Vem har sagt att en arbetshäst måste vara stor, stark och grov? Jazzo bevisar att det räcker med att vara stark och grov! Idag hjälpte han mig att dra fram ris och större kvistar dels till hagarna som lite extragott att gnaga på och till två olika brasor. Stora grenar har sågats ner från träden utanför och på tomtgränsen för att inte störa större fordon och istället riskera att trasa sönder både bilar och träd i onödan. Varför släpa själv när man kan ta hjälp av en villig och överlycklig liten arbetsmaskin på fyra ben?

Jazzo var stolt som en tupp och ville helst trava av lycka med släpet.  

Vi fick gå runt huset eftersom jag glömde flytta bilen men han traskade glatt på var jag än gick.

En bättre arbetshäst får man leta efter! Han stod blixt stilla under påspänning (eller vad jag ska kalla det eftersom vi inte hade vagn) och lossning. Kul när hästarna får känna sig viktiga och göra riktigt jobb. Det enda jag gjorde var att spänna buntarna och koppla fast i selen och visa vägen. Efter 5 vändor var han trött. Det var nog hyffsat tungjobbat för honom men oj vad det lyste om honom av glädje!     

Maja och jag var ute på vår första tur med vagnen idag på sen eftermiddagen. Nu är det ju äntligen barmark på vägarna och dax att komma igång körningen igen. Maja är bara framskodd och dessvärre fanns det is kvar som täckte hela vägen på vissa mer eller mindre långa sträckor. Men det innebar att vi fick träna på att gå på rakt spår och att jag fick se till att styra rätt så hon gick exakt där bilarnas dubb rispat upp vägbanan lite. Jäklar vilken gobit hon är! Otroligt rolig häst! lyhörd och pigg som tusan. Hon blev lite het på vägen hem sedan vi vände och det var bitvis stört omöjligt att få henne att skritta. hon bara taktade och gjorde små glädjeskutt. Fick öva på många halter och sidoförflyttningar för att lilla fröken Duracell skulle lugna ner sig. Men hon var en fröjd att köra! Fantastiskt rolig! Kändes så bra för mig att både Maja och Jazzo fått jobba med meningsfulla roliga arbeten! Äntligen vår, som jag (vi) har längtat efter att kunna böja jobba med dem på riktigt. Ska väl tillägga att de äntligen är friska också. Det satte ju också käppar i hjulen för våra träningar. Jazzo hostar lite än när han satte igång att jobba så han får ta det lite lugnt ett tag till. Aldon är skruttig fortfarande. Han hostar mycket och djupt men har slutat att snora nu iallafall. Jazzo hostar aldrig annars utom just när han jobbade. Ligger nog kvar slem i rören eller nått på honom så som sagt han får ta det lite lugnt. Han var inte ens svettig efter sitt arbete idag så det var nog ingen fara alls.

red ut på Maisan också i solnedgången och hade med största sannorlighet bästa träningspasset någonsin med henne   . Vilken upplevelse att kunna tölta henne på tygeln och känna att hon klarade av att bära sig utan att jag behövde stötta henne med handen. Hon liksom bara släppte i munnen och flöt på! Så himla häftig känsla! Har aldrig upplevt det med henne tidigare. Tränade alla gångarter i form så gott det gick. Har ju övat mycket galoppfattningar ett längre tag och bara galoppat kortare sträckor i uppförsbackar. Idag lät jag henne sträcka ut i full kareta på en lång raksträcka. När hon väl får galoppera "fritt", vad tror ni hon gör? Jo min passråtta lägger sig i flygande pass istället och jag hatar det! Jag kan inte rida pass, jo grisepass kan jag vanka med i (blev grisepass specialist med Eldmana), men riktig pass. Jag blir stel som en pinne och tycker bara jag slängs från sida till sida helt okontrollerat och det gör jag väl också. Frågade Jamila sist jag var där hur jag ska tänka. Åk med var svaret. Vaddå åka med? Herrejösses fort och okontrollerat utan stil, sits eller hållning alls. Smått skräckslagen matte eftersom hon alltid avslutar med att sakta ner i snabb grisepass med styv rygg så det känns som om jag skjuts upp i luften.

