Sorgens vecka. Nu räcker det väl snart med eländen och händelser som förslår. I tisdags kväll fick mina fina angoragetter Gerda och Rakel somna in sida vid sida. Gerda blev akut sjuk och trots tillkallande av veterinär och försök till behandling gick det inte vägen. Det finns en gräns hur mycket ett djur ska behöva utstå och det finns en gräns för hur mycket man är villig att betala för att försöka behandla en 12-13 årig get. De hade nått sin pensionsålder och levt ett långt förhoppningsvis hela tiden lyckligt liv. Deras sista 10 månader i livet här hos mig var de iaf lyckliga och frigående i trädgården betandets på kvistar, löv och frukt och en ochannan trädgårdsväxt/buske har fått sätta livet till. Men det var Gerda och Rakel värda!

Jag lämnade gården för ett ärende till stan klockan 16 i tisdags. När jag kom hem vid 17.30 hörde jag någon skrika utanför stallet. Där stod stackars Gerda helt full av kräk i pälsen och ansiktet och det bubblade ur munnen. Hon skrek gång på gång och jag rngde omdelbart till veterinären. Rakel var sjuk i samma tidigare i höstas ochenligt veterinären är det ytterst ovanligt med kräksjuka getter. Vi gav henne smärtlindring och försökte få i henne vatten med bikarbonat för att lugna magen men hon bara spydde upp det. Vi försökte få i henne vomstimulerande pasta men det gjorde henne bara ännumer kräkjuk och illamående. stackars liten var helt uppriven. Vi konstaterade att vi ville se en förbättring innan veterinären åkte igen, men det blev aldrig bättre. Vi höll ändå på i nästan 2 timmar på jourtid och det finns en ekonomisk gräns utöver det jag känner för djuret. Getterna var gamla och den dagen skulle ändå komma när de skulle vandra vidare till, som vi sa, de evigt buskgröna skogsdungarna (getter är buskätare). Det sorligaste var att Rakel var så pigg och frisk. Men getter är otroligt artbundna och ska aldrig hållas ensamma. Gerda och Rakel var dessutom systrar och levt ihop hela livet. Rakel var alldeles ifrån sig bara över att vi tog in Gerda i annan box under behandlingen. De fick varsin avlivningsspruta i halspulsådern och all cred till veterinären som gjorde det så skickligt. Ett stick och sen somnade de in sida vid sidai sin box hemma i stallet, i tryggheten.

Tack för den tid vi fick ihop flickor! Gården har tappat sin prägel för ett tag. Det är kusligt tomt utan dem.

När jag ändå r inne på ämnet döden så trillade Fågel Blå Junior av sin pinne i helgen som var. Han led uppenbarligen av en tarmsjukdom då jag fått tvätta honom i rumpan två gånger då bajset fastnat. Han var lite underutvecklad och kunde inte flyga så nått fel var det med hoom. Så nu saknas det en fågel -igen... Har nu 2 honor och 1 hane. Kan det bli rätt någongång och lugnt i fågelburen?  

Som en liten tragedikomedi kan jag berätta att nödslakt kom och hämtade kropparna efter getterna idag. Fölen stod id staketet ihop med sina mammor och tittade på. Var precis som omde frågade sina mammor på barns frågvisa sätt "- Mamma varför flyger getterna upp och ner?" Undrar vad de svarade?

Har fått några frågor om hur det gick med Nirmar. Ni vet, fölet med det skadade ögat. Det gick bra. Han fick bo inne på djursjukhuset 5-6 dagar för dygnet runt passning. Han fick 3 olika ögondroppar varav den ena 1 gång i timmen dygnet runt. Av dessa droppar fanns bl.a kolik och magsår som vanlig biverkning så det var stenkoll på honom för ev snabb åtgärd/behandling. Men han klarade både ögat och synen!

Nirmar idag, 5 månader gammal.

Saga och Röding, 6 resp 6½ månad gamla. Vet ljusmässigt en kalastrofbild men det var vad som bjöds på dag.

