När stallet var klart igår tog jag Foxa med mig i bilen med riktining mot Eskilstuna där jag skulle möta upp Anna som skulle (tydligen...) tävla lydnadsklass 3 med Faran. Att det var tävling hade jag ingen aning om, bara det var en snygg början   . Hade visst bara lyssnat med ett halvt öra. Farans uppfödare bor i de trakterna så jag tog för givet att det var träning och gjorde mig ingen större brådska att fixa klart allt, Foxa skulle ju bara dit och miljöträna och jag titta på. Ungefär halvvägs, dvs på E20 utanför Strängnäs sms:ade jag Anna för att ta reda på var de var. Undrar om det bara är jag på denna jord som har en dum ovana att kasta mig hals över huvud bakom ratten utan en susning om vart jag ska?! Fick till svar på Brukshundklubben och hon hade startnr 7. Jisses! Nu blev det ju bråttom! Eskilstuna bk?? Var tusan låg det då? Fixade fam telnr till klubben och fick tala med en ung tjej som med största sannorlighet var utan körkort och dessutom inte ville fatta att jag aldrig ens i mitt liv passerat Eskilstuna. Dvs jag hade ingen som helst aning om var något låg, hur det såg ut. Hennes vägbeskrivning gjorde mig bara stressad. Ringde upp Ingela som leverar hö till mig. De bor utanför stan. Hon hade en ängels tålamod och fick utstå ett antal felkörningar och förvirringar runt i ett samhälle och fram och tillbaka på E20. Tillslut hittade jag, nästan, rätt. Dörnade förbi siluetten med schäfer på och kom ut på en oändligt lång nysladdad grusväg och jag överdriver inte när jag erkänner att jag var ner i diket och vände och svor som en hagelbössa. Stressad och arg? Nej aldrig jag inte   ! Tur jag har vänner som känner mig väl och tar mig för vad jag och inte personligt när jag mellan rattningarna i diket smsade " hur jävla långt ska man åka på den här grusjävla vägen egentligen?"

Lagom till prisutdelningen kom vi fram....Foxa fastade med tassen i sitt halsband och som den schäfer hon är vrålade hon ut sin frustration över att inte komma ur bilen tillräckligt fort och att det drog så in i ....... i benet på henne. Nåja, hon kom fort till sans igen.

Prisutdelning på Eskilstuna bk. Kolla in mannen som står bredvid oss, tror han föll för Foxa   

Efteråt gick vi en skogspromenad med Axxa och Foxa innan vi gick ner på appellplan och tränade. Jag fick världens flashback av att vara på en brukshundklubb igen. Det luktar alltid så speciellt, hundkiss, unken stuga och cigg. Men jag gillar lukten. Det är så hemtamt och inarbetat i hundträningsvärlden och hör liksom till. Annars gillar jag inte cigarettlukt och kan dessutom bli allergisk mot det med astmaliknande pip i luftrören. Men på brukshundklubben hör det till. Gula Blend är evigt förknippat med Gävle bk.

Foxa tränar ligg-sitt-ligg. En början på fjärrdirigering.

"Fot"

På vägen hem stannade vi där jag kör av när jag hämtar hö. Det ligger en grustäkt där och en lång ramp av typen brandtrappa som de väger in lastbilarna vid. Perfekt att träna miljö i! Har spanat in den men väntat in Foxas ålder. 

Anna och Axxa på rampen

Till vår glädje fanns det ytterligare några brandtrappor och en låg ramp att börja öva i för att pedagogiskt ta ett steg i taget och bygga upp självförtroendet istället för att chocka hunden. Här var en liten halvcirkelformad trappa med liten avsats på vid dörren på ca 1½ meter hög.

Foxa uppe på stora rampen. Helt obrydd om höjden, obehaget i tassarna mot ståltrappan och att det är fri sikt rak ner. Hon går som ett stadigt lok, tuff tuff tuff utan att blinka, tveka eller stressa. Fina Foxa!

