Nja jag vet inte om den är så strategisk egentligen. Den här bilden får bevittna vad jag krigar mot de senaste kvällarna och nätterna:

Sitter illa i klistret kan man säga! Jag överdriver inte om jag säger att jag slagit ihjäl ungefär 100 flugor senaste dygnen. Helt vidrigt! De är överallt, i sängen, i ansiktet, i maten, på bordet, på golvet, i taket, på lamporna, på djuren (inne alltså)...behöver jag fortsätta? Hundarna och katterna tycker att jag blivt helt från vettet när jag irrar runt med en smiska i handen och maniskt går loss. Går sedan och lägger mig efter någon timma för att skena upp lagom i gryningen runt 4-tiden och fortsätta någon timma till. Från början var de livrädda, åtminstone Morris och Foxa. Nu har de vant sig och insett att deras matte är nog inte som alla andra trots allt  . Lilleprutt och Martini rör inte en muskel fast jag klipper med smiskan alldeles bredvid dem.  

Städade och skurade golvet i förrgår, gick sedan ut och donade på gården. Givetvis kom det en åskskur som hette duga och vips var golvet stämplat av 16 hundtassar igen. Nu ligger det mängder av fluglik på golvet också. Livet på landet kan vara helt underbart....eller alldeles alldeles vidrigt beroende på  .

Idag vräker regnet ner så fölen är inne och...har nog rätt tråkigt. Jag går ner med jämna mellanrum och myser med dem. Tränger mig på dem och gör de tama som hundar när de inte har chans att gå undan. Röding och Saga är redan på gränsen för vad andra skulle kalla översociala. Men social och fräck är för mig helt två skilda saker. Jag vill ha tama, trygga hästar som söker kontakt och älskar gos. Däremot får de inte bete sig som små monster eller respektlöst. Röding fick sig en åthutning igår när jag mockade hagen. Han började bralla (som man säger på hästspråk dvs busa/sparka/bocka) mot mig och skottkärran. Testade att komma närmare och närmare med kickarna och vips fick han en dask av spångrepen (i plast!) och en ryande matte efter sig. HAn förstod direkt och så var den leken över. Men han blev inte ett dugg rädd för mig utan kom snart fram försiktigt och med betydligt mer ödmjuk jargong för att gosa och bli kliad i svansroten. Så vill jag dem, uppmärksamma men trygga!

Egentligen sitter jag och väntar/hoppas på att bärgningsbilen ska ringa. Vi ska flytta min trasiga bil till en verkstad som en kompis kompis driver utanför stan. Han ska sätta i en ny men dock begangnad motor i den. Men antagligen har de häcken full på bärgarn idag. De skulle ringt på fm om de hade tid men det är väl början på midsommartrafik idag i ösregn..... Nåja det är dagar i nästa vecka också.

Fåren bryr sig inte om att det regnar. Inte så länge de kan äta gräs iallafall. DEt är idylliskt att titta ut genom köksfönstet och se dem gå och beta, om man bortser från flugliken runt om fönstret förstås.

Just den här bilden visar ju bara en ynka fluga.

Min hjärnskakning tog exakt en vecka att bli kvitt. Nu är jag mig själv igen och klarar av att jobba på som vanligt. Var lite frusterande att vara seg och sjukligt trött i flera dagar när jag har som mest att göra med beteshagar, gårdsfix, hästar och annat. Det är inte normalt att sova bort 18 timmar av dygnet. Men sova var nog det bästa jag kunde göra. En svullen hjärnbark är inte att leka med! Typiskt att det ska vräkregna idag. Igår var det shoppingstråk som gällde. Inga direkt roliga saker. Strykbräda, hästschampo, tunna bomullsgardiner som dörrdraperi för att förhindra flugorna att ta sig in stod på lappen. Jo jag köpte en eller två roliga saker! Hittade växten "mimosa" på en blomsteraffär. Det är en växt som bl.a lever i Panama (där jag och mina kompisar glatt stötte på den). Den är speciell för den viker ihop de flerfikiga bladen om man rör vid den som ett skydd. Min kompis Ulla hade sån i sitt barndomsrum, men vi lyckades stressa ihjäl den för vi satt och smekte den ideligen. Jag köpte två små växter. Får se hur kul de tycker det är att bo med katterna som gärna uppehåller sig i fönstren.

Det är tur att jag har en "snäll" schäfer! Här ligger hon och pratar med kaninen Lakrits. Hon kunde lika gärna ha bitit ihjäl honom! Hon är just nu inne i en terrorålder. Jobbig är bara förnamnet! Myrkryp i hela kroppen och gapigare än vanligt. Men det går över. Precis som alla andra barn/tonåringar har hundar sina åldrar och trotsperioder. Hon är nu 6½ månad och snart påväg att bli könsmogen. Klart hon har sprätt i kroppen! Det är bara att beska med som matte.

Vi hörs!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Jag borde skrivit det här för länge sedan. Jag har inte tiden att skriva blogg. Det tar för mycket tid helt enkelt även om jag saknar det jättemycket! Jag har valt att istället öppna min fb till offentligt på sånt som ändå skulle visats el...

Förra inlägget blev bara massa babbel. Nu blir det bilder med tillhörande text. Inte i kronologisk ordning. Jag har ju valt bilder från en hel vinter. Fjällbäckens Sarv   Hej en lammkorv tack! Grynet och Leo på väg ut i ladan för hopp ...

Nu var det banne mig länge sedan sist. Har inte haft varken tid, ork eller ens lust att skriva blogg. Funderade faktiskt på att ta ett avskedsinlägg för några veckor sedan men jag testar ett tag till. Det som får mig att vilja sluta är att det finns ...

Då och då får jag frågan om hur djuren klarar kylan. På facebook cirkulerade ett blogginlägg där någon skrev om hästar och kyla, täcke eller inte och vad en forskare kommit fram till. Jag ska återkomma till det. Djuren klarar kylan bra. De är skapt...