Röding

Vilda 5 månader och halvsyster med Nirmar och helsyster med Piggelin

I veckan kom det hem 4,5 ton hö som lassades av och staplades på logen      Minns när vi under inspelningen i somras stod där uppe och spelade in. Jag försökte förklara hur gården är och fungerar under vintertiden. Det kändes så missvisande när alla hästar utom 2 gick på bete och bara behövde tittas till och byta vatten. Ingen mockning, inget hö 3 ggr/dag, inget kraftfoder att köpa inoch hö att hålla koll på så att det är fräsch och bra matmässigt mm mm. Det är mellan 10-15 timmars arbetsdagar ochmer om man så skulle mäkta med det 7 dagar i veckan.

Det ser aningens annorlunda ut nu mot för i somras....

Idag fick jag ett frispel på vindskyddet som håller på att byggas i ena hagen. Slet ut dessa gigantiska plåtar som varit tak till fårhuset och kaningården. Där vindskyddet nu står har det från början varit en fasanvoljär, sedan blev det kaningård och i vitras fårhus. Nu är det gamla bygget rivet och väggen klädd i plankor för att undvika att hästarna äter på väggen. Kan lova att plåtarna både väger ton och är otympliga, 3 stycken.

Plåtväggarna på gamla bygget är nedgrävda och under stenmassorna ligger det kyccklingnät som måste grävas upp och tas loss. SEr inte så tungt ut men gruset är välstampat av fåren och under rivnings-byggnadsarbetet. Slet som en häst och har fått loss hälften nu iaf. På't imorgon igen! Nätet måste bort då det kan skada hästarna men grusmassorna ill jag harkvar som dränerande golvmaterial. Nu slipper jag forsla dit nått grus!

Jodå bara nätet är loss och taket på plats och en mittenvägg på framsidan klar (för att minska blåst) så blir det bra det här! Och så självklart en plexiskiva över fönstret så ingen nyfiken skär sig på mulen.

Avslutar med bilder från pnnyaktiviteter:

Joey pysslar om Carin och gör hennes hovar rena för att smörjas in med hovolja. Minna och Morris håller koll på att arbetet utförs noggrannt.

Maja i vackert flätad man

Maja ägnar en stund åt Ida för pyssel och mys.

Vaja stromtrivs med uppmärksamheten och njuter!

Vi hörs!

 

Kamilla

18 november 2011 10:09

Usch vad tråkigt :( .. Hoppas dom har det bra där dom är nu.

Kram Kamilla

http://www.kamillad.bloggplatsen.se

Johanna Nordin

18 november 2011 12:27

Tack!

 

Johanna (din namne) :)

18 november 2011 11:43

Hej Johanna
Jag tänkte det att de måste ha hänt nåt eftersom du inte skrivit på länge..
Usch va tråkigt de är när ens djur går bort! Gerda och Rakel verkade vara supermysiga.
Tror du att du kommer att skaffa "nya" angoragetter?
Ha de gött! Kram Johanna

Johanna Nordin

18 november 2011 12:27

Hej hej!
Ja det är tomt utan dem. Men derasbortgång har inte så mycket med att jag inte hunnit. Just nu har det varit mycket av det mesta och jag ligger efter med vissa saker.

Nej det blir inga nya getter. Det var Gerda och Rakel. Angoror är iofs bra då de inte är så rymningsbenägna, men de äter ju ner allt. Men nej det räcker med fåren ett tag framöver.

Kram

 

Gunilla

18 november 2011 14:07

Åh, det jobbiga med att vara djurägare... skönt att det blev ett kort lidande och att dom fick göra sällskap till gethimlen!

http://www.gugge67.wordpress.com

Johanna Nordin

18 november 2011 14:54

Mmm håller med dig. Men å andra sidan kan det vara ett privilegium att slippa se dem lida till döds också. Det jobbigaste var RAkel som var frisk och kry :( Men det fanns inga andra alternativ tyvärr. Att skaffa ny kompis till en gammal gettant är inte det lättaste. De var så sammansvetsade och Rakels dagar var ändå på nedförslut. Sorgligt sorgligt :´(

 

