Det är tur att jag är lika envis som mina söta shettisar! Idag hade jag en viljornas kamp med Nirmar. Det evinnerliga regnadet och dassiga vädret har förvandlat vissa hagar till leråker. Har av flera skäl ändå använt dem och valt att hålla hästarna hemma. Dels av hänsyn till verksamheten, sen är jag ytterst försiktig med frostnypet gräs som kan ge både kolik och fångoch sen har jag velat bespara skogshagen från att bli söndertrampad och hårt nedbetad till nästa säsong. Idag stod jag inte ut längre. eller mitt samvete stod inte ut. Hästarna blir skitiga från topp till tå i leran och de glider runt som loskor i gegget. Så jag började leda upp dem två och två till skogen iallafall. DEt var 10 C varmt. Risken för frost borde ju vara obefintlig! Fick hjälp med första vändan: Cleo och Saga och Vaja. Saga skötte sig ypperligt och lät sig snällt ledas till hagen. Vid ett tillfället vägrade hon gå och efter en putt i rumpan växlade hon för första gången över i något som kunde anas som tölt efter nåra steg i passgång. Mamma shettis och pappa islandshäst. Men hon tycks ha nedärvt utseendet efter shettis rent storleksmässigt även om huvudet är mer islandslikt. Pappa har stark trav  så Saga har aldrig visat nått annat än trav och galopp hittills. Små obalanserad föl visar nästan alltid lite passgångstendenser, iaf har mina alltid gjort det. Även shettisfölen. Saga är vad jag brukar säga: en olycka i arbetet  .

Ida och Maja var en smärre kamp att leda upp. Först vägrade de gå förbi islänningarnas hage. De stora hästarna är respektingivande och läskiga! Vände och gick runt gården istället men då hade Ida kommit på att det gick att vägra gå och få som man ville. Min ena armbåge var lite grinig efter att ha delvis dragit henne till hagen.

Söta lilla Vilda gick världsvant i "kopplet" ihop med mamma Samanta. Hon har varit ute på koppelpromenader mer än de andra fölen. Röding hade andra åsikter än mig och mamma Alice. Först var det läskigt att passera mellan ridbanan och transporten och sen fick jag slita som en hund att få honom att lämna gården. Såna gånger tackar jag en lycklig stjärna som tillverkat hållbara grimmor och grimskaft! Finns inget värre än när sakerna går sönder när hästen trilskas! Det var bara hålla emot när Röding hoppade jämfota och försökte dra mig åt andra hållet. Så fort vi lämnat gården gick han som ett ljus. Skulle bara testa matte lite...

Tillslut var det bara Najade och Nirmar kvar. Bara, jomensåattsåvardetju  . Han totalvägrade! Det tog mig över en timma att gå 300 meter. Kan lova att ett shettisföl med vilja av stål och en vikt på 75-100 kg förflyttas inte bara. Överhuvudtaget så kanske man lätt tror att en shettis inte är så värst märkvärdigt att hålla i. Som en stor hund typ. Nej det kan jag lova att det inte är! Vill de gå med dig så gör de det! Hade några pappor här förra helgen med sina barn som provred för att anmäla sig till grupp. De trodde inte på mig men blev rejält snopna när både Alice och Najade körde ner huvudet och gick iväg till dikeskanten för att äta gräs trots att de höll emot. Jag hade precis innan talat om vikten av att leda med båda händerna och nära huvudet för att kunna hålla emot bättre. DEt är inte för inte som de slet ont i kolgruvorna i Storbrittanien förr i tiden. Små och jävulusiskt starka och envisa.

Jag vägrade ge mig! Först och främst skulle hagen evakueras från leriga ponnysar. Sen skulle han banne mig inte få som han ville! Han var inte ett dugg rädd trots att han skakade. Han skakade av spasmer för att han kämpade så. Så fort vi tog en kort paus böjde han ner huvudet och åt gräs. Rädsla och stress hör inte ihop. Han ville helt enkelt inte och jag skulle segra över honom och där med basta! Efter mycket om och men kom jag på en teknik där jag backade honom. Det var hans svaga länk. Fixerade hans bogparti mellan mina lår, låste fast hans huvud mellan mig och mamma som var fixerad i kort koppel vid min vänstersida och hade handen placerad mot hans lår och kors för att hålla honom på kurs. SEn gick vi några steg i taget.Men fortfarande fick jag trycka och knuffa honom framför mig. Då och då fick han vända sg om för att se om han kommit på bättre tankar och var sugen på samarbete.Men nejå, Nirmar var bestämd han tänkte INTE gå på promenad! Ja det är väl inte värre än att jag får slita ont under några promenader framöver tills han inser att det är betydligt bekvämare och enklare att samarbeta än behöva tvångsbackas omkring. Sjöblöt av svett och med skakiga lår och ömma ryggmuskler kom vi tillslut in i hagen och en lycklig liten Nirmar travade glatt iväg, grrr  . SEn var han sur på mig länge och gick surt iväg när ja närmade mig honom. Dumma matte  !

