Nej får får lamm....eller hund   .

Varje gång jag tar in och ut hästarna ur hagen smiter Tufflan ut och går som en lydig hund bredvid mig i ett perfekt fotgående. Så många timmar jag la ner på perfekta fotgåendet med positionen på mina gamla tävlingshundar och så har jag ett lamm som gör det helt naturligt   . Det enda som saknas är sättandena i halterna och en finslipning på vänter svängarna där hon tränger något   . Undrar om man kan få dispens för att starta lydnadsprov med en fårHUND? Anna sa att hon skulle fota oss men det glömde vi tyvärr bort, får ragga någon annan fotograf men fördelen är en som är insatt i tävlingslydnad och vet vad h*n ska fota.

Idag fick hon följa med mig upp till huset. Jag hade någon förhoppning om att gräsmattan med sin grönska skulle locka henne att vänta utanför på nappflaskorna. Jo tjena att det gjorde!

Herr Ober! Milsch bitte!

Hundutfodring pågår. Tufflan får vänta på sina flaskor i micron. Ingen av hundarna bryr sig. Har inte alla ett får i flocken? Vårat är dock inte svart     .

Minna  fjäskar lite för den klart annorlunda hunden. Bäst att visa sig snäll, tycker Minna.

Det här med nattvak börjar bli en ohejdad vana nu. Två nätter i rad har jag vaknat för klockan vid fyratiden på morgonen/natten och tassat ner till stallet och tittat till stona. Nu börjar till och med jag, som är en morgon rugguggla fatta vad folk menar med att det är så underbart tidigt på morgonen! funderade ett tag på att gå en långpromenad, men insåg att jag bara sovit fyra timmar och den här dagen skulle kanske bli förstörd om jag inte sov vidare.

Hade gått loss med flugspray i stallet innan insläppet då det var miljarder myggor där inne. Nu var det lika fullt igen. Antagligen söker de sig in till den värmen hästarna alstrar. Gick runt och sprayade myggmedel på hästarna  och sen blev jag sittande inne hos Figaro i minst 10 minuter och gosade och kliade honom. Han njöt! Vilken mysgubbe! den där tiden på dygnet var han lugn efter att ha stått på box i stallet med full koll på sina tjejer som fått hö att tugga på. Det var en idyll att sitta och mysa med hingsten och lyssna på de andras hömalande. Det tyckte uppenbarligen Figaro också. Han hade inte alls några som helst fasoner för sig som han har vid framför allt utsläppet. Då försöker han bita i grimman när jag trär på den, ibland stegrar han sig innan jag fått upp boxdörren och han är väluppfostrad och vet att bitas får man inte men ibland flyger fan i honom och han kan liksom inte låta bli att ta en tugga. Han bits inte hårt, det har aldrig gjort ont och han vet väl att det är absolut förbjudet. Direkt när han nafsat till slänger han sig i panik bakåt som om han kom på sig själv "Jävlar nu IGEN!" och det märks att han fått stryk tidigare i livet. Jag förklarar lugnt att: "matte slåss aldrig. Matte kan bli arg om Figaro är dum men matte slåss aldrig" Lockar honom till mig och varje gång verkar han förvånad och lättad över att den höjda handen aldrig kom. Figaro har sån respekt bara för en sträng röst så några slag och sparkar behövs verkligen inte. i början när han gjorde något dumt och jag höjde rösten för mycket kunde han vända rumpan till för att i värsta fall försvara sig. Men nu har han insett att det är en schysst matte han fått och slutat med dem försvaren. Det gäller verkligen att förstå varför de agerar på ett sätt även om det inte är så behagligt alla gånger när en häst vänder rumpan mot en beredd att slå. I Figaros fall handlar det om rädsla i kombination med den stress han har med alla sina hingsthormoner. Han kom till ett nytt ställe, men okända människor och fullt med brudar som uppvaknade honom och jag vet av Anne som jag köpte honom av att han haft det tufft och blivit missförstådd. Inte undra på att det kan slå runt och bli fel. Men om jag gått på honom i de lägena och minsann visat honom sin plats hade det blivit väldigt fel och tagit lång lång tid att få honom att få ett förtroende för mig. Om det någonsin hade gått. Hästminne vet ni. Men den Figaro jag satt hos inatt var en helt underbar individ som fick mattes hjärta att smälta! Älskade lilla Figaro! liten på jorden, men stor i orden!

Idag ska här mockas ut halmbäddar. Det luktar utedass i stallet så åtminstone två bäddar måste ut nu. Min kompis Marie kommer hit med sina två barn Bella och ... men jösses, jag har glömt vad hon heter! Hm! Jaja det löser sig. Har fått för mig Amanda, men det heter Karins dotter...

Vi hörs!

