Jag kan inte fatta att jag gjorde det. Ingen impulsgrej, jag har känt länge att jag inte hinner, orkar och har lust att träna och hålla igång så många ridhästar. Men att plötsligt hel appropå göra affär inne på en hästbutik ingick inte i helgplanen! Jag har gjort slut med min älskade Faxe! Iag skickade jag iväg honom på prov på foder till Linda. Allt bara skedde så plötsligt att jag inte har fattat det än. Gården känns öde och tom trots att det fortfarande går kvar 15 individer här. Men Faxe utmärkte sig och jag älskar honom. Ändå skickade jag iväg honom. Märkligt egentligen men någon var tvungen att flytta och tillfälligheten avgjorde vem. Det här blev en toppenlösning för både Faxe och mig. Han får det toppen och jag slapp separationsångest och beslutsångest. Slapp annonsera och kritiskt granska nya hem för honom. Nu vet jag var och hos vilka han hamnar och jag är supernöj! Blir Linda mot förmodan inte nöjd kommer han ju tillbaka till mig och jag får se det som att då var det inte meningen med vår separation. Men det är tomt utan honom. Konstigt att en kan ge sån närvarokraft runt sig på något sätt.

Hejdå Faxexmannen!

Helena och Linda kom ner igår från Piteå och skulle hämta upp Hulda och Nimbus. Nu fick de dessutom med sig Faxe. De fick gott och väl plats i transporten eftersom fölen står lösa och mellanväggen urtagen. De hade en jävulsresa ner med bilhaverering, laman Tage skulle levereras och även där höll det på att bli strul. De fick tag i bärgare och hyrbil och kunde dock fortsätta men kom betydligt senare än beräknat. Det störde inte mig däremot. Jag hann ta sovmorgon, fixa stallet helt klart och rida ut Maisan på en träningsrunda. Hon var tung och jobbigt igår, vet inte om hon har träningsvärk eller bara det faktum att jag "tvingade" henne att samla ihop steken och jobba istället för att bara lulla på.

 Gjorde ju inte heller saken lättare av att jag antingen brutit något/några revben eller fått en rejäl muskelinflammation. jag kan knappt röra vänstersidan, skratta och hosta är en ren plåga och bära rent omöjligt. Man kanske inte ska grovarbeta med feber och förkylning... Synden straffar sig! Kommer troligtvis kännas ännu mer imorgon efter att ha slitit mot Hulda i en kamp om att lasta henne idag. Tillslut gav vi upp och tog ut veterinären och drogade henne. Jag kände mig tillslut ganska klen och kraftlös. hon däremot var bara envis och tjurigt motsträvig, inte ett dugg stressad och rädd. Lille Nimbus gick däremot exemplariskt på, lixom Faxe. Tur att några vill samarbeta!

Lycklig Helena med sin Nimbus

Och med sin Hulda

Envis som synden men go som en karamell. Lycka till med Hylly och Busen!

Gerda och Rakel hade nog gärna följt med i en ficka om de fått plats. De fick känslor för Linda som utlöste både det ena med det andra beteendet. Sägs att angoragetter är lite reserverade mot nytt folk, märks inte med dessa damer!

Solen och värmen gör att de nu tar för sig och lever om på ett annat vis än tidigare. Blir skönt när våren kommer att kuna göra dem en hage. Tror nog somliga annars kommer följa med in. Kanske inte riktigt i min smak att ha getter inomhus.

Linda och Piggelin myser

Vaja vill också har uppmärkamhet när Helena gosar med Hulda. Om nån undrar varför de är rakae så är Hulda, Piggelin, Nalle och Nimbus chipmärkta och Vaja haft kanyler när hon var sjuk i förstoppning.

Vi hade tacomiddag på lördagkvällen innan en tidig natt. Tre tröttmössor ungicks   . Jag har fortfarande ont i halsen och känner mig långt från 100% och de hade ju som sagt varit vakna och haft det struligt länge efter vägen.

På morgonen förundrade vi av hur sjutton Konjac tagit sig upp på skåpen!? Ner kom han lika obemärkt.

Snyggast i morgonfriss!

Någon som undrar hur affären med Faxe gick till? Eller affären, utlåningen för prov inför köp. Jag vet inte. Vi åkte till Hööks och Glada Hästen i Spiltan i Västerås idag innan de åkte hemåt igen. Vi började prata och hux flux var det bestämt. Faxe kommer att bo ihop med Hulda, Nimbus och Lovis hemma hos Helena och Niklas på deras gård utanför Piteå. Men det är Lindas häst. Linda har hållt på med hästar förut och länge gått och dröt om en. Som vi sa: man lever bara en gång! Går man bara och funderar får man ingenting gjort. 

Nu kan jag koncentrera mig mer på Maisan, Lekis och Leira. Gun-Britt rider ju mestdels Leira men jag inser att jag måste hålla igång henne mer och träna henne. 4 hästar funkar inte att rida regelbundet, nu har jag mestadels två och Leira där emellan. Nu kommer jag snart sätta igåg och rida korta pass och träna upp muskler och formen på henne samt ta henne under lite sträng uppfostran. Hon har blivit lite dum och fräck och vill inte lyssna. Hon är min häst och jag har ansvar både mot henne och mig att hon håller sig hel och fräsch och inte ar för sig och utvecklar dumma olater. Idag köpte jag inspännngstyglar för att kunna börj longera henne och få henne att jobba med ryggmusklerna. Och vet ni vad? Jag köpte en hjälm också! Kors i taket! En alldeles lagom stor hjälm som inte vickar på huvudet och skymmer sikten och nu slipper jag rider rida runt i min super osnygga slalomhjälm! Den är iofs snygg i backen med slalombrillor till men som ridhjälm blir det väldigt kallt i pannan.

Vi hörs!