pegasus som går under arbetsnamnet PeGe. Jo det är sant, Skorpan är islänskt!

Två fina tottosar! Skorpan har 109 i blup och högt avelsvärde. De rör sig fint båda två. PeGe växlar vilt mellan alla 5 gångarterna. Roligt att se då mina uppfödningar annars varit riktiga travare bortsett från Fjalladis som passade mycket.

PeGe 2 månader

De var inte direkt flockvana så första gången vi släppte ihop dem med Maisan, Lekis och Brellir drog de genom staketet och sprang tillbaka till tryggheten i den hage de fick när de kom. Nu går de med bara Maisan och Lekis och övar upp sig hur man beter sig i grupp. Säkrast att använda kravallhagen med dubbla staket! Så glad att jag har den hagen!

Ett gäng hästar har nu gått på sommarbete, däribland Brellir. Fick hjälp av Gun-Britt, Matilda och Ninni att forsla dit dem.

Istället för en knippe blommor: en knippe ponnysar!

Grillfest med Stefan och Ronny

Insåg plötsligt hur blind jag är när jag skulle läsa reklam. Hm..behöver läsglasögon. Det är gammeln!!

Arbetshelg och Stefan hjälper till att mocka ur hagarna och sanda på nytt på sina ställen.

Vår trevliga grillkväll avbröts abrupt när vi kvällsfodrade och hittade Vilda i hagen med enorm kolik. Hon var fruktansvärt dålig! Hon var i så dåligt skick att det inte ens var okay att köra henne en timma i transport till djursjukhuset. Fick börja med att ringa ut distriktsveterinären som kom ut och gav smärtlindring och typ första hjälpen. Vi fick inte upp henne på fötter efter att vi fått ut henne ur hagen utan fick sätta spännband runt henne och lyfta in henne. Medan veterinären behandlade och undersökte kom jag på att vi kunde lägga upp Vildas huvud på en pall för att underlätta andningen. Hästar har svårare att andas liggande. Pallen var precis i lagom höjd och hon tyckte det var skönt, i det lilla hon var medveten vill säga.... Jag var nästan helt säker på att jag skulle förlora henne. Kvällen innan hade Ida blivit lika sjuk och fått åka in. Hon kunde dock stå på sina ben. Antagligen hade dessa små glupska ponnysar mumsat i sig massa rabarber som växer i hagen. Rabarber innehåller garvsyra och ger även oss människor kolik i stora mängder. Nu ska rabarber...ursäkta..helvetet bort ur hagen! Nästa helg jämnas de med marken när grävmaskinen går loss igen! Vilda var så utmattad, svag och full i smärta att hon låg ner i behandlingsrummet och skakadepå Strömsholm. Fruktansvärt att uppleva! Både för henne och mig. Jag stannade till halv fem på morgonen och var inte hemma förrän strax efter halv sex. Då hade hon ännu inte riktigt svarat på medicineringen av smärtlindring trots att hon fått maxad dos. Hon skulle inte fått någon mer chans. Var det så att hon la sig ner igen och började rulla som de gör vid kolik var de tvungna att avliva henne. Men inget blir ju bättre för att jag sitter där och glor så jag sa hejdå och åkte hem till gårdens övriga djur.

Mirakulöst nog överlevde hon!!

"-Men Hej är du också här?!" Fast det visste de redan trots att de inte såg varann. Vilda och Ida som dessutom är mycket nära vänner och leker ihop gnäggade till varann.

Vilda som blev skalrakad på båda sidor om magen och på halsen vid provtagningar och ultraljud får ha eksemtäcke som solskydd. I och med att hon är vit och rosa i huden är hon oerhört känslig. Tur det finns resurser i detta hushåll!

"-Va snygg jag blev!"

Väldans nöjd Figaro ute på grönbete

Lekis vill gärna styla och visa upp sig för nya bruden Skorpan

Ninni blev eld och lågor när hon fick se hans rörelser och vill gärna tävla med honom. Gärna för mig! Jag är glad om jag slipper   .Agerar gärna hästskötare åt min egna tävlingshäst. 

