Man får för sjutton gubbar inte vara handfallen, rädd för blod, skit och kladd eller rädd om sig i största allmänhet som hästuppfödare! Inatt kom de äntligen! Både Samanta och Najade har fölat! Äntligen är den evinnerliga nattvadringen ner till stallet över och jag kan böeja vänja in mig att sova hela nätter igen. Ångrar inte en minyt som jag varit ute och vakat! När ni läser det här kommer ni förstå varför...

På kvällskvisten när jag gick runt i hagen till de två dräktiga stona upptäckte jag att Samanta hade vaxproppar. Klockan var då ca 21. JAg gjorde klart stallet för insläppet och tog sedan Maisans eksemtäcke under armen och gick upp till hagen för att klä om på henne. Väl där uppe ser jag att Vaja brunstar. Hett uppvaktad av Lekis men även Nalle försöker komma till och är uppåt väggarna kär. Då inser jag hur dum i huvudet jag är! Nalle och Piggelin är ju små 1-åriga hingstar! Jag har glömt bort dem, tänkt att det är ju lugnt. Är ju bara valacker i den hagen. I min tankevärld är Piggelin och Nalle små bebisar. Nu tror jag inte det hann ske nått. Nalle verkar vara för kort i rocken och inte riktigt kunna stryra dolmen dit han ville   Men övning ger färdighet så Vaja fick följa med hem igen till mamma och lillasyster. Nalle var förkrossad när vi gick!

Släppte in hästarna och gick sedan tillbaka upp till betet för att försäkra mig om att NAlle var på rätt sida om staketet. Har ju hänt att han gått ut. Då var det iofs ingen el på, men man vet ju inte i stundens hetta. Han var kvar och gick lugnt och betade ihop med de övriga hästarna.

När jag kom tillbaka gick jag raka vägen in till Samanta och kikade. Jag hade förväntat mig en fölning om några timmar men hon hade just påbörjat krysarbetet. Rusade upp efter kamera, telefonen och en jacka. Hon krystade på bra och snart tittade det fram en nos. Reagerade genast på att nosen kom först. Oftast ser man små hovar först. Nu började det bli jobbigt, hon bytte ställning ofta och tog i så hon lät som om hon dog. Ville störa så lite som möjligt och lyste då och då med ficklampan för att se hur det gick. Det gick extremt trögt. Samanta var riktigt orolig och började tappa orken och styrseln över bakbenen. Hon trillade när hon gick och det lilla huvud som nu tittade fram blev smackat rakt in i väggen i ett fall. JAg hann tänka att dör inte fölet av hjärnskador är det ett under! Med risk och fara för mitt egna liv gick jag in i boxen och befriade nosen från fosterhinnorna så fölet fick luft (fosterpåsen sprack). Samanta var nu utom kroppskontroll och desperat. Jag stack in handen i henne så gott det gick för att börja leta efter det andra frambenet. Att det var ett felläge var jag övertygad om då bara ett framben stack ut. Fick knappt ut min arm igen då värkarna krampade tag om den. Var mest rädd att få en spark i en krampning i värkarna. Ringde veterinären. Var orolig dels för hennes avsaknad av kroppskontroll och för att fölet skulle hinna dö och Samanta stryka med hon också. Ville ha hjälp om Samanta skulle bli helt utslagen och hålla på att dö. Veterinären kastade sig upp, minuterna var dyra nu. Vid så kraftigt värkarbete handlar det om minuter innan fölet dör. Jag gick in i boxen igen och greppade tag om fölet och satte mig ner och tog spjärn och drog utav bara helvetet rent ut dsagt i Samantas värkar. Det lät nog som på förlossningen på BB när jag ropade högt till henne:

"-Kom igen SAmanta! Bra Samanta, kämpa, ta i nu! Bra! Den kommer nu! JA ta i nu tjejen! BRA!!!" Teamwork kallas det och fölet gled tillslut ut. Ena frambenet låg bakåt och bogpartiet blockerade fölet från att förlösas normalt. Utan min hjälp hade hon aldrig fått ut det. Fölet hade dött och antagligen SAmanta med. Tänk om hon fölat som nu vid midnatt och jag kommit ner till stallet först vid åtta på morgonen. JAg hade aldrig förlåtit mig själv! Att vaka över sin högdräktiga häst är en skyldighet man har som djurägare!

Ringde tillbaka till veterinären och sa att hon kunde sova vidare, vi pratade lite angående Samantas svaga bakparti. Jag var såklart orolig och undrade om hon kunde få nått stärkade, nån form av "medicin" som piggade till henne. VAr livrädd hon skulle ramla över fölet! Vila var det enda vi kunde låta henne göra...