På kvällen var jag hem till Gun-Britt och drack glögg. När jag så klev utanför dörren så hade det börjat snöa! Men nej! Inte nu! Inte nu när jag tillslut tagit mig mod att släppa upp hästarna! Vi får se om de måste gå hem igen redan imorgon  . De som var så lyckliga! Ida och Vaja och Maja galopperade gärnet utmed stora skogsstigen av lycka medan jag kämpade med Nirmar.

Igår kväll åkte jag in till Stockholm och gick ut och åt med min syster. Jättemysigt och trevligt att få rå om varann bara vi två och prata bara vi. Det måste vi snart göra om! Vi hamnade på ett rätt utpräglat killhak men det spelar ingen roll. vi hade jättetrevligt och det är huvudsaken.

Annars städade jag mest hela dagen igår. Egentligen önskar jag inget hellre än att det fryser på nu. Pälshundar och lerig gräsmatta är en dålig kombination. Hundarna och fåren rejsar sönder gräsmattan och maskarna härjar på duktigt de också och förväller gräsmattan till en åker. Hundarna drar in lera i pälsarna som sedan torkar och flyger runt och lägger sig som ett fint grått stoft överallt. Vore skönt för hästarna också om ddet blev kallare. Barfotahästarna blir mjuka om hovarna av leran och fukten ochblir ömfotade på grus och vägarna. Fryser det på blir hovarna bättre ur användningssynpunkt. Nu har tack och lov hästar med hovskägg mindre risk att drabbas av mugg i karlederna än korthåriga hästar, men risken finns än dockså jag kollar de varje dag. 

Imorgon kommer pappa och deras hund Milton hit och pysslar lite. Själv ska jag tillbaka till Stockholm och träffa mamma som shoppning smakråd. Nästa helg är det ju bonde-bröllop så jag ska in och köpa nått att ha på mig. Då kommer pappa bo här igen med hundarna och Gun-Britt och Bengt tar hand om hästarna. Underbart att få sån hjälp   !

Nix nu ska jag ut i vinden och släppa in lite hästar. De på skogen har det oförskämt bra. DE har ett berg i mitten av hagen och beroende på vinden går de över på andra sidan i lä. Dessutom är hästarna små och låga ochutanför hagen växer tät tät sly och enbuskar så de ställer sig där som skydd och mår prima! Mycket bättre än hemma i leran och stå i vinden hela dagarna. Nu duger det inte som vinterhage med dygnet runt vistelse. Då måste de ha tillgång till ligghall. Men som temporär lerevakuering när det ännu är så varm är utmärk.

Vi hörs!

 

Gunilla

28 november 2011 08:13

Hallå där !! Jag måste säga att du är grymt bra på att hålla masken !! Dig skulle man våga anförtro sig till :) ... spännande avsnitt i onsdags, och så kul att se eran glädje... håller tummarna att det håller i sig, men snart får vi se :)

I går kom snön... tyckte så synd om minishettisarna igår, först bara rann det regnvatten av dom, sen på kvällen kom snön....den la sig i shok på dom...men inte ville dom gå in i ligghuset och torr halm, men när jag o Anna gick in där så följde dom efter och stannade sen där :)

http://www.gugge67.wordpress.com

Johanna Nordin

29 november 2011 14:06

Ligger snön kvar? Glömmer aldrig första året med mini-minisarna Pontus och Filur, båda under 70 cm i mankhöjd! Det vräkte ner snö över en natt i Duved, kom typ över en halvmeter så på morgonen när jag kom till hagen hade de snöat fast!!! De fick bo på gården tills de stora hästarna trampat stigar åt dem. Men gud vad vi skrattade åt dem ändå!! :D

Visst är det otacksamt att de ändå väljer att stå ute? Men fryser gör de inte! De trivs med friheten och öppna ytor.