Fick iallafall hejd på henne och fattade ny galopp och försökte jobba ner henne i form i galoppen men det var svårt. Nu kan vi i trav och tölt, nu har vi galoppen kvar. Ändå försöker jag vara noga att fatta galopp, börja tölta eller trava när hon går rätt på tygeln. Men på nått sätt tappar jag henne i galoppfattningen så huvudet åker upp och hon flyttar vikten fel. Men men bron byggs inte med en gång. Idag är jag lycklig över vår fina tölt, sidoflyttningarna och flygande passen även om den inte var menad så var det i efterhand rätt häftigt att min tjockis Maisan kan.

Fotograf idag och igår var min pappa som har varit här och hjälp sin arma skadade dotter. imorgon kommer båda mina föräldrar och hjälper mig attt mocka hage och elda ris. Skulle egentligen träffat Anna Östervall och Jennifer men imorgon var enda dagen de kunde komma båda två. Kan i dagsläget inte tacka nej till all hjälp jag kan få! Anna och jag ska boka in en ny dag istället. Nu mockar jag och sliter på ändå, trots att det gör ont. Men som sagt all hjälp är gudabenådad just nu. Hade nattgäst här natten till idag som hjälpte mig ut med pållarna. mornarna är värst, många timmar sedan sista tabletterna och stel som en döing. Men allt går med lite vilja och en sjujäklans envishet. Vissa saker tar bara lite längre tid. Nej föresten, allt går inte, nu överdrev jag rejält! Men det mesta. Pappa och jag mockadei grabbhagen som nu är halvfärdig så långt som det går. Bajshögarna är fortfarande fastfrusna och de kalla nätterna gör det inte mer lättjobbat.

Vi hörs!

Jag har varit till frissan idag för första gången på...vi nöjer oss med evigheter! Klippte bort slitet skithår, fixade till längderna och la i kopparslingor. Nu blev det mycket färg till att börja med men det var som min frissa sa att det är bättre att göra det starkt och färgglatt från början iom att de snabbt mattas ut. Nu ser jag ut som ett kopparrött skogstroll! Men jag är skitnöjd! Kul med lite färg   .  När jag kom hem pratade jag med Helena i mobilen samtidigt som jag försökte mig på en smikning för att liksom lyfta fram och exprimentera lite. Icke att rekomendera, hade dessutom en katt som jamande åmade omkring på tvättstället. Var mer pulverfärg på handfatat än i behållaren och på mig (gudselov   ) när jag var färdig. Men det är kul att leka lite.

I lördags var Philip, min systerson här. en överlycklig kille som fick fotbollen som han älskar! en var med honom överallt på gården.

Gerda och Rakel fick lite knäckebröd. Gerda har vrickat ett framben så nu är de inne i en box några dagar och vilar upp onda benet. hon har troligtvis halkat på isen utanför stallet.

Fåren var favoriter.

Jag klippte Milton i en sk ekonomiklippning liksom Morris. De blir ju inte vackra, men det är funktionellt och det är huvudsaken. Nu är det så där geggigt och äckligt ute som det blir på våren. Allt ser skitigt ut. 

Nyfrisserade gänget. kolla in Morris ögonfransar!

På sen eftermiddagen kom Tessan med en äppelpaj under armen. Mums! Drack te och åt äppelpajen och vände ut och in på jordens alla problem   .

I söndags hade jag så ont i "hjärtat" att jag trodde jag skulle avlida. Jag har fortfarande inte fått nån remiss till röntgen (jaja det var ju helg...) och är under utredning på vad det kan vara. Har jävulusiskt ont! Har aldrig haft så här ont i hela mitt liv trots brutet näsben, söndertuggade fingrar, nästintill opererat en led utan bedöving etc. Tessan var snäll och följde med och hämtade hö. Jag började hurtigt packa in i transporten trots att kroppen sa ifrån. Men tillslut fick jag ge upp och kunde inte ens sparka fram höbalarna till Tessan. Hon skämtade rått med mig och fick med att gapskratta vilket gjorde ännu ondare. "- När andra har smärtor i bröstet åker de till akuten, johanna åker och hämtar hö istället!" Vi kontaterade rått att jag hade iallafall dödskul   .

Men voltaren och panodyl gör susen! Nästan att jag glömmer bort mardrömssmärtan när jag hugger i med stallsysslorna. För det måste ju göras oavsett. Sjukskrivning?! Hur skulle det gå till?

