Nu kan jag andas ut och förhoppningsvis få sova hela nätter snart igen (Rigmor håller mig vaken då och då ännu med sitt: kissig/bajsig-gnäll). Årets sista föl har gjort entre till livet natten. Natten till måndag kom han, Fjällbäckens Sarv. Cleo och Figaros son. Jag gjorde ett sent insläpp och märkte på Cleo att hon var annorlunda. Lite orolig och Carin i boxen bredvid var nyfiken. Nattade vid ett då hon inte hade några tydliga tecken på någon fölning och satte klockan på tre olika tider. vaknade dock av mig själv vid halv tre. Gick ner till stallet och där låg han. alldeles nykläckt och med fosterhinnan kvar på bakhovarna. efterbörden måste kommit ut i ett huj! Allt var klart.Missade födseln precis men fick se honom resa på sig , dia och bajsa. Ja det sista är väl ingen gullighetsfaktor, men nödvändigt för att veta att allt fungerar.  

Ripa är otroligt ädel och fin, fantastiskt söt! Men lille Sarv, som för övrigt betyder rentjur på samiska, är som en liten leksakshäst. Nästan overklig! Att han fungerar som en liten häst är nästan ofattbart. Han har fått mammas färg och pappas kropp. Ripa är högbent och ädel som sin mor och storebror Röding. Sarv kort och kompakt som Figaro.

Cleos förstfödda heter Vaja som är renko så jag tyckte det passade bra med en Sarv nu. Alla mina föl som förs in i stamboken på Shetlandssällskapet heter något som rellateras till fjällvärlden: Röding, Vaja, Nallebjörn, Sarv, Ripa.

På tal om Ripa så har jag tagit bort Alice sårtampong nu och såret läker jättefint! Faktiskt tur i oturen att vädret är så dåligt och det är så kallt. Inga flugor som terroriserar och härjar. 

Sarv ute på sitt första bete

En krallig liten prick!

Docksöt!!

Undrar just om han blir brun eller gulbrun? Jämfört lite med bilder på Vaja som nyfödd men hon var mera brun över ryggen. Sarv är lite gulare i nyansen. Nån mer van får gärna komma med tankar! Ska kika på bilder på Nalle som är gulbrun och se hur han såg ut. tycker Sarv påminner om honom i färgen.

Mycket spring i benen redan!

Tjoff! Gälle att se upp. Lovar att det känns mer än duktigt att få en sån här smocka!

Sarv 11 timmar gammal leker inte nudda mark

Liten plutt med ännu blåa ögon, de mörknar med tiden. Men liksom många djurungar har han ljusa blåtonade ögon.

Ripa 1 vecka gammal

Kan minsann också lägga i en högre växel!

Så otroligt vacker

Inget är så bra som mamma!

Sarv kan inte annat än att hålla med. Nu kan ni jämföra storleken på dem. Cleo är mindre än Alice och det är bara en vecka som skiljer mellan fölen. 

Vi hörs! 

Alice och Ripa är hemma nu igen! Åkte och hämtade de igår eftermiddag. Alice såg att må oförskämt bra, trots omständigheterna. Självklart har hon ont! Hon är ju öppnad helt och hållen, men som den häst hon är biter hon ihop. Inte visa nån smärta. Enda gången hon visade nått var när Ripa var på hennes bandagetampong som sitter fastsydd mot såret. Det gör inte Ripa om! Om två dagar ska jag ta bort den. Annars ser det, så här långt, ut att läka fint och hittills inga magknip. Alice äter bara gräs som jag går och repar i dikena. Tyvärr har det regnat så jag har hållt de inne och lilltjejen galopperar runt och sparkar så gott hon kan i boxen. Vill inte att varken Alice ska bli blöt om magen eller att fölet ska bli sjuk. Nu räcker det med eländen!

Togen massa bilder på ridgruppen i onsdags, tänkte det kunde va trevligt med lite roliga, positiva bilder också.

Hela gänget: Carin/Nicole, Jenny, Vaja/Emelie, Linda, Maja/Tindra, Samanta/Isabelle, Johanna (inte jag), Fatima/Johannes och My.

Fjällbäckens Vaja född -09 gjorde sin första ridtur och bara tredje gången som någon satt på henne. Hon skötte det med bravur! Helt obrydd, trygg och positiv.

