Äntligen fick vi ändan ur vagnen och såg till att träffas, Eva och jag. Vi som var som ler och långhalm. Hon kom hit och hälsade på och hade med sig sin familj, Anders och barnen Ellen och Edvin och hunden Mio. Nu hade vi inte setts på tre-fyra år men vad hade det för betydelse? Absolut ingenting, allt var som vanligt och som igår. Solen gjorde sitt bästa med att stråla och vi hade en supertrevlig och rolig dag. Känns bara som att familjen Persson blev beroendeframkallande. Längtar redan till nästa gång vi ses. Får dock inte ta mer än ett halvår - på sin höjd!

De kom lagom till lunch efter att ha åkt från Finspång. Vi startade med att tända grillen och äta korv och bröd till lunch. Efter maten roade sig barnen med att leka och gå på äventyr i trädgården och smälta in förfrågan om de ville rida. Men efter att ha pratat och matat hästarna med spillhö kom de senare upp och sa att de ville rida.

Lite läskigt var det först, men så spännnade och roligt! Vi kom precis på när jag fotat att han hade ju ingen hjälm!! Men vaddå, räcker det inte med säkerhetsväst då   Edvin var egentligen jättetrött men vägrade somna. Han såg stundtals ut som om han var full när han kämpade att hålla ögonen öppna och inte missa en sekund på hästryggen.

Perssons Pack (Evas egna kommentar   ) ute med Maja och Jazzo. Själv gick jag med Alice som fått en släng av magsmärtor. Men jag kom på att de måste varit fölet som klämt på tarmarna och orsakat lite gasstopp. Medan vi sadlade så levde fölet runt i Alice mage så hela buken gungade. Efter promenaden var hon helt kurant igen. Skönt när det kan vända så snabbt för en gångs skull.

Efteråt ville Ellen pyssla mer med hästarna och vi tog ut Pontus och Cleo på allmän omvårdnad medan de tuggade hö ur påsarna (blir mindre spill då). Ellen hade ett stort tålamod att borsta och pyssla om trots att hon bara är 4 år. Hon gnodde och bytte borstar och skötte hästarna så de blev fina. Eller fina och fina.... Fällande shettisar (och islänningar) blir aldrig fina. Bara dammgrå och mindre lurviga med löshår överallt.

Vi kunde inte fått en bättre dag än den vi hade idag   . Sol värme och roligt sällskap - kan det bli bättre?

Startade dagen med att rida ut med Gun-Britt klockan halv nio på Blekis och Maisan. Vi var ute lite över en timma med dem. De var båda lite trötta och småsega. Vet inte om vårfällningen gör de lite håglösa. De blir ofta trötta vid pälssättning och fällning. Maisan har ju dessuom levt på 2/3 dietmat och de gör ju åtminstone människor trötta från början. Borde vara samma för djur.

Visar lite bilder från i veckan, var lite slö och ides inte ladda upp till de tidigare bloggningarna.

Foxa på toppen av vårt "fjäll"

Milton en snäll och tydlig gubbe. Här talar han om att nu är leken slut på en stund. Foxa hör och lyder.

Helan står inne och äter.....

sin bantarmat

Halvan mumsar i sig sin.....

"hästgrädde"

Nu ska jag titta på en dvd om hästhantering som jag fick med en tidning. Får se vad jag har att lära, alltid kanske man får nya tankar, synsätt och kunskap. Stallet är klart och pållarna väntar bara på att få komma in och äta sin nattamat. Sedan Perssons åkte mockade jag ur stall, ligghall och kalkade och halmade, diskade vattenhinkarna i boxarna och fyllde upp, tvättade thermobararna och bytte vatten, plockade iordning och sopade och nattade kaninerna. Bytte vatten och nattade får och getter (de ska ha lite nattahö oxå) och umgicks med trötta vovvar som hängt med så gått som hela dagen. Vanliga sysslor med andra ord. Nu kan jag sitta en stund med gott samvete.

Vi hörs!