Skitgöra! Nu smälter vinterns dynga fram och är perfekt att mockas undan medan isen ligger under dem. slipper få med sand och lera så här har inte tid att ligga och ojja sig!

Men lite tid att mysa med pojkarna finns det mellan skithögarna.

Höll på att hoppa och hänga på Brellir idag som en förberedelse inför kommande inridning. Sen ville jag testa om mitt "hjärta" höll att hoppa med. Köpte nya springdojjor idag som jag är grymt sugen att testa, men det gick inget bra att hoppa och flåsa är ingen höjdare då kraftig andning gör grymmans ont! Jag som är så sugen! Jag har väl aldrig längtat så efter att springa som nu när det inte går! Är lite sugen att anmäla mig till midnattsloppet i Stockholm eller vårruset på Djurgården och återuppleva lite hemmatrakter. Vårruset är ju bara 5 km så det borde gå. kanske ska ta tjejmilen med syrran iår? Jaja nått blir det nog. Är så glad över mina fina Pegasusar i vitt, grönt och turkost. Precis mina färger!

Jotack det behövdes nya dojjor!       

Brellir stod iallafall helt stilla och tittade undrande på mig, ibland tror jag hästarna tror att det slår runt i skallen på mig. Men de är snälla och tålmodiga med sin lite udda matte, det tycker säkert synd om mig   Deras matte som pratar bebisspråk, ger de egna röster och har en massa konstiga ideer för sig. Men vi kommer bra överrens och det är huvudsaken.

Vi hörs! 

Det här är det störta vårtecknet just nu:

hundarna, här Morris, har bytt till vårkollektionen    

Jag måste raka ner honom hel och hållen. Vårgeggan på gården och utanför stallet följer med oss in annars och han är ute i stort sett hela dagarna under sommarhalvåret (mars-oktober). Risken för fukteksem är för stor för att våga spara päls då han har svårt att torka i sin ulliga kostym han fick i och med kastreringen. Men jag kan lova att det var en yberlycklig vovve som kutade ut och rullade runt och gned sig mot trädäcket utanför huset i lycka att slippa tjocka toviga pälsen. eftersom han är kastrerad har den där typiska matta ulliga tovbildande pälsen och det i kombination med stall och gårdsliv och en matte som egentligen avskyr pälsvård (enda tills jag sätter igång med sax och maskin, då blir jag manisk och tycker det är kul) är ingen höjdare. Hade besök på förmiddagen och som vanligt ursäktade jag hans tovor med "dålig" (bort)förklaring. När de gått tittade jag ut i solen och på hans blöta päls och sen satte jag fart! Inga mer bortförklaringar nu längre. Nu är det tillräckligt varmt för honom att vara naken. saken är faktiskt den att han borde klippts ner för länge sedan men eftersom han hade tovor var jag tvungen att raka bort dem och det var varit för kallt och/eller blåsigt för honom att gå och frysa om lilla magen. vill ju inte riskera att han blir sjuk eller måste sitta ensam inne för att det är för kallt.

när jag ändå var igång klippte jag Minna i "sportfrisyr", dvs kortare än en utställningsfrissa och med rakad rygg. utställningar för vår del är ett minne blott så bara det är praktiskt och hyffsat snyggt är jag nöjd. Nu ska jag in och fortsätta med Amy och foxas klor sen är alla fina och vårfräscha. Bara badet kvar men jag måste köpa nytt schampo nån dag. Känns som att de behöver en rejäl skubbning. Inte mot hästlukten, den kommer ändå alltid tillbaka. men pinsam nog minns jag inte när de badade sist. kanske var det när Cvittra kräktes på Amy för hennws del och det är ju ett tag sen nu....

På tal om Cvittra så kallar jag ibland Foxa för Cvittra i bara farten trots att de varken är lika till utseende eller sätt. Jag hade faktiskt önska mig en grå schäfer igen men är så glad över min lilla bacill   . Faktiskt så var det många, icke hundexperter, som frågade var Cvittra var för ras. Med Foxa är det ingen som tvekar.

Foxa hittade en leksak som vuxit upp ur snön och en alldeles egen plats i solen att leka på.  

