Avsked är alltid vidriga, skulle önska jag kunde samla alla på hög och ha kvar dem bara för att slippa ta avsked   . Men det blir ju inget bra för någon... Som överskriften lyder så åkte Gullan idag. Hon får det bra det är jag övertygad om men sorgligt och tyst är det här nu utan mina minitanter Gullan och Liza. Hoppas Gullis får en ny vän på nya stället. Ingen Gullan ropar när jag öppnar ytterdörren. Jazzo "hummar" i och för sig ofta och Alice gnäggade glatt på förmiddagen trots att det inte var matdax ens. Men Gullan var speciell med sitt prat. 

Jag har knappt varit vid mina sinnens fulla bruk idag. Trött, tröttare och tröttast kan man säga. Skämdes när de var här och hämtade Gullan, hoppas de bara var jag som tyckte jag betedde mig märkligt, förvirrat och näst intill som om jag vore full. Åtminstone bakfull. Nu var jag inte det, bara förvirrat övertrött. Som urdåligt inatt. När jag nattade djuren så upptäckte jag att det inte var sig likt i kaningården. Stressade kaniner som var tilltuffsade i pälsarna. Lyfte upp Lill-Olle och tittade på honom och upptäcker att han inte har några ögon! De är ihopkladdade av var och sårvätska. Så fruktansvärt vedervärdigt hemskt! Slagsmål har utbrutit i kaningården och Lill-Olle verkade vara allas hackkyckling. Mina hankaniner har alltid levt ihop och det har fungerat utmärkt. Inga tidigare bråk eller stress. Ingen aning om vad som utlöst det. Vårsolen kanske och hormoner. Djur kan verkligen vara fruktansvärda mot varann! Jag splittade på dem och satte de i olika boxar och satt sedan uppe till tre inatt och baddade Lill-Olles ögon och sår. När Gullan åkt åkte jag in med honom till Strömsholm. Överdrivet kanske en del tycker för en kanin, men han har samma smärtor som alla andra och rätt till vård. Veterinären var jättegullig och det kändes som om hon tyckte mest synd om mig. Jag vet ju att kaninhanar egentligen inte går att ha ihop men eftersom mina bott ihop i ett års tid och aldrig slagits förr så har jag låtit de bo kvar som sambos. Nu ångrade jag mig bittert förstås... Vad fort det kan vända! Jag sa rent ut att hon fick avgöra om han skulle avlivas eller om jag skulle rehabilitera honom och var beredd på att låta honom flytta in i huset för tillsyn och vård utöver det normala. Hon ansåg att hans lidande i och med vården skulle vara för jobbig för honom och det visste jag egentligen också. Lill-Olle fick somna in.

Utöver det har jag inte gjort många knop idag. Kände att jag behövde vila eftersom kroppen strejkade. Eller vila...har ju knappast legat på sofflocket men nån ridning eller aktivitet utöver Gullan och Lill-Olle och resan tur och retur till Strömholm inkl kattmat shoppning i Västerås. Har umgåtts mycket med fåren idag. Mystanterna!

Här är dem! Någon av dem heter Mejram i stamtavlan de andra Bianca och Psyke. Tänkte kalla dem för Salvia och Meliss istället, fast jag har ingen aning om vem som är vem. Får är liksom bara en flock. Ska försöka låta bli att döpa lammen sen när de kommer annat än med nummer och i stamtavlan på pappret. De blir så personliga annars.

Söta och goa är dem! Här pussas vi.

Två ungefär lika skeptiska djur hälsar på varann.

Gick igenom min lilla flyttkartong med djurmediciner och skåpet i badrummet som har en hel hylla med div smärtlindringar och annat för djur i hopp om att hitta nått till Lill-Olle. Har ett helt apotek med medikamenten för djuren, ändå går jag igenom lådan och hyllan varje år och slänger gamla saker.