För länge sedan skickade jag in påskrivna blanketter till länsstyrelsen och beställde ut en inspektion för att godkänna djurhållningen, hagar, stall och lösdrift. Man måste ha tillstånd när man: 

Har fler än 10 hästar över 24 månader, liksom för att ta emot/inackordera andras hästar vilket är aktuellt när Figaro ska ta emot ston för betäckning, för att få bedriva verksamhet av typen ridskola (inkluderar även "ridlekis"), föder upp 4 föl eller fler per år etc

Jag vill göra rätt för mig och vill inte att någon "illmarig" person ens ska behöva ha funderingar på min djurhållning! Det har inget med att göra att jag synts i TV och heller ingen som gjort någon anmälning mot mig. Jag har som sagt tryckt på själv och bett om en inspektion! Rätt ska vara rätt helt enkelt.

Det kom ut två inspektörer och de dokumenterade allt med både foton och skrift. Jag bad de kolla även getter och får. Hade iofs bara skickat in för hästhållningen men när de ändå är här vill jag att de godkänner allt.

De första de fick träffa var ett gäng glada tillgängliga hundar. Även Milton, mina föräldrars springerhane (Minnas bror och min uppfödning) var här. Morris gjorde allt för att charma och kröp upp i ena inspektörens knä när vi satt och pratade om min verksamhet jag gjort ansökan för.

Sen gick vi in till getternas hage och tittade på dem och tog mått på deras stuga. Jag har känt på deras fönsterrutor och trott att det var plast. Vem förväntar sig glasrutor i en lekstuga åt barn? Som förskollärare med 17 års arbete i förskolan är jag väl medveten om alla regler för lekplatser mm. Kunde inte i  min vildaste fantasi, och har känt på rutorna, tänka mig glasrutor. Men det var glas kom vi på efter att ha knackat och tittat noga så där måste jag sätta upp skydd i form av nån plast, plexi får det bli som jag redan satt för stallfönstern.

Efter det gick vi in till mammorna och fåren i kravallhagen där Saga charmade. Stona var i fina och det fanns inget att anmärka på.

I stallet gjordes det en enkel ritning. Mått togs på boxarnas kvadratmeter, takhöjd, dörröppningar mm. Vi pratade om armaturen och jag berättade att jag har lysrörsarmatur som ligger och väntar på att bli uppsatt. Själva ljuset var inget de hade något att invända mot. Däremot glaskuporna tyckte de skulle vara i plast om de går sönder. Jag upplyste då att plastkupor inte är tillåtet enligt brandsäkerhetsverket eftersom de kan bli tillknycklade och överhettade och stall räknas som hög brandrisk. Då byter jag hellre ut en halmbädd i en glasspittad box än sätter upp något brandfarligt. Men lyskupolerna är ändå påväg att bytas bara det blir tillfälle. I övrigt så tyckte de till och frånluften skulle förbättras så jag ska såga upp och sätta in små ventiler runt om stallet för luftflödet.

Ligghallen såg bra ut. Fick beröm för att jag tänkt till och höjt taket i den, lagt sand i stort sett hela hagen, satt rejäla hängrännor som tar även en rejäl störtskur och sand i botten under bädden för dränering av urin.

Vi kikade på fårhuset och jag berättade att jag under sommaren/hösten kommer byta ut kycklingnätet till armerat smårutigt nät som inte ger vassa stickor och går sönder. Det tyckte de var bra. Kycklingnät är värdelöst till djur annat än kycklingar! Men det är väl därför det heter kycklingnät också.... Är rädd att nått djur sticker sig i ögonen på det.

De tittade på hur jag förvarar kraftfoder och hö. Kraftfodret har jag i tunnor med lock i ett separat rum bakom stängd dörr. Står till och med på dörren: "denna dörr måste ALLTID vara stängd! Getterna äter ihjäl sig!"  Om inte getterna gör det så gör väl hundarna det...

Sist åkte vi runt till betena och hälsade på hästarna. Först till grabbhagen där Lekis har eksemtäcket på sig, de har vatten i både flottörkopp och balja och saltsten. Hästarna kom fram och ville gosa. Alla var i gott skick och välmående. Sen åkte vi till det jag kallar stora betet på 6 ha där Maisan, Leira, Vaja, Maja, Jazzo och Aldon går ihop med några får och kalvar som tillhör Inger och Håkan. Även Maisan har täcket på, hon har också eksem. Jag tog med Vajas lilla boett-täcke utifall att hon skulle behöva det men hon har inte kliat sig nått. Skönt! Då stämmer min teori om att hon bildat antikroppar! Emmy som bor bredvid hagen var ute med deras son. Hon berättade att flottören där höll på att lagas men hon fyllde vatten fyra gånger om dagen i baljorna. Jag som släppte upp mina hästar igår var lite orolig att fåren och kalvarna inte fått vatten då mina hästar stod kvar där vi lämnade dem, alldeles runt baljorna men så var det tydligen inte. Vi hade bara tur som slapp gå de 6 ha i höggräset och leta efter dem. Även det här gänget konstateras vara fina/välskötta och välmående. Gun-Britt och jag gick och hämtade Jazzo och Aldon efter vi släppt stona. Vill att betet på Hacksta ska räcka så länge som möjligt och därför tog jag bort två hästar därifrån. Lekis betäcker stona trots att han är valack så jag vill att han går så lite som möjligt med dem. Såsmåningom kommer alla behöva gå på stora betet för att grabbhagen på Hacksta ska få återväxa för en betesomgång till.