Nu ikväll blev det definitvt: alla tackorna inkl tacklammen flyttar till en vän i Älvkarleby. Jag behåller grabbarna om 5 stycken. Som de är nu är de för många och jag har försökt sälja dem under en länge tid. Många som frågat på dem och bestämt att de vill ha men sen hux flux slutat höra av sig. Jag säljer inte heller till vem som helst utan hade höga krav på hur de skulle få det och köparen var tvungen att först skaffa SE-nr. Jag vill dem väl och skickar de hellre till slakt än säljer till ett okunnigt hem eller till oseriösa. Men slakt skulle varit alldra sista utväg. Fåren är ju som hundar! Iallafall mina. Nublir det inga fler lammisar här men å andra sidan så spelar det mindre roll. Rumpnisse dvs baggen, är min favorit och så oerhört tillgiven.Men ha samma bagge år ut och år in fungerar inte ur inavelssynpunkt. Dessutom blir tackorna dräktiga hela tiden vilket inte heller är bra för dem. Så nu delar jag dem och behållr killarna. Så länge de inte fightas och tampas om brudar tror jag de ska gå att ha ihop. Har hört om fler som har ´baggar ihop och det funkar utmärkt. Nu flyttar ju damerna stax innan smågrabbarnas fulla könsmognad vilket är tur.

Så från och med torsdag är det inga Tanter på gården längre utan Grabbar   

Vi hörs!

Efter lite, eller snarare mycket, eftertanke så inser jag att jag är rätt slutkörd för tillfället. Det sitter långt in att erkänna. Dels för att jag absolut inte vill köra huvudet i väggen igen och dels för att jag inte vill se sanningen i vitögat för då är jag rädd för en känslostorm som jag inte vill ha. Carro, en vän till mig gjorde en reflektion åt mig. Men nej jag ville inte inse fakta! Nej att saker kändes jobbiga berodde på andra saker... Men efter att ha sovit på reflektionen och funderat på min egna reaktion så inser jag att hon hade rätt. Jag har liksom haft lite för mycket under lite för lång tid. Fler med mig känner säkert igen sig i att när man blir uttröttad mentalt och/eller fysisk under en längre period går man lätt ner sig och blir både negativ och får nedstämda tankar. Ingenting blir riktigt roligt och saker känns ofta jobbiga och svårare än de normalt sett skulle göra. Jag är dessutom en person som ofta reagerar med att bli arg när jag blir ledsen. Förstår om det kan uppfattas felaktigt från andra människor. Men istället för tårar fräser jag oftast. Sen kan jag bli ledsen. Men ofta blir det missriktat då fokuset då istället hamnar på en konflikt istället på vad som var orsaken till att jag blev ledsen.

Vaknade natten efter lägret med skyhög feber. Gun-Britt som brukar kunna hjälpa mig har haft fullt upp då hon spelar i spelmanslag. Det är ju midsommarveckan. Jag har inte inte ens ringt och frågat om hjälp. Ville väl heller inte inse att det kanske behövdes. Men att sköta 24 hästar och ha en valp på 3 månader som vill leka och busa mellan varven och vara sjuk är ingen jättekul kombination. Nu vet jag att även andra, typ ensamstående föräldrar, kan ha ett helvete med när de blir sjuka. Men att släpa hö och vatten i mängder är jobbigt när kroppen inte är med i matchen. Även om jag kan gnälla bland så har jag ett bit-ihop-jävlarannamma trots allt. På gott och ont.

