Har levt isolerad från världen i ett dygn. utan fast telefon,mobila bredbandstiden tog slut och simkortet till mobilen la plötsligt bara av! Fick ett nytt idag, de kan tydligen bara krascha. Men vad hjälplös man känner sig! Hur klarade man sig förr? Nu är jag så pass gammal att jag levt halva livet, om inte mer, utan mobiltelefon och internet. Men ändå. kommer ihåg när jag var på riksmöte med sveriges hundungdom och de pratade och förklarade www och hur de skulle lansera hundungdom på internet. Jag som iofs alltid varit extremt teknik ointresserad satt som en fågelholk. Det var tider det   ! Men det är ju märkligt att i mitt liv händer inte en grej åt gången. Nejdå, jag ska alltid testas hårt och lagen om alltings jäkligheter sätter mig på mandomsprov. Men jag är van och ids inte hetsa upp mig. Allt löser sig.

Kom nyligen in efter en annorlunda ridlektion med barnen. De större ska jag tillägga. Här lär sig barnen inte att rida, här får de öva på att ramla av! Grejen är att ena tjejen är lite skrajsen och rädd för hästarnna och ridningen även om hon samtidigt tokälskar det och det är hennes största intresse. Jag ville avdramatisera en utav "det värsta som kan hända": att ramla av. Vi började utan häst. Jag knuffade helt enkelt ner dem likt herren på täppan från en sandhög, sen var jag häst (en lynnig jäkel som skickade barnen i backen med stegringar, bakut-sparkar och vilda kast. Sen hämtade vi hästarna och de fick först organiserat trilla över halsen på dem och åt sidorna. Vi ägnade oss samtidigt åt balansövningar barbacka med damsadelridning, de fick ligga bakåt på hästryggen, snurra ett helt varv på ryggen medan jag ledde hästen åt dem och trava med armarna rakt ut. Både barnen, ponnysarna och jag hade jätteroligt!

Mina minsta barn var här igår. Några av dem iallafall. Förkylningstider och storhelg gjorde nog att många uteblev just igår.

Samanta och Ellen redo för avfärd!

Ella 2½ år och hennes "pommy Pomtoss"

Ella och Maja. Tyglarna fästs symboliskt i grimman. De här barnen kan ännu inte styra och hålla redo på tyglarna. Än har de fullt upp att bara ridaoch umgås med hästen.

Minsta ryttaren på minsta hästen. Riktigt radarpar!

Ellen travar nu utan hålla-i-hjälp! Så duktig från att vara rädd de första gångerna.

Ella gör sig redo för trav i racerfart på Maja.

Enligt Ella har Pontus en egen snabb gångart: han bumpar!

Barnen får hjälpa till att borsta, sadla och leda hästen till och från stallet. Alltid ihop med en vuxen.

Här är ett litet undantag enbart för fotograferingen, men pappa håller sig alldeles bredvid.

Nämen vad har vi här då!? Fölet Vilda rymde ur hagen när mamma kom tillbaka. Här gör hon praktik som verksamhetsponny med Ellen och Ella.

  Duktiga Ellen bär tillbaka hästens utrustning innan hon borstade av Samanta.

Vi hörs!