Sorgens vecka. Nu räcker det väl snart med eländen och händelser som förslår. I tisdags kväll fick mina fina angoragetter Gerda och Rakel somna in sida vid sida. Gerda blev akut sjuk och trots tillkallande av veterinär och försök till behandling gick det inte vägen. Det finns en gräns hur mycket ett djur ska behöva utstå och det finns en gräns för hur mycket man är villig att betala för att försöka behandla en 12-13 årig get. De hade nått sin pensionsålder och levt ett långt förhoppningsvis hela tiden lyckligt liv. Deras sista 10 månader i livet här hos mig var de iaf lyckliga och frigående i trädgården betandets på kvistar, löv och frukt och en ochannan trädgårdsväxt/buske har fått sätta livet till. Men det var Gerda och Rakel värda!

Jag lämnade gården för ett ärende till stan klockan 16 i tisdags. När jag kom hem vid 17.30 hörde jag någon skrika utanför stallet. Där stod stackars Gerda helt full av kräk i pälsen och ansiktet och det bubblade ur munnen. Hon skrek gång på gång och jag rngde omdelbart till veterinären. Rakel var sjuk i samma tidigare i höstas ochenligt veterinären är det ytterst ovanligt med kräksjuka getter. Vi gav henne smärtlindring och försökte få i henne vatten med bikarbonat för att lugna magen men hon bara spydde upp det. Vi försökte få i henne vomstimulerande pasta men det gjorde henne bara ännumer kräkjuk och illamående. stackars liten var helt uppriven. Vi konstaterade att vi ville se en förbättring innan veterinären åkte igen, men det blev aldrig bättre. Vi höll ändå på i nästan 2 timmar på jourtid och det finns en ekonomisk gräns utöver det jag känner för djuret. Getterna var gamla och den dagen skulle ändå komma när de skulle vandra vidare till, som vi sa, de evigt buskgröna skogsdungarna (getter är buskätare). Det sorligaste var att Rakel var så pigg och frisk. Men getter är otroligt artbundna och ska aldrig hållas ensamma. Gerda och Rakel var dessutom systrar och levt ihop hela livet. Rakel var alldeles ifrån sig bara över att vi tog in Gerda i annan box under behandlingen. De fick varsin avlivningsspruta i halspulsådern och all cred till veterinären som gjorde det så skickligt. Ett stick och sen somnade de in sida vid sidai sin box hemma i stallet, i tryggheten.

Tack för den tid vi fick ihop flickor! Gården har tappat sin prägel för ett tag. Det är kusligt tomt utan dem.

När jag ändå r inne på ämnet döden så trillade Fågel Blå Junior av sin pinne i helgen som var. Han led uppenbarligen av en tarmsjukdom då jag fått tvätta honom i rumpan två gånger då bajset fastnat. Han var lite underutvecklad och kunde inte flyga så nått fel var det med hoom. Så nu saknas det en fågel -igen... Har nu 2 honor och 1 hane. Kan det bli rätt någongång och lugnt i fågelburen?  

Som en liten tragedikomedi kan jag berätta att nödslakt kom och hämtade kropparna efter getterna idag. Fölen stod id staketet ihop med sina mammor och tittade på. Var precis som omde frågade sina mammor på barns frågvisa sätt "- Mamma varför flyger getterna upp och ner?" Undrar vad de svarade?

Har fått några frågor om hur det gick med Nirmar. Ni vet, fölet med det skadade ögat. Det gick bra. Han fick bo inne på djursjukhuset 5-6 dagar för dygnet runt passning. Han fick 3 olika ögondroppar varav den ena 1 gång i timmen dygnet runt. Av dessa droppar fanns bl.a kolik och magsår som vanlig biverkning så det var stenkoll på honom för ev snabb åtgärd/behandling. Men han klarade både ögat och synen!

Nirmar idag, 5 månader gammal.

Saga och Röding, 6 resp 6½ månad gamla. Vet ljusmässigt en kalastrofbild men det var vad som bjöds på dag.

Röding

Vilda 5 månader och halvsyster med Nirmar och helsyster med Piggelin

I veckan kom det hem 4,5 ton hö som lassades av och staplades på logen      Minns när vi under inspelningen i somras stod där uppe och spelade in. Jag försökte förklara hur gården är och fungerar under vintertiden. Det kändes så missvisande när alla hästar utom 2 gick på bete och bara behövde tittas till och byta vatten. Ingen mockning, inget hö 3 ggr/dag, inget kraftfoder att köpa inoch hö att hålla koll på så att det är fräsch och bra matmässigt mm mm. Det är mellan 10-15 timmars arbetsdagar ochmer om man så skulle mäkta med det 7 dagar i veckan.

Det ser aningens annorlunda ut nu mot för i somras....

Idag fick jag ett frispel på vindskyddet som håller på att byggas i ena hagen. Slet ut dessa gigantiska plåtar som varit tak till fårhuset och kaningården. Där vindskyddet nu står har det från början varit en fasanvoljär, sedan blev det kaningård och i vitras fårhus. Nu är det gamla bygget rivet och väggen klädd i plankor för att undvika att hästarna äter på väggen. Kan lova att plåtarna både väger ton och är otympliga, 3 stycken.

Plåtväggarna på gamla bygget är nedgrävda och under stenmassorna ligger det kyccklingnät som måste grävas upp och tas loss. SEr inte så tungt ut men gruset är välstampat av fåren och under rivnings-byggnadsarbetet. Slet som en häst och har fått loss hälften nu iaf. På't imorgon igen! Nätet måste bort då det kan skada hästarna men grusmassorna ill jag harkvar som dränerande golvmaterial. Nu slipper jag forsla dit nått grus!

Jodå bara nätet är loss och taket på plats och en mittenvägg på framsidan klar (för att minska blåst) så blir det bra det här! Och så självklart en plexiskiva över fönstret så ingen nyfiken skär sig på mulen.

Avslutar med bilder från pnnyaktiviteter:

Joey pysslar om Carin och gör hennes hovar rena för att smörjas in med hovolja. Minna och Morris håller koll på att arbetet utförs noggrannt.

Maja i vackert flätad man

Maja ägnar en stund åt Ida för pyssel och mys.

Vaja stromtrivs med uppmärksamheten och njuter!

Vi hörs!