Alice kolik och nära-döden-upplevelser med passning, oro och allt annat som hör till det tär på sitt sätt. Rigmor vaknar minst 2 gånger per natt och vill kissa. Nattvaken inför fölningarna. Allt strul under vintern/våren med sjuka djur, förhållanden som ommt och gott och även andra saker som varit som jag inte ens tänker nämna här har lagt en stress klump i mig även om jag varit rätt omedveten om det. Eller helt enkelt vägrat känna efter. Att gå i och ur förhållande är inget man gör lättvindigt heller. Det vet alla som gjort det. Det krävs mycket för att släppa in en människa och sedan bearbeta det som varit. Kärlek är inte lätt. Faktum är också att ju äldre man blir desto mer både kräsen och kristisk blir man. Eller iaf har svårare att anpassa sig. I sitt vuxna liv har man ju hunnit skapa sig en tillvaro med rutiner och ett liv som man oftast trivs med. Bara för att man längtar efter tvåsamhet är det inte bara att hoppa på och skapa nytt liv ihop med någon även om man trivs ihop och tycker om varann. Det är något som både jag och mina flickvänner gemensamt kännt. SEn måste man ju nån gång våga också. Annars är det ju ingen ide att ens försöka. Som 20-30 åring är man mer anpassningsbar tror jag. Men det gäller att träffa rätt person för att våga släppa kontrollen. Som ni alla säkert känner till är det mycket som ska stämma. 

Nu när jag tänker efter. Eller erkänner. Det är rätt jobbigt att tänka på. Jag har inte lämnat gården och varit ledig mer än 5 dagar på 3 år. Ja förutom bondeinspelningarna förra sommaren och under Pelle och Louise bröllop. MEn det räknas definitivt inte som ledighet! Det var dess raka motsats. Superkul men sjukt intensivt och vi var helt förbi av trötthet efteråt. Minns att jag trodde att jag höll på att hamna i en depression trots att jag inte kände mig det minsta nedstämd. Men jag kunde bara göra det nödvändigaste, resten av tiden låg jag utslagen på soffan. Pratade med någon av de andra bönderna som kände likadant. Men det blir nog så, tröttheten kommer efteråt och det var ett högt tempo och 100% fokus på oss. Men absolut inget jag ångrar.

Däremot kan jag ibland, vissa dagar allafall. Tycka att det är rätt jobbigt med all uppmärksamhet från folk. Man har ju bättre och sämre dagar som människa. De sämre dagarna är jobbiga när folk pekar, viskar och glor. Händer att folk, vuxna människor, går baklänges och stirrar på mig. Hände senast på Ö&B när jag skulle köpa skurmedel. Det kan vara skitjobbigt faktiskt. Stackars "riktiga" kändisar! Då är det betydligt trevligare med folk som kommer fram och pratar med mig. Det har jag inget emot. Men de som bara glor och tror att jag inte märker nått.

Däremot är det lite roligt med dem som känner igen mig men inte kan placera mig. Som frågar rent ut varför de känner igen mig. Mötte en sån man på Rusta. Han och jag grävde i samma toffelhög. Han frågade då han varit chef på nått ställe med mycket anställda. Lite kul att se hans reaktion när jag sa att det var från tv. Pionröd   .

Igår, på midsommarafton var jag hemma hos min kompis Anna och min guddotter Jennifer och så Robban såklart. Jättemysigt och mycket skratt. Skönt med vänner som har samma sjuka humor, men det är väl bl.a sånt som gör oss till vänner. Både Anna och jag sa samma sak: vad dumma vi är som inte ses oftare! Det tar ju bara drygt en timma att åka mellan Enköping och Nacka. Men ibland känns det som ett jätteprojekt. Latmaskar   .

Idag kommer min syster hit och grillar och imorgon flyttar Ninni hit. Det ska bli jättekul och otroligt avlastande. Inte för att jag tänker kasta mig hals över huvud iväg. Men gudars vad det ska bli skönt att kunna lämna gården ibland! Hur mycket jag än älskar mina djur och mitt liv på landet så behöver man komma bort ibland och samla kraft och få längta hem.

Vi hörs!

Om någon undrar varför barnen inte har stigbyglar så har jag aldrig det till mina nybörjare. De får rida utan länge av två skäl. Dels för att de kommer djupare ner i sadeln när de inte har stigbyglar att balasera i och hittar på så vis en  bättre balans och dels för att det är en säkerhetsgrej. Trillar de av kan de inte fastna någonstans.

