Ja det var ju inte riktigt vad jag hade planerat. Men det är bara ta det som det kom och "snajda" om i planerna och livet framöver.

Gun-Britt kom idag på förmiddagen ungefär samtidigt som mina föräldrar hämtade Minna. Skönt att bli av med henne och riskerna för infektion här bland alla djur och deras bakterier. Hon har repat sig väl och mår efter omständigheterna väldigt bra. Gun-Britt och jag satte igång med att mocka kravallhagen. Det är fortfarande blött i marken och tungjobbat men det är bara att hugga i. Jag som varit uppe hos djuren och nattat/kollat till de dräktiga klockan två inatt gav dem lite senare frukost och hade bara tagit ut dem i hagarna vid 08-tiden. Kollade aldrig fåren. Lite slarvigt kan jag själv tycka men det var så lugnt och tyst där. Borde fattat bättre!

"- Vad bra att de ick två var!", log Gun-Britt när jag kom ner till stallet.

"-VA!? har de lammat?"

Jodå fårgården hade förvandlats till rena barnkammaren.

Stolt mamma

Två tacklamm och två bagglamm blev det.

Tacklammen är bruna.

Så små de är! Båda kullarna var nyfödda när vi såg dem. 

Blev lite besviken att det här var en kille. Så häftigt tecknad! Men bagglammen har sitt öde att möta till hösten...

Tänk vad de växer på 2 månader! Här är Frysa född i februari och lilla Snuttan.

Oförskämt söt! Ångrar inte en minut att jag valde Helsingefår, de får ju så individuella teckningar! Ingen risk att blanda ihop dem.

Åsa och Nelly kom förbi på eftermiddagen och tog ut Aldon på en ridtur. Sen hjälpte de till med Pontus inridning.

Nelly gör iordning Pontus. Vi skrattade och sa att det ser ut, rent storleksmässigt, som när vi sköter våra hästar.  

Fortfarande är Pontus helt obrydd och tar ridningen som det mest självklara i världen.              

Hejdå på en stund!

Så var det då det här med att jag blivit mamma.

Det här är min unge! Min lilla "Snutta"

Av två tackor som ska lamma så lyckas de pricka in exakt samtidigt. Förvirringen blev ett faktum. Vems barn var vems? Inte ens mammorna visste. Antingen har de fått två var eller 3 och 1. Var med om får tidigare som vars lamm fött väldigt tätt på varann och där tackan inte hängde med att det kom två och bara tog ig an ett av dem. I det fallet såg jag vad som skedde och kunde ingripa och övertyga tackan att ta hand om lammet. Men nu har jag ingen aning om vem som är mamma. Ingen vill veta av den utan stångar brutalt bort lammet. Går inte attt tala nån av dem tillrätta. Mjölkade ur ena tackan och försökte få i lammet råmjölk men hon var rätt klen och "ämlig". Risken finns att man i all välmening matar ner mjölk i lungorna istället. Är egentligen säkrast att sondmata, men nu hade jag ingen sond. Däremot var jag förberedd. Har väl varit med förr och har fantasi om värsta tänkbara som idag. Köpte för länge sedan en säck lammnäring som en utifall att-grej. Tänkte när jag plockade på mig den att det vore väl självaste den om nått lamm blir frånstött en söndag och alla butiker är stängda. Och vad var det som hände då? Känner mig lite mallig som är så förutseende!

Välkommen till flocken!

Det är skönt att jag har så snälla hundar!

  Även Foxa 4 månader var försiktig om det lilla ynkliga lammet.

Som att det skulle vara så märkvärdigt att få ett lamm som flockmedlem, tycks Foxa tänka.           

Försvarsmaktens Foxa, 4 månader 

När jag värmt fårmjölken och sen lammnäring i micron och gav henne åt hon glupskt och kom igång med sugreflexen. Nu måste jag mata lillan 4-6 ggr/dygn till att börja med för att succesivt dra ner. Under två månader kommer hon vara beroende av mig. Däremot bor hon i fårflocken för att inte bli nått annat än just ett får. Finns även vissa gränser här hemma. Vill inte ha tt får inomhus hur söt hon än må vara. Nu måste jag faktiskt ner och mata igen.

Vi hörs!