Ja det var väl summa summarum av inspektionen idag. Djuren mår bra och är välskötta, hagar, lösdrift och stall i fint skick.

Vi hörs!

Äntligen rörde det sig i Samantas mage igen! Den har varit oroväckande stilla och hon har gått över tiden så jag började bli rädd för skräcksenariet att fostret dött. Men antagligen tog hon sig inte på första brunsten ihop med Pontus så det är bara gilla läget och vaka vidare. Det börjar ju dra ihop sig även för Najade nu snart. Skulle inte förvåna mig om hon också fölar före Samanta, bara för att jag väntat så på hennes.

Har en vända kvar att hämta hö nu sen är årsförbrukningen slut och det nya höet ska börja skördas till veckan och sen ligga till sig några veckor. Imorgon släpper jag troligtvis Maisan, Leira, Maja och Vaja på bete. Ev också Alice och Röding. Men hon ska bli betäckt med Figaro så jag vet inte om det är så lyckat att ta upp dem till betet. Han ska inte gå med de andra fyra stona. Har skogshagen till han och hans harem bestående av Cleo, Najade och Alice. Men det är så in i helsicke med mygg iår och skogshagen har mycket sly och ligger vindskyddat så de får nog ett rent helvete där om kvällar och nätter. Jag kan inte utsätta dem för det. Det har jag inte hjärta till och skulle inte kunna sova om nätterna dels av dåligt samvete men även oro att de skenar genom staketet. Måtte nya kläckningen av mygglarver stanna av iom att det är så torrt!

Egentligen ska inte Maisan gå på bete. Hon är för tjock. En betessäsong på henne och hon rullar fram och blir ev sjuk. Men en kort betets tid får hon därför att jag behöver tömma vindskyddet och då kommer det upp skadliga ammoniakångor och bakterier. Imorgon kommer de från Hacksta gård och tömmer dynghögen och mittendelen på ca 15 m2 i vindskyddet. Tyvärr går inte skopan in på sidorna eftersom det är två mittpelare i vindskyddet, men jag är tacksam att åtminstone halva är tömt med hjälp! Nu är det inte sån hög bädd. HAr lyckats hålla den nere på höjden den här vintern, men desto hårdare packad. Men med mitten tömd blir det lättare att komma åt med grepen.

Igår var en intensiv dag. Andra avsnittet spelades in. Det med breven. Nu tänker jag inte avslöja om jag är med eller inte. Det får ni se i höst i första avsnittet då de visar brevutdelning med hembesök hos alla 8 bönderna. Så mycket kan jag avslöja att jag visste inte heller om förrän Linda berättade framför kamrorna hur det blev just för mig. Vi får ingen incider information för att förbereda oss för ev besvikelse eller spänning/glädje.

Hur som haver bjöd dagen på många skratt. Min kompis Anna var här "just in case" för att hjälpa mig med breven om jag skulle gå vidare i programmet. Jag hade mycket svårare att hålla mig från flin när hon såg på. Men det kan ju bero på allt dråpligt som hänt senaste tiden. Bättre blev det ju inte när Anna snubblade över mig! Det slutade med att Anna satt inne trots det fina vädret och läste Mentalitetsboken av Lars Fält (hundars mentalitet och MH-tester).

Det känns skönt att fått ett svar nu så jag vet vad jag har för sommar famför mig. Har haft en plan A och en plan B beroende på vilket besked jag skulle få. Jag hade redan bestämt mig innan att oavsett beskedet från Linda så skulle den här sommaren bli den bästa på länge! Vissa datum var ju spikade att hålla öppna om jag skulle gå vidare och de datumen ville jag fylla med roliga händelser oavsett. Så jag har som sagt haft två olika typer av sommaraktiviteter inplanerade. Vilken av de två som jag kommer få ta del av får ni se först i höst. Därför kommer mina semestertrippar, spontana resor, aktiviteter eller något om programmet och inspelningar inte redovisas här i bloggen så den kommer nog ligga nere en stor del av sommaren. Eller iallafall veckovisa glapp. Så bara för att det råder tystnad på bloggen behöver det inte betyda att jag är under inspelning. "Sommaren är kort det mesta regnar bort" som Ledin sjunger. Gäller att ta tillvara på den!