Tacomiddag ena dagen och grillade hamburgare med pommes nästa dag.

Matte och Sarv gosar. En riktig liten kaxig plutt är han! Men söt som socker.

Vaja får kärlek

Sofia, Lollo, Hanna, jag och Alva (Ebba fotade)

Dag 3 hade vi ridning mellan träden i trädgården efter en runda i skogen. Vaja byttes ut till Maisan när vi kom hem från skogen.

Skönt att rida en häst som bjuder framåt och inte står still

Maja hade en dålig dag (tror hon hade träningsvärk, är inte van att jobba så mycket med så stora ryttare) och byttes ut mot Lekis som däremot var lite väl pigg för att Sofia skulle få rida helt utan säkerhetskoppel.

Mys med hästarna i skogshagen

Lollo med åringarna Vilda och Sessan

Fjällbäckens Piggelin, 2 år

Fjällbäckens Nallebjörn, 2 år.

Som sagt, ridlägert var jättelyckat och jag gissar att det var fyra trötta tjejer som kom hem efter tre dagar och två övernattningar. Vi höll ett högt tempo för att ingen skulle hinna känna sig utanför. Får de "fritid" blir det mer tid att känna efter om man är blyg. Men det innebär ju såklart att de blir tröttare. Men å andra sidan var det ingen som längtade hem heller. Vi har gjort massor men ändå inte hunnit med hälften vad vi planerat. Men hellre det än att sitta och fundera på vad man ska hitta på.  Utöver det som visats på bilder så har vi bla: tvättat hästar, haft frågesport med skattjakt, haft film och chipskväll mm.

Ser redan fram emot nästa läger och är sugen att se om det går att hålla ett till i augusti innan skollstart. Nån som är sugen att anmäla? På söndag flyttar Ninni in och vi ska sätta ossi nästa vecka och planera verksamhet till hösten/vintern.

Jag hade ju avslutning av söndagsgruppen också i söndags. Alla vill fortsätta till hösten igen, jättekul! Bästa berömmet man kan få är väl ändå att deltagarna vill fortsätta   . Antagligen blir det två söndagsgrupper som förut då den ens redan är ful iom att de vill fortsätta.

En glad Ella som just avslutat en ridtur på Fatima.

Amanda gör Bettan extra fin som avslutning inför sommaruppehållet.

Ella och "hennes" Pontus-ponny som hon kallar honom

Tilda red Najade både första och sista gången. Lika glad varje gång trots att hon faktiskt råkade åka i backen första gången hon var här och red. Men efter att vi pratat och funderat över vad som hände hoppade hon upp igen och red vidare som om inget hade hänt.

Siri gillar Samanta och Maja mest.

Saknades i söndags gjorde Moa och Josefine som hade åkt på semester. Men de red i tisdagen innan istället och hade Lollo som ridfröken då jag var tvungen att åka runt och leta mjölkersättning för föl till Ripa då Alice var jättedålig. Nu har Alice, peppar peppar, mått bra över en vecka. Men så smörjer jag henne med paraffinolja varje dag i maten också och inget hö bara gräs och lusernmix. 

Tack alla barn och föräldrar för en rolig och givande ridgruppsomgång! Vi ses i augusti!

Vi hörs!  

Nu har jag haft mitt första ridläger och det blev verkligen lyckat! Vi har haft jätteroligt! Som medhjälpare har jag haft Lollo, en ovärderlig hjälp. Tusen tack fulast! (intern skämt om nån undrar) Blir mest bilder, det här är 3:e försöket att lägga ut en ridläger blogg men internet uppkopplingen bara stökar...

Fyra fnittriga, entusiastiska och glada tjejer i 12-årsådern

Från vänster: Alva & Vaja, Hanna & Jazzo, Ebba & Carin, Sofia & Maja

Fjällbäckens Vaja hade sina första riktiga ridövningar. Hon har burit ryttare förr i barngrupperna men nu fick hon öva på riktigt med sin inridning.