Som sagt helt obrydd och lugn. Emelir gör under glada högljudda skratt en klappramsa men både travade och gjorde huvud-axlar-knä-och-tå-sången på Vajas rygg.

Bara andra gången som Isabelle rider på riktigt och full trav på samantas studsiga rygg.

Vi kallar henne Racermormor, Fatima 24 år! Har varit både ponnytravare och levt många år på 4H-gård som barnponny. Hon har lurat mig in i det sista då jag hoppades att hon skulle vara dräktig, men se det blidde inget föl. Så nu får hon jobba lite i grupperna och ingen är lyckligare än Fatima över det! Så glad häst! den hältan hon gått med av och till på 4H ser ut att ha vilats bort det året hon gått och bara varit. 

Äntligen slippa bara gå i hage, få jobba och få kärlek. Kan livet bli bättre?

Tindra stormtrivs på Maja men så är Maja stallets snällaste häst också. Lite pigg ibland bara men hon trivs bäst om hon får gå långt fram i ledet.

Carin är en säker klippa. Igår fick hon skor på framhovarna då hon plötsligt blivit väldigt ömfotad.

Isabelle kratsar ur samantas hovar efter turen.

Maja borstas ren och grann.

Ju mer man borstar och gnor desto bättre, när hästarna är riktigt fina så får barnen glittra dem.

Johannes visar stolt upp den välborstade, flätade och glittrande Fatima

Samanta somnar under sin "spa-behandling". Till och med tungan åkte ut!

Racermormor Fatima med sin gråa tinningars charm 

På väg tillbaka till beteshagen igen.

Vi hörs!

Det måste ju va så att de som har oförsäkrade djur lever under "det händer inte mig". Själv skulle jag aldrig våga chansa! Det händer alltid mig! Det kostar iofs en slant att hålla alla veterinärvårdsförsäkrade, men inget i jämförelse mot vad själva veterinärvården kostar då det händer. Jag undrar hur det gör det som inte försäkrar när det händer något? Betalar ur egen ficka? Jösses vad dyrt! eller tar de helt sonika bort hästen och köper ny?

Lugnet före stormen. Lycka med färskt gräs och en underbar fölunge.

Några timmar senare och Alice liv hänger på en skör tråd. Plötsligt fick hon kraftig kolik. körde in henne och fölet till Strömsholm där veterinärerna med hjälp av rektalisering (kände i tarmen) konstaterade att hon hade en grovtarmsomvridning. Valmöjligheterna var få: avliva eller operera. Hade det inte varit för det välskapta och friska fölet hade jag låtit avliva henne. hon har åkt in och ut med koliker senaste året (sen jag fick henne) och kostat mig och försäkringen skjortan. Långt över sitt eget livvärde. När man älskar sina djur är pengar inte allt, men ändå mycket och man måste sätta hennes hälsa i åtanke med.  

När jag var på väg in med henne ringde de och frågade om jag hade något emot att bli filmad. TV3 var där och spelar in en veterinärserie som ska sändas i höst. De ville gärna följa ett shettissto med så litet föl. Tur att jag tänkte på att byta om!! Hade gått runt hemma i mina urfula mysshorts och en skitig tröja. Tänkte först strunta i det, Alice går före mattes fåfänga. Men snabb var jag som svidade om trots allt. Dessutom orakade bleka torra ben...yammie   .

Flashback, kunde varit ett år tidigare när vi spelade in bonde och Nirmar fick en böld i ögat.

Alice är en fantastisk mor! trots höga smärtor gav hon ändå di och pysslade med den lilla. I transporten låg hon och rullade från sida till sida men gav ändå di medan hon låg ner. Det är inte skoj alls att köra med 200 kg lös, rullande last!

Trots starka smärtstillande medel hade hon ont. Väl på operationsbordet gjordes en ny upptäkt. Hennes tidigare koliker orsakades av missbildningar på grovtarmen. Den var sammanvuxen på flera ställen. Inte undra på att hästen fick ont i magen när maten skulle passera knölarna och inte undra på att smärtan gick över lika plötsligt som den kom och hon som om inget hänt, reste sig och åt mat.

