När Piggelin föddes fick jag lära mig att föl som inte lägger sig är det något fel med. Han var född för tidigt och förstod inte hur han skulle dia trots idogt mjölkande, tuttande med nappflaskor och styrning till spenarna i försök att tvångsdia honom. Eftersom han inte fick nångon mat blev han orolig och vankade runt och sög på allt: väggar,krubban,mammas kropp, mig mm. Självklart fick han akutvård med dygnet runt passning och överlevde med hjälp av blodplasma (han hade inte fått i sig råmjölken) och antibiotika och fick hjälp att lära sig hitta maten när han piggnat till.

Igår reagerade jag redan mitt på eftermiddagen att Saga aldrig la sig ner. Hon bara stod och stod och blev tröttare och tröttare. Men hon diade och verkade ändå pigg och stark. Cleo och hon gick in vid 18-tiden för att få lugn och ro och därigenom försöka få Saga att vilja lägga sig. Men hon stod. Nu började hon stå med bakbenen under sig, lyfta på svansen och krysta i försök att bajsa. På morgonen hade hon lagt ur sig en riktig kabel så magen var igång iallafall. Jag noterade att även Cleo inte bajsat sedan efter fölningen trots att hon betat gräs. Vid insläppet gav jag Cleo massor av betforvatten, litervis som hon sög i sig. Var rädd att hon blivit uttorkad eftersom det var varmt och hon svettats vid fölningen. Det hände Najade förra året. Hade jag inte ingripit hade hon kolappsat. Hon förbi såg sina egna behov och var 100% mamma och efter en jobbig förlossning i 30 C värme torkade hon snabbt ut. Jag satt med intravinöst dropp på henne i en halv natt och vakade så inte hon eller Nimbus skulle trassla in sig i slangen. Inte hann jag varken äta eller dricka själv. 

Det är bara inse hur många djur som stryker med i det vilda! Naturens gallring, men det existerar inte på min gård!

Gun-Britt kom över för att titta på de två nykomlingarna på kvällen och vi hjälptes åt att lasta Cleo och Saga. Hade ringt in till Strömsholm. Två hästar med förstoppning och begynnande kolik varav den ena nyfödd och som till råga på allt hade ett svullet svampigt höger framknä var inget jag ville ringa ut distriktsveterinären för. De är duktiga, men de har ofta pressat schema och kommer ut och gör det som behövs för stunden sen åker de igen. Blir hästen inte bra, vilket sällan händer för mig (dåligt flyt), måste de iallafall ha mer vård. Jag lägger hellre pengarna direkt på Strömsholm än kastar de i sjön till jordbruksverket för en behandling som inte hjälper.

Saga hade rejält med små bajsklumpar som hårda stenar i röret. Veterinären plockade ut dem en efter en med hjälp av lillfingret. Inte så lätt att hjälpa föl av små raser.  De kände på hennes bak- och framknä och konstaterade att hon var svullen. Tog lite blodprover som senare visade sig vara bra. Hon går på benet och haltar inte.  Jag var rädd att kommit i kläm mellan Cleos hovar i födseln och fått sig en kjänga av misstag. Leder och ben ska man vara rädd om så lika bra att kolla upp direkt när vi ändå var inne. De var först rädda för att hon hade fötts med en infektion som satt sig i leden men allt var bra och nu börjar svullnaden gå ner.

Cleo hade idag mitt på dagen fortfarande inte bajsat sedan förlossningen men de kände på henne och hon är inte förstoppad och när hon tillslut lababbade ut två högar kunde de skrivas ut och åka hem.

Jag åkte till Västerås idag och eftersom transporten ändå satt fast i bilen fick den hänga med utifall att de skulle få åka hem. Hade ingen lust när jag ändå var halvvägs att behöva åka hem innan. Tursamt nog ringde de ju också! Jag var ändå påväg till Strömsholm för att hälsa på dem och tänkte gå och kika på hästtävlingarna när jag ändå hade ärenden i Västerås. Saknade min lilla Saga! Vissa individer fastnar direkt även om jag älskar dem alla. Men jag tror de beror mycket på att Saga är efter min Brellir, min egna uppfödning och Vajas, också min uppfödning, lillasyster. Sen är hon vansinnigt söt och go!

I Strömsholm var betalningen inte klar i regleringen mot försäkringsbolaget så jag tog en liten promenad och kikade på tävlingshästarnas stall och dessa enorma hästbussar med lyxutrustning såsom paraboler. Jag som själv bara har 1:an,2:an och 4:an här hemma. Kollar sällan på tv, det hinns inte med, så det känns onödigt att betala för fler kanaler. Huvudsaken jag kan se Bonde söker Fru   !

Gick iväg över stallarna och ner till en hästbutik. Fastnade nästan genast för ett par skitsnygga jeansridbyxor och provade dem. De satt som en smäck och ett kort tag försökte jag övertyga mig själv att de var värda 1800 spänn. Men förnuftet hann ta mig till fånga. 1800 kronor!!! Var jag galen?! För att rida bulimatikern och mocka dynga i!!! Jag skulle inte ens drömma om att köpa riktiga jeans för den summan. Däremot blev jag lite sugen på att på skoj köpa ett kandar till Maisan. Men förnuftet fångade mig då med. Vem skulle bry sig? Vem skulle förstå att det var ett kandar?  Och ett kandar och jeansridbrallorna ihop är nästan en hel shettis   Men visst är hästar snygga i kandar, men kanske inte en "knubbig" islandshäst.

Eftersom jag egentligen var på stadsshoppningstråk hade jag ett par ballerinaskor på fötterna så någon promenad ner till tävlingarna blev det aldrig. Funderade på att ringa Per-Ola och kolla om han hade tid och lust att umgås lite, men hundarna hade inget vatten hemma, tiden rann iväg och hästarna skulle hem. Jag kan ju inte gärna betala för boxplats på djursjukhuset för att roa mig.

Nu ska jag försöka vila lite. Känner mig rätt sliten faktiskt. Kom hem två inatt från djursjukhuset och hade bara sovit 3 timmar natten innan. Imorse klev jag upp med andan i halsen före åtta men superdåligt samvete över att jag stängt av larmet på mobilen inatt. Men Samanta hade ändå inte fölat. På tal om fölat så är Fatima betäckt nu, till Figaros stora lycka!

Vi hörs!