Innan första ridpasset fick tjejerna känna lite hur det känns i hästens mun när vi drar i tyglarna.

Första ridturen gick åt skogen   .Nejdå men de red i skogen. Då alla utom Alva var nybörjare hade vi säkerhetskoppel men själva ridningen fick de stå för själva.

Trygga, lugna Jazzo hade dispens att gå själv.

Såklart fick de baka fikabrödet själva!

Hundarna och katterna stormtrivdes med all uppmärksamhet!

  Medan jag hade avslutning med söndagsgruppen hade de ridövningar med islandshästen Maisan på ridbanan

Rykttävlingen mellan lag Lekis och lag Brellir blev oavgjord så det blev en utslagstävling i form av staffett.

Inte alldeles enkelt att få i två av tre stenar i hinken i samma omgång.

Såklart lägerledarna tävlade mot varann!

Tack och godnatt! Alla var inkvarterade i mitt vardagsrum

Dag 2 bjöd på ridning på egen hand. Ebba och Carin.

Det där med att gå slalom mellan korner var överkurs tyckte Vaja som mest stod still   .

Vätskepaus. Finns det nått åt mig? undrar Maja.

Prisutdelning. 

För tappert kämpande och välborstad häst vinner ni en...napp!

Här målar de sin lägerponny i akvarell.

Baggen Rumpnisse ville gärna vara med och bli avmålad.

Pontus görs iordning för tömkörningsövningar

Hanna gosar med Jazzo

Glittra hästarna var poppis även bland de stora barnen

fölen drog såklart uppmärksamheten till sig. Här är Sarv 2½ vecka gammal.

Inget läger utan marsmallows!

Vem är fulast?

Måste ladda upp det här och får fortsätta med nytt inlägg annars lägger internet upp.       

Jag skulle ljuga om jag sa att faran är över för Alice, men hon mår bra igen. Måndagen var verkligen traumatisk. Det som är skönt med Alice sjukdom är att jag behöver inte tveka när hon har ont eller snarare, jag behöver inte vara orolig att hon går och lider i det tysta. Har hon ont så visar hon det, och där emellan mår hon bra. Jag gör vad som står i min makt för hennes mage ska hålla sig lugn: repar gräs och matar med istället för hö, ger uppblött högproterinrikt kraftfoder i små mängder (för att hon ska behålla nått hull), utfodrar med lusernmix som är sönderhackat högproteinhö blandat med olja, ger en skvätt paraffinolja och vetegroddsolja på maten som smörjmedel.

Nu blickar jag framåt och ser fram mot allt roligt som händer. Ridlägret börjar på söndag! Ska bli jätteroligt!! Hoppas väderguden vill oss väl också.

Lagom till midsommar blir jag sambo också   . Iallafall nästan sambo. Min vän Ninni och hennes son flyttar in i stora huset här på gården. Ser fram emot det på alla sätt och vis! Ska bli jättekul att få en hyresgäst som delar djurintresset, dela på jobbet och kan ta stora delar av gårdsjobbet när det kör ihop sig. Ninni har själv drivit ridskola med islandshästar och bott på gård så hon kan och vet. Med sig i bagaget har hon fyra islandshästar: Glirna, Tärna, Svala och Tildra. Både Tärna och Tildra är döttrar till Leira som jag tyvärr fick avliva tidigare i våras pga neuvrologisk sjukdom. Ja också har hon jättehunden Baragon också. En enormt stor kastrerad schäfer.

Ninni hälsade på och högg genast in där det behövdes! Jag har sagt det förr, mina får är lite annorlunda...