Att åtgärda dessa sammanväxningar skulle vara en jätteoperation, både för Alice, veterinären och rent ekonomiskt. Det finns inga direkta garantier heller att det blir bra. Veterinären lösgjorde tarmomvridningen och särade på tarmarna så gott han kunde innan han sydde ihop henne. För Ripas skull. Annars hade jag låtit henne somna in på operationsbordet. Ripa behöver sin mor. En adoptivmamma hade vi som backup redan då vänner till mig miste ett föl i söndags. Nu finns det inga garantier att det ändå skulle gå att sätta ihop det stoet med Ripa men hon finns om det värsta inträffar nu inom några dagar. Stort tack familjen Berg! Men inget går upp mot riktiga mamma så nu håller vi tummarna att Alice klarar betesperioden och är fri från kolik fram tills dess att Ripa kan klara sig själv. Att nappa ett föl fungerar inte i praktiken om man inte är en stab av människor som kan hjälpas åt under dygnets alla timmar. De snuttar minst en gång i timman. dessutom behöver de en hästmamma.

Till hösten, när hästarna ska börja utfodras med hö igen kommer Alice avlivas. Hennes tarm klarar inte av hö/ensilage. Knappt ens mjuk lusernmix. just nu får hon bara äta färskt gräs så jag vet vad jag kommer få roa mig med på dagarna fram tills dess att hon får gå i hage och beta på egen hand....

Grovtarmsomvridningen hängde dock inte ihop med hennes deformerade tarm. Den berodde på att Alice, som var enormt stor under dräktigheten, nu fick massa plats över i magen när fölet kommit ut. Så tarmarna fick fritt fram att leva runt lite och ta ut svängarna.

Ripa mår allafall bra. Alice gav di till henne bara 20 minuter efter uppvaket. Fantastiska lilla älskade häst! Sörjer henne redan   .

Avslutar iallafall med andras lycka: gänget i skogen! Deras lycka smittar av sig på mig och jag blir glad varje gång jag går dit.

Livet i skogen

Vilda påminner om ett skogstroll

Syskonen Nallebjörn och Prinsessa. Har samma mamma Bogegaardens Marigold.

Vilda tuggar undergivet mot stora killen Nalle 

Pontus klarade sig från att äta sig till sk paltkoma den här gången   

I år får även Jazzo gå och beta. förra året var han för fet   

Ida busar mycket och ser till att ingen lägger på sig för mycket!

Vi hörs!  

Äntligen är Alice dräktighet över! Igår morse föddes det ett mycket fint stoföl. Trots att jag ilar fram och tillbaka mellan sängen och stallet nattetid lyckades hon ändå klämma ut ungen i smyg. Det är tur att det gick bra! Nu brukar de flesta fölningar sluta lyckligt men inget man kan ta för givet. Jag förstod redan på dagen att det var dags. Juvren fylldes upp till sprängfulla så jag gick inte och la mig förrän efter ett på natten. Klev upp några gånger och tittade till henne. Hon var helt lugn, inte den minsta antydan till att vilja föla och inga vaxproppar. När jag kom n er tidigt på morgonen stod fölet där lite vinglig och blöt men fullt frisk och välskapt. Moderkakan och fölbrödet var ute och helt intakt. Jag lägger alltid ut moderkakan och ser efter att den ser ut som den ska. Alice mådde prima och den lilla både diade och bajsade. Lite senare på förmiddagen fick de gå ut i trädgården och röra på sig. Det är bäst för stoet så drar livmodern lättare ihop sig. Nu har hästar en fantastiskt förmåga att dra ihop den omgående men jag anser att hästar är gjorda för att röra på sig och att beta gräs är bara bra för mjölkproduktionen. 

Däremot tar jag in mina ston och låter de i möjligaste mån föla inomhus. För och nackdelar med allt, men jag tycker det är bäst att ha koll pådem och inte riskera ett felläge i ett mörker nattetid och endast i ficklampans sken försöka hjälpa till. Dessutom är det inte ovanligt att ranghögre ston stjäl eller försöker stjäla föl och då han både sto och föl bli skadade. Av den anledningen låter jag alltid stoet gå ensam med sitt föl några dagar så de i lugn och ro hinner knyta band och fölet blir stadigare och kvickare i ben och reflexer.

Fjällbäckens Ripa

Bara några timmar gammal och lite ostadig på benen ännu. Hon är ett försigkommet föl som redan från början försökte sig på att galoppera, bocka och slå bakut och provade genast att äta gräs.

