Avsked är alltid vidriga, skulle önska jag kunde samla alla på hög och ha kvar dem bara för att slippa ta avsked   . Men det blir ju inget bra för någon... Som överskriften lyder så åkte Gullan idag. Hon får det bra det är jag övertygad om men sorgligt och tyst är det här nu utan mina minitanter Gullan och Liza. Hoppas Gullis får en ny vän på nya stället. Ingen Gullan ropar när jag öppnar ytterdörren. Jazzo "hummar" i och för sig ofta och Alice gnäggade glatt på förmiddagen trots att det inte var matdax ens. Men Gullan var speciell med sitt prat. 

Jag har knappt varit vid mina sinnens fulla bruk idag. Trött, tröttare och tröttast kan man säga. Skämdes när de var här och hämtade Gullan, hoppas de bara var jag som tyckte jag betedde mig märkligt, förvirrat och näst intill som om jag vore full. Åtminstone bakfull. Nu var jag inte det, bara förvirrat övertrött. Som urdåligt inatt. När jag nattade djuren så upptäckte jag att det inte var sig likt i kaningården. Stressade kaniner som var tilltuffsade i pälsarna. Lyfte upp Lill-Olle och tittade på honom och upptäcker att han inte har några ögon! De är ihopkladdade av var och sårvätska. Så fruktansvärt vedervärdigt hemskt! Slagsmål har utbrutit i kaningården och Lill-Olle verkade vara allas hackkyckling. Mina hankaniner har alltid levt ihop och det har fungerat utmärkt. Inga tidigare bråk eller stress. Ingen aning om vad som utlöst det. Vårsolen kanske och hormoner. Djur kan verkligen vara fruktansvärda mot varann! Jag splittade på dem och satte de i olika boxar och satt sedan uppe till tre inatt och baddade Lill-Olles ögon och sår. När Gullan åkt åkte jag in med honom till Strömsholm. Överdrivet kanske en del tycker för en kanin, men han har samma smärtor som alla andra och rätt till vård. Veterinären var jättegullig och det kändes som om hon tyckte mest synd om mig. Jag vet ju att kaninhanar egentligen inte går att ha ihop men eftersom mina bott ihop i ett års tid och aldrig slagits förr så har jag låtit de bo kvar som sambos. Nu ångrade jag mig bittert förstås... Vad fort det kan vända! Jag sa rent ut att hon fick avgöra om han skulle avlivas eller om jag skulle rehabilitera honom och var beredd på att låta honom flytta in i huset för tillsyn och vård utöver det normala. Hon ansåg att hans lidande i och med vården skulle vara för jobbig för honom och det visste jag egentligen också. Lill-Olle fick somna in.

Utöver det har jag inte gjort många knop idag. Kände att jag behövde vila eftersom kroppen strejkade. Eller vila...har ju knappast legat på sofflocket men nån ridning eller aktivitet utöver Gullan och Lill-Olle och resan tur och retur till Strömholm inkl kattmat shoppning i Västerås. Har umgåtts mycket med fåren idag. Mystanterna!

Här är dem! Någon av dem heter Mejram i stamtavlan de andra Bianca och Psyke. Tänkte kalla dem för Salvia och Meliss istället, fast jag har ingen aning om vem som är vem. Får är liksom bara en flock. Ska försöka låta bli att döpa lammen sen när de kommer annat än med nummer och i stamtavlan på pappret. De blir så personliga annars.

Söta och goa är dem! Här pussas vi.

Två ungefär lika skeptiska djur hälsar på varann.

Gick igenom min lilla flyttkartong med djurmediciner och skåpet i badrummet som har en hel hylla med div smärtlindringar och annat för djur i hopp om att hitta nått till Lill-Olle. Har ett helt apotek med medikamenten för djuren, ändå går jag igenom lådan och hyllan varje år och slänger gamla saker.

Kom på varför jag delvis mådde pyton idag. Näringsbrist.... Jag är av den typen som måste äta ordentligt för att hålla igång och ihop som människa. Käkade pizza av ren lathet igår och mest "slask" igår och det funkar inte på mig. Synden straffar sig kan man säga! Bjöd mig själv på västerbottenpaj, bönröra och grönsaker för att boosta upp mig igen.

Avslutar med en bild på Pontus och Samanta som samtalar i hagen. Tvärr misade jag när de stod och vilade nos mot nos i några minuter. De har väldigt starka band till varann men Pontus kan även reta gallfeber på Samanta och det tycker han är jättekul. Ska bli spännande och se om nästa föl också blir skäck.

På tal om föl så kände jag tydliga fosterrörelser i Cleos mage nu också. En mini-Brellir ligger där inne och snurrar som en torktumlare. Precis lika vild som Brellir- rackarunge var i mammas mage. När Vaja låg i Cleos mage var hon alldeles stilla och hon gör fortfarande inte mycket väsen av sig. Fina lilla Vaja.

Vi hörs!