En hästintrrsserad hyresgäst är precis det jag behöver. Få ett uppsving i mitt egna intresse, ridsällskap och någon att träna med. Blir väldigt enahanda att alltid träna och rida ensam. Svårt att hålla motivationen uppe och det finns många kryphål: det regnar, det blåser för mycket, för varmt, för kallt osv. Är man två och drar med varann är det dubbelt så roligt! Faktiskt mer än dubbelt roligt. Det är perfekt att Ninni kommer bo här på gården. DEt är stor skillnad mot att ha inackorderingar. Det kan i och för sig vara jättetrevligt, men att ha en hästkunnig person boende på gården underlättar så mycket. Jag ser fram emot att både dela vardagsjobbet och att kunna åka iväg på semester! Anställa någon har jag inte råd med och ta in gratishjälp är alldeles för osäkert för att vara aktuellt. Gun-Britt är och har varit min pärla under åren hittills och kommer såklart alltid att finnas som vän och hjälp när hon vill och kan. Men vi alla har ju vårt och mitt samvete kan inte slita på en annan människa hur mycket som helst. Vi hälsar Ninni och Pelle välkomna! Ja åsso djuren förstås.

Nationaldagen tillbringades i Hjälstaviken ihop med min kompis Mats. Vi köpte med fika och åkte ut på en utflykt för att kika på fågel. Mitt i häckningstiden.... Inte så många fåglar i syne, men en massa måsar och en havsörn. Men vi hade trevligt och det är huvudsaken!

Rigmor fick hänga med i en ryggsäck. De små korta valpbenen ska inte gå så långt ännu.

Fikastopp. Vi hade makalös tur med värdet. Stora arga moln hopade sig i fjärran men vi satt och pustade i solskenet. Vi vände lagom tills de var nästan över oss. Kändes onödigt att sitta mitt på ett fält vid vatten om åskan skulle braka lös.

Tur att Mats tog tag i saken att hissa flaggan dagen till ära. Det där med faggning är inte min starka sida...

Rigmors söta lilla tass. Men vad är det jag ser?! Långa hår!!! Jag som ville ha en hund som inte behövde klippa tassarna. Nä nästa gång blir det en RIKTIG basset hound som inte får långhåriga tassar.   

Restaurang Oasen bjuder på hö. Gräset är slut i skogshagen så nu får de torrmat igen i väntan på nya hagen som dragit ut på tiden pga Alice och lite till. Gun-Britt och jag har kämpat med att klippa sly, sätta isolatorer och greja men kvar är att sätta tråden också. Nu startar ridlägret så det tar ytterligare nån vecka innan de kan beta igen.

Vilda lipar så gulligt när hon dricker   

Finn ett fel!

Rigmor har upptäckt att baggen har något som hänger och slänger väldigt roligt mellan benen! Spännande, men hon förstår ändå att hon måste vara försiktig. Bita vågar hon tack och lov inte, men hon jagar gärna den där "leksaken". Knäppskallen! Han tycker det är lite...hm...najs   .

Vi hörs!  

Det brukar väl inte va en typisk överskrift från mig men det är så det är just nu. Alice fick kolik i lördags igen. Min kompis Tessan och jag satt på första parkett och övervakade henne. Det sista jag vill göra är att köra henne på djursjukhus eller ta ut veterinär "i onödan". Hon har redan kostat mig mängder! Hon har åkt in och ut på klinik och jag kan lova, även om det kan verka så, så har jag väntat in i det längsta med att köra in henne. Men även där hos veterinären har de sett hur sjuk hon varit för att sedan hux flux den stund senare må alldeles utmärkt igen. Det kluriga är att man vet aldrig vad koliken beror på och med tanke på hennes buköppning för en dryg vecka sedan kan de lika gärna vara nytt tarmvred likväl som sammanväxta missbildade tarmen som krånglar till att det är nått tok som ett brock i såret. När det gäller Alice så sätter jag inte in några nya resurser och kostnader för henne. Det är bortkastat. Alice tid är ändå på nedförslut. Förhoppningen var att hon nu skulle klara sig fram tills Ripa kan klara sig utan di. Tror inte så mycket på den planen längre. Jag tittade till Alice inatt och hon mådde bra. PÅ fm när jag kom ner såg boxen ut som kriget, Alice var skitig efter att ha rullat sig i bajs och helt våt av svett. Släppte ut henne så hon fick röra sig. Hon låg mest. Ömsom rullade sig (av smärta) ömsom låg utslagen på sidan och ömsom låg och betade. Jag ringde Strömsholm och pratade med dem. Efter operationen sa veterinärerna att nästa gång koliken återkommer så är det läge att låta henne somna. Ripa är två veckor gammal. Bestämde att åka in med Alice om det inte gick över och ta bort henne samtidigt som jag skulle lämna Ripa för att hon skulle överleva med stödmatning.