Kom på varför jag delvis mådde pyton idag. Näringsbrist.... Jag är av den typen som måste äta ordentligt för att hålla igång och ihop som människa. Käkade pizza av ren lathet igår och mest "slask" igår och det funkar inte på mig. Synden straffar sig kan man säga! Bjöd mig själv på västerbottenpaj, bönröra och grönsaker för att boosta upp mig igen.

Avslutar med en bild på Pontus och Samanta som samtalar i hagen. Tvärr misade jag när de stod och vilade nos mot nos i några minuter. De har väldigt starka band till varann men Pontus kan även reta gallfeber på Samanta och det tycker han är jättekul. Ska bli spännande och se om nästa föl också blir skäck.

På tal om föl så kände jag tydliga fosterrörelser i Cleos mage nu också. En mini-Brellir ligger där inne och snurrar som en torktumlare. Precis lika vild som Brellir- rackarunge var i mammas mage. När Vaja låg i Cleos mage var hon alldeles stilla och hon gör fortfarande inte mycket väsen av sig. Fina lilla Vaja.

Vi hörs!                

En supermysig Stockholms dag har jag haf idag. Starten på dagen kunde varit bättre, trött som en sömngångare. Snoozade om och försov mig. Det går inte att stressa med att fodra 3 hundar och 18 hästar, det tar sin ofrånkomliga tid. Började dagen med att träffa Ida som bjudit sina närmaste tjejkompisar på födelsedagsbrunch på Såstaholms slott i Täby. Mina gamla hemtrakter, hade min häst Eldmana ett stenkast från slottet och markerna runt om var hundskogar där jag tillbringat mycket tid och kan som min egen bakficka. Själva slottet och stallet närmast har jag aldrig varit till, där höll ju bara snobbarna till   . Tur man kan omvärdera! Jösses vilket underbart ställe! Men framför allt sällskapet gjorde att jag fick en superhärlig förmiddag. Tusen tack Ida   !

Slottet

Mysiga sällskapet: Jenny på gaveln, Ida, Sanna (m tillfälligt telefon i örat) och Christina. Jenny hade också sina skäl att komma sent så jag vr i gott sällskap.

Hemmagjord nyponsoppa stod bl.a på menyn

Mycket att välja mellan...

beslutsångest! Tur det var bara att börja om och börja om och börja om tills man storknade.

Direkt efter brunchen och efterhäng i myssoffor nån timma åkte jag in till mina riktiga hemtrakter: Fältöversten. Kul att se att allt var sig likt 4½ år senare. Samma butiksbiträden till och med i vissa butiker. Det känns lite konstigt med tanke på vilka banor och svängar mitt liv tagit under de här åren. Här var det som tiden stått stilla. Kändes hemtamt och väldigt betryggande på nått sätt.

Träffade David och Annika och vi tog en fika på Thelins, här väljer de gosaker.

Bonnlurken ute på vift i verkligheten!

Shoppade mest med blicken, men köpte en tetermos. Varje morgon ids jag inte fixa te innan stallet för att det tar sån tid att koka upp vatten, låta det dra och sen bli drickbar temperatur. Mina mornar består av hundarna först, hästarna och utedjuren sen och sist jag själv när allt är klart. När jag kommer upp för frukost vill ha te OMEDELBUMS! Tänk vad praktiskt med en termos att ha färdig att gå och sörpla ur i tid och otid på dagen istället för att behöva fixa jämt. Köpte även te och malet kaffe på kaffe/tehandel och en frän t-shirt.

Som designad för mig! Undulater på motivet   På tal om undulater så var det för massor av år sedan i Stockholm nån tok som had en hel lokal med skyltfönster ut mot gatan som konstutställning. Hela lokalen var fylld av undulater som flög fritt. Jag avundas inte den som fick försöka sanera efteråt.... Gick förbi där varje dag på mina hundpromenader. Jag uppskattade det och fåglarna stortrivdes, men helt klart annorlunda.  

Här kommer en bild på  lille Jazzo i smedjan (jag har hittat sladden t mobilen nu)  

Blänker fint om nyputsade fötter och "silverdojjor".  