Vi hörs!     

tycker jag mindre om mkina djur än annars. Idag och härom dagen kändes det som det var helt legitimt att kalla Foxa och Morris för hundjävlar och katten Boris för kattfan! Så här var det:

Boris: Satt på handfatet när jag var på toaletten. Jag hinner bara resa mig halvvägs så tar han ett käckt skutt ner på toasitsen i tro om att locket är på vilket det annars alltid är. Har en skräck att få en katt som fastnar och/eller drunknar i toan. Alla som besöker mig får noga instruktioner hur man går på toaletten här!

just som jag reser mig upp så sladdar Boris rakt ner i toaletten, observera att jag inte hunnit spola efter mig! Jag reagerar blixtsnabbt och får tag i hans nackskinn så bara baktassarna blir doppade. Svär åt honom i rena förskräckelsen och hivar upp och iväg med honom. Han blir såklart livrädd och helt förskräckt han med och kutar iväg med snuskiga baktassar som en oljad blixt och jag efter, fortfarande för arg för att få tag i honom igen. En vild jakt uppstår! Jag vill bara ha ut kattfan så fort som möjligt innan han hunnit runt under alla möbler och upp i alla fönster! Tillslut kom han ut och jag hade en gedigen städning framför mig. SEn såg jag inte skymten av en förnedrad Boris på några dagar....

Foxa och Morris: Morris är en kleptoman. Idag hade han fått tag i disktrasan. Foxa borde ha vett att veta bättre. Hon går fram och fjäskar för honom trots att hon väl känner till hans omutliga humör mot henne när han har ett "byte". Han blir flyförbannad, hade hon förväntat sig nått annat? Foxa vrålar rakt ut och första reaktionen blir att försvara sig men det har hon inte mycket för. Morris går på som en arg symaskin (utan nål dock) varpå Foxa i sin hysteriskt aktiva underkastelse springer runt och pinkar rakt ut så det stänker i hela köket och hallen. Löve Y Doggsen!

Idag på förmiddagen kom Bodil som bodde här när jag flyttade in och hyrde vidare under ett antal månader. Efter det kom min syster med familj. De hade varit i Örebro på gympatävling med min systerdotter. Ebba var kvar med gympagänget så det var bara Sofia, Jonas och Philip.

Sofia och Jonas

Philip älskar djuren och ville gärna hjälpa till att vattna.

Kramkalas!

Världens goaste och bästa kille!

Jo det är jag, på vissa bilder är man ju inte ens lik sig!

Nix det här duger inte. Det är en lång dag imorgon med! Men jag tackar väl vovvarna då att jag får vakna upp i ett skinande rent hem där även väggarna är skurade!

Vi hörs!         

Ja vilken värme det har varit idag! Tur att det fläktat ändå annars hade det varit olidligt att jobba idag. Nu är kravallhagen storstädad för sommaren. nu går i och för sig ston med föl och fåren kvar ett tag till innan betessläpp men grovjobbet gjordes klart idag.

Cleo och Saga fick gå ut i hagen ihop med de andra idag. nu är det Najade som sucktar efter en liten en, förut var Cleo som ett plåster på Röding. Men stona är så snälla mot fölen. saga blev först lite förvirrad vem av de bruna som var hennes mamma och Cleo blev helt ifrån sig av oro. Najade är ranghögre och det märktes att Cleo var rädd att förlora Saga. Men Najade lät Saga undersöka henne och vara nära men när Saga ville testa juvret sa Najade tydligt men snällt ifrån och Saga gick "hem" till sin mamma och så var allt frid och fröjd.

Saga

Saga igen

Röding: "- Men VEM har bajsat så här mycket?! Vad snuskigt!" (hade lagt ihop några högar)

"- Matte! Inte Löding bassat så! Näe! Inte Löding!"

Samanta: "-ursäkta finns det plats för fler?"

Finns det hjärterum så....!

Jag blev så less på att ha massa spillhögar i hagen att kratta upp och kasta så jag åkte iväg och köpte de här fårhöhäckarna. Passar utmärkt till shettisarna med. Nu kan de inte kissa och bajsa i maten längre. Har spänt fast de med spännband i träden så inget lyckas välta dem. Nu kan de istället ha mat på fri tillgång och gå och äta när de känner för det. Det är så idylliskt med fåren och hästarna ihop.

Här är en mer rättvis bild på Samantas mage. Ser ut som om det skulle ligga ett helt fyrspann där inne!