Jag kan inte låta bli att återkomma till "schäferfolket" som jag kallar de. de som bara haft schäfrar och den typen av brukshund, men oftast bara schäfer. Alla dessa (schäfer)hundsexperter som talar om hur svårt och märkvärdigt det är att ha schäfer. Jag tycker fortfarande inte de skiljer sig nämnvärt från andra raser. De låter oftast mer och har generellt svårt att ta till sig en underkasterlse utan att bli aktiv och låta, sprattla etc. jag kräver passiv underkastelse vid korrigeringar, en hund som slappnar av och går ner i varv men de får man inte alltid gratis utan får jobba med. fast jag har haft springrar som varit lika, Bongo-Klara är ett lysande exempel (därav sitt smeknamn Bongo). Foxa och stina är ganska lika i sättet. Har det där sättet att tugga på andra hundar (Minna) när de blir uppspelta. Jag jobbar stenhårt med Foxa. minna tycker inte om att vara tuggummi och jag sätter reflerna i min flock. Minna ska inte bli utsatt för stresstugg och är inte stark nog att säga ifrån själv. Försöker byta foxas fokus till en leksak istället. Annas schäfer Rasta hade sin boll som hon sög på istället för att låta stressen gå ut över någon annan hund. foxa har tillräckligt stort bytesintresse för att en sån grej skulle funka. jaja man har det man gör   .

ytterligare ett vårtecken. jag satt ute i solen med tekopp mellan klippningarna idag och njöt av värmen trots att det blåste ganska friskt.

Om nån stör sig så låser sig min knapp för STORA bokstäver ofta. Därför börjar även ny mening och namn ofta med små versaler. jag är egentligen petig med skrift. hatar själv att läsa texter utan punkter, kommatecken och stora versaler när det ska vara det. skrivnörd, jo tack men rätt ska va rätt! Man ska vara rädd om svenska språket och lära sig stava och skriva rätt. Nu stavar jag också fel ibland, har bråttom och glömmer/tycker fel bokstäver och min specialitet: fel meningsbyggnad. Men jag är medveten om det och försöker skriva rätt. Sen är ju inte jag nån skriftprofet direkt   . jag var nog en av få som tyckte svenska var kul i skolan.

Vi hörs!    

Ont ska med ont förgås! Man brukar säga så, men alla talessätt bör man inte följa. De ska bara förbli hurtiga talessätt. Jag jobbade på som en tok med feber och förkylning förra veckan. Tjofadderittan vad kul det känns att ha fått muskelinflammation i bröstmuskeln på vänster sida! Jag har ingen styrka, jag kan inte ropa eftersom jag då tar i med lungorna (Amy är jättelycklig att matte inte ropar in henne i "tid och otid"), skratta är plågsamt, hosta halvt omöjligt (och hosta behöver jag göra än), jag kommer knappt upp och ner i liggande ställning och hur jag än biter ihop pressas det ut ett "ajjjj" från mina läppar och mocka...tja vad har jag för val? Knaprar voltaren och biter ihop. Vissa saker måste göras. Känner mig bara så besviken, det syns ju ingenting! Med den här smärtan kunde det väl åtminstone vara lite svullet eller ett blaffigt blåmärke, men nej då jag ser ut som jag går runt och schjåpar mig.

Pratade med Tessan på förmiddagen, vi skulle ridit idag med hon var tvungen att vabba. Det har dessutom blåst som på månen här och varit helt omysigt. Ingen ridning i sån vind, det finns bättre tillfällen. Det negativa med upplandssätten: denna eländiga vind och avsaknaden av skog och berg som hejdar vinden och ger "levande" landskap. Jag tror jag nös fyra gången på den lilla stund vi pratade med varann. Tessan sa åt mig på skarpen att jag skulle gå och vila. "-Du vet hur det gick med vår granne som tränade när han var sjuk", sa hon strängt och menade han som dog i hjärtinfarkt. Ung och pigg. Sen sa hon åt mig att jag måste ringa på hjälp om det är för jobbigt! Är nog rätt dålig på det....

Jag trodde min förkylnig börjat ge sig men det är ettrig och snurrar runt fortfarande och letar desperat efter mina svaga punkter och där angriper den genast.

Igår red jag och Gun-Britt en underbar skrittrunda på 1 timma med Maisan och Blekis. Vi höll oss i den sk lillskogen fram och tillbaka och valde vägar efter vinden, eller ja för att undvika den. Maisan som tappat mycket kondis svettas som en häst trots skritt. Nu fick de i och för sig pulsa mycket. Blekis blev inte lika svettig men lite förstås. Bus-Brellir hade förstört lite av täcket såg jag när jag tog av det från Blekis. Undrar hur många av Blekis eksemtäcken Brellir tänker "äta" upp?