 

Fia

28 november 2011 08:24

Hej Johanna
Ojoj vilken dag!! Nu har du väl träningsvärk?
Lycka till med shoppandet :)

Kram

Johanna Nordin

29 november 2011 14:03

Ja jag var lite trött i ena sidan av ryggen med träningsvärk :P

kram

 

Kamilla

28 november 2011 10:15

Min Isis är en fjording och hon är också otroligt envis kan du tro! :) Haha.. o stark som en oxe är hon.. den lilla rackaren.. Men visst är det roligt att dom har lite egen vilja och den där blicken som ropar bus! ;) Tröttsamt i vissa lägen men oftast får hon mig att skratta högt åt hennes små egenheter och envishet. Nu har jag ju bara en så jag kan ju tänka mig hur du har det med alla dina små envisa (supersöta o urgulliga) pållar.. haha ;)
Tack o lov för alla våra fyrbenta vänner! Vad vore livet utan dom! :)
Ha det gott och ta hand om dig o dina små älsklingar!

Kamilla

http://www.kamillad.bloggplatsen.se

Johanna Nordin

29 november 2011 14:02

Du menar att ni har en fjording och en islänning eller?

Japp envisa som skam! Har också haft fjording.... Tur de är så lätta att älska ändå :)!

Kram

 

Gun i Knivsta

28 november 2011 17:49

Vilka fina bilder på djuren Vad tuffa de ser ut att vara Stubbfräs brukar låta..Oj vilken syn att se Dig och hästarna på väg till hagen Synd att ingen plåta. Vad kul för Dig att komma på bröllop Glöm ej att ta bilder och berätta.Blir säkert snofsigt värre Ska bli kul att se hur småkillarna kommer att vara uppklädda. Vi fick även en släng av vitt Vilka bra grannar Du har...Lycka till i helgen och roa Dig
Kram Pantertanten

Johanna Nordin

29 november 2011 14:00

Eller synd att ingen filmade! Var nog en syn för gudarna :)

Ska försöka komma ihåg kameran ;) Är og inte så svårt för mig, men ibland är jag lat när andra fotar. Ångrar att jag inte fotade mer i somras under resan och inspelningarna. Tänkte på nått dumt sätta att jag får det ju ändå på film.... Men det är ju bara en bråkdel som är med och inte riktigt samma sak alltid.

Tack, jag sja se till att få roligt!
Ha en skön helg du med!

Kram från oss alla

 

M

29 november 2011 13:38

Känner sååååå igen det där med envisa shettisar som INTE vill som jag vill...

Har ett envetet shettissto som har sina egna idéer om hur saker o ting ska göras... vi har tampats många gånger o diskuterat om vem som ska leda vem vid promenader till exempel o vem som bestämmer vart promenaden ska läggas.

http://grankott.blogg.se

Johanna Nordin

29 november 2011 13:45

Ja men det är väl det som gör dem till så stora personligheter att älska? Men man får verkligen ibland erfara vad som är ledarskap och många gånger svetten sprutar och tårar av ilska :)

 

Kamilla

29 november 2011 14:08

Ops.. lite otydligt av mig i min kommentar innan.
Min fjording heter Isis ;) Haha..

http://www.kamillad.bloggplatsen.se

Johanna Nordin

29 november 2011 14:38

Jaha ja det förklarar ju saken ;) haha

 

Gunilla

29 november 2011 16:36

Oj, hade som snöat fast, vilken syn!!! fick du tina upp dom med hårblåsen :)

http://www.gugge67.wordpress.com

Johanna Nordin

29 november 2011 20:34

haha näe men stamoa upp en väg framför dem och hem! Såg fantastiskt kul ut!

 

M

30 november 2011 12:19

Det där med snöa fast... påminner om vintern för 2 år sen när hästarna hade trampat upp stigar i snön som byggdes upp o markytan kom en halvmeter högre upp för att det var så mkt. O så var det en dag när de busade runt runt på de där stigarna o rätt vad det var så gjorde Dallas ett skutt rätt ut i det vita orörda o han nästan försvann... jag skratta gott åt han för han såg så snopen ut när snön räckte långt upp på sidorna på han. Blev lite jobbigt för han o komma på fast mark igen.

http://grankott.blogg.se

Johanna Nordin

4 december 2011 21:57

Det är nästan lite läskigt när det snöfastnar på nått sätt ...

 

Karin

1 december 2011 11:14

Hej Johanna!
Jag försökte lägga in en kommentar angående mailet du hade fått av någon tjej.Det gick dock inte så jag får göra det här! Det finns många knäppgökar där ute, som inte tänker riktigt! Märkligt hur man kan skriva så där....Jag är förresten norrlänning el snarare västerbottning. Inte fasen är vi speciellt tysta ( inte jag iaf hehe ). Ha det gott// Karin som skrev till dig på FB ;-)

Johanna Nordin

4 december 2011 21:37

Ja tyärr tänker många inte efter hur det uttrycker sig och hur den som läser ser på det.
Haha nej "ni" är inte ett dugg tystlåtna :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...