Liten och välskapt med en klart annorlunda teckning! Ett litet stoföl blev det.

Bara huvudet och ena bakbenet och låret är brunt. Samanta är en fantastisk mamma! Fölet var även hon mycket medtagen men Samanta gav sig inte, hon puttade och skrapade med hoven på henne för att tvinga upp fölet. Trots att Samanta knappt kunde stå själv.

Uppe på vingliga ben!

Jag gick senare och la mig. Samanta hade inte gett di ännu och inte heller släppt mjölken, men ibland ta det några timmar för mjölken att rinna till så jag bestämde mig för att avvakta. Var upp en sväng senare och föl och mor vilade, Najade åt utan några tecken på vaxproppar och fölning. När jag kom ner 2½ h senare stod den här lille mannen i boxen:

Vilken överraskning! Najade lyckades minsann lura mig iår igen! Rackarns häst!

Två föl samma natt, inte illa. Syskon dessutom. Alla 4 avkommer efter Pontus har fått tecken på huvudet: Piggelin med skjuten stjärn (undan Samanta f-10), Prinsessa (undan Bogegaardens Marigold "Gullan") med stor stjärn och liten nosstrimma, Vilda (undan Samanta f-11) se bilder ovan, och här Nirmar med sin lilla bläs. Inser att jag måste plugga in vad de olika huvudteckningarna heter. Sånt kunde jag som ett rinnande vatten som barn. Nu kan jag ett fåtal.... Vad kallas det som Nirmar har? Stjuten stjärn med bläs??? Jag får kolla upp det.

Lyckan på morgonkulan varde inte så länge. Samanta hade fortfarande inte släppt till mjölk efter så här många timmar. Klockan var ca 7.30. Vis av erfarenhet vet jag att fölet behöver få sina antikroppar via blodplasma och en kur antibiotika eftersom den inte fått i sig råmjölk. Då Samanta inte hade mjölk var det lika bra att köra in dem. Men med vilken bil då? Så typiskt att det hände nu när jag är billös! Fick låna Bengts bil och tog dem till STrömsholm där de nu står inne. Samanta släppte till mjölken ganska precis när vi kommit, men det rann som ett vattenfall ur henne och Vilda som jag kallar fölet fattade inte hur man diar efter så här många timmar. Ändå satt jag hemma i stallet och masserade både torrt och blött för att stimulera mjölkproduktionen och försökte styra dit fölet. Tröstlöst!

Samanta låg bredvid mig när vi höll på attsätta kanyl på fölet. Hon hade lite magknip med sin första avföring efter fölningen och reste sig och la sig med jämna mellanrum. Dock väldigt försiktigt och hänsynsfullt mot oss och Vilda. Så reste hon sig upp, spånet under framhovarna glider undan och hon föll handlöst rak ner i mitt huvud. Vilken smäll! Jag fick hela hennes käkparti rakt i pallet med hela hennes tyngd! Det lät som min skalle spräcktes och jag tänkte genast att det har jag inte tid med! Jag måste hem till Najade, fölet och hundarna! Personalen blev nog räddare än mig och sa åt mig att sitta kvar och känna efter hur jag mådde. Oförskämt bra faktiskt efter att få en häst i skallen! Helt otroligt, ingen huvudvärk eller ens yrsel eller ömhet på huvudet. Vår första tanke var ambulans och jag såg mig själv ligga på vårdavdelning någon vecka och gå med halskrage resten av sommaren. Men är man gjort av gummi och plåt så är man   . Det kanske inte är nån större fara skedd ändå, kanske inte finns så mycket att skada där upp i huvudkontoret   .    

Samanta och Vilda fick jag lämna kvar. De kommer hem så snart hon diar och allt är frid och fröjd!

Det där med att djur har så lätta förlossningar och okomplicerade födslar och som nyfödda håller jag inte med om. Ingen av mina ston har, peppasr peppar, stått kvar med efterbörden i sig vilket inte är helt ovanligt. Ingen har haft svårt att föda, utöver Vildas förlossning med felläge på ett framben. Men jag har haft prematurföl (för tidigt född), vätskebrist på mamman, avföringsproblem på föl, mjölk som inte släpper till och svårigheter att lära sig dia. Alltid lär man sig nått nytt! Men så har jag nu haft 11 fölningar också och lilla Fjalladis som kom hit som fölunge. 12 föl sammanlagt. Börjar känna att jag kan det här nu. Innan fölen har jag haft 4 valpkullar också. Kanske borde sökt mig till BB istället för MEdicinavdelningen   .

Vi hörs!