Saga på upptåg

På lite struttiga ben än så länge. Röding är jättesur för att han, när det äntligen kommer en kompis, inte får leka med henne för Cleo.

Vi hörs!                  

När Piggelin föddes fick jag lära mig att föl som inte lägger sig är det något fel med. Han var född för tidigt och förstod inte hur han skulle dia trots idogt mjölkande, tuttande med nappflaskor och styrning till spenarna i försök att tvångsdia honom. Eftersom han inte fick nångon mat blev han orolig och vankade runt och sög på allt: väggar,krubban,mammas kropp, mig mm. Självklart fick han akutvård med dygnet runt passning och överlevde med hjälp av blodplasma (han hade inte fått i sig råmjölken) och antibiotika och fick hjälp att lära sig hitta maten när han piggnat till.

Igår reagerade jag redan mitt på eftermiddagen att Saga aldrig la sig ner. Hon bara stod och stod och blev tröttare och tröttare. Men hon diade och verkade ändå pigg och stark. Cleo och hon gick in vid 18-tiden för att få lugn och ro och därigenom försöka få Saga att vilja lägga sig. Men hon stod. Nu började hon stå med bakbenen under sig, lyfta på svansen och krysta i försök att bajsa. På morgonen hade hon lagt ur sig en riktig kabel så magen var igång iallafall. Jag noterade att även Cleo inte bajsat sedan efter fölningen trots att hon betat gräs. Vid insläppet gav jag Cleo massor av betforvatten, litervis som hon sög i sig. Var rädd att hon blivit uttorkad eftersom det var varmt och hon svettats vid fölningen. Det hände Najade förra året. Hade jag inte ingripit hade hon kolappsat. Hon förbi såg sina egna behov och var 100% mamma och efter en jobbig förlossning i 30 C värme torkade hon snabbt ut. Jag satt med intravinöst dropp på henne i en halv natt och vakade så inte hon eller Nimbus skulle trassla in sig i slangen. Inte hann jag varken äta eller dricka själv. 

Det är bara inse hur många djur som stryker med i det vilda! Naturens gallring, men det existerar inte på min gård!

Gun-Britt kom över för att titta på de två nykomlingarna på kvällen och vi hjälptes åt att lasta Cleo och Saga. Hade ringt in till Strömsholm. Två hästar med förstoppning och begynnande kolik varav den ena nyfödd och som till råga på allt hade ett svullet svampigt höger framknä var inget jag ville ringa ut distriktsveterinären för. De är duktiga, men de har ofta pressat schema och kommer ut och gör det som behövs för stunden sen åker de igen. Blir hästen inte bra, vilket sällan händer för mig (dåligt flyt), måste de iallafall ha mer vård. Jag lägger hellre pengarna direkt på Strömsholm än kastar de i sjön till jordbruksverket för en behandling som inte hjälper.

Saga hade rejält med små bajsklumpar som hårda stenar i röret. Veterinären plockade ut dem en efter en med hjälp av lillfingret. Inte så lätt att hjälpa föl av små raser.  De kände på hennes bak- och framknä och konstaterade att hon var svullen. Tog lite blodprover som senare visade sig vara bra. Hon går på benet och haltar inte.  Jag var rädd att kommit i kläm mellan Cleos hovar i födseln och fått sig en kjänga av misstag. Leder och ben ska man vara rädd om så lika bra att kolla upp direkt när vi ändå var inne. De var först rädda för att hon hade fötts med en infektion som satt sig i leden men allt var bra och nu börjar svullnaden gå ner.

Cleo hade idag mitt på dagen fortfarande inte bajsat sedan förlossningen men de kände på henne och hon är inte förstoppad och när hon tillslut lababbade ut två högar kunde de skrivas ut och åka hem.

Jag åkte till Västerås idag och eftersom transporten ändå satt fast i bilen fick den hänga med utifall att de skulle få åka hem. Hade ingen lust när jag ändå var halvvägs att behöva åka hem innan. Tursamt nog ringde de ju också! Jag var ändå påväg till Strömsholm för att hälsa på dem och tänkte gå och kika på hästtävlingarna när jag ändå hade ärenden i Västerås. Saknade min lilla Saga! Vissa individer fastnar direkt även om jag älskar dem alla. Men jag tror de beror mycket på att Saga är efter min Brellir, min egna uppfödning och Vajas, också min uppfödning, lillasyster. Sen är hon vansinnigt söt och go!

I Strömsholm var betalningen inte klar i regleringen mot försäkringsbolaget så jag tog en liten promenad och kikade på tävlingshästarnas stall och dessa enorma hästbussar med lyxutrustning såsom paraboler. Jag som själv bara har 1:an,2:an och 4:an här hemma. Kollar sällan på tv, det hinns inte med, så det känns onödigt att betala för fler kanaler. Huvudsaken jag kan se Bonde söker Fru   !

