Rakel är en kruttant! Vilken kämpe! Från att ha kaskadkräkts med hög feber och en stillastående vom äter och dricker hon nu.

 Jag ångrar inte en minut att jag tog ut veterinären och lät behandla en 12-årig get. Många hade nog tyckt och tänkt att åldern har tagit ut sin rätt. Jag anser att förtäring av för mycket frukt och ålderdom inte hänger ihop. Jag ville känna att jag ger henne chansen att ta sig igenom matförgiftningen. Gerda och Rakel är systrar och har levt sida vid sida sedan födseln och getter är oerhört bundna till artfränder. Blir den ena sjuk och måste gå bort måste den andra tyvärr följa med till andra sidan hur hemskt och vemodigt det än är.

Rakels mediciner: saltbalans, spruta med antibiotika, vomstimulerande pasta, kolpasta (tar upp toxiner), vomstartande pasta, diakur pulver (dietvätska med elektrolyter), bikarbonat och energibalans. Det mesta hade jag redan hemma som en utifall att-grej.

Åkte in idag och köpte lusernmix, finhackat hö i blandning med olja och melass. Getterna älskar det, det är lätttuggat och jag tänkte att melassen (från sockerbetan) kunde ge extra med energi åt en tillfrisknande get. rakel åt med förtjusning och drack självmant vatten. Vet ännu inte om hon även dricker diakurlösningen men Gerda älskar det däremot!

Marie kom ut på fm och vi tog en promenad med Jazzo, Pontus, Piggelin och Nalle i skogen och klev över stock och sten. killarna var eld och lågor! Åskan hängde tungt en bit bort och mullrade oavbrutet men regnet kom inte förrän på eftermiddagen. Tror vi var ute 45 minuter ungefär.

Efter det hade jag besök av försäkringsmannen. Han anmälde mig till kursen "säker hästhantering" som anordnas av Agria i samarbete med Länsförsäkringar. För att få gå kursen sker en besiktning av stallet av bl.a en elektriker. Känns skönt att komma iväg på kursen. Har velat gå den enda sedan jag hörde talas om den men då hade jag inget eget stall. När kursen inkl besiktningen (och ev brister åtgärdade) får man en skylt att hänga på stallet där det står att anläggningen är godkänd. Känns jäkligt skönt att dels ringt hit djurskyddsinspektion och gå säker hästverksamhet. Jag har inget att skämmas för när det gäller mina djur och djurhållning och faktiskt känns det skönt att ev kunna förekomma än förekommas.

Fröken Foxa och jag gick på egen skogspromenad mellan skurarna. Hon fick gå ut på egen tid med matte och upptäcka världen utan stöd av flocken. Skönt med lite höstiga dagar nu efter all värme. Mindre risk för rackans ormar. jag plockade med mig en boll och en kampleksak för lite träning med uppletande och kamplek men Foxa var väldigt brydd över alla skogens dofter och ljud Inte rädd men lite spänd. Jag passade på att plocka kantareller också.

Stor stor skog!

Foxa tränar in momentet "stenen". Att lära sig leta reda på höga stenar och hoppa upp på. På så vis håller sig hunden aktiverad och löper mindre risk att leta upp vilt.

 K

Kamplek med trasan.

Foxa vann visst! Bra för självförtroendet. Fast fokus hamnar lätt på annat i skogen än trasan....

"- Matte, vad var det?"

Härom dagen fick hon följa med in till Granngården och välja godis. Hon "köpte" en kycklingklubba till sig och de andra vovvarna. Världens lyckligaste vovve hoppade upp mot disken och räckte fram steckkoden fast såklart helt ovetande. Hon ville bara säga hej och visa vad hon valt!

Vi hörs!            

blir verkligen inte som jag tänkt mig! Glömmer aldrig när jag fick frågan i en intervju inför inspelningarna till bonde (då de tog ut deltagarna) "hur ser en vanlig dag ut för dig?" Jag tror det tog ett tag att formulera ett vettigt svar...öhhh...jag har inga vanliga dagar...jag har vissa rutiner som ska göras varje dag såsom mata och mocka men en vanlig dag existerar inte. Ingen dag är den andra lik! Idag är ett prakexemplar på en ovanligt ovanlig dag!

