tillåter med skottpengar på lastbilschafförer som beter sig som idioter! Ni som hängt med ett tag glömmer väl inte den jubelidioten som dönade förbi oss är vi ledde hem hästar på vår smala väg mellan åkrarna som det inte ens går att mötas två bilar i bredd. Han skrämde slag på Cleo och Vaja så Gun-Britt föll och bröt armen, dagen innan deras sol och badsemester till råga på allt! Det värsta var att gubbjäveln gapar och skäller på oss för att vi har hästar på vägen! Såna stunder känner jag en stor önskan om att få dra till allt jag orkar över käften på vederbörande. 1 häst räknas till fordon, 2 motorfordon ska visa häst hänsyn enl lag. 3. vi bor här och måste och har rätt att nyttja vägen.

Idag var en liknande situation. Allt började med en korsning där jag kom från höger. En långtradare med väjningsplikt accade allt han hade för att liksom hinna före mig som kom med hästsläpet. Jag kom före. Med rätt dessutom. Då lägger han sig och tokpressar typ 5 meter bakom släpet vilket innebär att minsta inbromsning så blir Jazzo och Maisan mosade där bak. Jag markerar att jag är skapligt förbaqnnad och gör en snabbstampning på bromsen så snabbt att ändå inte de där bak far runt. Då lägger han sig ännu näramre med hellyset på. Adrenalinet kokade i mig. Hade jag haft möjlighet hade jag med glädje gett mig på honom. Jag var tokförbannad! Ju närmare hemma jag kom insåg jag att jag måste bli kvitt idioten bakom, det var skymning och även om inte han fattade bättre så rör det sig mycket vilt över vägarna ute på landet i skymningen. Inte en chans att han skulle hinna stanna med den tynden på fordon och hastighet om jag skulle stå på bromsen. Körde in på en p-ficka och det grämer mig att han fick som han önskade, men jag hade ingen lust att få honom i ryggen när jag skulle göra vänstersväng från 55:an.

Hade en annan lastbilskille här som for som en skottspoling fram och tillbaka på grusvägen utanför gården i somras så det rök och dammade att jag inte ens kunde ha dörren öppen utan att det såg ut som sandstorm inomhus. En dag ledsnade jag och gick lååångsamt och mitt i vägen till brevlådan. Knappt han bromsade då heller, räknade väl iskallt med att jag skulle flytta på mig. Jävlar vad hans fiskar blev varma! "men jag kör bara i 30..." jo tjena eller hur?! Upplyste om att det fanns både barn, hundar, katter, hästar m lösa föl och folk som bor här. Han tyckte säkert att jag var en riktig sursubba, vad jag ansåg om honom tänker jag inte ens nämna....

Imorse hämtade jag höet. Igår fläktade lite som Jocke valde att kalla det. Kan man väl säga att det gjorde. Eftersom jag som bekant avskyr stegar letade jag mig fram över den gamla dammiga och med bråte välfyllda lagårn och upp till logen. Kom på fel sida om den bara och fick smidigt, hrmf, hiva mig över ett plank. Men vad gör man inte för att slippa stegen?

Fick mig att dra mig till minnes alla kostiga ställen jag legat på som figurant på räddningshundsträningar. I nedlagda fabriker i becksvart mörker under en massa bråte. Eller i däckberg. Eller i gamla skrotbilars bakluckor bland stora getingbon. Fanns stunder som jag undrade om de glömt bort mig och dragit iväg och käkat pizza eller avslutat för dagen. Ännu nedrigare när man hör hunden som inte får vittring utan går förbi. Kan bara föreställa mig i verkligheten hur det är för de som hamnat under rasmassor. Mycket konstiga ställen att klättra in i eller krypa under. Har ni testat att klättra in i en hästransport med stängd lucka? Eller irrat runt i kolsvart mörker i gamla militärbunkrar?

Åkte till Strömsholm med Maisan occh Jazzo. Dagen jihoo: Maisan har inget bebis i magen...bara speck   . Nu kan jag banta henne med gott samvete. Veterinären sa att han träffat betydligt tjockare hästar. Jösses! Är det möjligt!? Nej han ville nog bara vara snäll....

Jazzo fick nya pjuck på alla fyra och broddat. Han såg så liten ut där uppe i smedjan. Snäll som en hund, snällare till och med. Allt gick bra med resan dit och hem. Lastade i och ur själv med båda hästarna samtidigt och tog in dem i vadera hand på kliniken och ställde de i boxar bredvid varann. Lustigt vad beroende de är av varann trots att de inte ens går i samma hage hemma. Men de räknar uppenbarligen in varann i flocken ändå.

På vägen hem stannade och hämtade ut mina shettisschabrak och jacka som jag beställt. Schabrak är den "filt" som ligger under sadeln som skydd. Konstigt namn, säkert tyska.

Beställde tre rosa och tre blå och gjordde därmed slut på Hööks centrallager. De har sluta tillverka i shettisstorlek så jag tog rubbet.

Så kul att ha egen logga att skylta med!

Hela namnet fick inte plats på schabraken, texten skulle bli för minimal då. Gjorde sig bra på jackan istället!

Fin va?

Har fortfarande inga bilder på fårskallarna. Här är dock en bild på pappa bagge.

Vi hörs!