Eftersom mor och föl mådde som de skulle lämnade jag dem i sin box och åkte iväg för att rida Lekis i ridhuset på Arphus gård ihop med Cia. Han har blivit jätteduktig på att resa, när jag köpte honom hade han bara varit på resande fot en gång i livet. Gun-Britt var gullig och hjälpte mig lasta på, eller snarare stänga bakom honom. Hon kom över på eftermiddagen och fikade och tittade på Ripa.

Duktig Lekis står bunden i transporten medan jag gjorde iordning honom trots att det rullade runt små grävmaskiner och han var på ett helt nytt ställe. Lite tittig och spänd blev han när vi lämnade tryggheten vid kärran.

Det där med ridhus och framför allt speglar var nått helt nytt! Ööööh nån annan häst som går med matte?! Det dröjde länge innan han slappnade av så pass att jag kunde kliva upp.

Cias häst Caesar brydde sig dock inte ett dugg om den vita lilla trollhästen. Lekis tyckte däremot att den stora var lite skum, allrahelst när han gnekade med sitt läderbett. Nyttigt för honom att komma ut och se andra saker. Det behöver han öva mycket på.

Vi jobbade så gott som bara i skritt, på koncentration och böja och tänja. Men han var inte alls pipig som han annars har varit vilket nog är ett gott tecken. Han lyssnar mer på mig och inte så okoncenterad och nonchalant mot mig som ryttare. Fast nog tusan var det lite konstigt med fyra (dvs han och Caesar i dubblett) hästar i ridhuset och så musik som lät i högtalarna.

Han stod på box medan vi åt middag och när jag kom hem sent på kvällen såg jag genast att det var nått på tok med Alice. Hon låg och krystade och hennes stora gigantiska (fölmagen var ENORM) mage var nästan lika stor som innan Ripa kom ut. Normalt sett brukar magen dra ihop sig fort, inte så att de ser ut som de inte gått med föl men de brukar bli synbart plattare. Eftersom Alice varit så gigantisk och haft sån jobbig och besvärlig dräktighet med koliker och trötthet lät jag ultraljuda henne i höstas för att utesluta tvillingar. Då Ripa var så välskapt och välväxt var risken egentligen minimal, tvillingar brukar va små och klena och väldigt ovanligt. Alice såg inte ut som kolik direkt utan mer som att hon krystade. Tempade henne och tog ut henne och lät henne röra sig. Stressen över att lämna fölet i stallet brukar sätta fart på livmodern så ev rester kommer ut. Inget hände. Jag ringde ut veterinären. Hon kände in i Alice och konstaterade att livmodern hade dragit ihop sig bra men att hon nog hade så kraftig sammandragningar att hon ville krysta.Ingen liten tvilling som låg kvar- puh! Alice fick smärtstillande och sen var allt frid och fröjd. Nu går mor och dotter och äter gräs i trädgården igen. Skräcken är att förlora stoet så den lilla blir moderslös. ett föl går inte att nappa som lamm och kalvar. De dricker sig mätta på ett nafs medan föl går och småsnuttar väldigt ofta. Går gör det väl om man är flera som kan hjälpas åt alla dygnets timmar men det är ett helvetes jobb och fölet behöver en hästmamma.

I lördags var vi bjudna till Jessica på grillfest med några ur bondegänget. Ja det kan ju låta knasigt att bli vän med sina "dejter" (vet inte om jag vill kalla 5 min speeddate framför kameror, 2 st, en riktig dejt) men så har det blivit. Jag tycker det är jätteroligt! Härliga tjejer!

Jessica,Annika, Emil, Maria, Anna, Anna och Cia och så Rigmor förstås. Bebis går inte att lämna hemma så lång stund. Tack brudar för en trevlig kväll med massa skratt!

Vi hörs!

Idag åkte vi iväg till Ia och Denni för att kika på deras små nyfödda valpar. Nej vi ska inte ha nån, men det är alltid kul att titta på hundar och hästar. Det blev ett spontanbesök. Ia hade lektioner så Denni visade valparna och vi drack en kopp kaffe innan vi gick till stallet och tittade på alla vackra hästar.

Rigmor i skräckblandad förtjusning över deras hund Kira.

