Nu drängar jag iofs åt mig själv men tog lite bilder från min vardag. Tror jag ska fota en heldag nån dag bar på skoj, fast ingen dag är den andra riktigt lik.

Hästarnas träningsböcker. Var vi red, hur länge, bra/dåligt.

"Myrstackarna" i kravallhagen och en mycket lortig men lycklig Maja.

Alice vill vara i centrum under mockningen

Blekis undersöker noga sin nyhalmade och kalkade box 

Hastigt ändrade planer! Satt upp på Lekis (Blekis är samma häst) och hann rida ungefär 3½ varv i uppvärmningsskritt innan Brellir avundsjukt forcerade staketet och klev ut på stallplan utanför ridbanan. Jippie! Eller inte.... Typiskt unghästfasoner. Måste bara testa... In med hästarna och fram med skruvdragare, ny stolpe och sätta igång och laga. Just för tillfället var han billig den lille rackarungen Brellir.

Han blev snart förlåten när han visade upp sina fina sidor. Här väntar han tålmodigt medan matte (jag) mockar rent hans box. Efter mockningen hade vi pälsvård.

Sen lekte vi ponnyputa-leken (ponnyputa=den sadel han har).

Han var ju inte direkt störd av att bära sadel. Brellir 22 månader gammal. Det ska börjas i tid! Förstår inte vitsen med att låta islandsunghästar bara gå och skrota i väntan på arbete vid 3-års ålder. Massa förlorad tid bara. Ju tidigare erfarenheter desto bättre hävdar jag! Och lite uppkäftig som jag är tror jag mest att det synsättet är skapat av de som har för många unghästar och inte hinner med dem tidigare. Att de skulle bli bortskämda "svenska gårdshästar" som jag fått höra till leda, det tror jag inte ett ögonblick på. Isåfall skulle varje varmblodstravare, halvblodshäst, ardenner etc vara vidriga bortklemade nonchalanta monsterhästar och hur många kan skriva under på det? Brellir kan nu åka transport ensam och lastas i och ur av en person, gå promenader i grimman ensam, verkas utan problem, stå uppbunden i stallgången och boxen och bära lätt sadel, täcke och låter sig fångas i hagen (och när han rymt, hihi) utan problem alls. Odräglig? Inte det minsta!

Även om man bara är i väntans tider så får man inte bli bortglömd i hagen. Här är Najade inne för omvårdnad och kärlek och egen tid med matte.    

Jennifer red Jazzo idag igen medan jag lagade stängsel.

Här skrittas han av efter ridpasset inför publiken. Nån ridning blev det inte för min del idag. Jag som hade tänkt hinna med både ridpasset med Blekis som blev abrupt avbrutet och tömköra Leira. Imorgon är en annan dag sägs det. Nu är iallafal båda trådhagarna fixade och spända. Alltid kan man glädjas åt nått!

Vi hörs!