Blekis och Maisan gör sig redo. Jag hade för trånga brallor (hm?!) och kom inte ner ordentligt i stigbyglarna så jag fick rida barbacka på Blekis istället. Fast faktiskt så kan jag ha de där brallorna nu, de har legat i lådan med för små kläder sedan några år tillbaka. De är inte för små i midjan längre utan i grenen på nått sätt när jag grenslar hästen. De är helskodda täckbrallor och skinnet gör de inte direkt smidiga och formbara. Tycker att helskodda brallor liksom drar sig nedåt jämt, som om det sitter nån vid fötterna och sliter i byxbenen. Är faktiskt lite stolt över att jag kan ha brallorna nu! Förut kom de knappt över låren...   

Har förstås pratat med Helena några gånger sedan de lämnade gården med hästarna. Det gick jättebra på resan upp, de stod så lugnt alla tre. Leira gnäggar och lyssnar efter Hulda ibland men är ändå lugn. Var så synd om dem på lösdriften igår när jag kom hem med släpet efter att ha hämtat hö. De kom kutande och gnäggade ivrigt i tro om att Hulda, Nimbus och Faxe kom tillbaka. Så var det bara hö.... Leira ska om en vecka få flytta in i stallet om nätterna och äta lusernmix på fri tillgång samt utfodras med lusernpellets så att hon lägger på sig igen. Men först måste juvret börja sina innan jag kan skotta i henne extra energier. Annars kommer hon producera mjölk som en Arlako!

Vi hörs!  

Jag kan inte fatta att jag gjorde det. Ingen impulsgrej, jag har känt länge att jag inte hinner, orkar och har lust att träna och hålla igång så många ridhästar. Men att plötsligt hel appropå göra affär inne på en hästbutik ingick inte i helgplanen! Jag har gjort slut med min älskade Faxe! Iag skickade jag iväg honom på prov på foder till Linda. Allt bara skedde så plötsligt att jag inte har fattat det än. Gården känns öde och tom trots att det fortfarande går kvar 15 individer här. Men Faxe utmärkte sig och jag älskar honom. Ändå skickade jag iväg honom. Märkligt egentligen men någon var tvungen att flytta och tillfälligheten avgjorde vem. Det här blev en toppenlösning för både Faxe och mig. Han får det toppen och jag slapp separationsångest och beslutsångest. Slapp annonsera och kritiskt granska nya hem för honom. Nu vet jag var och hos vilka han hamnar och jag är supernöj! Blir Linda mot förmodan inte nöjd kommer han ju tillbaka till mig och jag får se det som att då var det inte meningen med vår separation. Men det är tomt utan honom. Konstigt att en kan ge sån närvarokraft runt sig på något sätt.

Hejdå Faxexmannen!

Helena och Linda kom ner igår från Piteå och skulle hämta upp Hulda och Nimbus. Nu fick de dessutom med sig Faxe. De fick gott och väl plats i transporten eftersom fölen står lösa och mellanväggen urtagen. De hade en jävulsresa ner med bilhaverering, laman Tage skulle levereras och även där höll det på att bli strul. De fick tag i bärgare och hyrbil och kunde dock fortsätta men kom betydligt senare än beräknat. Det störde inte mig däremot. Jag hann ta sovmorgon, fixa stallet helt klart och rida ut Maisan på en träningsrunda. Hon var tung och jobbigt igår, vet inte om hon har träningsvärk eller bara det faktum att jag "tvingade" henne att samla ihop steken och jobba istället för att bara lulla på.

 Gjorde ju inte heller saken lättare av att jag antingen brutit något/några revben eller fått en rejäl muskelinflammation. jag kan knappt röra vänstersidan, skratta och hosta är en ren plåga och bära rent omöjligt. Man kanske inte ska grovarbeta med feber och förkylning... Synden straffar sig! Kommer troligtvis kännas ännu mer imorgon efter att ha slitit mot Hulda i en kamp om att lasta henne idag. Tillslut gav vi upp och tog ut veterinären och drogade henne. Jag kände mig tillslut ganska klen och kraftlös. hon däremot var bara envis och tjurigt motsträvig, inte ett dugg stressad och rädd. Lille Nimbus gick däremot exemplariskt på, lixom Faxe. Tur att några vill samarbeta!

