Här har inte funnits tid för uppdateringar! Vaja åkte som bekant in på Strömsholm i måndags. Hämtade hem henne först i eftemiddags! Hon var rejält, för att inte säga totalt, förstoppad och det var tal om buköppning. Hela "proppen" släppte inte förrän i torsdags förmiddag och då har hon blivit behandlad via magsond med vatten och paraffin (och nån mer medicin?) flera gånger per dag, promenader och intravinöst dropp. Sedan proppen gått fick hon stå kvar för att se att hon kunde äta som vanligt igen. Lilla liten! Antagligen har hon inte vågat ta för sig vid vattnet som hon borde. Har väl stått nån "surhäst" i vägen, eller oxå har hon inte tyckt sig behöva dricka vilket inte är ovanligt vid kyla. Liksom vi blir mindre trörstiga när det är kallt ute dricker hästarna för lite trots att de har uppvärmt vatten i hagen. Jag ska försöka skotta i henne betforvatten som extra vätskepåfyllning, problemet är att jag tror inte hon gillar betfor. Liksom Pontus avskyr hon blött och kladd. Smaken är som baken! Får prova med äppeljuice annars, eller hallonsaft. Hallon tycker de är mumsfilibabba!

Det är som sagt en sjujäklans tur det finns försäkringar! En liten skitsumma    på endasts 31000:- för fyra dygn! Nu behövde jag "bara" betala självrisken.

Hälsar den här lilla fröken välkommen till oss!

Försvarsmaktens Foxa

Söt som socker och min blivande träningshund. Åtminstone så länge jag har henne till låns från försvarsmakten (ca 16 månader). Men vilken underbar hund! Haft henne i två dagar och hon går redan till dörren när hon är nödig. Det enda negativa är hennes typiska schäferljud som jag försöker dämpa så gott det går. Lyssnar på sitt namn och nej redan. Än så länge övar vi på sitt och avslappning.

Jag känner mig grymt peppad att ha den här hunden och hon är ju knappast den första valp jag haft i träning utan snarare en i mängden av många. Men vissa individer har det där jag söker hos en hund medan andra inte har det. jag känner direkt om de finns eller inte. Är blicken och suget efter kontakt. Vilja, Trolla, Loony och Nisse hade det och nu Foxa. Om man tänker på alla de hundar jag haft och tränat är det bara en bråkdel som har det där extra som gör det värt tiden och engagemanget att lägga ner massor av tid på träning. Finns säkert många som undrar varför jag inte engagerar mig i  de hundar jag redan har. Men jag ska dra en parallell. om du vill satsa på att bli slalomåkare så tränar du inte med längdskidorna i slalombacken för hur mycket du än kämpar så kommer du bara till en viss nivå. Vill du satsa på högre skolor i dressyr så duger inte din omskolade travhäst. Nu menar jag inte att man just måste ha en bruksschäfer för att nå målen. Vilja, min springeruppfödning, hade kunnat nå SM i lydnad "lätt". Men henne omplacerade jag vid 10 månders ålder pga att hon anföll mina valpar och var stökig med andra hundar. Jag ville statsa på uppfödning och kunde inte ha ett "monster" i flocken. Trolla fick avslag på sin despensansökan för den medicin hon åt bara några veckor innan hon skulle starta öppenklass på spanieljaktprov. Nog tusan har jag stött på patrull många gånger i min hundkarriär. Många tårar av glädje, besvikelser och frustration!  Nisse som blev 2:a årets springer och 1:a årets jaktspringer -02 och sen visade sig vara anlagsbärare för fuccosidios. Jävlar vad jag grät när jag öppnade kuvertet   !  

 nog har jg stött på patrull nu också   ! Morris, min goa charmiga skånepåg visar sig vara en extremt intolerant surgubbe som inte har ett schysst och tydligt kroppsspråk. Han är en mjukis, en osäker liten sötnos som egentligen vill väl men har blir blockerad och inåtvänd och anfall är bästa försvar. Han har alltid varit en kleptoman som äger saker han tar (hög bytemedvetenhet gentemot de andra hundarna) och det i kombination med ett otydligt koppsspråk och osäkerhet gör att han inte signalerar till Foxa och ger henne en chans att läsa av honom. Han bara anfaller och hon förstår ingentig och blir skräckslagen förstås. Tack och lov är Minna och Amy jätteduktiga med henne. Toleranta och tydliga ledsagare och tryggheter. Foxa somnar ofta tätt ihop med Minna.

Min första känsla var att lämna igen Foxa och ta en funderare hur jag gör med Morris. Älskar ju honom! att omplacera är inget självklart och framför allt för en hund som inte är min och som jag inte vet om jag får behålla. Pratat mycket med en kompis som jobbar yrkesmässigt med hundar av olika raser och har flera års erfarenheter. Hon sa att det är typiskt spaniel och framför allt cocker att vara otydliga i sitt kroppspråk och dessutom bli blockerade. Korrigeringarna jag ger honom efter ett påhopp på Foxa hjälper inte då han inte förstår handling och orsak pga blockeringen. Korrigeringarna gör honom bara mer osäker och stressad/olycklig. Men det är svårt att belöna rätt beteende också, det jag belönar är inte säket att det ger rätt effekt i slutändan. Mentalitet är skitsvårt! Har rotat i min hundboksamling om läser "mentalitetsboken" och  "stressade hundar" mest för att påminna mig och få mer kött på benen. Inte för att jag vet till vad, men det känns bättre att veta hur knepigt det kan vara med just mentalitet.

Det har blivit bättre med honom och Foxa men det är tack vare att hon passar sig för surgubben och håller sig undan honom. Kanske gör det att han vänjer sig och att de kan hitta ett vettigt förhållande till varann. Det gäller för honom att inse att hon inte är något hot trots att hon är en äcklig valp. Vet att hanhundar kan ha väldigt svårt för vapar tills dess att de uppnår en viss ålder och mognad. Morris är uppväxt både hos mig och sin kennel bland massor av hundar, men ingen vana av små valpar. Numera morrn han mycket men har inte attackerat idag, fast jag har tummen i ögat på honom och håller noga koll på var Foxa befinner sig. Min kompis som hundyrket säger att kastrerade hanar kan bli riktiga surgubbar då man liksom plockar bort det glada och livfulla i dem iom att testosteronet försvinner. jag har för lite erfarenhet för att säga bu eller bä, men det låter ju inte helt otrolig,. tikar kan bli mer aggressiva iom att deras kvinnliga könshormon (det mjuka) försvinner.

Har bestämt mig för att avvakta några dagar och se vad som händer. Jag har lätt att få panik själv också av hundslagsmål. Om Morris fortsätter så här i rätt riktining så är det lugnt annars får jag göra något åt situationen. Som min kompis sa "-Livet är för kort för att gå och dra på dåliga hundar" och menade att jag kan inte låta en hund hindra mig från mitt intresse att träna och leva mitt liv. För fortsätter han så här så kommer jag inte kunna skaffa valp förrän han är borta om sisådär 10 år. Så blir det inte bättre måste jag välja: omplacera eller acceptera "soffhundar" i väntan på framtiden.

Vi hörs!