Karin, om du läser det här så vinkade jag när jag susade förbi på 265:an mot Täby. Vi ses väl nästa vecka?

Vi hörs!                        

tillåter med skottpengar på lastbilschafförer som beter sig som idioter! Ni som hängt med ett tag glömmer väl inte den jubelidioten som dönade förbi oss är vi ledde hem hästar på vår smala väg mellan åkrarna som det inte ens går att mötas två bilar i bredd. Han skrämde slag på Cleo och Vaja så Gun-Britt föll och bröt armen, dagen innan deras sol och badsemester till råga på allt! Det värsta var att gubbjäveln gapar och skäller på oss för att vi har hästar på vägen! Såna stunder känner jag en stor önskan om att få dra till allt jag orkar över käften på vederbörande. 1 häst räknas till fordon, 2 motorfordon ska visa häst hänsyn enl lag. 3. vi bor här och måste och har rätt att nyttja vägen.

Idag var en liknande situation. Allt började med en korsning där jag kom från höger. En långtradare med väjningsplikt accade allt han hade för att liksom hinna före mig som kom med hästsläpet. Jag kom före. Med rätt dessutom. Då lägger han sig och tokpressar typ 5 meter bakom släpet vilket innebär att minsta inbromsning så blir Jazzo och Maisan mosade där bak. Jag markerar att jag är skapligt förbaqnnad och gör en snabbstampning på bromsen så snabbt att ändå inte de där bak far runt. Då lägger han sig ännu näramre med hellyset på. Adrenalinet kokade i mig. Hade jag haft möjlighet hade jag med glädje gett mig på honom. Jag var tokförbannad! Ju närmare hemma jag kom insåg jag att jag måste bli kvitt idioten bakom, det var skymning och även om inte han fattade bättre så rör det sig mycket vilt över vägarna ute på landet i skymningen. Inte en chans att han skulle hinna stanna med den tynden på fordon och hastighet om jag skulle stå på bromsen. Körde in på en p-ficka och det grämer mig att han fick som han önskade, men jag hade ingen lust att få honom i ryggen när jag skulle göra vänstersväng från 55:an.

Hade en annan lastbilskille här som for som en skottspoling fram och tillbaka på grusvägen utanför gården i somras så det rök och dammade att jag inte ens kunde ha dörren öppen utan att det såg ut som sandstorm inomhus. En dag ledsnade jag och gick lååångsamt och mitt i vägen till brevlådan. Knappt han bromsade då heller, räknade väl iskallt med att jag skulle flytta på mig. Jävlar vad hans fiskar blev varma! "men jag kör bara i 30..." jo tjena eller hur?! Upplyste om att det fanns både barn, hundar, katter, hästar m lösa föl och folk som bor här. Han tyckte säkert att jag var en riktig sursubba, vad jag ansåg om honom tänker jag inte ens nämna....

Imorse hämtade jag höet. Igår fläktade lite som Jocke valde att kalla det. Kan man väl säga att det gjorde. Eftersom jag som bekant avskyr stegar letade jag mig fram över den gamla dammiga och med bråte välfyllda lagårn och upp till logen. Kom på fel sida om den bara och fick smidigt, hrmf, hiva mig över ett plank. Men vad gör man inte för att slippa stegen?

Fick mig att dra mig till minnes alla kostiga ställen jag legat på som figurant på räddningshundsträningar. I nedlagda fabriker i becksvart mörker under en massa bråte. Eller i däckberg. Eller i gamla skrotbilars bakluckor bland stora getingbon. Fanns stunder som jag undrade om de glömt bort mig och dragit iväg och käkat pizza eller avslutat för dagen. Ännu nedrigare när man hör hunden som inte får vittring utan går förbi. Kan bara föreställa mig i verkligheten hur det är för de som hamnat under rasmassor. Mycket konstiga ställen att klättra in i eller krypa under. Har ni testat att klättra in i en hästransport med stängd lucka? Eller irrat runt i kolsvart mörker i gamla militärbunkrar?

