Lilla Minna ligger inlagd på Strömsholm   . Mattes lilla hjärta blev hastigt sjuk igår. Att en pyromea kunde gå så fort hade jag ingen aning om! På morgonen reagerade jag på att hon drack så vansinnigt mycket. Gick fram och tillbaka till skålen och hinkade i sig. Foxa drack också ganska friskt så jag funderade på vad de fått i sig. Men varningsklockan ringde i bakhuvudet. Onormal törst är ett vanligt tecken på livmoderinflammation. Annars var hon pigg och åt sin mat, följde med till stallet vid utsläpp och utfodring. Både hon och Amy la sig på stallbacken och vilade. Inte heller riktligt normalt men iom att båda gjode det och hundarna varit ute hela dagen igår så tänkte jag att de var nog trötta och slitna. Åkte iväg och kom tillbaka några timmar senare. Ingen Minna mötte mig vid dörren. Däremot möttes jag av en stor hundspya med osmält frukost. Minna reste sig smärtsamt upp och stod med bakbenen under sig och spänd buk. Rörde sig ovilligt och gick bara ut och kissade och sen in igen och la sig i sin kräka utan att bry sig. Jag kollade hennes "muffa". Hon löper och blodar och är svullen normalt, men hon läckte kiss och när jag röde vid vulvan strömmande det ut flytningar.

Jag som stannat och storhandlat på vägen hem kastade in matvararorna i kyl och frys och hivade i mig en kopp kaffe. Jag hade stromsäkrat på morgonen. Det skulle ju blåsa järnspik och klass 2 varning så utifall ett ev strömavbrott så såg jag till att vara väl förbredd. Fyllt upp en kaffetermos och massa vattenglas/kannor/hundskålar. Fyllt alla 3 thermobarar till bredden, 6 st 25 l vattendunkar, alla hinkar i stallet var tvättade och uppfyllda och hinkarna i boxarna upphällda. Nu blev det bara kraftig vind, kändes lite surt när jag ändå var så väl förberedd.

Hann slänga åt hästarna eftemiddagshöet och drog iväg. Ringde från bilen och meddelande att vi var påväg. Blev lång väntan på Strömsholm, var flera akutfall innan oss. Jag lät Minna vänta delvis i bilen och gick ner till stora vägen och matstället "gula hästen" och käkade middag.

Hon fick dropp, röntgenplåtar togs på buk och livmoder och hon bleb inskriven. Kändes hemskt att lämna henne! Min lilla baby. Min Minna som jag hållt i sen hon föddes. Mest orolig var jag för sövningen och uppvarknandet iom att hon har epilepsi som ligger latent. Hon har fått några anfall i sitt liv. Första när hon var 6 månader och blev klämde under ett kompostnät av de andra hundarna. Hon tappar inte medvetandet men däremot kroppskontrollen och trillar hit och dit. Fick ett krampanfall när hon blev sederad för 2 år sedan, men sedan dess har hon inte fått nått. Har aldrig behövt äta medicin. Nu tror jag att jag vet vad det beror på. HOn blev tappad i golvet av en valpköpares kompis och for med huvudet före handlöst ner i golvet. Epilepsi kan vara både medfött och förvärvat. Ingen av släktingarna har ep.

Nu har de ringt och meddelat att hon är operérad. Livmodern var ok men livmoderhalsen inflammerad. Nu väntar uppvaket och den pärsen. Mina föräldrar är supersnälla och gulliga och tar hand om henne under konvalicenten. Är svårt att ha henne här på gården med ett operationssår under magen bland alla baciller och dynga. Hon behöver vara i renare och mindre kladdig miljö. Vid regn förvandlas gården till gegga.

Från det ena till det andra så har hela lösdriftshagen nu städats på vinterns dynga. Allt är borta och detsom nu ligger är nytt och plockas undan för undan. Skönt att de går runt på sanden nu igen. Jag valde att fylla ut mer än halva ytan med sand för att utehästarna inte skulle behöva klafsa i lera 24 h om dygnet. De njuter av den torra sanden och rullar och kliar sig mot den.

Köpt fröer nu som ska planteras. Har några pallkragar på logen att ställa fram och fylla med jord och så sallad och vad det nu mer var för grönsaksfrön jag valde. Rädisa kanske? Ska så tagetes inne och hoppas att jag kommer ihåg att vattna dem också   . Några rabattfrön ska kastas ut i en tom rabatt. Ser fra emot mina vårlökar jag planterad i höstas. Om nu inte Gerda och Rakel har mumsat i sig det lilla som kommer upp....

Vi hörs!