Gick iväg över stallarna och ner till en hästbutik. Fastnade nästan genast för ett par skitsnygga jeansridbyxor och provade dem. De satt som en smäck och ett kort tag försökte jag övertyga mig själv att de var värda 1800 spänn. Men förnuftet hann ta mig till fånga. 1800 kronor!!! Var jag galen?! För att rida bulimatikern och mocka dynga i!!! Jag skulle inte ens drömma om att köpa riktiga jeans för den summan. Däremot blev jag lite sugen på att på skoj köpa ett kandar till Maisan. Men förnuftet fångade mig då med. Vem skulle bry sig? Vem skulle förstå att det var ett kandar?  Och ett kandar och jeansridbrallorna ihop är nästan en hel shettis   Men visst är hästar snygga i kandar, men kanske inte en "knubbig" islandshäst.

Eftersom jag egentligen var på stadsshoppningstråk hade jag ett par ballerinaskor på fötterna så någon promenad ner till tävlingarna blev det aldrig. Funderade på att ringa Per-Ola och kolla om han hade tid och lust att umgås lite, men hundarna hade inget vatten hemma, tiden rann iväg och hästarna skulle hem. Jag kan ju inte gärna betala för boxplats på djursjukhuset för att roa mig.

Nu ska jag försöka vila lite. Känner mig rätt sliten faktiskt. Kom hem två inatt från djursjukhuset och hade bara sovit 3 timmar natten innan. Imorse klev jag upp med andan i halsen före åtta men superdåligt samvete över att jag stängt av larmet på mobilen inatt. Men Samanta hade ändå inte fölat. På tal om fölat så är Fatima betäckt nu, till Figaros stora lycka!

Vi hörs! 

När stallet var klart igår tog jag Foxa med mig i bilen med riktining mot Eskilstuna där jag skulle möta upp Anna som skulle (tydligen...) tävla lydnadsklass 3 med Faran. Att det var tävling hade jag ingen aning om, bara det var en snygg början   . Hade visst bara lyssnat med ett halvt öra. Farans uppfödare bor i de trakterna så jag tog för givet att det var träning och gjorde mig ingen större brådska att fixa klart allt, Foxa skulle ju bara dit och miljöträna och jag titta på. Ungefär halvvägs, dvs på E20 utanför Strängnäs sms:ade jag Anna för att ta reda på var de var. Undrar om det bara är jag på denna jord som har en dum ovana att kasta mig hals över huvud bakom ratten utan en susning om vart jag ska?! Fick till svar på Brukshundklubben och hon hade startnr 7. Jisses! Nu blev det ju bråttom! Eskilstuna bk?? Var tusan låg det då? Fixade fam telnr till klubben och fick tala med en ung tjej som med största sannorlighet var utan körkort och dessutom inte ville fatta att jag aldrig ens i mitt liv passerat Eskilstuna. Dvs jag hade ingen som helst aning om var något låg, hur det såg ut. Hennes vägbeskrivning gjorde mig bara stressad. Ringde upp Ingela som leverar hö till mig. De bor utanför stan. Hon hade en ängels tålamod och fick utstå ett antal felkörningar och förvirringar runt i ett samhälle och fram och tillbaka på E20. Tillslut hittade jag, nästan, rätt. Dörnade förbi siluetten med schäfer på och kom ut på en oändligt lång nysladdad grusväg och jag överdriver inte när jag erkänner att jag var ner i diket och vände och svor som en hagelbössa. Stressad och arg? Nej aldrig jag inte   ! Tur jag har vänner som känner mig väl och tar mig för vad jag och inte personligt när jag mellan rattningarna i diket smsade " hur jävla långt ska man åka på den här grusjävla vägen egentligen?"

Lagom till prisutdelningen kom vi fram....Foxa fastade med tassen i sitt halsband och som den schäfer hon är vrålade hon ut sin frustration över att inte komma ur bilen tillräckligt fort och att det drog så in i ....... i benet på henne. Nåja, hon kom fort till sans igen.

Prisutdelning på Eskilstuna bk. Kolla in mannen som står bredvid oss, tror han föll för Foxa   

Efteråt gick vi en skogspromenad med Axxa och Foxa innan vi gick ner på appellplan och tränade. Jag fick världens flashback av att vara på en brukshundklubb igen. Det luktar alltid så speciellt, hundkiss, unken stuga och cigg. Men jag gillar lukten. Det är så hemtamt och inarbetat i hundträningsvärlden och hör liksom till. Annars gillar jag inte cigarettlukt och kan dessutom bli allergisk mot det med astmaliknande pip i luftrören. Men på brukshundklubben hör det till. Gula Blend är evigt förknippat med Gävle bk.