Vaknade, matade hundarna. Ner till stallet för morgon rutin med utsläpp för innestående hästar (för tillfället bara Figaro och Fatima), mata i hagarna och släppa ut getter och får. Mocka, tömma vatten (om jag inte gör det vid insläppet...). Getterna går som vanligt ut sist eftersom de ibland proppar upp stallgången med sitt "ska bara". Tittar in på Gerda och Rakel (getterna) och ser att Rakel är nersmetad i hela ansiktet av...?....höh?..."-Men Rakel har du kräkts!?" Ser nu att alla väggarna är "målade" med getkräk och halmen full av spyor. Jag visste inte ens att getter kunde kräkas, men det är ju inte otroligt med tanke på att de idisslar. Stackars Rakel ser matt ut och hulkar oavbrutet. Går upp och ringer veterinären som råder mig att ge bikarbonat upplöst i vatten. Jo tjena det har jag hemma....bakar pepparkakor jätteofta ...eller inte.... Kastar mig i bilen och åker till ICA. Har dessutom ingen frukost hemma, har väl aldrig hänt förr   . På vägen in kommer jag på att jag bokat möte med en man som skulle komma ut och prata försäkringar. Letar desperat i mobilen efter nummret, chansar och ringer rätt. Puh det stressmomentet ur världen! På väg ut ur butiken ringer det och ett nytt oplanerat möte måste ske idag! Typ just nu! Shit! Jag har frukosten i matkassarna och inser att det kan jag glömma att hinna få i mig! Svänger in på Statoil och köper två kanelbullar. Mmmm vilken hälsofrukost!

Kommer hem, blandar bikarbonatvatten och tvångsmatar upprörd get. Syster Gerda blänger argt på mig under sin krull-lugg.

Sen sker allt i ett. Möte, träff på baren vid 55:an, hem igen för att fortsätta disskutera, jag hinner före hem från baren och undrar med mitt ibland arga humör vad de är för "miffon" som parkerat sin husbil alldeles vid min gård och går och glor. En kvinna vinkar glatt och plötsligt ser jag: men jösses det är ju Lena och Kalle! Mina grannar från Duved!!! Så otroligt roligt och vilken överraskning! De hann bara stanna en superkortis men lovade att stanna längre nästa gång de åker ner.

Kör ut med Jazzo en kortare sväng. Han är superpigg och förstår inte alls varför man måste skritta när det går att trava! Gör en ful tvärnit under ett äppelträd och försöker roffa åt sig.

Kommer hem, får nytt besök av en killkompis. Vi sitter och snackar nån timma, distriktsveterinären ringer och är på väg ut. Lagom när Tobbe åker kommer veterinären. Vi disskuterar behandling och trolig ev diagnos. För mycket av det goda? Rakel käkar med förkärlek rutten fallfrukt. Det kan ha jäst i magen på henne och orsakat störningar. Tänkte inte på om hon var full igår vid insläppet?? Kan hon ha varit det utan att jag tänkte på det? Älgar som går i trädgårdar och äter frukt kan ju bli fulla. Och så Griseknoen förstås! Men Rakel då! En full get!? Hon vinglade iofs i morse.... Tempade henne och hade hög feber. Aha därav yrseln. Pluttan då! Och matte anklagar henne för att vara full.... Jag ringer efter Gun-Britt som kommer ut och hjälper oss att tvångshålla Rakel då vi ska testa att sonda henne och på så vis få i henne vätska och magmedicin. Det går åt skogen då slangen viker sig och Rakel kaskadkräks rakt ut över veterinären istället. En get har liten strupe så häst/kalvsond är att glömma. Rakel får kolpasta och nån våmstimulerande pasta då våmmen är stilla. DEt sätter igång magljuden omedelbart och Rakel slutar hulka. Hon är trots sin magsjuka pigg och omedgörlig. Ett gott tecken! Med tanke på att hon kräks så mycket satte veterinären in antibiotika som ska ges via injektion 1 gång/dag. Risken finns att hon drar ner spya i lungorna och får lunginflammation. Vi rör ihop två olika magstimulerande pulver i vatten som jag har hemma för idisslare. En saltbalans och en diakur och ger getterna på fri tillgång. Nu fick de tre olika vätskor att välja mellan. Gerda dricker omedelbart, med stor förtjusning, upp halva baljan med diakurlösningen.  Rakel är mer tveksam. Slänger in hö och Rakel funderar på att äta men ångrar sig, men bara att hon tänkt tanken är ett steg i rätt riktning.