Det låter bra i tanken att sätta ihop ett nytt sto, en amma, med Ripa. Det är inte lika enkelt i prakiken. Inte på något sätt! Jag har kontaktat ammajouren. De vet att hon finns, men just nu finns ingen mamma som mist sitt föl.  Finns det ett sto så är det långt ifrån säkert att hon accepterar det nya fölet. Ston kan vara brutala när de slår undan föl så det kan vara fara för Ripas liv. Stoet måste vara lagom stor så Ripa når upp till spenarna. Jag har hört nu att stoägaren måste inse att det kan behövas att stoet både bremsas, binds så hon inte kan sparka föl och människor och jag har hört att man kan smeta in typ vicksblå i näsborrarna så hon inte känner fölets lukt innan hon accepterat det. Det är inte alltid bara släppa ihop dem utan stoet kan ibland behöva tvångsdias. Det är en ren chansning om det funkar. Jag kanske åker 70 mil enkel resa helt bortkastat, lämnar gården och övriga djur (med djurpassning såklart) och det ändå inte funkar. SToägaren kanske vill ha ersättning för det jobb de lägger ut på fölet, ersättning för förlorad träning etc. HUr det än är så tappar ett sto muskler och kondition genom att gå med föl och det här är ett föl som stoägaren inte har någon behållning av. Att låna hem stoet hit är också en chansning. Det vanligaste är nog att fölet stannar hos stoet, annars ska jag ha ansvar för någons häst. En häst vars värde är flera gånger mer värt än Ripa någonsin kan bli hur duktig och fin hon än skulle kunna bli som shettis. Det är ett jätteansvar som kan leda till tvister och skadeståndsskyldighet om det vill sig illa. Jag kan hamna i en rent ut sagt djävla sits för ett föl vars värde är 6-8000:- vid försäljning. Det är en risk jag inte tänker ta!

Ammajouren förmedlar bara stoägare och fölägare till varann. De hjälper inte till att sätta ihop sto med föl. Det är kanon att de finns!! Men det ska passa i tiden och alla om och men också. Var mitt föl värt 50-100.000 vore det skillnad. Men ett föl vars värde är så litet rent ekonomiskt. Självklart är hon värd jättemycket rent känslomässigt men tyvärr kan inte alltid känslor styra i världen. Man måste vara realist också. Sitter med en fet räkning på 15 papp som jag ska betala ur egen ficka från Alice buköppning. Hela operationen gick på 37.000:-  Pengar rent åt helvete med tanke på att Alice ska avlivas i höst, men jag gjorde det för Ripas skull.

Skaffade en försäkring till Ripa. En som jag tänkte hon kunde ta av om Alice dör och Ripa måste ha hjälp. Ringde agria som meddelade att för det första är det karens på försäkringen i två dagar till och sen ersätter de inte ett föl som ska ha mjölkersättning och mathjälp.DE ersätter bara sjukomar och skador och eftersom Ripa är frisk så ..tyvärr. Däremot ersätter de om Ripa svälter ihjäl och dör efter Alice död. De ersätter först när fölet är sjukt av näringsbrist och hunger så summan summarum är att om Alice dör så är det bara vara iskall och låta Ripa gå ner sig. För mata en gång i timman dygnet runt funkar inte för någon! Det finns inga såna supermänniskor. Iallafall inte ensam med jobbet, och ska fungera som människa och kunna ta hand om fler djur. Nu skulle jag inte kunna se på hur mitt föl får näringsbrist och blir sjuk. Då avlivar jag hellre och skiter fullständigt i försäkringsersättning!