Lycklig Helena med sin Nimbus

Och med sin Hulda

Envis som synden men go som en karamell. Lycka till med Hylly och Busen!

Gerda och Rakel hade nog gärna följt med i en ficka om de fått plats. De fick känslor för Linda som utlöste både det ena med det andra beteendet. Sägs att angoragetter är lite reserverade mot nytt folk, märks inte med dessa damer!

Solen och värmen gör att de nu tar för sig och lever om på ett annat vis än tidigare. Blir skönt när våren kommer att kuna göra dem en hage. Tror nog somliga annars kommer följa med in. Kanske inte riktigt i min smak att ha getter inomhus.

Linda och Piggelin myser

Vaja vill också har uppmärkamhet när Helena gosar med Hulda. Om nån undrar varför de är rakae så är Hulda, Piggelin, Nalle och Nimbus chipmärkta och Vaja haft kanyler när hon var sjuk i förstoppning.

Vi hade tacomiddag på lördagkvällen innan en tidig natt. Tre tröttmössor ungicks   . Jag har fortfarande ont i halsen och känner mig långt från 100% och de hade ju som sagt varit vakna och haft det struligt länge efter vägen.

På morgonen förundrade vi av hur sjutton Konjac tagit sig upp på skåpen!? Ner kom han lika obemärkt.

Snyggast i morgonfriss!

Någon som undrar hur affären med Faxe gick till? Eller affären, utlåningen för prov inför köp. Jag vet inte. Vi åkte till Hööks och Glada Hästen i Spiltan i Västerås idag innan de åkte hemåt igen. Vi började prata och hux flux var det bestämt. Faxe kommer att bo ihop med Hulda, Nimbus och Lovis hemma hos Helena och Niklas på deras gård utanför Piteå. Men det är Lindas häst. Linda har hållt på med hästar förut och länge gått och dröt om en. Som vi sa: man lever bara en gång! Går man bara och funderar får man ingenting gjort. 

Nu kan jag koncentrera mig mer på Maisan, Lekis och Leira. Gun-Britt rider ju mestdels Leira men jag inser att jag måste hålla igång henne mer och träna henne. 4 hästar funkar inte att rida regelbundet, nu har jag mestadels två och Leira där emellan. Nu kommer jag snart sätta igåg och rida korta pass och träna upp muskler och formen på henne samt ta henne under lite sträng uppfostran. Hon har blivit lite dum och fräck och vill inte lyssna. Hon är min häst och jag har ansvar både mot henne och mig att hon håller sig hel och fräsch och inte ar för sig och utvecklar dumma olater. Idag köpte jag inspännngstyglar för att kunna börj longera henne och få henne att jobba med ryggmusklerna. Och vet ni vad? Jag köpte en hjälm också! Kors i taket! En alldeles lagom stor hjälm som inte vickar på huvudet och skymmer sikten och nu slipper jag rider rida runt i min super osnygga slalomhjälm! Den är iofs snygg i backen med slalombrillor till men som ridhjälm blir det väldigt kallt i pannan.

Vi hörs!

Nu börjar äntligen takdropp och snösmältning   . Vilken fantastiskt ljuvligt dag det har varit idag! Min envetna förkylning håller mig i ett järngrepp. Åtminstone på förmiddagarna. Hosar som en lungsjuk och trött som skam. Men ont krut ni vet   !

Klockan åtta kom hovslagaren och verkade alla småttisarna utom Jazzo, Maja som är skodda och Aldon som nyligen var fixad. började med Hulda som stod som ett ljus den här gången. Vi tog henne utomhus så hon skule ha lite att titta på, man får ju inte va dum! Måste kunna vara flexibel när man har med småbarn att göra. Även Nimbus skötte sig jättebra den här gången men för sakens skull tog vi bara framhovarna på honom. Han fick panik förra gången så bäst att sluta med lyckande och medan han tyckte det var positivt. Bak hade inte alls vuxit så mycket utan kan gott vänta. Skönt att lämna ifrån sig dem med fixade fötter, färdiga vaccineringar och avmaskningar. På söndag morgon åker dem till sitt nya hem. Blandade känslor förstås, men jag vet att de får det superbra och dessutom "min" Lovis som kompis. Lovis flyttade i juni -10. Undrar vad hon kommer tycka när det kommer två som luktar "hemma"? Väntar fortfaranade på nimbus pass men Huldas har kommit, gick snabbt från SIF den här gången. Brukar ju ta ett år förut...