Samtidigt som veterinären och Gun-Britt är här dyker Lule-Anna upp. Vi har bestämt hästaktivitet idag också. Lagom tills det är dax börjar det mullra på avstånd. Vi skyndar upp till betet och hälsar på och tittar till dem, men drar snabbt därifrån då blixtarna inte är att leka med! Ovädret ser ut att vilja svälja oss. Vi bestämmer oss för att ta en smörjfika istället. Tar fram läder som måste smörjas och fikabröd. Sen har vi det himla mysigt där på altan medan regnet öser ner.

Som sagt...hur förklarar man en vanlig dag i det Nordinska livet??? Vanliga dagar existerar inte. Bara ovanliga eller ovanligt ovanliga....

Vi hörs!   

I lördags mötte jag Helena norr om Sundsvall för att ta emot fjordingen Faxe. Vi skulle träffas vi IKEA i Birsta, men eftersom jag kom lite tidigare hann jag åka runt och reka plats för att kunna lasta om honom och beta. Köpte min första springer i Sundsbruk så jag åkte dit och hittade en pizzeria vi kunde klämma in 2 transporter i och sen en liten industi med stora ytor, lugnt område och gott gräs. Där tillbringade vi minst 2 timmar och hade en himmelens tur med vädret! Regnmolnen lågt tungt omkring oss men vi blev aldrig blöta. 

Matdax!

Faxe och hans fodervärd Linda

Slurp slurp! Tack matte som tog med dig en soppa på betfor! Det gäller ju att lura i dem vätska efter vägen.

Resan hem var bitvis väldigt blöt med minimal sikt. De allra flesta bilister stannade och väntade ut vädret men eftersom det ändå var +20 C ute kunde inte Faxe stå stilla i väntan på ev bättre väglag. Ville dessutom korta ner varje halvtimma så gott det gick för honom.

Faxe tog resan med ro. Trots åskknallar och blixtar utan dess like. Var lite orolig att det skulle slåner i transporten. Undrar om det blir en smäll utav helvete då? Även om det inte är farligt måste han ju bli rädd! Låg 20-30 cm vatten på vägen och det gick i 50 km/h som fortast.

Killtrion är samlad igen: Lekis, Faxe och Brellir

De intet ont anande fölen leker kull medan de vuxna talar klarspråk med varann.

Faxe, Vaja och Brellir

Lilla fröken Vaja tar sig ton minsann!

Vaja

Lekis och Faxe gör upp

Faxe var tidigare den dominanta av dem två men Lekis tycker att det är hans flock nu.

Vem är tuffast och starkast?

Ser ut som Sleipnir med de 8 benen

Brellir fattar galopp (e. Svartur wom Hochwald)

Leiknir visar upp sina fina rörelser, bredvid har vi Leira

Saga i tölt??? Har precis brytit av från galopp.

Saga igen

Röding

Vilda 

Troligtvis blir det en killhage och en tjejhage i vinter hemma på gården som förra vintern. Både Lekis och Faxe är kastrerade men riktiga tjejtjusare så det är nog lugnast för dem att dela dem åt så de slipper konkurrera om damerna. Men vi får se, just nu går de på 6 ha bete så de har ytor att tala ut om var skåpet ska stå.

Vi hörs!

Så blev lilla fölet Vilda verkad idag. Hon låg och sov så vi passade på att knipsa lite på hennes små tossingar. Hon var först så trött att hon inte orkade bry sig men sen kvicknade hon till och satte igång och busrulla istället med fossingarna i vädret. Då var det liksom ingen ide att fortsätta. Vi höll på med shettisverkningen i hagen på betet. Himla praktiskt att ta det på plats istället för att leda hem hela bundet. De skötte sig utmärkt hela gänget trots några bromsar stora som Jet-plan och fyra klåfingriga fölungar som skulle bita i verktygen, grimmorna, Katris hårtofs, skosnören..ja allt som gick att pilla på! Fölen avvaktar vi med tills vi kommer hem till boxarna. Var svårt att få dem att samarbeta på öppen mark så att säga. Röding fick en tåbit bortknipsad som gått av och han blev rejält stött av att bli fasthållen. "Inge lolit länle! Inte mä dej!" som han skulle sagt om han kunde prata.