Foxa tränar ligg-sitt-ligg. En början på fjärrdirigering.

"Fot"

På vägen hem stannade vi där jag kör av när jag hämtar hö. Det ligger en grustäkt där och en lång ramp av typen brandtrappa som de väger in lastbilarna vid. Perfekt att träna miljö i! Har spanat in den men väntat in Foxas ålder. 

Anna och Axxa på rampen

Till vår glädje fanns det ytterligare några brandtrappor och en låg ramp att börja öva i för att pedagogiskt ta ett steg i taget och bygga upp självförtroendet istället för att chocka hunden. Här var en liten halvcirkelformad trappa med liten avsats på vid dörren på ca 1½ meter hög.

Foxa uppe på stora rampen. Helt obrydd om höjden, obehaget i tassarna mot ståltrappan och att det är fri sikt rak ner. Hon går som ett stadigt lok, tuff tuff tuff utan att blinka, tveka eller stressa. Fina Foxa!

När jag körde in på gården lyckades jag tappa ner min mobil bredvid sätet och när jag skulle fiska upp den klantade jag mig och råkade peta in den ännu längre in under sätet. Jag körde ner min hand efter den. Klart jag måste ha min mobil! Attans! Jag fastnade! Och inte lite heller! Längre ner på sätet är det en stålbalk som jag klämt ner handen under och sen klämdes den fiffigt fast mellan balken och växellådan. Man har ju något ben, en knöl på handleden alldeles vid tummen. Där hade jag kilat fast mig! Försökte lirka men det gick inte. Foxa vålade i buren bakom mig och ville ut. Jag väntade tålmodigt på att Anna skulle kliva ur sin bil, jag behövde hjälp! Handen började redan doma. Hon trodde det hade hänt något med Foxa när jag halvt desperat ropade på hjälp. Schysst kompis som lägger sig på alla fyra i gruset och skrattar så tårarna sprutar och hon kiknar och dessutom tar fram kameran och dokumenterar eländet   .

Fast ja skrattade så grät jag också! Vi funderade och skrattade om vartannat över hur jag skulle komma loss! Köra in till brandstationen, de är ju vana att såga loss folk ur bilar!

Fiffigt Johanna! Riktigt duktigt gjort!

Efter minst 5-10 minuter kom jag loss med ett vrål och har rejält ont i handen idag. Ett tag kändes det som om handleden skulle gå av på mig. 5-10  inuter är länge att sitta fast, jag lovar! Vis av erfarenhet....   

När vi kom hem till mig hamnade vi kökskoma vid matbordet och drack te till klockan halv fem på morgonen då vi gick ner till stallet för att titta till stona. Vi stod och disskuterade över Samanta som låg och stönade. Var hon på gång? Jag hade iakttagit Cleos spenar på kvällen vid insläppet som blivit fylda till bredden, men i disskussionen över Samanta glömde jag kolla Cleo. Hon stod ju ändå lugnt och halvsov. Var i säng vid femtiden och ställde klockan på strax innan åtta då jag väntade besök.

Skyndade mig att släppa ut innehästarna i hagarna och gick in i Cleos box med grimman i handen "- nu Cleo ska vi gå ut...nähä...det ska vi inte...du har ju föla gumman!"

Fortfarande blöt och lite virrig i världen. Men stadigt på benen, bajsade och tuttade precis som de ska.  

Annas kommentar när hon tog den här bilden: "-Inte undra på att dina föl är sociala!"

Nej kanske inte så konstigt   

Efter lite om och men bestämde jag att hon ska få heta Saga. Pappa Brellir är islandshäst så det är ännu osäkert om det blir Saga från Fjällbäcken eller Fjällbäckens Saga.

När hästarna var ute kom dem. Gänget från Stora Skuggans 4H-gård där jobbat från och till i 20-årsåldern (Anna i svata byxor var typ 13-14 år då!). De har skänkt den här lilla shettisfröken Fatima till mig! Tusen tack! Hon är veterinärbesiktigad och gått igenom så allt är i sin ordning.  Jag känner mig helt...saknar ord faktiskt! Är så glad!

Figaro blev utom sig av glädje! En tjej till bara honom!

fatima fick genast gå in till honom och började genast att brunsta. Fatima har gått på ponnytravet i sin ungdom och har "riktig" stam och utställd med 38 p om jag minns rätt.

Här går det vilt till! Bäst att hålla sig undan!

Foxa hittade visst ett kamprep i smyg

Och Amy ser ut att ha brutalledsnat iallafall för stunden

Vi beundrade de små söta kaninungarna också som troligtvis av misstag krypit upp ur boet. Jag fick bädda ner de igen.