Maisan och Lekis har gått skrittrunda på 45 minuter idag i solen. Helt underbart! Gäller att passa på att nyttja skoggstigarna nu. När barmarken kommer är det slut på terräng ridning för ett tag tills marken återhämtat sig och är fast. Blir mer ridning på banan då. Vintertid håller jag mig gärna ifrån den. Finns så mycket att träna på även ute på stigar och vägar. Maisan jobbade kanonbra i förrgår på vår tur med volter i vägkorsningar, serpentiner på vägen, framdelsvändningar och skänkelvikningar. Galoppfattningar åt höger och vänster och igångsättning i tölt och tölta på tygeln. traven måst vi jobba på. Hon tar lätt trav men det går så hiskerligt fort. Hon måste öva på att ha mer arbetstrav och inte släng-och fläng-iväg-trav. bromsar jag henne töltar hon eller grisepassar så det får vi öva på volt tror jag över bommar. svårare att tölta över bommar än trava.

Egentligen skulle Faxe gått på tur idag också men jag är nog den enda som köper ett bett och sen inte har en aning om åt vilket håll det ska sitta   . Vände och vred på det och kände mig totalt dum i huvudet. Men vågade inte chansa på det som verkade mest troligt. Kan bli besvärligt att rida ut med ett bett upp och ner   . Räcker väl med att jag ridit ut med tyglarna fästa under tränset så det inte gick att styra   .

Nu har fåren flyttat ut i sin nya fårutestuga. de trivs jättebra i friska luften och ljuset och kikar ut på hästarna och pratar med dem på fårspråk.

Puss och tack matte!

Om nån undrar så är det tre helt täckta väggar varav två med vit plast (typ plastplåt) för ljusinsläpp och tak. På bilden ser det ut som om det inte är nån vägg alls vilket inte stämmer. Jag har beställt ett foderbord för hö så att de slipper trampa och skita ner maten. 

Stod hela eftermiddagen igår och borstade hästar i solen.

Alice redo för en omgång med borste och manspray och sax att klippa svansen med.

En liten valp tyckte det var mycket roligt med allt hår som jag drog loss, hon låg och sprattlade farligt nära hovarna. Fick passa henne och det är tur att hästarna är snälla, men ett feltramp kan ju ske oavsett om de är snälla eller inte.    

Tyvärr fick jag inte med på bild när geten Gerda stod och gnuggade hornen i Alice nyborstade mjuka svans. Så för härligt ut och Alice brydde sig inte ett dugg, snälla och tålmodiga som sagt.

Foxa har kommit på en ny grej: dra hästarna i svansen när jag leder ut dem i hagen på mornarna. Inte ens unga Brellir brydde sig nämnvärt om att ha en "kamphund" i svansen som morrade och drog (på lek såklart). Men jag brydde mig desto mer, dra hästar i svansen eller uppföra sig oaktsamt är absolut förbjudet och lillskit åktte på en rejäl tillrättavisning.

det finns två anledningar att jag låter spillhö ligga kvar på marken utanför stallet: 1 getterna och hundarna ligger i det (här sover Foxa) 2 utan spillhöet slår jag och oskodda hästar ihjäl oss på det hala snötäcket och isen. Med jämna mellanrum krattar jag bort och hivar in i ligghallen som bädd men visst täcke måste det vara så här års.

Söta Maja har fått frissering

Piggelin har börjat träna på att stå uppbunden. "Inte" säger han som vanligt   . Han tyckte att han hade den mest stygga matten i världen som band fast honom offentligt! Men få pälsvård var skönt. fast hovvård är väl rätt onödigt om man frågar honom, svårt att hålla balansen ju!