Vaja skötte sig utmärkt. Jag glömmer ofta bort att hon faktiskt bara är 2 år hon med. Hon är dels så storvuxen och rejäl och framför allt så lugn och trygg med allt. Finner sig i allt. Vi pratade om det oförtjänta rykte shettisar har som dels rymmarhästar ur hagar och dels i hantering. Ingen av mina rymmer och de låter sig snällt stå kopplade i en klunga och vänta på sin tur utan pardon. Lyfter snällt på hovarna och står stilla trots att de har ytor att trampa runt på för att komma undan om de vill jäklas. Men de finner sig och samarbetar utan tjafs, hårda toner eller mutor. Det här med rymningar. Jocke och Ingela, mina höleverantörer, var här i måndagskväll på fika. De skrattade gott när de såg mina hagar med minst fyra eltrådar. "ja här kommer de ju inte ut", var Jockes kommentar med ett leende. Nej, har man shettis får man stängsla därefter. Klart som tusan de rymmer om det är staket för ett halvblod! Hur många halvblodsfolk skulle vice versa ha shettishöjd på sitt staket till en häst på 160-180 i mh?

Marie och jag red ut en härlig sväng idag med Lekis och Leira. Tanken var att även Maisan och Jazzo skulle komma ut men det hanns inte med efter vår långfika med massa babbel. Som att vi inte babblar när vi rider.... Är så lycklig varje gång jag rider Lekis! "åker" runt med ett stort leende på läpparna eller skrattar nöjt åt honom. Han är så underbar min lille prins!

Imorgon kommer Anna ut istället på eftermiddagen så då ska vi rida ihop. Men innan dess måste jag komma ut med Jazzo och tömköra Fatima. Tar det som första grej så vi lär känna varann arbetsmässigt i början innan hon spänns för vagnen med mig. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Med körning kan de gå alldeles galet fel om det går fel! Jazzo och jag känner redan varann så bra.

Ja det var väl allt för nu.

Vi hörs! 

Nja kanske ordagrannt, men åtminstone framför vagnen. Idag fick Jazzo och Fatima skor igen och är nu redo för att börja motioneras. Lilla Fatima, skänkt av Stora Skuggans 4H-gård, har haft fång tidigare i livet. När hon kom var hon skodd med sulor då hon ibland kunde ömma i sulorna. Vi valde idag att sko henne som vanligt. I sommar har hon gått barfota här hemma på gården och har stenhårda hovar och aldrig visat minsta antydan till ömhet. Nu har vi haft en väldigt torr sommar mycket troligt kommer hon skos med sulor om/när det blir perioder med sämre väder så hovarna blir mjukare. Eftersom hon är betäckt har jag hållt på regeln att låta stoet vila 40 dagar efter betäckning. Jag ultraljudar inte mina ston. Dels beroende på att stoet kan resorbera fostret så även om hon var dräktig vid ett ul så är det inte säkert det blir nått. Känns som en onödig kostnad. DEt är ju inte livsviktigt att hon tar sig. Förlåt mina shetlandstöser, men ni är ju inga toppstammade trav/hopp/dressyrhästar där bara en betäckning kostar uppåt 100.000:-

Ska ut och köra Jazzo idag, men väntar tills det blir lite svalare. Det är VARMT! Ska passa på att köra på stubbåkern mitt emot. Gäller att ligga i om jag ska hinna. Karl-Ove som är bonden ska så höstsådd nu snart och har redan plöjt upp en åker. Anna, Lule-Anna alltså, och jag hann rida Maisan och Leira idag och igårkvälll red jag Leira ensam. Båda stona tyckte det var roligt att komma ut och träna lite. Nu skrittar vi fortfarande bara men böjer dem hit och dit som gymnastik. Leira är så positiv! Hon skrittar iväg från gården med vägvinnande steg och spetsade öron, även när hon går iväg ensam. Men där åkern tar slut och vi vänder lite hemåt blir hon seg och maskar sig fram och tillbaka. Sur och besviken över att turen tog slut så fort. Så fort vi passerar gården igen blir hon lycklig och traskar på med stora kliv igen. Hon är för söt! Från att ha varit en "bitch" som triskades nått grönjävligt när hon skulle ut ensam till att älska alla turer lika mycket! Jag tror också att hon tycker det är kul att hon får gå först och jobba lite. Även en häst kanske inte vill känna sig som femte hjulet jämt eller den ständiga tvåan. Anna och Maisan trivs bra ihop. DEt glädjer mig. Maisan kan vara lite kinkig med vem som rider henne. Anna fick Maisan att jobba på bra i form, den form vi nu kan kräva av dem efter uppehåll.