Gun i Knivsta

18 november 2011 19:20

Johanna Johanna. Kunde ej skriva igår kväll Tårarna bara rann... Har kännt på mig att något var galet. Du gjorde det bästa för Gerda å Rakel.Alltid tomt att mista djur är ju en del av familjen Vem har flätat Maja så vackert?? Ja än håller "mina" tjejer i Bonde Få se hur det håller i sista.Fint på Alsta och Grönsö ö. Du var suveränt duktig.... Var det Foxas berömda tjut i Bonde avsnittet ???? Hoppas Din födelsedag blev ok. Var rädd om Dig
Jättekram
Från Din hopplösa Pantertant

Johanna Nordin

18 november 2011 23:45

Hahaha jasså du hörde Foxan ? Fast...där var hon förhållandevis tyst ;) Röststyrkan och decibellen har stigit med åldern :/

Ja jag hade två jättefina dejtingställen,supernöjd med dem!

Betfäffande Gerda och Rakel, alltid sorgligt att mista någon man håller av. Det är tur att jag har mina närgångna Tanter och RumpNisse.

Kramen

 

Fia

18 november 2011 20:07

Hej :)
Det är så härligt att läsa dina texter och se dina bilder. Jag kan nästan se framför mig hur du går omkring med lera upp till armbågarna och håret som flyger runt huvudet.Småpratar lite här och fodrar lite där slår i en spik och drar ut en annan. Envis som en åsna och stark som en häst........Kul Johanna!! Kämpa på i novembermörkret.Sorgligt med getterna..... Kramar Fia
Så söt lilla Vilda är!!!

Johanna Nordin

21 november 2011 17:33

Hej!

Visst är hon gullig lilla Vilda? Dessvärre är hon inte ett dugg vild längre utan borde få heta Docka så jag funderar på att kompromissa och döpa henne i registreringen till Vilda Dockan :)

Mmm det var sorgligt med getterna som satt sin prägel här.

 

Susanne Johansson

19 november 2011 02:56

Hej...

Har tittat in här varje dag sedan jag ramlade in här. Men det har varit tyst från dig..har saknat ditt bloggande. Gillade läsa om dig och dina roliga kommentarer och funderingar :)

Idag va en väldigt tråkig dag att läsa...blev väldigt sorgligt. Hoppas du har någon att stötta dig mot. Såna beslut är inte alls roliga att ta. Har nyss tagit ett själv med min hund som va sjuk.

Tänker på dig och ta hand om dig

Kram Susanne

Johanna Nordin

21 november 2011 17:29

Hejsan!

Jo det blir ibland lite avbrott och den här gången extra långt. I perioder fotar jag mycket och "tänker blogg" medan i andra är det mer stiltje på författarsidan. Just för tillfället har jag haft mycket annat som upptagit min tid och hjärnverksamhet.

Kram tillbaka!

 

Anna, Faquera & Axxa

22 november 2011 15:38

Vad tråkigt med Gerda och Rakel... :(
När jag ser trädgårdsdelen av din gård framför mig ser jag liksom ett rött hus med massa äppelträd och två getter i förgrunden... Det blir inte samma sak utan dem på ett tag... Men Faran blir nog glad nästa gång vi kommer och hälsar på! Getter gör ont! ;)
Kramar

http://www.rackartyg.net

Johanna Nordin

22 november 2011 16:13

Det finns en till som är glad: Baggen RumpNisse som nu slipper få en sur get i sidan när han envist och ståndaktigt stod kvar när de ville fram :)

Kram

 

Linda

1 december 2011 16:52

Tragiskt med Gerda och Rakel, men de springer nog i gethimlen och brääker ;)

Måste bara säga att jag är störtförälskad i Vilda, jag blir helt tokig när jag serhenne, det är nog bland de sötaste små hettis jag sett, jisses..

http://www.mittangsull.blogg.se

Johanna Nordin

4 december 2011 21:28

Ja det är sorgligt :( Men jag är otroligt tacksam att de är med på filmer så jag får minnas och titta tillbaka på dem där.

Vilda är sååå söt och go! Som en liten lurvig gunghäst :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...