Åkte till Strömsholm med Maisan occh Jazzo. Dagen jihoo: Maisan har inget bebis i magen...bara speck   . Nu kan jag banta henne med gott samvete. Veterinären sa att han träffat betydligt tjockare hästar. Jösses! Är det möjligt!? Nej han ville nog bara vara snäll....

Jazzo fick nya pjuck på alla fyra och broddat. Han såg så liten ut där uppe i smedjan. Snäll som en hund, snällare till och med. Allt gick bra med resan dit och hem. Lastade i och ur själv med båda hästarna samtidigt och tog in dem i vadera hand på kliniken och ställde de i boxar bredvid varann. Lustigt vad beroende de är av varann trots att de inte ens går i samma hage hemma. Men de räknar uppenbarligen in varann i flocken ändå.

På vägen hem stannade och hämtade ut mina shettisschabrak och jacka som jag beställt. Schabrak är den "filt" som ligger under sadeln som skydd. Konstigt namn, säkert tyska.

Beställde tre rosa och tre blå och gjordde därmed slut på Hööks centrallager. De har sluta tillverka i shettisstorlek så jag tog rubbet.

Så kul att ha egen logga att skylta med!

Hela namnet fick inte plats på schabraken, texten skulle bli för minimal då. Gjorde sig bra på jackan istället!

Fin va?

Har fortfarande inga bilder på fårskallarna. Här är dock en bild på pappa bagge.

Vi hörs!                 

Idag kom Brellir, "det", hem igen. Stackars liten...kan inte hjälpa att jag tycker synd om honom som säkert har ont i pungen   . Operationen hade i allafall gått bra och han fick vara ute i hagen redan dagen efter. Idag hade han varit ute i stort sett hela dagen, ändå var han svettig när jag kom och hämtade honom. Det är varmt inne på hästhotellet och stå med full islandsvinterpäls blir nästan olidligt. Som att ha dunjacka inomhus. Mattes hjärta värmdes lite när det på boxdörren stod "hingst, snäll". Karamellkungen är snäll   . Men nu är han inte hingst längre... Bad om hjälp att stänga bakom honom i transporten iom att jag åkt ensam för att hämta honom. De brukar vara tveksamma att hjälpa till, det ingår ju inte i deras jobb att lasta hästar och det kan stula och ta tid. Men inte med Karamellkungen. Han bara följer sin röda plasthink med karameller. De var åter igen imponerade över honom. Lille unghästen. Vår veterinär Laura sa att jag hade så trevliga hingstar och syftade även på Pontus som hon känner väl efter hans kolikattacker med slutligen buköppning (berodde på höet, var flera m kolik och allt började och slutade med nya höets intro och slututfodring) och käkfraktur. Kul att höra! Roligt att även vara välkänd på hästsjukhuset, även om anledning till det är mindre kul. Stod en vuxen häst vid en transport när jag kom och den stenstod när jag åkte. Trilsk med lastningen. De tittade storögt på Brellir när han kom ut från hotellet och gick rakt in utan att blinka. Skönt att han trailercam (kamera) så jag ser hur han har det där bak. Han stod så lugnt och stilla.

Imorgon ska Jazzo skos, Maisan ska dräktighetskollas. Kör åter en resa till Strömsholm. Min hovslagare är tillfälligt skadad och när jag ändå ska åka kan jag lika gärna ta Maisan som att ta ut distriktarn och kosta på deras utresa (de tar ju såklart betalt för bilåkningen) Leira fick "tassarna" fixade här i veckan.

Har enormt dåligt samvete för den minimala, för att inte säga obefintliga ridningen och motionen som hästarna får. Men det har inte hunnits med just nu och nu är det dessutom vidrigt ute. Blött, såphalt och skitigt. Hästarna ser ut som sjöhästar i hagarna. Blä! Ingen ide att kratta upp spillt hö eller allt bajs. Nått måste vi få fäste på annars slår vi ihjäl oss, hästarna och jag. Idag offrade jag pippilaternas säck med 25 kg bursand som jag köpt och sandade gården med.