Även småttisarna fick sina fötter fixade idag. Bara Pontus "slapp". Vi sparade hans hovar, de växer inte så fort och den lilla kant han har behöver han nu när han håller på att köras in och går på grusvägarna.

Piggelin var på dåligt humör idag och hade lite attityd. De har sina humör och perioder de små tonåringarna. Katri skrattade och sa att han lagt öronen bakåt så fort han kom in i stallet och upptäckte vad som var pågång. Lillskiten! Har mammas humör tror jag. Med lite mutor går det mesta. Eller mutor, belöningar ska jag säga. Jag mutar inte ett felaktigt beteende, jag belönar ett rätt. Det är en enorm skillnad! Jag räds heller inte att mata ur hand om än frikostigt i början av en inlärning. Mina hästar vet att godis är förknippat med ordet "bra, rätt så" och inget som kommer i tid och otid. Ingen av dem bits och tigger heller. Däremot vill de alltid göra sitt bästa eftersom de vinner något på det. Jag anser att hund och hästträning är samma lika.

Brellir skötte sig däremot exemplariskt! Duktig 2-åring!

Nosa efter en godis kan man ju få göra när man känner sig duktig och matte är stolt, tycker Brellir.

Foxa ser man inte mycket av i trädgården...

Hon har funnit nya vänner och är där fåren är.

Det har gått så långt att hon börjat beta ihop med dem! De sköter snyggt gräsklippningen åt mig. 

Söta fröken Amy i snåren.

Vi hörs!               

som har legat på stranden eller i badet idag i värmen!  Själv har jag tillbrigat min dag i en stenöken!

Dagens att göra: rensa ogräs på ridbanan. Jippie vad (inte) kul!!!

Vaddå?! Har jag buskar under armarna!? Oh my God!! Varför har ingen sagt nått???? (man har ju inte roligare än man gör sig...)

Hej och hå! Varmt, varmare, varmast. Det gällde att resa sig långsamt för att inte stå på näsan av yrsel! Men jävlarrr vad fint det blir! 

Äntligen hemma! Gick hem med islänningarna imorse. Hovslagaren kom och bytte pjuck på dem och nu får de vara kvar ett tag iallafall. Är enklare, smidigare och snabbare gjort att rida dem än när de är en bit bort. De fick börja att gå på ridbanan och beta ner det värsta och trampa upp lite i gruset. Självklart också leverera merjobb åt matte med obligatoriska högar här och var. Det var fyra glada hästar som släpptes ut i lösdriftshagen sedan. De fick frispel och studsade omkring som barn på nytt. Knashästar! Det kan ju tyckas vara lycka att gå på stort bete, men de trivs bäst hemma.

Hann bara rida Maisan idag. Vi tog en sväng vid 22-tiden och avslutade med lite uppmjukande voltarbete på ridbanan. Hon imponerade på mig trots sin "hydda" och stela muskulatur. Var positiv och glad och gjorde sitt absolut bästa. Men jag tror både matte och häst kommer ha lite träningsvärk imorgon...

Jazzo är en riktig retsticka, eller också vill han vara kompis med alla. Han är väldigt snäll i flocken. Han fick gå med Fatima bredvid Figaro eftersom de stora hästarna mobbar honom lite. Figaro var inte alls bekväm med att det kom in en gammgubbe till hans dam i hagen bredvid. Jazzo kunde bara inte låta bli att stå och hänga vid staketet intill Figaro. Jazzo visade inget tecken på att vara kaxig eller bråkig, han bara stod där och tycktes försöka prata Figaro till vänskap. Imorgon får Jazzo och Fatima ta en annan hage istället. På tisdag är det deras tur att få skor och det ska bli så roligt att komma igång med alla igen. Alla som kan jobba vill säga. Mammorna är mammalediga fortfarande. I morgon ska Pontus börja tömköras igen.      

Vi hörs!