Det är tur att jag är lika envis som mina söta shettisar! Idag hade jag en viljornas kamp med Nirmar. Det evinnerliga regnadet och dassiga vädret har förvandlat vissa hagar till leråker. Har av flera skäl ändå använt dem och valt att hålla hästarna hemma. Dels av hänsyn till verksamheten, sen är jag ytterst försiktig med frostnypet gräs som kan ge både kolik och fångoch sen har jag velat bespara skogshagen från att bli söndertrampad och hårt nedbetad till nästa säsong. Idag stod jag inte ut längre. eller mitt samvete stod inte ut. Hästarna blir skitiga från topp till tå i leran och de glider runt som loskor i gegget. Så jag började leda upp dem två och två till skogen iallafall. DEt var 10 C varmt. Risken för frost borde ju vara obefintlig! Fick hjälp med första vändan: Cleo och Saga och Vaja. Saga skötte sig ypperligt och lät sig snällt ledas till hagen. Vid ett tillfället vägrade hon gå och efter en putt i rumpan växlade hon för första gången över i något som kunde anas som tölt efter nåra steg i passgång. Mamma shettis och pappa islandshäst. Men hon tycks ha nedärvt utseendet efter shettis rent storleksmässigt även om huvudet är mer islandslikt. Pappa har stark trav  så Saga har aldrig visat nått annat än trav och galopp hittills. Små obalanserad föl visar nästan alltid lite passgångstendenser, iaf har mina alltid gjort det. Även shettisfölen. Saga är vad jag brukar säga: en olycka i arbetet  .

Ida och Maja var en smärre kamp att leda upp. Först vägrade de gå förbi islänningarnas hage. De stora hästarna är respektingivande och läskiga! Vände och gick runt gården istället men då hade Ida kommit på att det gick att vägra gå och få som man ville. Min ena armbåge var lite grinig efter att ha delvis dragit henne till hagen.

Söta lilla Vilda gick världsvant i "kopplet" ihop med mamma Samanta. Hon har varit ute på koppelpromenader mer än de andra fölen. Röding hade andra åsikter än mig och mamma Alice. Först var det läskigt att passera mellan ridbanan och transporten och sen fick jag slita som en hund att få honom att lämna gården. Såna gånger tackar jag en lycklig stjärna som tillverkat hållbara grimmor och grimskaft! Finns inget värre än när sakerna går sönder när hästen trilskas! Det var bara hålla emot när Röding hoppade jämfota och försökte dra mig åt andra hållet. Så fort vi lämnat gården gick han som ett ljus. Skulle bara testa matte lite...

Tillslut var det bara Najade och Nirmar kvar. Bara, jomensåattsåvardetju  . Han totalvägrade! Det tog mig över en timma att gå 300 meter. Kan lova att ett shettisföl med vilja av stål och en vikt på 75-100 kg förflyttas inte bara. Överhuvudtaget så kanske man lätt tror att en shettis inte är så värst märkvärdigt att hålla i. Som en stor hund typ. Nej det kan jag lova att det inte är! Vill de gå med dig så gör de det! Hade några pappor här förra helgen med sina barn som provred för att anmäla sig till grupp. De trodde inte på mig men blev rejält snopna när både Alice och Najade körde ner huvudet och gick iväg till dikeskanten för att äta gräs trots att de höll emot. Jag hade precis innan talat om vikten av att leda med båda händerna och nära huvudet för att kunna hålla emot bättre. DEt är inte för inte som de slet ont i kolgruvorna i Storbrittanien förr i tiden. Små och jävulusiskt starka och envisa.

Jag vägrade ge mig! Först och främst skulle hagen evakueras från leriga ponnysar. Sen skulle han banne mig inte få som han ville! Han var inte ett dugg rädd trots att han skakade. Han skakade av spasmer för att han kämpade så. Så fort vi tog en kort paus böjde han ner huvudet och åt gräs. Rädsla och stress hör inte ihop. Han ville helt enkelt inte och jag skulle segra över honom och där med basta! Efter mycket om och men kom jag på en teknik där jag backade honom. Det var hans svaga länk. Fixerade hans bogparti mellan mina lår, låste fast hans huvud mellan mig och mamma som var fixerad i kort koppel vid min vänstersida och hade handen placerad mot hans lår och kors för att hålla honom på kurs. SEn gick vi några steg i taget.Men fortfarande fick jag trycka och knuffa honom framför mig. Då och då fick han vända sg om för att se om han kommit på bättre tankar och var sugen på samarbete.Men nejå, Nirmar var bestämd han tänkte INTE gå på promenad! Ja det är väl inte värre än att jag får slita ont under några promenader framöver tills han inser att det är betydligt bekvämare och enklare att samarbeta än behöva tvångsbackas omkring. Sjöblöt av svett och med skakiga lår och ömma ryggmuskler kom vi tillslut in i hagen och en lycklig liten Nirmar travade glatt iväg, grrr  . SEn var han sur på mig länge och gick surt iväg när ja närmade mig honom. Dumma matte  !

På kvällen var jag hem till Gun-Britt och drack glögg. När jag så klev utanför dörren så hade det börjat snöa! Men nej! Inte nu! Inte nu när jag tillslut tagit mig mod att släppa upp hästarna! Vi får se om de måste gå hem igen redan imorgon  . De som var så lyckliga! Ida och Vaja och Maja galopperade gärnet utmed stora skogsstigen av lycka medan jag kämpade med Nirmar.

Igår kväll åkte jag in till Stockholm och gick ut och åt med min syster. Jättemysigt och trevligt att få rå om varann bara vi två och prata bara vi. Det måste vi snart göra om! Vi hamnade på ett rätt utpräglat killhak men det spelar ingen roll. vi hade jättetrevligt och det är huvudsaken.

Annars städade jag mest hela dagen igår. Egentligen önskar jag inget hellre än att det fryser på nu. Pälshundar och lerig gräsmatta är en dålig kombination. Hundarna och fåren rejsar sönder gräsmattan och maskarna härjar på duktigt de också och förväller gräsmattan till en åker. Hundarna drar in lera i pälsarna som sedan torkar och flyger runt och lägger sig som ett fint grått stoft överallt. Vore skönt för hästarna också om ddet blev kallare. Barfotahästarna blir mjuka om hovarna av leran och fukten ochblir ömfotade på grus och vägarna. Fryser det på blir hovarna bättre ur användningssynpunkt. Nu har tack och lov hästar med hovskägg mindre risk att drabbas av mugg i karlederna än korthåriga hästar, men risken finns än dockså jag kollar de varje dag. 

Imorgon kommer pappa och deras hund Milton hit och pysslar lite. Själv ska jag tillbaka till Stockholm och träffa mamma som shoppning smakråd. Nästa helg är det ju bonde-bröllop så jag ska in och köpa nått att ha på mig. Då kommer pappa bo här igen med hundarna och Gun-Britt och Bengt tar hand om hästarna. Underbart att få sån hjälp   !

Nix nu ska jag ut i vinden och släppa in lite hästar. De på skogen har det oförskämt bra. DE har ett berg i mitten av hagen och beroende på vinden går de över på andra sidan i lä. Dessutom är hästarna små och låga ochutanför hagen växer tät tät sly och enbuskar så de ställer sig där som skydd och mår prima! Mycket bättre än hemma i leran och stå i vinden hela dagarna. Nu duger det inte som vinterhage med dygnet runt vistelse. Då måste de ha tillgång till ligghall. Men som temporär lerevakuering när det ännu är så varm är utmärk.

Vi hörs!