Föl kan inte dricka som kalvar ur en hink med spene. Kalvar hålls i liten fålla med hinken till hands jämt. Föl tror jag inte ens får stå så. De behöver gå med ett sto och ett föl lämnar inte stoets sida för att gå iväg och tutta på en hink. Annars är det en god tanke, men tanken ska funka också.

Nu ska jag gå och repa gräs till Alice till kvällsmat. Hon är ok igen. Vet ju inte hur hon mår då hon är lurig med att bita ihop. Men som det är nu står jag i moment 21 i vilket fall. Mår hon sämre eller att det inte går över kommer jag bli tvungen att avliva henne. Förskona henne smärtan. Det är jag skyldig till och nått annat förekommer inte. Men åka in till kilik tjänar inget till. Avliva på djursjukhus går minst på 10.000:- Det har hon inte ens på sin 

försäkring. Då får jag ta ut veterinär till gården. Ripas ev vistelse för livsuppehållande åtgärd, dvs nappa dygnet runt, skulle skena iväg i tusenlappar som inte någon annan än jag skulle få bekosta. Det är otänkbart.

Jag har köpt fölmjölknäring och nappflaska och ska försöka lära henne dricka ur den om hon måste vänta på ett sto. Men som sagt har jag inga jättehöga tankar om det. Men jag gör vad jag kan såklart.

JAG TACKAR BESTÄMT NEJ TILL ERBJUDANDEN FRÅN FOLK SOM I VÄLMENING VILL ERBJUDA:

* Hjälpa till att nappmata fölet!

* Erbjudande om hjälp att sköta gård och övriga djur.

* Erbjuder sitt sto som haft föl tidigare år, jag har såna ston själv att prova med.

* Ta hand om Ripa på ett eller annat sätt (om det inte är via ammajouren)

* Få mail/sms/samtal med massa olika tips, erbjudanden, nyfikenhet om hur det går osv. Respektera detta! Det här är nog så jobbigt som det är!

* Vill absolut INTE att det sprids runt massa på fb om att Ripa söker amma! Jag har kontaktat den bästa hjälp jag kan få, har kontakt med veterinärer och andra erfarna hästuppfödare. Jag får den hjälp jag behöver!

Det handlar inte om otacksamhet från min sida att ta emot hjälp. Det handlar om att jag kan inte ha folk som kontaktar mig dygnet runt, i all välmening. Har läst om folk som blivit helt nedringda av välvilliga människor med de mest orimliga lösningar.

Vill inte att citat och texter kompieras, skrivs om etc utav veckotidningar! 

VAR VÄNLIG OCH RESPEKTERA DETTA! TACK!

Är väl medveten om att det här inlägget kan vara rörigt och lite osammanhängande. Att det kan uppfattas som att jag är upprörd, otacksam och tror illa om folk. Så är det inte. Men jag är i chock. Höll på att förlora mitt sto och lämna ett föl moderslöst utan någon vettig möjlighet till hjälp med en hållbar plan. stora beslut. Vad är rätt och fel? Känner mig maktlös. Jag vet att det finns underbara människor i världen, det handlar inte om att jag är superkvinnan. Det handlar om att få en realistisk plan att gå ihop. Det är mycket somkan gå fel och jag har nog huvudbry med det som är runt Ripa och Alice och kan varken tidsmässigt eller känslomässigt dra in andra i det. Så var snäll och ha förståelse för att jag kanske inte uttrycker mig på bästa sätt. Jag önskar respekt och förståelse och inte ord om att jag handlar fel och tänker galet. När det kommer till djur vill alla hjälpa till. Men i praktiken fungerar det inte så. Tack än en gång!