Ont ska med ont förgås! Man brukar säga så, men alla talessätt bör man inte följa. De ska bara förbli hurtiga talessätt. Jag jobbade på som en tok med feber och förkylning förra veckan. Tjofadderittan vad kul det känns att ha fått muskelinflammation i bröstmuskeln på vänster sida! Jag har ingen styrka, jag kan inte ropa eftersom jag då tar i med lungorna (Amy är jättelycklig att matte inte ropar in henne i "tid och otid"), skratta är plågsamt, hosta halvt omöjligt (och hosta behöver jag göra än), jag kommer knappt upp och ner i liggande ställning och hur jag än biter ihop pressas det ut ett "ajjjj" från mina läppar och mocka...tja vad har jag för val? Knaprar voltaren och biter ihop. Vissa saker måste göras. Känner mig bara så besviken, det syns ju ingenting! Med den här smärtan kunde det väl åtminstone vara lite svullet eller ett blaffigt blåmärke, men nej då jag ser ut som jag går runt och schjåpar mig.

Pratade med Tessan på förmiddagen, vi skulle ridit idag med hon var tvungen att vabba. Det har dessutom blåst som på månen här och varit helt omysigt. Ingen ridning i sån vind, det finns bättre tillfällen. Det negativa med upplandssätten: denna eländiga vind och avsaknaden av skog och berg som hejdar vinden och ger "levande" landskap. Jag tror jag nös fyra gången på den lilla stund vi pratade med varann. Tessan sa åt mig på skarpen att jag skulle gå och vila. "-Du vet hur det gick med vår granne som tränade när han var sjuk", sa hon strängt och menade han som dog i hjärtinfarkt. Ung och pigg. Sen sa hon åt mig att jag måste ringa på hjälp om det är för jobbigt! Är nog rätt dålig på det....

Jag trodde min förkylnig börjat ge sig men det är ettrig och snurrar runt fortfarande och letar desperat efter mina svaga punkter och där angriper den genast.

Igår red jag och Gun-Britt en underbar skrittrunda på 1 timma med Maisan och Blekis. Vi höll oss i den sk lillskogen fram och tillbaka och valde vägar efter vinden, eller ja för att undvika den. Maisan som tappat mycket kondis svettas som en häst trots skritt. Nu fick de i och för sig pulsa mycket. Blekis blev inte lika svettig men lite förstås. Bus-Brellir hade förstört lite av täcket såg jag när jag tog av det från Blekis. Undrar hur många av Blekis eksemtäcken Brellir tänker "äta" upp?

Blekis och Maisan gör sig redo. Jag hade för trånga brallor (hm?!) och kom inte ner ordentligt i stigbyglarna så jag fick rida barbacka på Blekis istället. Fast faktiskt så kan jag ha de där brallorna nu, de har legat i lådan med för små kläder sedan några år tillbaka. De är inte för små i midjan längre utan i grenen på nått sätt när jag grenslar hästen. De är helskodda täckbrallor och skinnet gör de inte direkt smidiga och formbara. Tycker att helskodda brallor liksom drar sig nedåt jämt, som om det sitter nån vid fötterna och sliter i byxbenen. Är faktiskt lite stolt över att jag kan ha brallorna nu! Förut kom de knappt över låren...   

Har förstås pratat med Helena några gånger sedan de lämnade gården med hästarna. Det gick jättebra på resan upp, de stod så lugnt alla tre. Leira gnäggar och lyssnar efter Hulda ibland men är ändå lugn. Var så synd om dem på lösdriften igår när jag kom hem med släpet efter att ha hämtat hö. De kom kutande och gnäggade ivrigt i tro om att Hulda, Nimbus och Faxe kom tillbaka. Så var det bara hö.... Leira ska om en vecka få flytta in i stallet om nätterna och äta lusernmix på fri tillgång samt utfodras med lusernpellets så att hon lägger på sig igen. Men först måste juvret börja sina innan jag kan skotta i henne extra energier. Annars kommer hon producera mjölk som en Arlako!

Vi hörs!  

 

emilia

8 mars 2011 20:02

låter ju inte alls kul, stackars johanna ! du får ta och bli frisk, du har mycket att stå i där hemma på gården som jag ser det :)

http://www.eemiliaaramo.blogg.se

Johanna Nordin

9 mars 2011 20:02

Tack! Nej det är en plåga vill jag lova men nu börjar det gå över :) Jo det är mycket att stå i, men det jag inte gör idag får jag göra imorrn. Vägrar stressa upp mig pga skitgöra ;)
Kram

 

Linda

8 mars 2011 20:43

Undrar hur bra din bröstmuskelinflammation tyckte det var när du slet och kämpade för att få upp en viss envis liten islandsdam på släpet i söndags :P
Hoppas du kryar på dig fort så du orkar med allt på gården iaf!
Faxe är underbar och på torsdag ska vi ut och rida han och jag! Kommer bli kanonskoj!

Johanna Nordin

9 mars 2011 20:01

Själva inflammationen tyckte nog det var rena partyt att få jobba och stånka på ;)Men då på slutet när du bytte av mig så jag tog Busen var verkligen krafterna helt slut, fanns ingenting kvar att norpa av. Lilla skitHulda :D Tur hon är söt som socker!

Mmm ta hand om min prins, han är underbar! Såna som Faxe finns det inte många av, en guldklimp i dubbel bemärkelse. KOm ihåg som jag sa att han skrittar sakta och man måste vara slug för att komma åt honom när han är envis. Piskan hjälper inte, då blir han bara surare :P. Han är en riktig mysfarbror, saknar honom förstås men vet att det här var bäst för alla inkl dig :)
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...