Nu känner jag mig mätt på bilåkande ett tag. Har kuskat fram och tillbaka och hit och dit. Ikväll måste jag hämta hö också. I mörkret, på en loge utan lyse. Finns stunder som är roligare än andra med djuren. Hatar dessutom stegar! Hat tvågstankar om att falla igenom fotstegen, att stegen ska välta eller glida omkull. Upp är hyffsat okay, men ner! Huvaligen, om jag inte bloggat på några dagar så sitter jag kvar där uppe på logen utanför Kjula och tuggar desperat på höstrån och slickar frost. Men jävlarrr så smal och smärt jag skulle bli   !

Glömde ladda upp bilder innan texten så jag får återkomma med bilder på dem helt enkelt. Har hämtat hem mina Helsingefår. 3 dräktiga tackor födda -07, -08 och -09. Blev så hiskerligt trött på dåligt kött. Härom dagen fick jag slänga ny köttfärs som luktade f-n vid stekningen och det är långt ifrån första gången. Har alltid velat ha lite av varje och valet föll på just Helsingefår som är en gammal utrotningshotad allmogeras från Hälsingland. De är inte så stora utan behändig storlek som gärna går på skog och äter. De här har genbanksintyg (stamtavla via jordbruksverket) och har M2-status (kollade för en sjukdom). Eftersom det är en skyddad ras så är de bidragsberättigade. Nu valde jag de inte pga det utan för att det verkar vara en trevlig ras. Hade ju ryafår på 4H, men de är så stora. "Tanterna" är välhanterade och mycket sociala. Var till Alfta och hämtade de på en gård som föder upp både Helsinge- och Gestrikefår. Blev helt sjukt såld på deras tjur av rasen Fjällnära. Så fin! Men nej Johanna ingen tjur! Och ska en ko el två in måste en stor häst ut först. Men visst blev jag sjukt sugen. Älskar kor! Hade en dröm om kobonde tidigare, och skulle lätt kunna tänka mig en hushållskossa. Men med så stora djur måste principen en in- en ut följas. Dit räknas inte de som redan är tingade och på väg.

Pratade med bonde-Inger som har får och ev har vi de ihop i sommar och hjälps åt med tillsynen. Hennes är också M2-status vilket har betydelse om de ska gå ihop. Alla djuren måste enl regler vara kollade för att få gå ihop även "bara" på bete. Mycket regler är det: transportregler, Se-nr, M-status mm. Hej och hå, inte bara minsann!

Fast fåren i sig är lätta. Små trevliga krabarter som ger kött, skinn och ull och håller betet i schack. Bra att växla mellan får och hästar också och låta de gå ihop för att minska parasittrycket på betet. De har helt olika parasiter så de tar liksom kål på varann på nått sätt. Fråga mig inte hur det går till, över min vetskap. Bara accepterar fakta.

I april är det beräknad lammning   . Så gulligt! Pappa bagge är brun så förhoppningsvis blir det några bruna lammisar också. Sen får jag njuta av de några månader tills dess att höstslakten måste göras. Men så är det med får - produktionsdjur. Usch lät nästan illa, men de går ju inte samla på hög och det var inte därför jag tog hit dem. Slakt har jag varit med om förr och när djuret väl är dött är det bara kött.

Getterna Gerda och Rakel mår bra. De är inte alls blyga längre utan låter sig klappas och gosas med. De har mestadels varit inne. Rakel halkade och blev lite halt på ett framben. De bor nu ute i lekstugan och jag ska göra en inhängnad runt den och en grind till kravallhagen genom trästaketet så de och fårskallarna kan få ha egen fålla vid matdax. Hästarna går gärna och motar undan dem vid utfodringen för sakens skull. Det finns massor av högar överallt, men det getterna äter ser godast ut.  Mest troligt är att det går under begreppet maktmissbruk.

Vi hörs!