Har levt isolerad från världen i ett dygn. utan fast telefon,mobila bredbandstiden tog slut och simkortet till mobilen la plötsligt bara av! Fick ett nytt idag, de kan tydligen bara krascha. Men vad hjälplös man känner sig! Hur klarade man sig förr? Nu är jag så pass gammal att jag levt halva livet, om inte mer, utan mobiltelefon och internet. Men ändå. kommer ihåg när jag var på riksmöte med sveriges hundungdom och de pratade och förklarade www och hur de skulle lansera hundungdom på internet. Jag som iofs alltid varit extremt teknik ointresserad satt som en fågelholk. Det var tider det   ! Men det är ju märkligt att i mitt liv händer inte en grej åt gången. Nejdå, jag ska alltid testas hårt och lagen om alltings jäkligheter sätter mig på mandomsprov. Men jag är van och ids inte hetsa upp mig. Allt löser sig.

Kom nyligen in efter en annorlunda ridlektion med barnen. De större ska jag tillägga. Här lär sig barnen inte att rida, här får de öva på att ramla av! Grejen är att ena tjejen är lite skrajsen och rädd för hästarnna och ridningen även om hon samtidigt tokälskar det och det är hennes största intresse. Jag ville avdramatisera en utav "det värsta som kan hända": att ramla av. Vi började utan häst. Jag knuffade helt enkelt ner dem likt herren på täppan från en sandhög, sen var jag häst (en lynnig jäkel som skickade barnen i backen med stegringar, bakut-sparkar och vilda kast. Sen hämtade vi hästarna och de fick först organiserat trilla över halsen på dem och åt sidorna. Vi ägnade oss samtidigt åt balansövningar barbacka med damsadelridning, de fick ligga bakåt på hästryggen, snurra ett helt varv på ryggen medan jag ledde hästen åt dem och trava med armarna rakt ut. Både barnen, ponnysarna och jag hade jätteroligt!

Mina minsta barn var här igår. Några av dem iallafall. Förkylningstider och storhelg gjorde nog att många uteblev just igår.

Samanta och Ellen redo för avfärd!

Ella 2½ år och hennes "pommy Pomtoss"

Ella och Maja. Tyglarna fästs symboliskt i grimman. De här barnen kan ännu inte styra och hålla redo på tyglarna. Än har de fullt upp att bara ridaoch umgås med hästen.

Minsta ryttaren på minsta hästen. Riktigt radarpar!

Ellen travar nu utan hålla-i-hjälp! Så duktig från att vara rädd de första gångerna.

Ella gör sig redo för trav i racerfart på Maja.

Enligt Ella har Pontus en egen snabb gångart: han bumpar!

Barnen får hjälpa till att borsta, sadla och leda hästen till och från stallet. Alltid ihop med en vuxen.

Här är ett litet undantag enbart för fotograferingen, men pappa håller sig alldeles bredvid.

Nämen vad har vi här då!? Fölet Vilda rymde ur hagen när mamma kom tillbaka. Här gör hon praktik som verksamhetsponny med Ellen och Ella.

  Duktiga Ellen bär tillbaka hästens utrustning innan hon borstade av Samanta.

Vi hörs!           

 

Gun i Knivsta

8 november 2011 09:34

Johanna Man blir alldeles varm om hjärtat när man ser de här småttingara som rider.Vem hade roligast i sandhögen Du, ungarna eller föräldrarna??? Vilket bra sätt att tackla problemet på Hoppas Du är bättre
Kram Pantertanten

Johanna Nordin

10 november 2011 21:24

Ja det är ju för underbart söta!
Men förkylningen hänger envist med den trivs tydligen i mitt sällskap :/

Tack för kortet!Jätterart! :)

kramkram till dig gubben och katten

 

Kamilla

10 november 2011 15:54

Vi har ingen fast telefon där vi bor (Gudrun bestämde sig för att testa våra "röksinalskunskaper" här i Smålands skogar) så då försökte dom att installera mobil fast-telefon. Det var ingen bra idé.. Konstigt att dom inte kan hitta något annat i dessa teknikens dagar än att man ska behöva springa runt ute i trädgården och skrika "Hallå, hallååå, hör du mig?" i mobilen hela tiden?

Ha en bra dag och tack för en underhållande "blogg-sida"! :)

http://www.kamillad.bloggplatsen.se

Johanna Nordin

10 november 2011 21:22

Visst är det märkligt och ytterst irriterande?! Tack och lov är inte vi så drabbade av Gudrunnar och andra fartfyllda fläktar här uppe ;)

Tack själv!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...