Skönt att dagarna börjar bli längre nu innan mörkrets inbrott. Gick en promenad med Jazzo och Maja ikväll i skymningen. Åtminstone Jazzo har varit snorig men snorfri nu i några dagar så jag tycktee det var dax nu att sättas igång lite lugnt. Dvs utan att dra eller bära. Att promenera med shettisar innebär att de får småjogga om det inte ska gå i krypfart. Vet ni hur långsamt man ska gå för att shettis ska skritta? Nu är de vana att småjogga bredvid och båda var pigga och glada att komma utanför hagen. De var så söta i sina benreflexer, reflexgrimmor och svansklämma. Vi tog en sväng på 4½ km och jag försökte varva med skritt men de var inte så pigga på långsam marsch de heller. Ingen flåsade eller hostade och jag höll noga koll på snor. Nu går de med täcke på sig i hagen eftersom de blev svettiga.

Imorrn ska det vara soloch plus grader. Då ska jag passa på att mocka lösdriftshagen och vara ute hela dagen  ,

Vi hörs! 

Min dator och jag har varit skapligt oense igår och förrgår. Har försökt blogga ett antal gånger men aningen vill inte internet alls eller också slängs jag plötsligt ut när jag skrivit klart och ska lägga ut det så allt så där förb... irriterande hockus pockus är borta!

Lägger ut bilder från Foxas träning. Skulle skrivit lite om Maisans och Blekis träning oxå men ids inte om det inte funkar igen. Är dessutom mitt i natten och borde somna om, lockades bara att kolla om det funkade när jag ändå tomtade upp.

Inkallningsingång "Foxa hit"

"Fot"

"Fot" Duktig vovve va? Min up coming star

Färdigt fotresultat efter månader av träning: Min stjärna i himlen, min elit. Min Bongo. Min älskade Klara. (lydnadsläger -05)

"Ligg" 

"Bra rätt så -ligg"

KUL att träna!

Tycker både matte och Foxa!

Du och jag matte!

"Foxa kom" vardagsinkallning inkallning pågår  

Mycket ska matas in i den lilla hunden:

kom resp hit (första kommandot är vardag och resp är tävlingskommandot, skiljer i krav och utförandet)

vänta resp stanna kvar

lägg dig resp ligg

sidan resp fot

alla momenten i fotgåndet, fjärrdirigering, rutan, apportering, budföring, vittringsapport, metallapporten, framförgående, framåt sändande, platsliggning mm mm

tänk att jag haft hundar som kunnat allt det där, åtminstone bättre och sämre på momenten, utöver hela jaktbiten, viltspår och agility. det är så himla kul att vara igång igen! Men nu inser jag efter ett rätt långt uppehåll av verklig seriös träning hur mycket jag levde hundträning alla dygnets 24 h. Det jobbigaste med träningsbiten är att få omvärlden att inte kommendera mina hundar alls. Inte ens nämna ord som "stanna kvar" när de ska in och ut genom grindarna. Mina hundar stannar inne ändå. Måste de kommenderas så är det "vänta" som gäller! Varför? Därför att "stanna kvar" är ett tävlingsord enl tävlingsreglementet. Stanna kvar kräver extrem lydnad och kroppsdiciplin: inte ens flytta en tass/vrida på huvudet/lyfta på huvudet. Stanna kvar är = krav som aldrig någonsin får missbrukas och använd bara vid träning/tävling när jag har full diciplin och koll på hunden. Används aldrig kollektivt till hundarna i grupp för vem ska korrigeras om de reser sig hela bunten? Alltid i vardagen är det "vänta" som gäller. För mig sitter det i ryggmärgen, tror inte jag yppat stanna kvar i vardagslag på säkert 7 år. Men för folk rent generellt är ju stanna kvar vedertaget. Vet inte HUR många gånger jag rättat och förklarat och irriterat mig på mina nära och kära   .

Eftersom det rör sig många personer här på gården har jag löst det enkelt: All uppfostran och kommendering av hundarna står jag för! Så länge det inte rör sig om ren fara för dem. Ingen lek eller träning får ske med mina hundar!

Låter jättetråkigt, men jag vill ha det så. Funkar inte att någon kastar en boll åt en hund bland fyra, risken för slagsmål är stor vid konkurrensen av bollen (bara ett exempel) eller att de får en massa ord som nej/fy, stanna, sitt/ligg mm som inte alls åtföljs på det viset som jag tränar och lär in. Det jag lär dem blir snabbt avdresserat och gör de olydiga. Allrahelst förvirrande för unghundar. Ja jag vet, jag är en bitch när det kommer till hundhållningen   . Men så vet jag exakt vilket som är min målbild också.

Vi hörs!