Jag har alltid varit svag för just bruna hästar. Tror det hänger ihop med min förtjusning för nordsvenska brukshästar som oftast är bruna. När jag var liten och red på ponnyklubben i Gävle var mina favorithästar bruna russet Pompe och Samona (korsn.ponny?). Dessutom gillar jag de lite grövre modellen på shetlandsponnyn, arbetshästmodellen eller vad jag ska kalla den. Bokade Najade osedd på en bild på nätet just för att färg och modell tilltalade mig. Men den bruna färgen kan skifta mycket, jag tycker all brun färg är vacker. Även en brun långbent, höghalsad, gänglig travhäst med långt huvud och tunn oryckt man.

Jag och Tunstas Cleopatra maj -09

Fjällbäckens Vaja (u. T. Cleopatra) 20 månader gammal

Brellir från Fjällbäcken med ljusare brun kulör, 1½ år (har busat och lekt bort hår i pannan)  

Aldon

Jazzo

Najade v.d Reijsdrecht

Leira från Häringe           

Idag kom Åsa, min fd kollega, hit och lämnade Aldon och alla hans saker såsom täcken, sadel, träns och pass. Han och Jazzo fann genast varann. Två gammgubbar på 18 resp 20 år. Aldon som liksom Jazzo bott med enbart stora hästar blev alldeles lyrisk över jämnstora kamrater i hagen. Vi skrattade åt honom och åt fölen som tycker att farbröderna är riktiga stålgubbar och mysfarfars. Maja och Alice var måttligt intresserade, dvs inte alls. Alice mage hoppar verkligen! En riktig illbatting där inne!

Aldon  

Det är kärlek på gården just nu.

"- Lekis! Jag äääälskar dig!"

"-Och jag älskar dig Brellir!"

Djup vänskap!

Faxe

Leiknir från Storhagen

Maja 

Avslutar med en stämningsbild på Faxe. Inte bästa bildkvaliten men ändå så vacker!                   

Vi hörs!  

Är det inte typiskt? När jag åker iväg på heldagsutflykt på en Johanna-aktivitet så händer något hemmavid. Vid lunchtid får jag ett sms att jag har fått ett lamm! Eller jag... ena tackan har lammat. Hon som skulle ha i slutet av april! Ringde upp och bad att de skulle kika så lammet diade och tackan verkade må bra. Jodå det var ingen fara, allt tycktes gå som de skulle. Tack och lov!

Själv stod jag i liftkön i Kungsberget ihop med min guddotter Jenny 6 år. Fel ställe att befinna sig på om något gick snett, men vad skulle jag göra då? Var ett antal mil och timmar hemifrån och det går liksom inte hetsa upp sig. Verkade mor och barn må bra så fick jag utgå från det. Så ironiskt när jag lämnar gården. Är det inte typiskt? Gun-Britt och Bengt var förbi och matade och kollade till på sen eftermiddagen och min pappa var också där en sväng och grejade lite, bla hjälpte mig med snöröjning. Kom ju som bekant några dm snö härom dagen. Själv röjde jag fram stallplan, infarterna och det nödvändigaste. Resten hade jag tänkt ta vid tillfälle, dvs vänta på snösmältningen   .

Lilla söta "Frysa". Ett litet tacklamm blev det. Så ynklig med frisk och stark! Helsingefår är ju i sig inga stora får men lammen är minimala. Jag är ju van vid större fårstorter som får rejälare lamm.

Stolt moder!

Jag som inte tänkt döpa lammen... Jo tjena, de börjar bra va? Det var -17 C när jag kom hem sent på kvällen. Lammet frös inte trots att pälsen (ullen) ännu var fuktig. Men jag frös och kom att kalla henne Frysa. Var också en dag att komma till världen!

Jag hade en underbar dag med Ulla och barnen i backen! Vi delade på oss och Ulla åkte med David i lillbarnbacken medan jag tog med Jenny upp i riktiga slalombacken där vi åkte "Följa John" för att jag skulle ha koll på henne. Var bara 2:a gången hon stod på slalomskidor men hon var jätteduktig! Men bäst att ha järnkoll, små barn blir lätt skenkulor i backen och en fara för sig och andra.

Stolt tjej som ville åka mer och mer och mer! Själv fick jag också mersmak, var länge sen nu sen jag stod på slalomskidorna. Såna här tillfällen saknar jag verkligen Duved! Hade ju krypavstånd till liften och skidspåren.

Hundarna var med och fick komma ut och rastas med jämna mellanrum. Men de är hellre med än hemma och det går knappast nån nöd på dem.

Jenny och jag uppe i stora backen med fin utsikt. Tanken var att få med den och inte bara skogen bakom....

Efteråt stannade jag hos Ulla och vi käkade ihop och kollade på medodifestivalen innan jag styrde ratten hemåt och trillade i säng alldeles för sent. Men efter 3 koppar kaffe nu till lunch känner jag mig fit for fight igen.

Vi hörs!