Anna hjälpte mig att knuffa ut Saga på gången utanför stallet så de fick vara ute i solen.

Pappa Brellir upp i dagen!

Tror att Saga dessutom ärvt farmor Dis från Odensickes färg.

Två lite osäkra individer bekantar sig med varann.

Vänskap uppstår!

Vi hörs!                   

Kändes bäst att lägga upp bilder och berätta om det som skett närmaste dygnet innan allt annat drar igång som kommer ske under denna långhelg. Inget föl ännu iallafall.

Igår kväll var jag hem till Jalle och blev bjuden på kaffe. Han var bussig och hjälpte mig reda ut vilken typ av märkning och sifferkombination jag ska ha till fåren. Tog ut beställningsblankett från jordbruksverket men blev sittande som ett fån med alla olika namn, färger, nummerval osv. Tur det finns kunnig och trevlig hjälp att ta till! Vi bestämde att vi ska träffas och grilla och dela en flaska vin nån fredagkväll, vi singlar   . Jag kan ibland bli så sugen på ett glas rött, men knäcka upp en flaska ensam finns inte i min värld. Har testat nångång, men dels smakar det inte lika gott sen får jag hälla ut resten av flaskan i vasken och sen känner jag mig verkligen som världens mest ensamma och tragiska person   .

Uppe på betet mår grabbarna toppen. Lekis har, till skillnad från Maisan, inga problem med klåda och sommareksem. Men så är det en toppenhage med mycket vind också. igår var det olidligt med mygg på kvällen. drog på Vaja eksemtäcke iallafall och sprayande och kletade in hästarna i myggmedel så hela jag luktade myggstift efteråt. Ingen av grabbarna har hittills reagerat på betet heller. Alla har normala lymfor och puls.

Vaja iklädd eksemtäcke. Säkert helt onödigt, men bättre förebygga än riskera något. Iallafall Maisan älskar sitt eksemtäcke. Hon blir så lycklig när hon får det på sig och sticker självmant i huvudet i den trånga halsdelen. Hon vet att det hjälper mot stickjävlarna. Även Vaja är helt obrydd över att trä av och på täcket trots att det sitter som gjutet över skallen när det ska på och hon inte ser något på en stund tills det dragits över ögonen. Men jag stoppar alltid i en godis i munnen och möter upp huvudet inne i täcket. det ska löna sig att samarbeta!

Här följer några bilder på stonas magar:

Helena! Now we talking! Najade har några veckor kvar....

Cleo som väntar en islandskorsning (kallas olycka i arbetet) bär som sist sitt föl högt upp i buken. Hon är redo att föla när som helst.

Cleo sedd från sidan

Samanta gör sig inte riktigt bra på den här bilden. Hon har dessutom släppt ner sin mage från att sett ut som Najade. Fölar också när som helst.

Lille Röding växer och frodas och har börjat tappa sin första fölpäls.

syns tydligt runt mulen. Söt-Röding! Skägget hänger visst fortfarande med ser jag nu. Föl föds alltid med  lite bockskägg, varför vet jag inte.

Samanta har en lustig grej att hålla på att slickas. När de spelade in prestentationsprogrammet stod en utav tjejerna ute i hagen med en lampa när vi satt i fårhuset och Samanta stod och slickade hennes ben hela tiden trots byxor. Ännu godare är det visst med duschtvåls parfym och hudkräm.

Trött!

Fåren trivs jättebra ute med hästarna. Här är Ferdinand och Tufflan.

Tant

Ferdinand igen. Se de små söta hornen! Han är sjukt gullig!

Imorse kom Marie över på frukost. Hon hade köpt med sig bröd från bageri och sen satt vi och gottade oss och pratade och pratade....krattade lite hage...fikade igen med Maries supergoda små hembakade minibakelser (Tack!) och pratade ännu mera.

Ikväll kommer Anna hit på besök med Faran och Axxa. Hundträning och massa babbel står på schemat   .

Jo föresten, om någon undrar om min ridning som jag inte nämner nått om så har hästarna semester just nu. Det är så mycket annat som sker och måste göras så jag har gett de och mig ledigt för att slippa ha dåligt samvete över ytterst sporadisk ridning. Lekis har betessemester ett tag och Maisan var halt för några veckor sedan när jag red henne. Trots att hon rör sig på lösdriften linkade hon första 50 metrarna på ridningen och nickade till med höger fram med jämna mellanrum. Så hon får försöka vila bort det onda. Eftersom de andra två vilar så får Leira också ta det piano och gå och skrota ett tag trots att de två inte är på bete. När allt är klart på gården med det som ska göras inför sommaren med hagar och boxar, omålningen från förra året som ska göras klart osv kan vi ta nya tag igen.

Vi hörs!