När jag körde in på gården lyckades jag tappa ner min mobil bredvid sätet och när jag skulle fiska upp den klantade jag mig och råkade peta in den ännu längre in under sätet. Jag körde ner min hand efter den. Klart jag måste ha min mobil! Attans! Jag fastnade! Och inte lite heller! Längre ner på sätet är det en stålbalk som jag klämt ner handen under och sen klämdes den fiffigt fast mellan balken och växellådan. Man har ju något ben, en knöl på handleden alldeles vid tummen. Där hade jag kilat fast mig! Försökte lirka men det gick inte. Foxa vålade i buren bakom mig och ville ut. Jag väntade tålmodigt på att Anna skulle kliva ur sin bil, jag behövde hjälp! Handen började redan doma. Hon trodde det hade hänt något med Foxa när jag halvt desperat ropade på hjälp. Schysst kompis som lägger sig på alla fyra i gruset och skrattar så tårarna sprutar och hon kiknar och dessutom tar fram kameran och dokumenterar eländet   .

Fast ja skrattade så grät jag också! Vi funderade och skrattade om vartannat över hur jag skulle komma loss! Köra in till brandstationen, de är ju vana att såga loss folk ur bilar!

Fiffigt Johanna! Riktigt duktigt gjort!

Efter minst 5-10 minuter kom jag loss med ett vrål och har rejält ont i handen idag. Ett tag kändes det som om handleden skulle gå av på mig. 5-10  inuter är länge att sitta fast, jag lovar! Vis av erfarenhet....   

När vi kom hem till mig hamnade vi kökskoma vid matbordet och drack te till klockan halv fem på morgonen då vi gick ner till stallet för att titta till stona. Vi stod och disskuterade över Samanta som låg och stönade. Var hon på gång? Jag hade iakttagit Cleos spenar på kvällen vid insläppet som blivit fylda till bredden, men i disskussionen över Samanta glömde jag kolla Cleo. Hon stod ju ändå lugnt och halvsov. Var i säng vid femtiden och ställde klockan på strax innan åtta då jag väntade besök.

Skyndade mig att släppa ut innehästarna i hagarna och gick in i Cleos box med grimman i handen "- nu Cleo ska vi gå ut...nähä...det ska vi inte...du har ju föla gumman!"

Fortfarande blöt och lite virrig i världen. Men stadigt på benen, bajsade och tuttade precis som de ska.  

Annas kommentar när hon tog den här bilden: "-Inte undra på att dina föl är sociala!"

Nej kanske inte så konstigt   

Efter lite om och men bestämde jag att hon ska få heta Saga. Pappa Brellir är islandshäst så det är ännu osäkert om det blir Saga från Fjällbäcken eller Fjällbäckens Saga.

När hästarna var ute kom dem. Gänget från Stora Skuggans 4H-gård där jobbat från och till i 20-årsåldern (Anna i svata byxor var typ 13-14 år då!). De har skänkt den här lilla shettisfröken Fatima till mig! Tusen tack! Hon är veterinärbesiktigad och gått igenom så allt är i sin ordning.  Jag känner mig helt...saknar ord faktiskt! Är så glad!

Figaro blev utom sig av glädje! En tjej till bara honom!

fatima fick genast gå in till honom och började genast att brunsta. Fatima har gått på ponnytravet i sin ungdom och har "riktig" stam och utställd med 38 p om jag minns rätt.

Här går det vilt till! Bäst att hålla sig undan!

Foxa hittade visst ett kamprep i smyg

Och Amy ser ut att ha brutalledsnat iallafall för stunden

Vi beundrade de små söta kaninungarna också som troligtvis av misstag krypit upp ur boet. Jag fick bädda ner de igen.

Anna hjälpte mig att knuffa ut Saga på gången utanför stallet så de fick vara ute i solen.

Pappa Brellir upp i dagen!

Tror att Saga dessutom ärvt farmor Dis från Odensickes färg.

Två lite osäkra individer bekantar sig med varann.

Vänskap uppstår!

Vi hörs!