Jomenvisst, en jätte happy dag i mitt liv   Nej, knappast. När jag kom ner till stallet vid halv åtta upptäckte jag genast att det inte stod rätt till med Vaja på lösdriften. Hon låg ensam i snö vilket är ovanligt för att vara henne. Hon brukar aldrig gå själv. Jag såg symtomet direkt - kolik. Matade runt bland de övriga och höll ögonen på henne för att göra mig en bedömning av tillståndet och åtgärden. Insåg att jag måste tillkalla veterinären. Ringde hit distriktarn, tog in Vaja i stallet och bjöd henne på ljummen hallonsaft via en liten petflaska. Bjöd och bjöd, tvingade i snarare. Har lyckats häva kolikanfall i Duved på Pontus och Maisan med vatten och olivolja via petflaska och promenader. Tänkte att saft borde göra susen iom att hon får i sig sockerenergi utöver vätskan. Lite godare dessutom. Jag hade ju ingen aning om hon legat länge och var  slut i kroppen. Det är jobbigt att ha ont i magen.

Veterinären kom ut och tempade, ingen feber snarare undertemp vilket tyder på att hon legat still länge i snön. Var -23 C när jag gick ner på morgonen. Ökad puls,  normala till ökade tarmljud. Men ont! Hon gav smärtsillande/kramplösande injektion, sondade ner både paraffinolja och vätska. SEn var det bara hoppas på det bästa!

Passade på att vaccinera andra omgången på grundvaccineringarna åt fölen, Faxe och Lekis. Jazzo och Alice fick också stelkramp och influensavaccinering då de behövde båda två. Lika bra att fixa det när veterinären ändå var här.

Jag gick in och lunchade och tittade då och då till Vaja som nu fått gå tillbaka till lösdriften. Hon blev inte bättre i magen trots att hon tvingades röra sig med jämna mellanrum, jag ledde runt på henne några varv då och då i hagen för att hålla magen i trim. Tillslut kastade jag med hjälp av Bengt ut all hästmat ur transporten och tog bort mellanväggen och lastade in Vaja. Mellanväggen hade Gun-Britt och jag satt på plats med visst våld så jag ringde och bad om hjälp att få loss den med våld också. Ville inte ha den där om Vaja inte skulle kunna stå upp, sen är hon inte resvan heller så det är lättare att få in dem i stort utrymme än i åkspilta. Gun-Britt som varit in till stan kom förbi lagom när vi skulle lasta. Hon höll i grimskaftet och Bengt och jag lyfte på henne bakifrån. Vägde Vaja när vi kom in på djursjukhuset, 220 kg. Nästan 100 kg mer än Pontus som numera väger 135 kg. Brellir väger 325 kg.

Vaja blev rektaliserad, bukprov togs för att leta bakterier och kolla statusen i magen, blodprov, sondning och intravinöst dropp med vätska. Hon fick mer smärt-och kramplösande och fick stanna kvar på observation och behandling. De frågade om hon var försäkrad och hur jag ställde mig till en buköppning. Veterinären kände att hon hade en rejäl förstoppning. Självklart är alla hästarna försäkrade för veterinärvård a 60.000:- Hur vågar folk ha dem oförsäkrade? Bara en natt på djursjukhuset med den behandling hon hittills fått går på 12.000:- Skulle aldrig funka utan försäkring! Jag skulla aldrig kunna ha samvete att ha dem oförsäkrade och bara ta bort bort dem utan att blinka pga att ekonomin satte stopp. SEn är det surt när väl försäkringsfakturan kommer men utan den skulle jag inte kunna ha nån häst alls. Så det är bara bita i sura äpplet och tänka tillbaka på det som försäkringen täckt. Pontus kolik m buköppning, hans käkfraktur, Piggelins överlevnad som nyfödd bara för att nämna några exempel.

När veterinären frågat om buköppningen på Vaja började jag gråta  . Min lilla bebishäst! Först då gick det upp för mig att det på nått sätt var allvar. Jag har haft så många koliker av olika och samma orsaker att det blivit en slentrianbehandling. Det finns ju hästar som inte överlever kolik! Tänk om Vaja var en av dem! Lilla Vaja som jag haft sen hon föddes, mamma Cleos hjärtegryn. Vaja som aldrig varit sjuk eller skadad utan bara funnits lika självklart och enkelt som ett andetag. Plötsligt stod hon vid dödsporten och nästan knackade på. Hur skulle det bli utan Vaja?

Utöver kolik så har det varit strålande sol men apkallt idag. Jag var påväg ut att rida Maisan och hade tagit en kaffe och cholkadbit när det ringde på dörren. I det obevakade ögonblicket snodde Minna resterande choklad ur paketet (ungefär ½ kaka) och var givetvis lycklig. Mindre kul för matte som var tvungen att hoppa över ridningen och vara chokladförgiftningsvakt. Choklad är giftigt för hundar och det luriga är att de blir inte dirket sjuk-sjuka av det. Snarare höga som på uppåtchack. Även mindre mängd kan vara farligt och ju högre kakaohalt desto farligare. En vanlig 100 g marabou kan döda om man har riktig otur. Med min turdag så räknade jag med det värsta. Ägnade mig åt att styra om lite på hemsidan och ändra/fylla på lite här och där. Det tar tid att sköta hemsidan och jag inser att min fina knapp "träningsdagbok" eller vad den heter ligger och släpar efter. Orkar inte och glömmer bort att skriva i den. Tanken var god men mer än så blev det visst inte. Nu ser det snarare ut som om de inte  rört sig sedan i december   

Jazzo gick en uteritt med Jennifer igår och imorrn kommer Anna på förmiddagen så vi ska ut med Maisan och Maja med vagn. Hoppas det inte är för halt bara, Maja har bara framskor. Faxe och Lekis som blivit vaccinerade ska vila i fyra dagar enl tävlingsreglementet. Jag följer det, står det att de inte får tävla inom  fyra dagar efter vaccinering så är ju det av hänsyn till djuren och deras hälsa. Leira börjar äta upp sig igen, det svänger fort. Men hon får hålla sig stilla tills dess att Hulda har åkt. Semester kan man kalla det.

Jag testade sipkmatta igår kväll. Vilken tortyr! Hur står folk ut?! Jag som trodde jag var hyffsat smärttålig. Satte på en spa-cd med ljuv musik och la en tunn tröja som mellanrum till spikarna, bäddade in mig i ett täcke och somnade raklång på golvet. När jag sen vaknade ca 1½ timma senare fick jag krypa runt på alla fyra, fullständigt ledbruten och likstel! Kan aldrig vara nyttigt med spiktortyr, eller också är jag en extremt känslig prinsessa. Den där unga damen på sju madrasser i sagorna kan ju dra ett gamalt lakan över sig! En ärta, vad är det i skillnad mot 100 spikar?!

Vi hörs!