Imorgon är det betessläpp i skogen! Jihoo! Ska bli superskönt att få tömma gården på lite hästar så hagarna får vila och jag får lite sommarledigt. Alla kommer inte gå på bete av lite olika skäl. Några är fångponnysar och några ligger i träning. Men det blir skönt att få ett uppehåll i in-och ut släpp, massa höhantering, mockningar osv. Gick runt och lagade staketet idag och plockade bort massa sly som ligger på backen efter all röjning. Allt är inte borta, men det mesta s¨å jag kan plocka medan de är där.

Lekis och jag är anmälda på kurs för Maria Berg i juni. Ska bli jätteskoj att komma iväg och träna lite. Om inte annat så behöver han komma iväg och öva upp sin koncentration och jag behöver inspiration och peppning. Var jätteroligt och givande att titta på lektionen som Ia hade. Fick lust att ta ut honom på ett träningspass påstuds när jag kom bem igen, men klockan var halv elva på kvällen... Men imorgon då jäklar annamma! 

Fåren uppskattar sandlådan i värmen.

Det är tur att tomten är väl inhängnad. Rigmor är en riktigt självständig krabat. Hon bryr sig inte ett smack om när jag och de andra tre följeslagarna går ner till stallet. Jag kan vara där väldigt länge utan att se skymten av henne. Tillslut blir jag orolig och går och letar efter henne. Hon är ju så liten fortfarande att både kråkor kan vara stygga och hon kan dels försvinna och dels äta nått olämpligt. Varje gång ser hon ut som om hon självsäkert skulle vilja kunna säga: "-Mäh vaddå? Jag vet ju var jag är! Tror du jag är dum eller?!"

Var in i stallet på Arphus när jag släppte av Cia och vi gick in och hälsade på en stooor totto som heter Caesar och är väl en sisådär 175 cm hög. Jösses, hur kommer man upp?! Skylift kanske   ? Lite skillnad mot mina småtroll.

Som en tavla!

Nää det här duger inte, klockan är över midnatt. Det är ju en dag imorgon med och känner jag Rigmor rätt blir det minst en nattkissning och så måste jag upp och kolla till Alice och Cleo, det börjar dra ihop sig till fölning.

Vi hörs!

Imorse klev jag upp redan halv fem. Rigmor vaknade och ville kissa så jag gick upp och insåg att jag var riktigt pigg så jag  matade alla djuren och lät "Riggan" busan av sig. Vid tio i sex var jag klar med allt och fortfarande pigg, lillvovven ville däremot sova. Tänkte först lägga henne och gå en promenad men nää jag var korkad nog att gå till sängs igen och tvingade mig att somna om. HUr korkat är inte det?? Sov dessutom urkasst då jag frös som en tok. Vaknade några timmar senare och så var den här dagen helt förstörd. Har inte gjort ett vettigt handtag utöver en liten ridgrupp på kvällen. Huvudvärk from hell och känt mig bakfull och allmänt överdjävlig. Sov även på eftermiddagen... För mycket sömn är verkligen inte nyttigt! Men å andra sidan så får jag se det som ett sundhetstecken att jag numera inte kan sova mer än normalt. Fanns ju en period i mitt liv när jag sov och sov och sov. Imorgon får det bli nya tag!

Jag tänker inte klaga på solen och värmen, bara konstatera hur ovant det är med värme! Försöker hjälpa hästarna med sina pälsfällningar och lider med framför allt Alice som är högdräkrig, lurvig och tung. Hon har haft en jobbig dräktighet och nu hoppas jag bebisen kommer snart så hon får må bra igen. Hon är trött och sliten.

Förvirrad som jag kan vara åkte jag iväg till stan och handlade mat och insåg först när jag skulle parkera att hästtransporten visst satt kvar på bilen! Det sjuka är att jag är så van att köra med den att jag numera har svårt att backa utan släp. Det vanliga är väl ändå att folk har svårt att backa med. Det har jag inga som helst bekymmer med. Gubbarna på däckfirman förra året var imponerade när jag backade in hästsläpet i en 90graders vinkel och upp på en ramp. Hade nog inte fixat det lika galant med bara bilen   . Måste ta tag i att ta BC körkortet nån gång så jag kan köra två stora hästar i ett släp.

Minna och Amy älskar lilla Rigmor och sköter om henne som sin bebis.

Magtvätt.

Helgen bjöd, förutom på vackert väder, på besök.

