Vem har sagt att en arbetshäst måste vara stor, stark och grov? Jazzo bevisar att det räcker med att vara stark och grov! Idag hjälpte han mig att dra fram ris och större kvistar dels till hagarna som lite extragott att gnaga på och till två olika brasor. Stora grenar har sågats ner från träden utanför och på tomtgränsen för att inte störa större fordon och istället riskera att trasa sönder både bilar och träd i onödan. Varför släpa själv när man kan ta hjälp av en villig och överlycklig liten arbetsmaskin på fyra ben?

Jazzo var stolt som en tupp och ville helst trava av lycka med släpet.  

Vi fick gå runt huset eftersom jag glömde flytta bilen men han traskade glatt på var jag än gick.

En bättre arbetshäst får man leta efter! Han stod blixt stilla under påspänning (eller vad jag ska kalla det eftersom vi inte hade vagn) och lossning. Kul när hästarna får känna sig viktiga och göra riktigt jobb. Det enda jag gjorde var att spänna buntarna och koppla fast i selen och visa vägen. Efter 5 vändor var han trött. Det var nog hyffsat tungjobbat för honom men oj vad det lyste om honom av glädje!     

Maja och jag var ute på vår första tur med vagnen idag på sen eftermiddagen. Nu är det ju äntligen barmark på vägarna och dax att komma igång körningen igen. Maja är bara framskodd och dessvärre fanns det is kvar som täckte hela vägen på vissa mer eller mindre långa sträckor. Men det innebar att vi fick träna på att gå på rakt spår och att jag fick se till att styra rätt så hon gick exakt där bilarnas dubb rispat upp vägbanan lite. Jäklar vilken gobit hon är! Otroligt rolig häst! lyhörd och pigg som tusan. Hon blev lite het på vägen hem sedan vi vände och det var bitvis stört omöjligt att få henne att skritta. hon bara taktade och gjorde små glädjeskutt. Fick öva på många halter och sidoförflyttningar för att lilla fröken Duracell skulle lugna ner sig. Men hon var en fröjd att köra! Fantastiskt rolig! Kändes så bra för mig att både Maja och Jazzo fått jobba med meningsfulla roliga arbeten! Äntligen vår, som jag (vi) har längtat efter att kunna böja jobba med dem på riktigt. Ska väl tillägga att de äntligen är friska också. Det satte ju också käppar i hjulen för våra träningar. Jazzo hostar lite än när han satte igång att jobba så han får ta det lite lugnt ett tag till. Aldon är skruttig fortfarande. Han hostar mycket och djupt men har slutat att snora nu iallafall. Jazzo hostar aldrig annars utom just när han jobbade. Ligger nog kvar slem i rören eller nått på honom så som sagt han får ta det lite lugnt. Han var inte ens svettig efter sitt arbete idag så det var nog ingen fara alls.

red ut på Maisan också i solnedgången och hade med största sannorlighet bästa träningspasset någonsin med henne   . Vilken upplevelse att kunna tölta henne på tygeln och känna att hon klarade av att bära sig utan att jag behövde stötta henne med handen. Hon liksom bara släppte i munnen och flöt på! Så himla häftig känsla! Har aldrig upplevt det med henne tidigare. Tränade alla gångarter i form så gott det gick. Har ju övat mycket galoppfattningar ett längre tag och bara galoppat kortare sträckor i uppförsbackar. Idag lät jag henne sträcka ut i full kareta på en lång raksträcka. När hon väl får galoppera "fritt", vad tror ni hon gör? Jo min passråtta lägger sig i flygande pass istället och jag hatar det! Jag kan inte rida pass, jo grisepass kan jag vanka med i (blev grisepass specialist med Eldmana), men riktig pass. Jag blir stel som en pinne och tycker bara jag slängs från sida till sida helt okontrollerat och det gör jag väl också. Frågade Jamila sist jag var där hur jag ska tänka. Åk med var svaret. Vaddå åka med? Herrejösses fort och okontrollerat utan stil, sits eller hållning alls. Smått skräckslagen matte eftersom hon alltid avslutar med att sakta ner i snabb grisepass med styv rygg så det känns som om jag skjuts upp i luften.

Fick iallafall hejd på henne och fattade ny galopp och försökte jobba ner henne i form i galoppen men det var svårt. Nu kan vi i trav och tölt, nu har vi galoppen kvar. Ändå försöker jag vara noga att fatta galopp, börja tölta eller trava när hon går rätt på tygeln. Men på nått sätt tappar jag henne i galoppfattningen så huvudet åker upp och hon flyttar vikten fel. Men men bron byggs inte med en gång. Idag är jag lycklig över vår fina tölt, sidoflyttningarna och flygande passen även om den inte var menad så var det i efterhand rätt häftigt att min tjockis Maisan kan.

Fotograf idag och igår var min pappa som har varit här och hjälp sin arma skadade dotter. imorgon kommer båda mina föräldrar och hjälper mig attt mocka hage och elda ris. Skulle egentligen träffat Anna Östervall och Jennifer men imorgon var enda dagen de kunde komma båda två. Kan i dagsläget inte tacka nej till all hjälp jag kan få! Anna och jag ska boka in en ny dag istället. Nu mockar jag och sliter på ändå, trots att det gör ont. Men som sagt all hjälp är gudabenådad just nu. Hade nattgäst här natten till idag som hjälpte mig ut med pållarna. mornarna är värst, många timmar sedan sista tabletterna och stel som en döing. Men allt går med lite vilja och en sjujäklans envishet. Vissa saker tar bara lite längre tid. Nej föresten, allt går inte, nu överdrev jag rejält! Men det mesta. Pappa och jag mockadei grabbhagen som nu är halvfärdig så långt som det går. Bajshögarna är fortfarande fastfrusna och de kalla nätterna gör det inte mer lättjobbat.

Vi hörs!