I fredags var det tur jag hade Gevalia hemma! Var in till stan ett sväng för ärenden då Lollo (min praktikant) ringde och sa att jag fått besök. Det var Kjelle, min kompis och fd arbetskollega som dök upp. Vi var som ler och långhalm under en massa år men sen flyttade jag norrut och sedan dess har vi sagt som man brukar "vi måste ses snart". Tur att han tog tag i saken tillslut! 

På kvällen kom Per Sandgaard över på middag. Vi grillade och hade jättetrevligt. Rigmor ser ju överförtjust ut   .

Cia tömkörde Brellir för första gången. Han var otroligt duktig och samarbetsvillig.

Så stolt över min prins Brellir från Fjällbäcken och så lycklig att Cia finns vid min sida!

Yster och Ture med sina mattar Lollo och Alva har flyttat hit.

Alva var gullig och gav mig ett gäng med teckningar som hon ritat. Tack söta Alva! Så snart jag hittar min häftpistol ska de sättas upp i stallet.

Det är lite sorg här hemma. Fågel Blå trillade av sin pinne inatt efter en tids sjukdom. Närmast sörjande är såklart de andra två undulaterna. Katten Martini har varit borta oroväckande länge, han brukar sällan gå iväg på längre uppdrag. Jag förlorade Lenin förra året vid den här tiden och jag är rädd att jag kan ha mist de båda nu när bönderna kör och gödslar åkrarna. Katterna går ju ofta där och letar sork och de syns ju inte och ser heller inte traktorn förrän de är för sent   . Jag vet inte om det är så, men helt orimligt är det ju inte. En här i byn råkade köra ihjäl ett rådjurskid med in åkgräsklippare i högt gräs. Kiden ligger ju och trycker i gräset innan de är stora nog att följa med. Antagligen var den väldigt liten, men tur nog (i oturen) dog den direkt.

Nu ska jag ner och mata pållarna och kolla juvren på Alice och Cleo som väntar smått.

Vi hörs!

Jag har nog bloggat för länge... har inga uppslag för överskrifter längre.

Gör en snabb-blogg med bilder igen. Hinner inte skriva. Har min praktikant här och hon håller på att släppa ut och mata hästarna. Känner mig lite som att jag smiter   .

Lollo och kaninen som vi döpte till BAllerina. Harkel...de hade inga namn. Gick under gemensamma namnet "Familjen". Vi väntar kaninungar, hör av er om någon är intressserad! Båda föräldrarna har mycket bra temperament. Är av typen dvärrgvädur (törs inte lova 100% renrasiga dock då de är köpta på zoo)

Amy och Konjac håller noga koll på hur kaninen trivs i nya buren

Konjac

Rigmor testade hur livet som kanin kan vara.

Fina Maja ute på jobb

Lycklig liten MAja!

Carin

Jazzo

Rigmor 8½ vecka

Igår var min kompis Karin här med sin cockervalp Alba

Alba tyckte fåren var lite väl närsynta men var samtidigt inte rädd.

Karin tyckte de var läskigare än vad Alba tyckte   

Kul att få en nästan jämngammal bästis!

Minna och Snowy höll noga koll på valparna. Minna talade först om för alba att hon skulle leka försiktigt men sen skyddade hon henne från fåren. Hon är väldigt trevlig och säker Minna. Hon har fått lederrollen i flocken och är den som alla går och söker stöd hos.

Rigmors koja

Alba hjälper till!

Vi hörs!

Väntan är över! Äntligen är hon här, min älskade lilla Rigmor!

Lycka!

8 Veckor gammal och blandning mellan engelsk cocker spaniel och basset hound (75% cocker, 25% basset)

Så liiiten och söt!

Hela hundligan hälsar henne välkommen.

"Hej farbror Snowy, vad du är stor!"

Mat får man i stora skålar!

Åsso hinner man busa lite mellan målen och sömnen.

Världen är så stor så stor!

Iiii det kittlar i magen, huuu vad högt!

Bäst och vila lite....

Åkte till djuraffär och shoppade kläder! Snygg blev jag!

Fast egentligen var det för att det är så kallt och uschligt väder. Fryser!

Några undrar vad som hänt med Foxa. Hon var inte min, hon var ägd av försvarsmakten och växte upp hos mig. Nu är hon tillbaka på försvarsmakten för utbildning inför kommande tjänst inom militär, polis, tullen vad hon passar till.

Vi hörs!